Björklöv – Birch leaves

Jag är mitt uppe i en flytt plus att jag jobbar en del, så det har inte blivit så mycket gjort de senaste dagarna, men några dagar sedan tog jag mig tid att färga en bit tyg. Biten är lagom för en tofspåse till bältet.

I’m in the middle of moving and working, so I have not been able to sew as much as I’d liked, but I did make time to dye a piece of fabric. A piece large enough to make a small pouch.

Tyget är en vit yllekypert, betad med alun och sedan färgad med björklöv. En ljus, klargul färg. De två bilderna är samma tygbit i olika ljus.

The fabric is a wollen twill – I used alum as mordant and then dyed with birch leaves. A light, bright yellow. The two pictures are of the same piece of fabric but in different lights.

Lökskal – Onion skins

Jag och mamma gillade att växtfärga så vi gjorde testade en gång till, den här gången med lökskal.
Dagen innan jag skulle åka hem gick jag runt i varenda affär här i Lund och samlade på mig lökskal som jag sedan proppade resväskan full med.

Lite bilder!

My mom and I enjoyed plant dyeing so we tried one more time, this time with onion skins! The day before I was going to travel home to my parents I went to every grocery store in Lund and collected their onion skins. My bag was stuffed with them on the train home.

Some pictures!

Skalen – The skins

Tyget – The fabric

På torkning – Drying

Vi färgade både vitt tyg och en liten bit av tyget som vi färgade med stenlav förra gången. Det blev en väldigt härlig färg!

We dyed both white fabric and a small piece of the fabric we dyed last time. The colours are lovely!

På bilden ovan ser man resultatet. Den lilla, övre biten är den som var färgad sen innan med stenlav och den nedre är lökskal på vitt. Under dem ligger tyget som jag ska sy en ny klänning av så småningom.

The result is shown in the picture above. The small piece on top is the one dyed earlier with Parmelia Saxatilis. The bottom one is onion skins on white fabric. Below lies the fabric that is going to make a new dress for me sometime.

Mamma gjorde en liten påse av sin tygbit från förra färgningen.

Mom made a small pouch from her piece from the last dye.

Mammas blogg – Mom’s blog

Nu ska jag återgå till mina projekt!

Back to my other projects!

Birgittahätta – St Birgittas Cap

(Förmodligen) Sankta Birgittas hätta – (Probably) the cap of St Birgitta

Min birgittahätta är verkligen ett av de plagg jag inte skulle kunna leva utan när det gäller mina medeltidskläder. Den är så oerhört praktisk, både för att hålla undan håret, som en simpel huvudbonad när man arbetar, för att nåla fast slöja i och även att sova i så att håret inte blir alldeles trassligt. Den är verkligen ett nyckelplagg.

My St. Birgittas Cap is one of those garments I can’t live without, especially not when it comes to my medieval clothing. It is so very practical, it keeps my hair away, it is a very simpel headdress for working, for pinning veils to it and also for sleeping in so my hair won’t get tangled. It is truly a key garment.

From the Maciejowski bible c. 1250

I somras uppstod ett behov av en ny birgittahätta. Jag har två stycken hättor sedan innan, en som jag inte alls är nöjd med längre och en som jag tycker om, men som har blivit för grov nu sedan jag sytt nya slöjor. Den enda lösningen på mitt problem var såklart att sy en ny hätta vilket jag gjorde för ett par veckor sedan.

This summer I realised that I needed a new St Birgittas cap. I already have two caps, one that I donät like anymore and one that I do like, but it is made in rather heavy linen and has got to coarse since I sew new veils. The only solution to my problem was to sew a new cap which I did a couple of weeks ago.

Tacuinum Sanitatis c. 1370-1400

Tacuinum Sanitatis c. 1390-1400

Jag använde samma linne till min nya hätta som jag gjorde till mina slöjor, och med lite hjälp från min vän Cecilia så blev det en ny hätta tillslut.

I used the same linen as I used for my new veils, and with some help from my friend Cecilia we made a new cap as well.

Nålar fram formen – Pinning the shape

Mitt huvud! – My head!

Den blev snabbt färdig och bortsett från lite bubblor på ovansidan av huvudet så är jag väldigt nöjd! Det här är min första birgittahätta som inte knyts utan där snöret är i ett stycke, som en loop.

Soon it was done, and apart from some bulk on the top of my head I am very happy with it! This is my first St Birgits Cap with a loop instead of tying two strap-ends together.

Jag har som sagt också gjort nya slöjor. Den stora, d-formade slöjan blev färdig i somras och haklinet, den rektangulära slöjan, blev klar strax innan birgittahättan.

As I said, I’ve also made new veils. The big, d-shaped one was done this summer, and the smaller , rectangular one (here used as wimple) was done just before my St Birgittas Cap.

