Här har jag skrivit fler tankar om fruhättor och dess användning.
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

Here I have written some more about open hoods and their uses. 
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

Jag höll en workshop på Anno på Bohus fästning om fruhättor i september. Före workshopen sammanställde jag ett kompendie med den research jag gjort. Jag har främst fokuserat på 1300-tal och tidigt 1400-tal. Här är det.

I held a workshop at the event Anno about open hoods in september. Before the workshop I put together a small sheet of research, focusing mainly on the 1300s, with a bit of early 15th century. Here it is. 

Me in the background, holding the workshop. Photo: Karl Andersson & Linda Clarin

I både fynd- och bildmaterial ser man från och med andra halvan av 1300-talet en speciell typ av hätta. En liten hätta med knappt något ok som har stora slag som gärna sticker ut ordentligt. I vardagligt tal brukar dessa kallas ”fruhättor”. På engelska ”open hood” eller ”french hood”. Dessa finns i modet i ungefär samma form minst 100 år framåt i tiden. De tidigare avbildningarna kommer från lite överallt i Europa, medan de senare avbildningarna i princip alla är från Frankrike.

In both extant material and period illumination you start to see a special kind of hood from the second half of the 14th century. A small hood, with hardly any shoulder part and big wings which are sticking out real good. The Open Hood or French Hood. You can see these in fashion in well over a hundred years. The earlier depictions are from all over Europe, but the later ones are almost all from France.

Codex Manesse, 1305-1340, UBH Cod. Pal. germ 848 fol 192v

Redan i början av 1300-talet finns antydningar i konsten till det som senare blir den klassiska modellen av fruhätta. I till exempel Codex Manesse syns en röd, pälsfodrad hätta på huvudet på en dam. Den är helt öppen och hänger helt enkelt på huvudet. Fruhättan går från att ha i princip inga slag och en knorr på huvudet runt mitten av 1300-talet till att ha mer extrema slag och lång strut i slutet av 1300-talet och in på 1400-talet.

Already at the beginning of the 14th century you can see some hoods that flirts with the style in art. For example in Codex Manesse, where you can see a red, fur lined hood on the head of a lady. It’s compleatly open and just hangs at the top of her head. The open hood goes from being rather simple, with practically no wings in the middle of the 14th century to having wide, quite extreme wings and a long liripipe at the end of the same century into the beginning of the next.

The Luttrell Psalter: Psalm 103. Lincolnshire, c.1320-40  British Library Add. MS 42130, fol 33 r

Hättor i fynden
Det finns ett par fynd som har kategoriserats som fruhättor, eller liknande plagg. De man främst brukar hänvisa till är hättorna från London. Det finns tre hättor, nummer 147, 246 och 247. Alla är hittade i leran kring Themsens strand och dateras till slutet av 1300-talet.

Extant hoods
There are some extant hoods that have been cathegorised as open hoods – or similar garments. The ones you usually refer to are the London hoods. There are three hoods, no. 147, 246 and 247. All are found in the excavations arount the river Thames and are dated to the end of the 14th century.

Materialet i dessa hättor är uteslutande ylle vävt i tuskaft. Tittar man generellt över Londonfynden så är tuskaft det vanligast förekommande vävslaget under sen medeltid, den vanligaste trådtätheten är 10-20/10-20 trådar per centimeter (varp/inslag). Det varierar alltså lite, men det är i vanligast med lika många trådar per centimeter i både varp och inslag (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 45).

The material in these hood are all tabby woven wool. Generally, throughout the London findings, tabby is the most common weave during the late medieval time. The most common thread density is 10-20/10-20 threads/cm (warp/weft). It varies some, but the most common is an even weave with as many threads/cm in the weft as in warp (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 45). 

London hood no 147 (fig 1)

London hood no 246 (fig 2)

London hood no 247 (fig 3)

Bland textilfynden från Herjolfsnes, Grönland, finns ett flertal hättor. Det finns många olika modeller, men den modell som dominerar är den lilla, tajta hättan med kort ok. Av denna modell finns cirka 11 stycken hättor bevarade (plus delar av en strut).

Amongst the textiles from Herjolfsnes, Greenland are several hoods. Thera are several different models, the model dominating is the small, tight hood with short shoulder part. There are 11 hoods of this type preserved.

