A Visit to the 1910’s

Snart har det gått tre månader av det nya året (redan?!) och jag har inte fått tummen ur att skriva ett blogginlägg till er. Hemskt ledsen för det. 😉 Som ni antagligen märkt händer det mycket i mitt liv.

Almost three months of the new year has passed (already?!) and I haven’t got around to write a blog post for you. Sorry for that. 😉 There are lots of things going on in my life which you’ve probably have noticed.

IMG_4652




En av sakerna som hänt den senaste månaden att jag blev vald som ordförande i min reenactmentförening Fraternis Militia Carnis. Yay! I augusti ska vi organisera ett event i Linköping. Det är en stor bankett med torneringar och en mindre fest för de som inte har lust att vara överdrivet uppklädda. Läs mer om det på http://carnis.org/banquette-2017/

One thing that has happened in the last month is that I was chosen as the new chair(wo)man of my reenactment group Fraternis Militia Carnis. Yay! In August were hosting an event in Linköping, Sweden. That event is a big banquette with tournaments and a smaller feast for those that doesn’t wan’t to be too fancy. Read more about it at http://carnis.org/banquette-2017/

En annan sak som hänt är att jag och några vänner besökte Tjolöholms slott och deras afternoon tea i 1910-talet. De har en utställning med en del av kostymen från Downton Abbey just nu och i samband med det har de några afternoon tea där de har serien som tema – man får alltså gärna komma dit i dräkt. Jag, Annette, Cathrin, Ida och Andreas åkte dit i söndags, men dagen började med att vi intog brunch hemma hos mig. Sedan fixades dräkt och frisyrer innan det var dags att åka till slottet och njuta av en fantastisk eftermiddag med riktigt gott afternoon tea. Såklart tog jag en hel del bilder under dagen!

Another thing that happened is that a couple of friends and I visited the Swedish castle of Tjolöholm for an afternoon tea in the 1910’s. They have an exhibition with some of the costumes from Downton Abbey at the moment and therefore had that theme on their afternoon tea. Me, Annette, Cathrin, Ida and Andreas were there this Sunday, but first we had brunch at my place, then got our hair and clothes in order before going to the castle where we had the most fantastic afternoon tea. Of course I took some photos during the day!

IMG_4613

Här är några av mina foton – resterande kan man se på min bloggs facebooksida:
https://www.facebook.com/recreatinghistoryblog/

Here are a few of my photos – the rest can be found on my facebook page:
https://www.facebook.com/recreatinghistoryblog/

IMG_4759



Until next time!

Recreating History Wishes You a Happy New Year

Gott nytt år, kära läsare!

Happy New Year, dearest readers!

Som ni kanske har märkt så har andra halvan av 2016 varit en väldigt stillsam period för mig. Både här på bloggen och när det kommer till sömnad. Jag har inte gjort eller sytt något under hela hösten utom en maskeraddräkt till Carnis årliga höstmöte. Om jag ska vara ärlig så kan jag berätta att jag inte ens packat upp mina grejer från Battle of Wisby än, och det är snart fem månader sedan… Jag har mått lite sådär under hösten och har inte haft någon energi till att varken sy eller hålla på med något annat hantverk och det har gjort mig ganska ledsen. Det är såklart helt okej att inte vara på topp hela tiden – vi har alla perioder där vi inte mår så bra – men det kändes konstigt att inte ens sy. Men! Nu mår jag mycket bättre och jag ser väldigt mycket fram emot det här året.

As you must have noticed, this second half of 2016 have been a very quiet period for me. Both when it came to blogging, and also when it came to sewing. I havent made anything other than a masquerade outfit for Carnis annual autumn meeting during the whole autumn. To be honest – I still havent unpacked from Battle of Wisby and that’s soon five months ago. I haven’t been feeling all that well this autumn, and I haven’t had any energy for crafting and sewing which have made me very sad. It’s of course perfectly fine to have low periods – we all do have them some times – but it felt strange to not even sew. But now it’s much better and I’m very much looking forward to this coming year!

14915406_10207749707195983_8722175251306472187_n
Me and Cathrin as Disney villains at the Carnis autumn meeting/feast.
Maleficent and the Evil Queen in Snow White. 

Det var egentligen inte förrän jag hälsade på Cathrin/Katafalk  som jag fick någon egentlig inspiration till att göra saker, men å andra sidan hann vi med att göra en väldans massa grejer då. Under den helgen gjorde vi mönster till en 1600-talsjacka var, mönster till en 1600-talslivkjol till mig, färga tyg till jacka och livkjol till oss båda med krapp och valnötsskal, samt göra ett möster på ett empirsnörliv till mig.

It was not until I visited Cathrin/Katafalk that I got some inspiration and during that one weekend we managed to make patterns for a 17th century jacket each, a 17th century kirtle for me, dye fabric for kirtle and jackets to us both with madder and walnut hulls and also make a pattern for a pair of Regency stays for me.

Det innebär att det kommande året kommer innehålla massor av sömnad och annat hantverk. Både 1300-tal (såklart), 1600-tal och förhoppningsvis en uppsättning empirkläder till mig. Jag kommer också avsluta första delen på mina studier genom att ta min kandidatexamen i geologi samt påbörja min master inom samma ämne, samt arrangera ett event tillsammans med Carnis vilket ni antagligen kommer få se mer av under årets gång.

That means that the coming year will contain lots of sewing and other crafting for me. Both 14th century (as always), some 17th century things and hopefully a set of Regency clothing for me. I will also finish the first part of my studies by writing my Bachelor’s thesis and begin the second part by starting my Master in Geology, as well as arrange an event with Carnis which you might see more about during the coming year. 

Och till er, mina läsare, önskar jag er ett år med många roliga stunder, och att de bra saker ni väntar på ska ske. Till mig själv önskar jag ett år med mycket hantverk och sömnad, vilket det också ser ut att bli.

Ha ett fantastiskt år!

And for you, my readers, I wish you a year with a lot of fun moments, and that those good things that you wait for will come to you. For myself I wish that the year will contain a lot of crafting and sewing (which it will by the looks of it). 

Have a fantastic year! 