Avslutnigsvis tänkte jag kort berätta om ett kommande projekt. Till sommaren planerar jag att ha sytt en ny underklänning i ett underbart ylletyg från Historiska Rum. På bild ser ni en väldigt glad tjej som precis hämtat ut sitt fina tyg!

Finally I am going to tell you about an upcoming project. For this summer I plan to have sewn a new dress in a wonderful woolen fabric from the Swedish company Historiska Rum. What you see in the picture below is a very happy girl that just got her new, lovely fabric!

Tillbakablick nr 1

Det här inlägget tänkte jag skulle vara, precis som rubriken säger, en liten tillbakablick.

Tanken är att jag skulle berätta lite om hur det var när jag började göra historiska dräkter.

Allt började faktiskt med ett lajv. Etridien 2009 för att vara exakt. Jag hade börjat hänga en del med Liz och hon berättade om gruppen hon skulle vara med i till just detta lajvet. Det skulle vara ett hertiginnefölje med många soldater och en riddare. Liz skulle spela hertiginnan och jag blev medbjuden att spela hertiginnans tärna. Vår grupp hade ganska höga krav på utrustning och tidsperioden var satt till 1250-1280.

Jag hade aldrig någonsin tänkt på hur historiskt korrekta mina saker var, jag antog som de flesta att Sofias ateljémönstrerna visade hur man såg ut på medeltiden. Jag hade dessutom aldrig sytt något för hand, utom möjligen någon fåll någonstans.

Som tur väl var hade jag Liz som mentor. Hon är galet duktig på att sy och hon hjälper mer än gärna andra med det hon vet. Hon hade sedan länge sytt det mesta för hand och hade bra koll på den tidsperioden.

Jag hängde ofta hos Liz och hon lärde mig hur det var att sy för hand med historiska medel, vikten av research innan man syr något och såklart att man ska ha helst ett par källor på det man gör. Först sydde jag en hätta, sen hoppade jag direkt på en sidenklänning. Det var rätt drygt att sy, tyckte jag, och det tog ett långt tag för mig att bli färdig, men till sist!

Där är den. Mitt första alster som jag vågar kalla historiskt korrekt. En himla fin klänning, det tycker jag fortfarande. Helt handsydd – gissa om jag var stolt när den var färdig?

Nästa projekt blev en överklänning i ull. Valet föll på Medeltidsmodes kornblå meltonull. Med huvudet proppat med Maciejowski och Codex Manesse blev det såna där skojiga ärmar där man bara sytt fast ärmen i halva ärmhålet. Den färdiga ensemblen såg ut så här på lajvet.

Här är en bild från Maciejowskibibeln som visar ärmen, kolla på killen längst till höger.

Ja, så det var så min bana började. Så här i efterhand tycker jag väl inte att det är min allra snyggaste dräkt, men sidenklänningen har jag faktiskt varit riktigt stolt över. Eller ja, ända tills jag lånade ut den och den råkade bli maskintvättad innan jag fick tillbaka den. Den är för liten nu så det var ganska trist, men nu har jag i alla fall ett handsytt, snyggt plagg som jag kan låna ut och inte behöver vara så himla orolig för. 🙂

Jag har tänkt att jag ska lägga upp något mer inlägg med min första 1300-talare med någon gång, men det kommer nog inte än på ett tag. 🙂

En riktigt trevlig dag

Något som skvallrat om vår är de senaste dagarnas väder här i Göteborg. Sedan i måndags har jag inte använt någon jacka under dagtid utan har snarare behövt ta av lager när jag varit ute. Veckan har innefattat både solglasögonpremiär och mysiga promenader.

Igår gick jag och Olof till exempel upp till Skansen Kronan här uppe bakom huset, satt på en kanon och avnjöt en kopp varm choklad i eftermiddagssolen.
Idag gick Ylva och jag en lång fin runda uppe vid Härlanda Tjärn och Skatås och sådär, den obligatoriska fikan intogs på en klippa ovanför tjärnen. Te, kladdkaka och godis blev dagens gotta.

En himla mysig stund vid sjön.

Lagom till att jag skulle åka ner till Karlshamn sist så blev bandet/bältet till mamma färdigt.
127 cm långt och ungefär 12 mm brett blev det till slut.

Jag är ganska nöjd, men det viktigaste är ju såklart att mamma är nöjd – och det har hon sagt att hon är!

På resan hem blev jag även färdig med broderiet jag påbörjade i en stund av iver och inspiration i höstas.
Inte så jämnt, inte alls HK (vad jag vet), men helt okej ändå. 🙂

Nu ska bara innerpåsen sys färdigt, kanterna på fram och bakstycke kantvävas ihop och snörning och tofsar fixas. Om jag känner mig själv rätt så kommer det ta ett tag.

