Min Herjolfsnesutmaning – My Herjolfsnes Challenge

Det känns som att jag inte skrivit något blogginlägg på länge nu. Jag har heller inte fått så mycket sytt eller spunnit så det kliar lite i fingrarna nu. Det beror framförallt på mina studier. Just nu läggs all tid och energi på dem, men det innebär inte att jag har slutat tänka på fina saker jag vill göra, som att sy moderna ylleklänningar, 1910-talskorsetter och en hel massa andra saker. En av de andra sakerna som jag tänker ganska mycket på är Herjolfsnesutmaningen.

I feel like I haven’t written a blog post in a long time now, and my fingers are itching for doing some sewing or spinning. All my energy is laid on my studies at the moment, but that doesn’t mean that I’m not thinking about all the lovely things I wan’t to do like sewing modern woolen dresses or 1910’s corsets and a whole lot of other things. One of those things that I think a bit more of is the Herjolfsnes Challenge.

Spinning for the challenge. Soon time to ply!

I somras köpte jag en ekologisk yllekypert från Medeltidsmode med tanken att den skulle bli en Herjolfsnesklänning. Senare skrev Elina på Neulakko en statusuppdatering på sin facebooksida där kommentarerna ledde till Herjolfsnesutmaningen. Perfekt motivation för sömnaden – jag har storartade planer!

This summer I bought an organic wool twill from Medeltidsmode, intending for it to be sewn into a Herjolfsnesdress. Later, Elina at Neulakko posted a photo on her facebookpage where the comments lead to the Herjolfsnes Challenge. A perfect motivation to get the sewing going! I have great plans.

No. 42/D10584. Photo from kostym.cz

Jag har valt att göra nummer 42 (museumnummer D10584). Den har allt jag vill att min nästa klänning ska ha – långa ärmar, fickslitsar och en rund halsringning. Enligt Som Syet Til Jorden så är fickslitsarna cirka 17 centimeter långa och är kantade med en fläta. Ärmarna avslutas med två slitsar, ungefär 13 centimeter långa och nederkanten är först kantad med singling och sedan med en kantväv. Halsringningen är först fållad och har sedan också fått en fläta ditsydd som förstärkning och dekoration. Om man läser stycket om dessa flätor i boken så verkar de vara ögleflätor.

I have chosen to make the number 42, or museum number D10584. It has all the things that I want for my next dress – long sleeves, pocket slits and a round neckline. According to Som Syet Til Jorden (Woven into the Earth) the pocket slits are 17 cm long and are finished with a braid, the sleeves ends with two slits about 13 cm long. The hem of the garment is finished with singling and a tablet-woven edge. The neckline is first hemmed and then it has been finished with a braid that has been sewn on, similar to the one on the pocket slit. If you read the paragraph about the braids in Herjolfsnes these seems to be fingerloop braids.

Basic pattern. Drawing from Marc Carlson

Mitt mål är att spinna all sytråd jag ska använda för det här projektet. Till det har jag väldigt fin ryaull som jag kammat och dragit ut täckhåren på. Det är dessa jag kommer spinna till sytråd. Jag hoppas också att jag kan spinna all annan tråd och garn som jag använder, till kantväv, flätor, fyllnadstråd och sånt, men det är inte riktigt lika prioriterat även om jag redan börjat med just den biten.

My goal is to spin all the sewing thread that I’ll use for this project. For this I have some very nice Rya wool that I’ve combed and separated the hairs from the rest of the wool. That’s what I’m going to spin to sewing thread. I’m also hoping to spin all of the other thread and yarn that I’ll use for edgeweaving, braids, filler threads and such, but that is not as prioritised as the other even though I’ve already started on it.

My challenge notebook. It contains all of my thoughts
and some notes on construction and sewing.

Like this page. Trying to figure out how to cut the dress
with all the twill lines running the same direction

Den här gången kommer jag inte sätta något slutdatum. Definitivt inte nu. Kursen jag läser just nu kräver mycket tid och energi och jag har hört att nästa kurs också kommer vara tuff. Det gör mig inte så mycket egentligen – jag är väldigt nöjd och glad med mitt val av utbildning, men det är lite tråkigt när jag inte har tid att hantverka lika mycket som min kreativitet vill. Jag hoppas att jag ska vänja mig ordentligt vid tempot nu snart så jag hinner med både ock.