13987587_267164186998790_7022328795795177712_o
Me at Battle of Wisby 2016, photo by: Vera Bos

Workshop at Battle of Wisby: 14th Century Hair Styles and Hair Care

Hösten har varit en hektisk period för mig med mycket att göra i skolan där vi bland annat åkt på några riktigt roliga exkursioner i Sverige och Norge. Det har inneburit att jag inte haft någon tid eller energi för annat än skolan, men nu sista veckan har jag åtminstone gått igenom en del av mina bilder från Battle of Wisby. Första delen av mina foton därifrån att publiceras är mina workshopfoton.

It’s been a hectic period with lots of things to do at school, including some really nice excursions to places in Sweden and Norway. That has meant that I haven’t got neither time nor energy for other things than school, but this last week I’ve actually got around to at least sort through some of my photos from Battle of Wisby. The first batch to be published is my workshop photos. 

14680885_1818795905055009_4356787768631213811_o



Under Battle of Wisby höll jag en workshop om frisyrer och hårvård på 1300-talet. Hela veckan var oerhört blåsig och dagen för min workshop var verkligen inget undantag. Istället för att ha workshopen under ett skärmtak i blåsten drog vi oss tillbaka till ett av Carnis stora tält, som väldigt vänligt lånades ut till oss av Martin och Martina.

During the Battle of Wisby I held a workshop about 14th century hairstyles and hair care. All of the week was very windy, and the day of my workshop was no difference. Instead of having the workshop under a sunroof all exposed to the wind we retreated into one of Carnis big tent, which very kindly was leant to us by Martin and Martina.

IMG_3321

Deltagarna var duktiga och verkade ha roligt (det hade jag med). Fina frisyrer gjordes och vi delade tankar och en hel del skratt. Tack vare Elke har jag även foton från tillfället då hon lånade min kamera och fångade lite av trevligheterna.

The workshop was fun and all the attendants did great – some nice hairstyles was recreated, and we shared some thoughts and laughs. Thanks to Elke I got some photos from the workshop too – she was kind enough to take some photos with my camera. 

Och här är bilderna! De är hyfsat många, men jag har så svårt att välja vilka jag ska lägga upp vilket oftar slutar i att jag tar med alla.

And here they are! It’s a lot, but it’s so hard to choose which to put in the post which means I take them all. Enjoy!

D10584: Den färdiga klänningen – The finished dress

There is quite a lot of fabric at the hem

Äntligen är min Herjolfsnesutmaningsklänning färdig! Jag har använt den i ofärdigt skick sedan sista helgen i maj då vi var på Ekenäs Riddarspel, men nu efter Middelaldercentret har jag tillsist tagit mig i kragen och faktiskt gjort färdigt den helt och hållet.

Om ni inte läst mitt inlägg med den forskning jag gjorde inför sömnaden av klänningen så gör det! Ni hittar det här.

Now at last my Herjolfsnes Challenge dress is finished! I’ve been using it since the last weekend of May in an unfinished state, but now after Middelaldercentret I’ve finally got around to actually finish it completely.

I’ve written a blog post about my research and thoughts prior to cutting the fabric. You can read it here!

This is from the last post where it didn’t have pocket slits yet

Photo: Christine Carnie. Here, at Middelaldercentret, the dress have pocket slits, though not visible in the photo

Jag är väldigt glad för min klänning. Den har redan lyckats med allt den var tänkt för. Jag ville ha en klänning som lätt kunde dras över huvudet, med fickslitsar, som man kan ha ensam när man behöver ta en tur på toaletten på morgonen och inte vill fippla med snörning på en tajt klänning, eller som ett extra lager för värme och skydd mot regn under råa dagar. Till sist ville jag ha en surcote som en lägre-stånds-persona kan ha och fortfarande ser sådär supersnygg ut. Den här klänningen gör allt det och lite till.

I am very happy with my dress! It’s already served its purpose well – I wanted a pullover dress with pocket slits, for chilly mornings when you need to go to the loo and doesn’t want to fiddle with lacing and tight dresses, for cold and rainy days to warm you, and to be able to wear as an outer layer for a lower class persona and still look fabolous! It can do all these things and more.

Vilka ändringar har gjorts från originalplanen?
De största skillnaderna från min plan är framförallt två saker. Jag ville handspinna all sytråd jag skulle använda till klänningen, men av olika anledningar blev det inte så – framförallt på grund av tidsbrist. Istället har jag kompromissat och använt handspunnen tråd och garn till synliga sömmar. Det är alltså de bindande sömmarna som sytts från utsidan, den brickvävda fållen, pricksömmen/stickningarna och ögleflätan. Jag använde ett maskinspunnet, men väldigt trevligt, tunt, kamgarn till att fälla sömmarna med.

What changes to my original plan has been made?
The main differences from what I set out to do are two things. I wanted to spin all the sewing thread for the project, but I realised that I wouldn’t have the time. Instead I compromised, and I did so by “only” using hand spun yarn and thread for the visible seams, i.e. the binding seams which were sewn from the right side, the tabletwoven hem, the stabstitches and the fingerloop braid. Then I used a nice and thin, worsted, yarn to fell the seams.

Two rows of stab stitches along the sleeve hem and slit

Fingerloop braid along neckline

Close-up of the braid

Inside and outside of pocket slit. It’s first hemmed, then has one row of stabstitches and then the braid to reinforce it

Tablet-woven hem and felled seams

Den andra skillnaden har mest att göra med tygbrist. Jag fick skarva en av ärmarna i höjd med armbågen. Det ser dock inte dumt ut, och nummer 63 har en söm på ungefär samma ställe.

The second of the differences has to do with me not having enough fabric. I had to piece one of the sleeves at the height of the elbow. It doesn’t look bad though, and number 63 has a seam at about the same place.

