Något som skvallrat om vår är de senaste dagarnas väder här i Göteborg. Sedan i måndags har jag inte använt någon jacka under dagtid utan har snarare behövt ta av lager när jag varit ute. Veckan har innefattat både solglasögonpremiär och mysiga promenader.
Igår gick jag och Olof till exempel upp till Skansen Kronan här uppe bakom huset, satt på en kanon och avnjöt en kopp varm choklad i eftermiddagssolen.
Idag gick Ylva och jag en lång fin runda uppe vid Härlanda Tjärn och Skatås och sådär, den obligatoriska fikan intogs på en klippa ovanför tjärnen. Te, kladdkaka och godis blev dagens gotta.
Idag gick Ylva och jag en lång fin runda uppe vid Härlanda Tjärn och Skatås och sådär, den obligatoriska fikan intogs på en klippa ovanför tjärnen. Te, kladdkaka och godis blev dagens gotta.
En himla mysig stund vid sjön.
Lagom till att jag skulle åka ner till Karlshamn sist så blev bandet/bältet till mamma färdigt.
127 cm långt och ungefär 12 mm brett blev det till slut.
127 cm långt och ungefär 12 mm brett blev det till slut.
Jag är ganska nöjd, men det viktigaste är ju såklart att mamma är nöjd – och det har hon sagt att hon är!
På resan hem blev jag även färdig med broderiet jag påbörjade i en stund av iver och inspiration i höstas.
Inte så jämnt, inte alls HK (vad jag vet), men helt okej ändå. 🙂
Inte så jämnt, inte alls HK (vad jag vet), men helt okej ändå. 🙂
Nu ska bara innerpåsen sys färdigt, kanterna på fram och bakstycke kantvävas ihop och snörning och tofsar fixas. Om jag känner mig själv rätt så kommer det ta ett tag.
En grej som gett mig lite eld i baken är det faktum att det är i princip en månad kvar till lajvet. Domagna Fresca alltså. Jag har några smågrejer kvar att göra – det ska sys en överkjortel, tofspåsen ska bli färdig, fruhättan ska pälsbrämas och jag ska gärna hinna göra ett par nya hosor med. Plus några andra grejer som inte är så prioriterade. Min magkänsla säger mig att jag kommer hinna det. Vem är jag att säga emot? Jag vet att jag kommer få sitta och panikgöra något dagarna innan lajvet, men när har man någonsin sluppit det? Man kommer alltid på en massa saker i sista minuten. Som nu. Jag sitter och tänker på att det hade varit trevligt med en ny särk, och kanske ett par brokor. Kanske till och med en pilgrimsväska.
Sen suckar jag lite åt mig själv.
Sen suckar jag lite åt mig själv.
Delarna till den blå överklänningen är utklippta i alla fall. Det är en liten bit på vägen – nu ska jag bara sy ihop det med.
Until next time!
Recreating History 
Du är duktig du Andrea / Kram Kerstin
LikeLike