I’m not going to set a deadline for this. Especially not now. This course is taking a lot of time and energy and I’ve heard that the next one is going to be tough as well. I’m not sad about it – I’m really happy with my choise of education, but I do think it’s sad when I’m not able to sew and craft as much as I normally do. I’m hoping that I’ll adjust to the tempo soon and be able to do both things.

The combed rya wool ready to be spun to sewing thread

This is what I spun from the left-overs from the combing.
Probably the ugliest skein of yarn I’ll ever make, but I spun it fast
because it takes less space spun than unspun.

En underkjol till vardagen – A petticoat for everyday wear

Two tucks and lace at the bottom. Much like my 1840’s petticoat.

Som jag skrev i slutet av det förra blogginlägget så har jag faktiskt lyckats ta mig i kragen och sy ett plagg som ska användas till vardags! Jag är inte jätteglad i att sy moderna saker, än mindre att sy dem på maskin, men jag kan definitivt se fördelarna med ett snabbare sömnadsförlopp.

As I wrote at the end of my last post I have actually made something for modern wear! I’m not overly fond of sewing modern clothing or sewing on the machine for that matter, but I see the advantage of it being fast.

An Instagram photo from the sewing process.
I’m @addelej there if you’d like to follow me!

Det finns en bra anledning till att jag sydde denna. Nu när hösten kommer hit med temperaturer från strax över nollan till runt tio grader så är det dags att plocka fram resten av yllet! En av mina favoritgrupper av plagg är långa yllekjolar. De håller en varm och är väldigt mysiga. Förra julen fick jag dessutom en hel hög med sådana av min mormor och de är fantastiska! Det finns dock ett problem… Jag kan verkligen inte stå ut med känslan av ylle mot vanliga “nylonstrumpbyxor”. Jag skulle aldrig gå utan strumpbyxor och jag antar att ett sätt att lösa problemet vore att istället använda strumpbyxor av ylle eller bomull, men jag kom fram till att den enklaste lösning vore att sy en underkjol.

There is a good reason for making this one. Now that autumn is coming to Sweden with temperatures between 0-10 degrees Celcius I’m starting to wear more wool clothing. One group of garments I love most are long wool skirts. They keep you warm and are very cosy and last Christmas I got a whole bunch from my grandmother. Lovely things! There is one problem though – I can’t stand the feeling of wool against nylon tights (ok, I guess that they aren’t nylon anymore, but you get the idea). I wouldn’t go without tights and I could of course wear woolen or cotton ones, but I found that the easiest solution would be to make a petticoat.

Here the petticoat has been worn for a whole day with lots of wrinkels as result.

Konstruktionen är enkel. Kjolen består av två rektanglar som rynkats mot en linning som stängs med en knapp. Jag hämtade inspiration från de 1800-talsunderkjolar jag tittade på när jag sydde min 1840-talsunderkjol. Visst skulle jag sy ett plagg att bära i modern tid, men det betyder inte att jag måste göra det modernt. Om jag skulle köpa något så skulle jag troligtvis köpa moderna grejer, men det är inte riktigt jag att inte sy med åtminstone lite bas i det historiska. Min underkjol är sydd i enkel lakansväv av bomull, har två smala veck längs med fållen och är kantad med brodyrspets.

The construction is simple. Two straight panels gathered to a self fabric waistband which buttons closed. I gathered inspiration from the 19th century petticoats that I researched for my 1840’s petticoat. Sure – I was about to make a petticoat for modern wear, but would a totally non-historically-inspired garment be me? Maybe if I bought it but not if I’d make one. It is made of plain cotton and it has two narrow tucks close to the hem and is hemmed with broderie anglaise lace.

Jag är verkligen kär i den! Jag använde den för första gången igår och den fungerade utmärkt. Nu när jag märkte hur lätt det faktiskt var att sy en kanske jag syr ytterligare en eller två att ha under mina mer tajta yllekjolar. Att sy på maskin gick mycket smidigare än vad jag någonsin trott. Jag hade förväntat mig mycket mer krångel. Den är nästan helt maskinsydd. Det enda som är handsytt är knapphålet – dels för att handsydda knapphål är mycket (!) snyggare än maskinsydda och dels för att jag faktiskt inte vet hur man syr knapphål på min maskin…

I’m totally in love with it! I used it for the first time yesterday and it worked splendidly. I might even make one or two more to go under my more slimmed skirts. Now I know that I can do it, right? And I’m pleasantly surprised of how easy it was to sew it on the machine. I had expected a lot more fuzz really. It is almost entirely sewed on machine – the only thing that I handsewed was the button hole. Both because I like the look of handsewed button holes much better than machine ones and because I don’t know how to make them on my machine…

Here is the petticoat in action together with a wool skirt that
my grandmother sewed and used before she gave it to me.