Here the piecing is visible. You can also see it in the photo above

Vad skiljer från originalet?
Utöver den extra ärmsömmen är det framförallt en sak som skiljer. Det kanske inte är så uppenbart vid första anblick, men det står ut för mig. Sömmarna som delar mitt fram- och mitt bak-kilarna verkar inte vara fällda enligt SStJ (åtminstone ser det ut så på illustrationerna). Likaså den falska sömmen i ena sidostycket är inte heller fälld enligt SStJ. Jag har läst båda böckerna flera gånger, noggrant som bara den, men jag har ändå lyckats missa det. Om jag ska skylla på något så skulle det vara att den informationen inte står under sidorna om just det plagget utan i den allmänna sektionen om sömmar, men jag har egentligen bara missat det. Det innebär alltså att jag har fällt alla sömmar. Ingen jätteförlust – jag är fortfarande glad.

What differs from the original?
Other than the additional sleeve seam there is one obvious thing that differs from the original. Or perhaps not that obvious or even that visible, but to me it stands out. The seams in the middle thats separating the front and back gores is described in WitE as not felled (at least when you look at the illustration). Likewise for the false seam in one of the side gores. I’ve read the book several times and have somehow missed that specifik feature (if I were to blame something it would be that it’s not written in the section about the garment, but I really don’t have anything to blame for me missing it). That means that I’ve felled all the seams. Not a big loss – I’m still very happy.

Utöver det är det bara ett par saker som skiljer från originalet. Tyget är maskinvävt och har inte samma tråd/cm som originalet. Jag har förlängt min klänning, vilket jag skrev om i mitt forskningsinlägg. Sen är det säkert några smågrejer till som inte stämmer, saker som inte skrivits med i någon av böckerna – sånt som man bara vet om man kan studera originalen själv (förutsatt att det bevarats). Jag anser att jag har gjort ett välgjort plagg som uppfyller min krav på mig själv som hantverkare och reenactor. Jag tror att min klänning hade passerat utan större chock om den flyttades bak i tiden.

Other than that there’s a few things that differs from the orignal. The fabric being machine woven and not weft faced, for one, the lenghtened hem which I wrote about in the research post and some other minor things, together with those things that haven’t made themselves into any of the books about the Herjolfsnes garments. Things you would only know if you’ve examined the garment yourself. I believe that I have made a really nice garment, true to my standards as a reenactor and a craftsman, and I do think that it would pass well if I was transported back in time.

Side panels

Close-up of the tablet woven hem

Slutsatser
Det här projektet har fått mig att inse att vissa detaljer på Herjolfsnesplaggen finns där av fler än de uppenbara anledningarna. Ta ögleflätan som är ditsydd på fickslitsarna som exempel. Innan jag gjorde mitt plagg hade jag antagit att den fanns där som förstärkning. Förstärkning i form av skydd mot slitage för kanterna – ungefär som den brickvävda nederkanten – men det var visst inte så enkelt skulle det visa sig. Jag gjorde mina fickslitsar innan jag åkte till Middelaldercentret och fållade dem och förstärkte med pricksöm. Anledningen till att jag inte satte dit flätorna på en gång var för att jag skulle göra dem på eventet. Sen en kväll när jag tog av mig klänningen råkade jag dra i fickslitsen och den sprack. Panik! Eftersom slitsen är skuren mitt i panelen och tyget är hyfsat lösvävt så var det inte tillräckligt att fålla och pricksömma. Det är därför ögleflätan behövs som förstärkning. Den gör det i princip omöjligt att ta sönder tyget på samma sätt som jag gjorde!

Conclusions
This project have made me realise that some of the details on the Herjolfsnes garments have more than obvious reasons for being there. Like the fingerloop braid sewn to the pocket slits. Before making my garment I understood that it was there as a reinforcement, but I thought that it was mostly to protect the edges – like the tablet-woven hem – but life proved me otherwise. I made the pocketslits before going to Middelaldercentret; cutting them, hemming and reinforcing them with stab stitches. I didn’t attatch the braid because I was supposed to make it during the event. Then one night when I undressed I accidently pulled in the pocket slit, leading it to rip… Panic moment there for sure! Since the slit was cut in the middle of the panel and the fabric was a bit too loosely woven it wasn’t enough to just hem it and reinforce with stab stitches. That is why the fingerloop braid is very much needed as a reinforcement. It makes it almost impossible to break the same way as I ripped mine.

A tear in my not even finished dress 😦

Det resulterade i att jag hastigt lagade revan och sydde på förstärkningsflätan. Jag är inte så ledsen egentligen – det har gett mig möjligheten att förstå varför förstärkningen finns där och så har jag fått en cool lagning. Varför den är cool? För det ger mer liv till plagget. 

This resulted in a mend and me hastily sewing the fingerloop braid to the slits. Actually I’m not that sad – it has given me the opportunity to see why the reinforcement would be needed and I have an awesome mend. Why is it awesome? Because it gives more life to the garment!

And now it’s mended. 

Som jag skrev tidigare – jag tror att den här klänningen inte skulle vara allt för uppseendeväckande om den hamnade på 1300-talet. Åtminstone med den kunskap vi har om perioden nu. Jag kommer vara nöjd och glad för den här ett långt tag framöver.

As I wrote earlier – I think that this would pass well if I was transported back to the 14th century, at least with the knowledge we have about the period now. I will be happy with this one a long time.

Till sist vill jag bara dela med mig av Annettes fina klänning! Den är gjord efter samma mönster som min, men i ett annat (handvävt!) tyg. Den är så himla fin!
And I just wanted to show you Annette’s wonderful dress too. It’s made after the same pattern as mine but in another (handwoven!) fabric. It’s so beautiful!
Look how nicely it’s folding!

So beautiful. Both dress and you, mum!

D10584: The Finished Dress

DSC_0872
There is quite a lot of fabric at the hem

Äntligen är min Herjolfsnesutmaningsklänning färdig! Jag har använt den i ofärdigt skick sedan sista helgen i maj då vi var på Ekenäs Riddarspel, men nu efter Middelaldercentret har jag tillsist tagit mig i kragen och faktiskt gjort färdigt den helt och hållet.

Om ni inte läst mitt inlägg med den forskning jag gjorde inför sömnaden av klänningen så gör det! Ni hittar det här.

Now at last my Herjolfsnes Challenge dress is finished! I’ve been using it since the last weekend of May in an unfinished state, but now after Middelaldercentret I’ve finally got around to actually finish it completely.

