Bärnstensklänningen – The Amber Dress

Förra sommaren började jag fundera på om jag skulle piffa upp mitt medeltidsgear. Planerna började ta form då och nu är mitt projekt färdigt. För mig har det varit ett gigantiskt projekt där jag har fokuserat på att lägga ner mycket tid och energi på varenda liten detalj. Det här var projektet som skulle få ta sin tid. Ingen deadline utan bara jag som jobbat på – sakta – för att det skulle bli perfekt. Det kan ju förstås inte bli perfekt eftersom så himla mycket information har gått förlorad sedan dess, men jag är så himla nöjd ändå.

Starting last summer with me thinking that I would need to step up my medieval gear, this project is now finished. To me it’s a huge project because I’ve been focusing on putting much time and effort into the details. This was the project that was meant to take time, no deadline – just me taking it slowly to make it perfect. It can’t, of course, be perfect since lots of information has been lost since the end of the 14th century, but I’m terribly pleased with it anyway. 

Effigies of the wife of Francois I and weeper, 1360-1370. Note the buttons on her arm. Photo (c) –  Bertus Brokamp & Isis Sturtewagen

Jag har gjort en klänning. En tajt, snörad klänning med mässingsknappar på ärmarna. Det här är tänkt att vara grundklänningen till en ny persona jag har i Carnis tillsammans med Tove och Linda. Det är hustrun till riddaren Nils Svarte Skåning – Märta. Hon levde på slutet av 1300-talet och sägs tillhöra släkten Sparre över Blad, men jag måste hitta förstahandskällan på det påståendet för att kunna styrka det. Kort sagt – det här är fundamentet jag ska bygga hennes dräkt på.

I’ve made a dress. A tightly fitted, laced dress with brass buttons going up the arms, This is meant to be the basic dress for a new persona I have in Carnis together with Tove and Linda. That is the wife of the knight Nils Svarte Skåning – Märta. She lived during the late 14th century and is said to belong to the Sparre över Blad-family, but I have yet to find the original source of that statement. In short – this is the foundation on which I will build her garb on.

Uta of Teck, 1409, Wertheim Stiftkirche, Germany

Hustrun till en rik riddare behöver ordentliga, snofsiga kläder, och jag har massor av planer på vad jag ska göra till henne. Deadlinen för de flesta saker är såklart Azincourt i år och den här klänningen är det första som blir färdigt.

The wife of a rich knight needs proper clothing, and I have several plans of what to make for her. The deadline for most of the things is of course Azincourt, and this dress is the first thing to be finished.

Katherine, Countesse of Warwick, 1370-1375. Pictures from here

Här är mina tankar och resonemang kring mina val:

Here are my thoughts and reasons for my choises:

Snörning: Jag har valt att göra förstärkningen i siden och sy knapphålen med knapphålssilke. Min ursprungliga tanke var att kantväva snörhålsraden, men efter att ha tittat i Textiles and Clothing kände jag att jag inte kunde motivera det helt eftersom de enda bevarade snörhålen inte hade någon kantväv. Det är absolut tänkbart och rimligt att ha det, men jag ville göra som i fyndet. Däremot hade fyndet dubbla rader förstygn/pricksöm som förstärkning så det gjorde jag med.
Snöret är rundvävt med brickor med silke från Devere Yarns.

Lacing: I have chosen to make a facing in silk and to sew the lacing holes with buttonhole silk. My initial thought was to make tablet-woven edges along the lacing, but I decided not to do it after looking in Textiles and Clothing (T&C) since the extant lacing/eyelets in there did not have a woven edge. It is plausible that lacing would have edgeweaving, but I chose to make it as the extant piece. What I have done instead is two rows of stabstitches along the length of it which the extant piece in T&C also has. The string is tubular woven with tablets, woven in Devere Yarns silk.

My camera died and I have no charger so the quality of the photos is mixed.

When one eyelet was done I let the thread continue on the back to the next eyelet. Here you also see the tubular woven lacing which turns on its on axis – just as described in Textiles and Clothing.

Ärmar: Jag har valt att ha mässingsknappar från Lorifactor i ärmarna på min klänning. Det är ca 30 knappar i varje ärm och de går upp över armbågen, som man kan se på en del gravhällar från min period. Knapphålsförstärkningen är av siden och har en brickvävd kantväv av silke från Devere Yarns. Knapphålen är sydda med knapphålssilke.
Jag har sytt en rad förstygn längst ned på ärmen som en förstärkning av fållen vilket också finns beskrivet i T&C.
Längden på ärmarna kommer från ett antal manuskriptbilder och gravhällar. Det verkar främst vara finare kvinnor som har den typen av förlängda ärmslut.