En 1700-talskjol – An 18th century skirt

Något som ni kanske har märkt är att jag håller på att sy mig en ny sen 1700-talsdräkt. Det senaste plagget som blev färdigt var en brun yllekjol. Jag har inte så mycket att säga om den, mer än att det är en väldigt simpel konstruktion. Det är den “typiska” 1700-talskjolen med ett bakstycke som knyts ihop fram och ett framstycke som knyts ihop bak eller fram det med. Det verkar inte ha varit den enda kjolkonstruktionen som användes under 1700-talet, men eftersom den är enkel och rolig så bestämde jag mig för att använda den. Kjolen är sydd i en valnötsbrun ylletuskaft från Medeltidsmode med linning i samma tyg som resten av kjolen. Knytbanden är av linne.

As you might have noticed I’ve begun to make a late 18th century outfit. The last garment to be finished for that is a brown wool skirt. I don’t have much to say about it more than it’s a very simple construction. It’s the typical 18th century skirt where the back part ties in front an the front part ties either in the back or in the front as well. It does not seem like it was the only skirt model around, but simple as it is I like to use it. It’s made of a walnut brown wool tabby, with a self fabric waistband and linen tape ties.

Några av fotona är lite ur fokus och det skyller jag på att jag tar mina bilder alldeles ensam med timern på kameran, men jag hoppas att ni ska se något ändå. Jag tog tre typer av bilder. En med bara kjolen, den andra med pocket hoops under och den tredje med mitt förkläde som jag sytt innan. De matchar superfint!

Some of the photos might be a little out of focus (I blame the fact that I take my photos all by myself with the timer function), but I hope you’ll be able to see anyway. I took three kinds of photos. One with only the skirt, the second with pocket hoops and the third with pocket hoops and the apron I’ve made earlier. The match is perfect!

Som ni ser på bilderna med pocket hoops så är kjolen egentligen inte sydd för att bäras med sådana. Den har samma längd hela vägen runt. Ett av mina nästa projekt kommer att bli att sy en stubb (vilken inte kommer bli i närheten av historiskt korrekt eftersom den kommer sys av ett gammalt överkast, men den lär få rätt form i alla fall) och en rumpvalk som kjolen kommer bli buren med istället. Skulle jag vilja bära kjolen med pocket hoops så är det också så att det är en av de enklaste sakerna att ändra.

As you can see in the photos where I wear pocket hoops I haven’t made it to be worn with those. It has the same lenght all around. One of my next projects is to make a quilted petticoat (which will not be historically accurate at all except for the shape since I intend to make it out of an old bed cover) and a bum roll which it will be worn with instead. Then the lenght makes more sense. If I should change my mind that is one of the easiest things to change.

Skoningen på kjolen är sydd av en bit brunt bomullsband. Jag antar att det inte är särskilt korrekt, men det var vad jag hade hemma. Min plan är att ändra på det så snart som möjligt.

The hem facing is a brown piece of cotton tape. I guess that it’s not that accurate, but it was what I had at home and I intend to change it when possible.

Och vet ni vad? Jag har faktiskt sytt något på min symaskin till att ha till vardags… Vad det är kommer i nästa post!

And guess what? I’ve actually sewn something for modern wear on my sewing machine… What it is you will see in the next post!

What the item is: An 18th century skirt
The Challenge: #9 – Brown (Yay, I managed to submit two things for this challenge!)
Fabric: Brown wool tabby from Medeltidsmode
Pattern: None, but I looked at a couple of tutorials for assembly
Year: I’m aiming for about 1780, but it works for a greater span
Notions: Linen tape (ties), cotton band (hem facing), linen sewing threand and wax
How historically accurate is it? Not 100 %, but close. It’s hand sewn with period techniques, but the hem facing isn’t really right I think. I’m going to change it as soon as possible.
Hours to complete: 6-8 hours. It was quite fast.
First worn: For the photos on September 28th
Total cost: About 600 SEK (64 EUR, 71 USD), where the fabric was 550 of it.