I’ve written a blog post about my research and thoughts prior to cutting the fabric. You can read it here!

IMG_2546
This is from the last post where it didn’t have pocket slits yet

 

13606512_10153661039881127_930677161017803624_n
Photo: Christine Carnie. Here, at Middelaldercentret, the dress have pocket slits, though not visible in the photo

Jag är väldigt glad för min klänning. Den har redan lyckats med allt den var tänkt för. Jag ville ha en klänning som lätt kunde dras över huvudet, med fickslitsar, som man kan ha ensam när man behöver ta en tur på toaletten på morgonen och inte vill fippla med snörning på en tajt klänning, eller som ett extra lager för värme och skydd mot regn under råa dagar. Till sist ville jag ha en surcote som en lägre-stånds-persona kan ha och fortfarande ser sådär supersnygg ut. Den här klänningen gör allt det och lite till.

I am very happy with my dress! It’s already served its purpose well – I wanted a pullover dress with pocket slits, for chilly mornings when you need to go to the loo and doesn’t want to fiddle with lacing and tight dresses, for cold and rainy days to warm you, and to be able to wear as an outer layer for a lower class persona and still look fabolous! It can do all these things and more.

Vilka ändringar har gjorts från originalplanen?
De största skillnaderna från min plan är framförallt två saker. Jag ville handspinna all sytråd jag skulle använda till klänningen, men av olika anledningar blev det inte så – framförallt på grund av tidsbrist. Istället har jag kompromissat och använt handspunnen tråd och garn till synliga sömmar. Det är alltså de bindande sömmarna som sytts från utsidan, den brickvävda fållen, pricksömmen/stickningarna och ögleflätan. Jag använde ett maskinspunnet, men väldigt trevligt, tunt, kamgarn till att fälla sömmarna med.

What changes to my original plan has been made?
The main differences from what I set out to do are two things. I wanted to spin all the sewing thread for the project, but I realised that I wouldn’t have the time. Instead I compromised, and I did so by “only” using hand spun yarn and thread for the visible seams, i.e. the binding seams which were sewn from the right side, the tabletwoven hem, the stabstitches and the fingerloop braid. Then I used a nice and thin, worsted, yarn to fell the seams.

DSC_0811
Two rows of stab stitches along the sleeve hem and slit

 

DSC_0816
Fingerloop braid along neckline

 

DSC_0817
Close-up of the braid

 

DSC_0819
Inside and outside of pocket slit. It’s first hemmed, then has one row of stabstitches and then the braid to reinforce it

 

DSC_0827
Tablet-woven hem and felled seams

Den andra skillnaden har mest att göra med tygbrist. Jag fick skarva en av ärmarna i höjd med armbågen. Det ser dock inte dumt ut, och nummer 63 har en söm på ungefär samma ställe.

The second of the differences has to do with me not having enough fabric. I had to piece one of the sleeves at the height of the elbow. It doesn’t look bad though, and number 63 has a seam at about the same place.


Vad skiljer från originalet?
Utöver den extra ärmsömmen är det framförallt en sak som skiljer. Det kanske inte är så uppenbart vid första anblick, men det står ut för mig. Sömmarna som delar mitt fram- och mitt bak-kilarna verkar inte vara fällda enligt SStJ (åtminstone ser det ut så på illustrationerna). Likaså den falska sömmen i ena sidostycket är inte heller fälld enligt SStJ. Jag har läst båda böckerna flera gånger, noggrant som bara den, men jag har ändå lyckats missa det. Om jag ska skylla på något så skulle det vara att den informationen inte står under sidorna om just det plagget utan i den allmänna sektionen om sömmar, men jag har egentligen bara missat det. Det innebär alltså att jag har fällt alla sömmar. Ingen jätteförlust – jag är fortfarande glad.

What differs from the original?
Other than the additional sleeve seam there is one obvious thing that differs from the original. Or perhaps not that obvious or even that visible, but to me it stands out. The seams in the middle thats separating the front and back gores is described in WitE as not felled (at least when you look at the illustration). Likewise for the false seam in one of the side gores. I’ve read the book several times and have somehow missed that specifik feature (if I were to blame something it would be that it’s not written in the section about the garment, but I really don’t have anything to blame for me missing it). That means that I’ve felled all the seams. Not a big loss – I’m still very happy.

Utöver det är det bara ett par saker som skiljer från originalet. Tyget är maskinvävt och har inte samma tråd/cm som originalet. Jag har förlängt min klänning, vilket jag skrev om i mitt forskningsinlägg. Sen är det säkert några smågrejer till som inte stämmer, saker som inte skrivits med i någon av böckerna – sånt som man bara vet om man kan studera originalen själv (förutsatt att det bevarats). Jag anser att jag har gjort ett välgjort plagg som uppfyller min krav på mig själv som hantverkare och reenactor. Jag tror att min klänning hade passerat utan större chock om den flyttades bak i tiden.

Other than that there’s a few things that differs from the orignal. The fabric being machine woven and not weft faced, for one, the lenghtened hem which I wrote about in the research post and some other minor things, together with those things that haven’t made themselves into any of the books about the Herjolfsnes garments. Things you would only know if you’ve examined the garment yourself. I believe that I have made a really nice garment, true to my standards as a reenactor and a craftsman, and I do think that it would pass well if I was transported back in time.

DSC_0836DSC_0837DSC_0838

IMG_20160613_142428
Tablet woven hem

Slutsatser
Det här projektet har fått mig att inse att vissa detaljer på Herjolfsnesplaggen finns där av fler än de uppenbara anledningarna. Ta ögleflätan som är ditsydd på fickslitsarna som exempel. Innan jag gjorde mitt plagg hade jag antagit att den fanns där som förstärkning. Förstärkning i form av skydd mot slitage för kanterna – ungefär som den brickvävda nederkanten – men det var visst inte så enkelt skulle det visa sig. Jag gjorde mina fickslitsar innan jag åkte till Middelaldercentret och fållade dem och förstärkte med pricksöm. Anledningen till att jag inte satte dit flätorna på en gång var för att jag skulle göra dem på eventet. Sen en kväll när jag tog av mig klänningen råkade jag dra i fickslitsen och den sprack. Panik! Eftersom slitsen är skuren mitt i panelen och tyget är hyfsat lösvävt så var det inte tillräckligt att fålla och pricksömma. Det är därför ögleflätan behövs som förstärkning. Den gör det i princip omöjligt att ta sönder tyget på samma sätt som jag gjorde!