Arms: I have chosen to have brass buttons from Lorifactor in my dress. It’s about 30 buttons in each arm and they reach above the elbow, as you can see on effigies in my period. The buttonhole reinforcement is made of silk and it also have a fine tablet woven edge weave, woven with silk from Devere Yarns. The buttonholes are sewn with buttonhole silk.
I’ve sewn a row of stab stitches along the wrist hem, also seen in T&C.
The length of the arms is coming from different manuscript pictures and effigies. It seems to be a fashion for nicer ladies. 

The tablet woven edge. The colour of the edge doesn’t differ that much in daylight.

It’s more like this.

I did the same thing when sewing the buttonholes – let the thread continue from one buttonhole to the next.

Sömmar: Alla sömmar är sydda med efterstygn. Både för att det är en hållbarare söm och för att jag tycker det blir snyggare. Efterstygnen är i alla fall, utom i snör- och knapphålsförstärkningarna, sydda med vaxad lintråd. Där förstärkningen är vändsydd mot yllet så har jag sytt med vaxat sysilke. Efterstygn finns bland annat i Moy-Bog-kjorteln och i Drottning Margaretas gyllene kjortel. Sömmarna är sedan pressade åt varsitt håll och nedsydda med små förstygn, sydda med sysilke. Kilen mitt bak är sydd från rätsidan så som Grönlandsfynden.

Seams: All seams are sewn with backstitches. It’s a durable seam and I think it makes a prettier seam. The backstitches are in all cases, except for the button- and lacinghole renforcement, are sewn with waxed linen thread. Where the reinforcements are sewn with backstitches they’re sewn with waxed silk. The use of backstitches during the 14th century is somewhat debated, but I’ve found that it was used in the Moy Bog kirtle and in the Golden Gown of Queen Margarete. The seams are then flat pressed and felled with small runningstitches sewn with silk. The back gore is sewn from the outside as in the Greenland garments.

The seams looks like this on the right side

Halshål: Halshålet har en infodring i siden som först är vändsydd och sedan fastkastad på avigsidan. Sedan har jag sytt två rader med förstygn för stadga och snygghet. Det återfinns i både Londonfynden (sideninfodring och förstygn) och i Grönlandsfynden (förstygn).

Neck opening: The neck opening has a silk facing which is sewed down on the reversed side with hemstitches. I have then sewed two rows of stabstitches for strenght and because it looks nice. You can find that in the London findings (silk facing and stab stitches) and in the Greenland findings (stab stitches).

Silk facing and two rows of stab stitches

Fåll: Istället för att göra en vanlig fåll har jag valt att kantväva hela vägen runt. Dels för att få lite mer längd på klänningen och för att det ska kunna bytas ut allt eftersom det slits. Kantväven är vävd med bandgrind i ett handspunnet, entrådigt ullgarn som är färgat med valnöt. Bland annat Nörlund nummer 38 har en sådan fåll. Den har en förstärkningssöm först, kallad singling, och sedan har man vävt längs med fållen. Det är även ditlagt två fyllnadstrådar längs kanten. Jag har bara vävt på min klänning och efter att ha vävt en liten bit så insåg jag att garnet hade alldeles för lite tvist för att sy med så det slutade med att jag tvinnade garnet och sydde med tvåtrådigt som inslag istället. En varptråd gick av medan jag vävde, men det lagades snabbt.

Hem: Instead of making a normal hem I’ve chosen to edgeweave the hem. Partly because I wanted some more lenght in the dress and because I’m going to be able to change it when it’s torn. It’s woven with a rigid heddle in a handspun, one ply woolen yarn, which is dyed with walnut. Nörlund no. 38 has a woven edge along the hem. It’s first sewn along the hem as a reinforcement (singling it’s called in the Danish version of the book) and then woven with a couple of filler threads along the hem. I’ve only woven on my dress and after weaving a bit I realised that the yarn had to little twist to sew with and I decided to ply the yarn I used as weft. One of the warp threads broke as well, but that was easily mended.

Weaving 310 centimeters of hem with a rigid heddle from Glimåkra

The finished hem. You should be able to see where I switched from one-ply weft to two-ply.