Jag har valt att fokusera på nummer 79, som syns på bild nedan, eftersom det är den jag främst har baserat mönstret till min hätta på. Den är sydd av ylle vävd i fyrskaftad kypert, och har en gång haft en strut som blivit avsliten (de rester av struten som finns har markerats som en liten fyrkant på principskissen på övre delen av bilden till vänster). Från början var hättan ljust grå (Østergård 2004, s. 215).

I’ve chosen to focus on no 79, which is seen in the picture below, since it’s the one I’ve based most of the pattern of my own hood on. It is sewn from a woolen 2/2-twill and has once had a liripipe of which only a few centimetres still exist. From the beginning the hood was a light grey (Østergård 2004, p. 215).

Greenland hood no 79 (fig 4)

När det gäller de övriga grönlandsfynden så kan man säga att just fyrskaftad kypert är det allra vanligaste. Något som man kan hålla i minnet är dock att hättorna från Grönland har varit ihopsydda mitt fram – alltså inte öppna. Jag har valt att förhålla mig till dem ändå eftersom de har i princip samma mönster som de från London.

2/2-twill is by far the most common in the Norse settlement in Herjolfsnes. Something to keep in mind though – the Greenland hoods has been sewn together in the front, they were not open. I’ve chosen to take them into mind since they have almost the same pattern as the hoods from London. 

Roman de la Rose, 1380. Note the buttons on the hood.

Sömnad
Sömnaden av dessa hättor skiljer sig inte från andra kläder under medeltiden. De stygn som används är bland annat förstygn, efterstygn, fållstygn och pricksöm.
I grönlandsfynden finns många former av dekorationer på hättorna. Det allra vanligaste är pricksöm längs med ansikts- och halsöppningen. Först har kanten fållats med kaststygn och sedan har man sytt två eller tre rader med pricksöm. Det finns även exempel på ”fotvävning” längs med halshålet och fyllnadstrådar längs med ansiktsöppningen (Østergård 2004, s 217 f).

Sewing
The seams used are not different from other garments from the same period. The stitches used are – amongst others – running stitches, back stitches, hem stitches and stab stitches. In the Herjolfsnes finds ther are several decorations on the hoods. The most common is stab stitches along the face opening. First a small hem has been made with hem stitches, then two or three rows of stab stitches has been sewn. There are also examples of “foot weaving” along the bottom hem of the hood and filler threads along the face opening (Østergård 2004, p 217 f).

Roman de la Rose, c. 1380

För storleken kan man se till måtten på hättorna. Grönland nummer 79 är 34 cm hög, ansiktsöppningen är cirka 54 cm i omkrets. Den har även kilar mitt över axlarna som är 6,5 cm höga. Kilarna är isydda från utsidan (Østergård 2004, s 215).

The size of the hoods are as follows: Greenland no 79 is 34 cm high, the face opening is about 54 cm in circumfence. It also has gores over the shoulders which are 6,5 cm high. The gores are sewn in from the outside (Østergård 2004, p 215).

Très Riches Heures du Duc de Berry – February. 1406-1412

Londonhättorna har inga närmre specifikationer i hur de är sydda, men hätta nummer 246 har följande mått; Höjd: 33 cm, ansiktsöppning: 57 cm i omkrets, bredd: 21 cm på bredaste stället. Axelkilarna är 6 cm höga. Originalkanten på varken ansiktsöppning eller nederkant är bevarad, så vi vet inte de exakta måtten på hättan som den en gång såg ut (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 190).

The London hoods has no closer specification in how they’re sewn, but hood number 246 has the following measurments. Hight: 33 cm, 57 cm circumfence in face opening. Shoulder gores are 6 cm high. The original hems of the face and bottom are not preserved, which means that we don’t know the exact size of the hood as it once was (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 190).

The Comedies of Terence, 1400-1407 BNF Latin 7907 A fol. 8r

Lindas hood. Photo: Tove Kluge

My walnut hood. Photo: Karl Andersson and Linda Clarin

Till sist har jag en bild på mitt mönster. Längden på struten står inte med eftersom jag ändrar den varje gång jag syr en hätta.

My pattern

Litterature
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Østergård, E (2004). Woven into the Earth, Aarhus University Press: Aarhus

Figure 1-4 – http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html