Conclusions
This project have made me realise that some of the details on the Herjolfsnes garments have more than obvious reasons for being there. Like the fingerloop braid sewn to the pocket slits. Before making my garment I understood that it was there as a reinforcement, but I thought that it was mostly to protect the edges – like the tablet-woven hem – but life proved me otherwise. I made the pocketslits before going to Middelaldercentret; cutting them, hemming and reinforcing them with stab stitches. I didn’t attatch the braid because I was supposed to make it during the event. Then one night when I undressed I accidently pulled in the pocket slit, leading it to rip… Panic moment there for sure! Since the slit was cut in the middle of the panel and the fabric was a bit too loosely woven it wasn’t enough to just hem it and reinforce with stab stitches. That is why the fingerloop braid is very much needed as a reinforcement. It makes it almost impossible to break the same way as I ripped mine.

Det resulterade i att jag hastigt lagade revan och sydde på förstärkningsflätan. Jag är inte så ledsen egentligen – det har gett mig möjligheten att förstå varför förstärkningen finns där och så har jag fått en cool lagning. Varför den är cool? För det ger mer liv till plagget.

This resulted in a mend and me hastily sewing the fingerloop braid to the slits. Actually I’m not that sad – it has given me the opportunity to see why the reinforcement would be needed and I have an awesome mend. Why is it awesome? Because it gives more life to the garment!

20160705_170304
A tear in my not even finished dress
DSC_0808 (1)
The mend

Som jag skrev tidigare – jag tror att den här klänningen inte skulle vara allt för uppseendeväckande om den hamnade på 1300-talet. Åtminstone med den kunskap vi har om perioden nu. Jag kommer vara nöjd och glad för den här ett långt tag framöver.

As I wrote earlier – I think that this would pass well if I was transported back to the 14th century, at least with the knowledge we have about the period now. I will be happy with this one a long time.

DSC_0859

Till sist vill jag bara dela med mig av Annettes fina klänning! Den är gjord efter samma mönster som min, men i ett annat (handvävt!) tyg. Den är så himla fin!
And I just wanted to show you Annette’s wonderful dress too. It’s made after the same pattern as mine but in another (handwoven!) fabric. It’s so beautiful!

Middelaldercentret 2016

I början av juli var Carnis inbjudna att delta i firandet av danska Middelaldercentrets 25-årsjubileum. Centret är en fantastisk plats med hus, grejer, djur och andra häftiga grejer – allt medeltida. Jag har velat åka dit i flera år nu och det här kändes som det perfekta tillfället för ett första besök.

At the beginning of July we in Carnis were invited to join in the celebrations of the 25th year anniversary of the Medieval Center (Middelaldercentret) in Denmark. The center is a fantastic place with houses, animals and other awesome things, all medieval. I’ve been wanting to go there for several years now and this seemed like the perfect first visit.

Jag har redigerat mina foton från eventet och sorterat ut de bästa, men jag kunde inte välja bland dem sen så det här inlägget innehåller alla bra bilder. Det innebär att det här kommer bli ett väldigt långt inlägg. Carnis har lite fler foton av Tom Gagner utlagda på sin hemsida tillsammans med dessa, så kika in på http://carnis.org/pictures/events/middelaldercentret-2016/

I edited my photos and sorted out my best ones, and for this post I couldn’t really decide which ones I’d use. That means that you get all of them, so this will be a very long post. Carnis has some more photos taken by Tom Gagner on our website together with these, so go and take a look at http://carnis.org/pictures/events/middelaldercentret-2016/

Here is Carnis in front of “our” house; The ropemakers house. Photo: Tom Gagner

Vi hade repslagarhuset till vårt förfogande och repslagarfältet till våra tält. Det var ett väldigt trevligt ställe att bo på! Vi hade en småbarnsfamilj som bodde i huset och resten av oss tältade. Det var en fantastisk samling människor på eventet och jag fick ett gäng nya vänner. Precis så det ska vara på ett sånt här event.

We had the ropemakers house and the ropemaking field for our tents. A very nice place to live at! We had a small childrens family who stayed in the house and the rest of us tented on the field. The gathering of people at the place was fantastic and I made some new friends. Just as you should at these events! 

Nu är det dags att sluta skriva och visa er mina foton – det här inlägget kommer bli lång nog ändå. Varsågoda!

Now I’ll stop writing and show you my photos – this post will be lenghty as it is. Enjoy!

Tiny socks in the making for tiny feet ❤

Our camp was visited by a nasty pirate

Luckily we had someone to fight him!

Åsa! We owe you so much! Thanks for cooking for us!

Did I say nasty? 😀

Det hände lite grejer som gjorde att jag behövde ha lite fancy kläder på mig. Min nya krappfärgade hätta premiäranvändes!
There were some things going on which accuired me to wear some fancy clothing. The new madder-hood was used for its first time!

We gave the pirate his judgement

And on the other side of the water was the rest of the town

The pirate seem to have escaped us and continued his game

A try to selfie with the geese!

Even though they were very cute we didn’t want them in camp when we were cooking. 

A much needed after-dinner-nap in our tent

The sky and the town gave some very nice views

Riku in his awesome kirtle

Lovely Saara and Mervi

*Not aware of the camera at all* – Strikes epic pose

Nettan makes dinner

Our camp from the other side

The pirate was revealed to live in town

Dearest Cathrin with our camp in the background

Hoods are great for many things

Of course we had to take some manuscript photos. 

And Herjolfsnes-garment photos – same fabric!

Different fabric – same model (D10584)

Well, you can’t be serious at all time

Proper reenactors there!

I was trying to capture the sky matching Chrissies dress…

But I had to do it in two takes.

This photo ❤ Looking very happy!

Then on the last day we all needed to look sharp for the festivities

Including me!