Skärning: Jag har valt att göra en klänning med grande assiettes, lite efter Moy Bog-fyndet. Detta för att få så stor rörlighet som möjligt. En riddarfru måste ju kunna röra sig ordentligt när hon är ute på jakt. 😉

The cut: I’ve chosen to make a dress with grande assiettes, a bit like the Moy Bog-dress. This because I wanted to be able to move properly. The wife of a knight have to be able to move properly when she is out hunting. 😉

The back.

Tyget: Tyget är en treskaftad, ”Tunn Engelsk Kypert” från Historiska Rum. Jag valde det baserat på färgen och glansen. Färgen går att få fram med växtfärger – jag har lyckats med det själv! Först ett sent bad med färglav och sedan ett förstabad med skal från gul lök så blir det nästan exakt samma nyans. Trevligt!

The fabric: The fabric is a 2/1 twill from Historiska Rum. I chose it because of the colour and shine of it. The dye is possible to get with natural dyeing – I’ve actually made it myself. First the last bath of  lichen (Parmelia Saxatilis), and then the first bath with yellow onion skins. That makes almost exactly the shade of my fabric. Nice!

The small piece on top is the one I dyed and the big piece below the two smaller ones is my dress fabric

Resultat: På det stora hela är jag jättenöjd. Det här var det projekt som jag skulle vara extra noggrann med, som skulle få ta den tid det tog och som skulle bli jättefint. Det blev det. Den är lite tajt nu, men jag räknar med att den kommer töja sig något och passa perfekt efter lite användning.
Den kunde varit något längre, men så blev det inte. Det funkar som tur väl är och det stör mig faktiskt inte nämnvärt. Nu saknas bara några snygga överklänningar!

Result: I am very pleased with my dress. It fits so nicely. This was the project that was supposed to take time, where I was supposed to be meticulous and that was supposed to turn out wonderful. It did. It’s a bit tight, but I count on it to strecht a little with some use. The dress could have been a bit longer, but it isn’t. It works anyway, and it doesn’t really bother me. Now I just need some fancy surcotes!

My beautiful dress

And from behind

Jag började på den här bloggposten redan i början av november och i slutet av 2014 så presenterades den nya formen och utmaningarna för The Historical Sew Fortnightly. I år kommer det istället vara en utmaning i månaden istället för varannan vecka och det kallas The Historical Sew Monthly istället. När jag såg första utmaningen – Foundations – så insåg jag att det här projektet passade perfekt. Det är ju grundpelaren till min Märta-dräkt.

I started to write this blogpost in the beginning of November and by the end of 2014 we got the new form and challenges of The Historical Sew Fortnightly. This year it will be The Historical Sew Monthly and the first challenge of the year is Foundations. I realised that this project would fit perfectly – the dress is the foundation on which I will build the wardrobe of Märta on.

The Challenge: HSM #1 – Foundations
Fabric: A wool twill from Historiska Rum.
Pattern: None – it was drafted on my body by my dear friend Cecilia Lång
Year: 1390-1410
Notions: Linen thread 60/2, bees wax, buttonhole silk, sewing silk, silk from Devere Yarns 36 fold, brass buttons from Lorifactor, wool yarn and silk taffeta for facings.
How historically accurate is it? Very much, except for the facts that most materials are machine made (like machine spun threads and machine woven fabric), but one could argue that we don’t weave like the masters of the medieval times anymore and the machine woven cloth is closer to the best fabrics of the time.
Hours to complete: Very many. The felling of seams took 8 hours and the hemweave took 5 hours for example. In total it’s maybe 60 hours – most likely more than that.
First worn: For the photos on January 15th.

Total cost: The fabric cost 900 SEK, the buttons were 800 SEK in total, the different silks were about 150 SEK together. The handspun, natural dyed wool yarn cost 15 SEK at a local second hand store but would have cost lots more if bought first hand. In total this is 1865 SEK (about €196, £153 and $232).

Literature:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Dunlevy, M. (1989). Dress in Ireland. Collins Press.

A. Geijer, A-M. Franzén & M. Nockert (1994). The Golden gown of Queen Margareta in Uppsala Cathedral, Drottning Margaretas Gyllene Kjortel. Stockholm. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademin.

Østergård, E. (2003). Som syet til jorden. Denmark: Aarhus University Press.