Trying to show off my shoes….

Carnis populating the town

Here it looks like Jacob knows how to handle his dagger

Now it is our turn to taking over your home 😉 The pirate wasn’t that happy about it

Jacob temporarily looses his way with the dagger? It is not supposed to go into *your* belly!

That’s better! 

Mervi in her epic dress.

Woho, we got to sit behind the Queen!

Cathrin and Pamela gets to end this long post. 

Ett stort tack till arrangörerna! Vi ser väldigt mycket fram emot att komma tillbaka!

Big thank you to all of the organisers! We can’t wait to get back!

Ny design – New design

Så nu har jag äntligen uppdaterat bloggen med en ny design. Jag har tänkt på det länge, men aldrig riktigt kommit mig för att ta tag i det. Till slut blev det bara av.

Vad tycker ni? Jag är helt klart nöjd, även om jag skulle kunna tänka mig lite småändringar i framtiden.

So now the blog have a new design! I’ve been thinking about it for a while but never got around to change it. In the end I just went for it.

What do you think about it? I’m quite satisfied, but I can think of some minor things to possibly change in the future. 


Tre gånger krapp – Three times madder

Jag är inte så bra på växtfärgning. Tvärt om – jag är verkligen en nybörjare. Jag tycker det är roligt att se hur färgen fäster på tyget och det är kul att testa olika växter och färger. Mitt senaste färgningsäventyr var med krapp. Jag hade ett vitt tyg som var tanken att det skulle färgas och bli till hosor, och efter jag klippt ut bitar till hosor insåg jag att jag hade tillräckligt mycket tyg kvar för att kunna göra en liten hätta med. Lyckligt ögonblick!

I’m not a very accomplished plant dyer. On the contrary – I’m quite the beginner. I think it’s fun to see the dye stick to the fabric, and I like to try different dyes. My latest adventure was with madder. I had some white fabric intended for a pair of hoses, and after I cut them before dyeing I realised that I had enough for a small hood, too! Lucky moment. 

Hättor är så enkla att göra. Jag tycker verkligen om att göra dem och man känner sig bra efter att man slutfört ett projekt. Och förresten – när vi ändå pratar om att slutföra projekt så kan jag berätta att jag fortfarande inte är färdig med min Herjolfsnesklänning. Det är fortfarande fickslitsar som saknas. Jag har gjort massor av andra saker istället, som att sy yllemuslin slöja och haklin, växtfärgat och sytt grejer av resultatet från färgningen. Tiden börjar dock rinna iväg och jag vill verkligen att klänningen ska vara färdig till nästa vecka då det är 25-årsfirandet för Middelaldercentret i Danmark.

Hoods are so simple to make. I really like it and you feel good after finishing projects. By the way (on the matter of finishing projects) – I’ve still not completed the Herjolfsnes Challenge dress. It still lacks pocket slits. I’ve been doing lots of stuff instead, like sewing a thin wool veil and wimple, madder dyeing and sewing from the resulting fabric from the dye. Time is getting short though, and next week I wan’t it to be finished because then it’s the 25th anniversary of the Medieval Center in Denmark. 

Istället för att göra fickslitsar färgade jag alltså tyg. Jag hade 100 gram pulveriserad krapp och totalt ungefär 420 gram material. Jag ville ha den starkaste färgen på plagget som kommer synast mest- hättan alltså – så den fick gå i första badet. Materialet till hättan vägde ungefär 170 gram. Tyget till hosorna åkte i nästa bad. Efter det hade jag inte tänkt färga något mer, men jag ville inte slösa på färgen som fanns kvar i grytan så jag la ner två små bitar tyg som kommer räcka till två små tofsväskor.

So, instead of making pocket slits I dyed some fabric. I had 100g of powdered madder, and in total about 420g material. I wanted the strongest dye on the item that would be seen the most – the hood – so that went into the first bath. The material for the hood weighed about 170g. The fabric for the hoses went in second. Then I didn’t really plan to dye anything more, but I didn’t want to waste the last of the dye so I put in two squares of fabric, enough for two small purses.

Resultatet? Tre nyanser av rött och orange!

The result? Three different shades of red and orange. 

Första badet blev riktigt bra, det andra är inte så jämnt i färgen (mest för att jag hade alldeles för mycket tyg mot vad jag borde i den grytan jag hade). Det sista badet resulterade i en fin aprikosfärgad tygbit.

The first bath is really nice, the second isn’t that even (mainly because I used too much material in a too small pot).The last one is a lovely peach shade that I like. 

Hosorna är inte så himla intressanta, men jag tog några bilder på dem ändå. Det som jag är mest nöjd med är hättan. Den är baserad på en av hättorna från London; nummer 246.

The hoses are not really interesting, but I took some photos of them anyway. The real deal here is the hood. It is based on one of the hoods from London, number 246. 

London hood no 246, Image: Marc Carlson “Some Clothing of the Middle Ages”

Jag gjorde mönstret baserat på informationen om 246 i Textiles and Clothing och ändrade det efter mina egna mått. Jag ville ha en liten, tajt hätta med knappar och strut. Jag känner att jag i princip fått till det på pricken.

I made the pattern using the information in Textiles and Clothing and mixed it with my own measurments. I wanted a small, tight hood with buttons and a liripipe. I think I more or less nailed it.

Jag fick skarva lite för att få det som jag ville, men det syns knappt. Både färg och passform blev riktigt bra!
I had to piece it a bit to get it the way I wanted it, but it’s barely visible.  I think that both the colour and fit turned out really nice!
Barely visible, but it’s pieced on this side.
Om jag skulle ändra något så skulle det i så fall vara kilplaceringen. Som ni kan se på bilden ovan så är den placerad ganska långt framåt istället för i mitten. Fast det är nog inte nödvändigt att ändra egentligen. Den passar ju bra ändå. 
If there’s one thing I’d possibly change it’s the placement of the gores. As you see here they lie a bit to the front and not centered. But perhaps it’s not neccesary. It fits really well anyway. 

Hättan är helt handsydd. De bindande sömmarna är sydda med lintråd och alla detaljer samt kilarna är sydda med sysilke. Alla sömmar är nedsydda med förstygn från utsidan, och nederkanten har en rad pricksöm (förstygnversionen) och ansiktsöppningen har två rader pricksöm. Knapparna är sydda av tyget med lintråd, knapphålen är också sydda med lintråd och backade med ett handvävt linne.

The hood is all hand sewn. The binding seams with linen thread and all details and the gores with silk thread. The seams are sewn down with running stitches from the outside, and the hem has one row of stab stitches (running stitch way). The face opening has two rows of stab stitches to reinforce it. There are ten self fabric buttons, sewn with linen thread. The buttonholes are sewn with linen thread and are faced with a handwoven linen.

Här är några detaljbilder på hättan. Om du trycker på bilderna så förstoras de.

Here are som detail shots of the hood. If you click the images they will be enlarged. 

Och som en avslutning – ett foto på de tre baden, två av dem redan färdiga plagg!

And to end this – a photo of the three baths, two of them already made into garments!

Thanks to Maria Neijman and Linda Clarin for help with method and materials! You rock!

Ekenäs 2016

Me and Cathrin showing off our silk surcotes

Sista helgen i maj spenderades på Ekenäs slott tillsammans med Carnis – vi är ju där varje år. På marknaden visade vi upp vårt läger för turisterna, hantverkade och svarade på frågor, och hade spjutexercis för baren. Det är ganska roligt, och folk verkade tycka att det var trevligt att titta på oss med sina moderna ögon. Vi serverade också på en bankett på lördagkvällen.

The last weekend of May was spent at Ekenäs Castle together with Carnis, as we do every year. At the castle we show our camp to the tourists, doing crafts and answering questions, having spear training for the kids. It’s rather fun, and people seem to think it’s nice to look at us from their modern view. We also serve at a yearly banquet on the Saturday evening. 

Jag hade min Herjolfsnesklänning för första gången även om den inte är riktigt klar än. Den ska få flickslitsar och lite mer slutfinish, så det sista, avslutande, blogginlägget får vänta lite.

I also wore my Herjolfsnes dress for the first time, even though it wasn’t completely done yet. It still lacks pocket slits, so the finishing blog post will have to wait a bit.

Något annat som jag har jobbat på ett tag är en jacka till en av mina vänner i Carnis och han bar den för första gången på Ekenäs. Det såg riktigt bra ut!

I’ve also been working on a jacket for a friend in Carnis who wore it for the first time on Ekenäs. He looked smashing in it! 

Nu förbereder jag inför 25-årsjubileumet på Middelaldercentret i Danmark. Jag har färgat lite tyg som ska bli hosor och hätta, fyllt i en hel del formulär för Carnis och har en massa andra grejer att tänka på. Jag ser verkligen fram emot att besöka centret!

Now I’m preparing for the 25th anniversary for Middelaldercentret in Denmark. I’ve dyed some fabric that is going to be sewn into hoses and a hood, things to think about and forms to be filled in for Carnis. I’m really looking forward to that visit!

Tove combing wool

Beauty in the eyes of who?

Jag känner ett par stycken som säger att de känner sig som allra finast när de har på sig sina medeltidskläder. Till en början kanske man inte tycker det, men det finns en inlärningskurva så att säga.. Anledningen till det är att medeltidsidealen inte är helt kompatibla med våra moderna ideal. Jag personligen känner mig väldigt fin och vacker när jag kör på med ordentliga 1300-talsflätor och slöja, dok och hela biddevitten, men jag vet att många tycker att just det är det svåraste med medeltidsstassen. Jag skulle nog säga att jag utvecklat två olika set med skönhetsstandarder. Oftast säger de inte emot varandra, men när de gör det är det mest de moderna idealen som inkräktar på medeltidsidealen.

I know several people that have said that they’ve never felt as beautiful as when they’ve been wearing their medieval clothes. It is a learning curve, though, since the medieval standards and ideals aren’t really compatible with our modern ones. 14th century braids and the whole package with veil and wimple makes most people cringe at first, but I feel really pretty when I wear my hair in the styles of the late 14th century. I would say that I have developed two sets of beauty standards. One modern and one medieval. Mostly they don’t contradict each other, but when they do it’s mostly the modern ideals that intrude on the medieval ones. 

Mitt största problem (okej, det är väl inget problem egentligen, och jag gillar mitt ansikte, men vi kallar det ett problem ändå) är solbränna. Jag blir ganska lätt solbränd, åtminstone för att vara skandinav. Jag spenderar dessutom ganska mycket tid utomhus, både i skolan och på min fritid, vilket leder till att jag redan nu är ordentligt solbränd, framförallt i ansiktet. Kolla bara på fotot nedan från Battle of Wisby 2013. Kamerablixten gör saken värre, men man ser att jag är ordentligt brun i ansiktet, åtminstone för att vara skandinav som sagt.

My major problem (ok, it’s not really a problem, and I like my face, but we’ll call it a problem anyway) is sun tan. I tan quite easily, for being Scandinavian, and spend a lot of time outside, both in school and on my free time. That means that my skin is tanned, and especially my face. Just look at this photo from Battle of Wisby 2013. The flash doesn’t help anybodys looks, but my face really stands out in terms of tan (at least for a typical Scandinavian I would say).

Det går bra när jag porträtterar lägre stånd, som den soldatfru jag gör ibland, men på senare tid har jag börjat porträttera rika kvinnor ur en högre samhällsklass (vilket ni antagligen vet) och då blir det ett problem. Ett litet problem, men ett problem ändock. Vit, blek hud var idealet – framförallt för fina damer som inte behövde vara ute på fältet. Åtminstone senare i tiden innebar solbränna att man var tvungen att vara utomhus för att arbeta, medan en blek hy signalerade att man hade tillräckligt mycket pengar för att låta andra göra jobbet åt en, och själv vara inne hela dagarna.

It works fine when I’m portraying lower social classes, like a soldiers wife or so, but later I’ve started to portray wealthy, higher social class, women as well (which you know I guess), and that’s where it starts to become a problem. A small problem, but a problem none the less. A white, pale, skin was the ideal – especially for those nice ladies that wouldn’t have to be out on the field all day. At least later in history a tan signalled that you had to be outside to work, whereas a pale skin showed that you were rich enough to be able to stay inside all day and let others do the work. 

Field work – Les Très Riches Heures de Duc de Berry, June, 1412-1416 

På senare tid har jag fått ytterligare ett problem som har med solbränna att göra och det är det egentliga problemet som fick mig att skriva det här inlägget. För ungefär en månad sen fick jag mitt första par glasögon. Jag är väldigt glad för det – inte bara för att jag numera ser bättre – utan också för att mitt moderna jag tycker om att se mig själv i spegeln med glasögonen. Jag spenderar dock fortfarande ordentligt med tid utomhus, och min solbränna har kommit precis som vanligt, men nu med ett nytt drag! Numera har jag en väldigt härlig glasögonbränna, vilken är väldigt tydlig när jag inte har glasögonen på mig – exempelvis på medeltidsevent. Det är något som direkt för tankarna till det moderna och anledningen till att den finns.

Lately, another problem concerning tan has developed, and that’s the main problem which caused me to write this post. About a month ago I got my first pair of glasses. I’m really happy about that, not only because they make my eyesight better, but also because my modern self enjoys the sight in the mirror of me in glasses. I’m still spending a lot of time outside, and my usual tan has arrived as it should, but with a new feature! These days I have tan lines after my glasses, which are very visible when I’m not wearing my glasses (e.g. at medieval events). That’s a dead give away that instantly brings the mind to thinking about what’s caused it, which then is something very modern. 

Visst, det finns belägg för glasögon på 1300-talet, men det finns dels inget som direkt styrker teorin att kvinnor hade glasögon så vitt jag vet, och framför allt så ser de som fanns absolut inte ut som mina moderna glasögon och ger alltså inte i närheten av samma linjer i brännan.

Yes, of course there are evidence for glasses in the 14th century but there is not really anything to support the theory that women wore them, and above all – they did not look anything like my modern pair, and would therefore not yield the tan lines. 

Så hur får man bukt med detta då? Ett recept i the Trotula, det medeltida kompendiet om kvinnomedicin, skriver följande:

So how do you battle this? A recipe from the Trotula, the medieval compendium on women’s medicine, states the following:

“An ointment for whitening the face. Take two ounces of the very best white lead, let them be ground; afterward let them be sifted through a cloth, and that wich remains in the cloth, let it be thrown out. Let it be mixed with rainwater and let it cook until the consumption of the water; (…) And when it is dried out and cooled, let rose water be added, and again boil it until it becomes hard and thick, so that from it very small pills can be formed. And when you wish to be anointed, take one pill and liquefy it in the hand with water and then rub it well on the face, so that the face will be dried. Then let it be washed with pure water, and this [whitened look] will last for eight days.” The Trotula, see full source below.  

White lead är ett blykarbonat, vilket vi nuförtiden inte gärna skulle ha på huden eftersom bly är giftigt. Inget för mig alltså.

White lead is a lead carbonate, which we nowadays would hesitate to put on our skin because of the toxicity of lead. Not a recipe for me then.

Så, vad ska jag göra nu då, för att tillfredsställa mitt medeltidsjag? Mitt nästa event kommer vara redan i helgen på Ekenäs Riddarspel, vilket innebär att jag har ganska lite tid att bestämma mig för hur jag vill göra. Planen just nu är att köpa någon slags färgad hudkräm eller foundation/concealer som är lätt och inte riktigt syns, mer än att det jämnar ut mina ljusa partier mot det mörkare, solbrända. För tillfället får det gå an att jag har ett solbränt ansikte till mina fina kläder. Efter helgens event har jag en månad på mig att fixa en annan lösning innan det är dags för nästa. I månadsskiftet juni/juli åker jag med Carnis till danska Middelaldercentrets 25-årsjubileum.

Now, what should I do to make medieval me happy? My next event will be this weekend at Ekenäs Riddarspel which means that I have little time to decide. The plan at the moment is to buy some kind of tanned lotion or perhaps a foundation/concealer or so that is light (as opposite to heavy) and won’t really be seen, to cover up my light, untanned parts of the face. For now I will have to live with a tanned face to my fancy clothing. Then I have a month to figure out a better solution for my problem before the next event at the 25 year anniversary at the Medieval Centre in  Denmark. 

Det kommer bli svårt att hitta en riktigt bra lösning tror jag, och det kommer krävas mycket tankeverksamhet. Vilket alternativ är bäst? Att använda modernt smink för att få en korrekt medeltida look, eller gå utan smink och visa en felaktig bild? Normalt när man ställs inför de frågorna inom andra delar av återskapandet brukar man välja att inte ta med eller använda det som är problematiskt. Åtminstone jag gör så. Det blir dock svårare i det här fallet eftersom man inte kan välja att inte ta med sitt ansikte. Det sitter liksom fast i en. Är användandet av modernt smink försvarbart ur en historisk synpunkt här? Gör användandet av modernt smink att resultatet blir mer korrekt än om man går utan? Många väldigt intressanta frågor, som ber om att bli diskuterade, väcks.

To find a good solution will be hard, atleast on the mind. Which alternative is more correct? To use modern make-up to achieve a proper medieval look, or go natural and have the wrong look? Normally when you have those two choises you choose to skip it. Or atleast I do. If you can’t present a correct piece then don’t, right? It’s harder when it comes to the face as it does here, since you can’t skip your face, you can’t leave it at home. Is the use of modern make-up justified here? Does the use of modern tools make the result more period? A lot of interesting questions begging for discussion arise. 

Till sist – om du råkar vara på Ekenäs Slott i helgen så kom gärna förbi Carnis läger och säg hej! Jag tycker att det är väldigt trevligt att träffa er läsare på riktigt.

And if you happen to be at Ekenäs Castle this weekend, please come by the Carnis camp and say hello! I really like to meet you readers face to face. 

At Ekenäs I will take a nice photo of a jacket that I’ve made for a friend, so stay tuned for the next post where you will see it!

Literature
Green, M. H. (2001). The trotula. A Medieval Compendium of Women’s Medicine.