En grej som gett mig lite eld i baken är det faktum att det är i princip en månad kvar till lajvet. Domagna Fresca alltså. Jag har några smågrejer kvar att göra – det ska sys en överkjortel, tofspåsen ska bli färdig, fruhättan ska pälsbrämas och jag ska gärna hinna göra ett par nya hosor med. Plus några andra grejer som inte är så prioriterade. Min magkänsla säger mig att jag kommer hinna det. Vem är jag att säga emot? Jag vet att jag kommer få sitta och panikgöra något dagarna innan lajvet, men när har man någonsin sluppit det? Man kommer alltid på en massa saker i sista minuten. Som nu. Jag sitter och tänker på att det hade varit trevligt med en ny särk, och kanske ett par brokor. Kanske till och med en pilgrimsväska.
Sen suckar jag lite åt mig själv.

Delarna till den blå överklänningen är utklippta i alla fall. Det är en liten bit på vägen – nu ska jag bara sy ihop det med.

Until next time!

Birgittahätta

Igår satt jag i ett skypemöte med gruppen jag ska åka med på Domagna Fresca. Någon gång under de två timmar som jag samtalade med mina goa vänner i Coeur de Pigeon (Kör en Peugeot) frågade jag min mamma om hon kunde skriva ett franskt namn i chatten och då sa hon “Nej, för jag sitter och syr!”.
Det väckte en tanke inom mig som legat och slumrat ett par dar – i fredags kom min kompis Malin på mysbesök och jag visade min tyg och projektsamling i kistan i sovrummet.

Under tiden som jag letade efter materialet till den herrkjortel i miparti som jag ska göra till mig själv innan Medeltidsveckan i år så hittade jag min halvfärdiga birgittahätta. “Oj, den hade jag glömt bort!”
Den gjorde jag ungefär samtidigt som jag började på väskbroderiet i vår gamla lägenhet – alltså någon gång i november. Sedan dess har den legat och vilat i någon hög som flyttats över till kistan i samband med flytten. Birgittahättan följde med ut till syhörnan vid soffan och jag funderade en stund på den efter att Malin gått hem.
Det som var kvar att göra var att sy ihop den ena “påsen” i nacken, sy några stygn till på broderiet och sedan göra ett band och fästa det på hättan. Inte alls mycket alltså. Påsen blev fixad redan samma kväll och kvällen efter klippte jag ut linne till ett band.

När jag sen satt där vid skypemötet så slog det ju mig att det är ju faktiskt ett alldeles perfekt tillfälle att sy på!
Jag började alltså att sy ihop bandet och sen när det var gjort så sydde jag på det på hättan.
Färdigt.

Fett. Tog sammanlagt max en timme. Varför slutade jag egentligen? Känns ju ganska löjligt faktiskt.
Aja, nu kan jag i alla fall bocka av det från listan uppe till vänster.

Lite projekt igen…äntligen

Ja, jag har ju inte bara varit utomlands och sånt utan jag har ju faktiskt sytt lite.

Den där pälsfodrade hättan jag skrev om för sisådär jättelänge sen har bara legat och vilat, utritad på tyget men inte utklippt. Jag fick en släng av hantverkarlusta här om dagen och klippte ut alla delar och sydde ihop det mesta.
Jag lyckades med en riktigt mysko tabbe som jag inte kan förklara eftersom jag har inte fattat den själv än. 😛

Det slutade i alla fall med att jag fick sprätta upp ansiktshålet. Efter att ha funderat en stund så kom jag fram till att det var nog för att jag satt uppe sent och sydde som det blev så fruktansvärt fel. Som vanligt då.

Det jag har kvar nu är nog bara att göra en stickning längs med kanterna, så att det blir platt och fint, och så ska jag fixa den dära ansiktsdelen med och sen är den färdig.

På bilden nedan så ligger det lite skröfs på som jag har gjort den senaste tiden. Eller inte den grå trefingervanten. Det var den första vanten jag nålband, men jag gjorde aldrig någon make till den så det är det jag håller på med. Den gröna i bakgrunden är så långt jag har kommit på Jonathans vantar. Och handledsvärmaren har ni ju redan sett.

Meningen är att jag ska ha min gosehätta till höstlajvet nu. Den täcker liksom halsringningen på cotehardien som jag ska ha då. Plus att det är väldigt varmt med päls. 😉

Mm… Fixade till cotehardien häromkvällen, sydde färdigt knapphålen och lite sånt… Jag pallade ju inte göra alla till medeltidsveckan och sedan dess har den (tyvärr) bara hängt. Men nu är i alla fall alla knapphål sydda och några knappar tillfixade. Det känns bra, skulle man kunna säga.

Nä nu ska jag dra mig tillbaka till sängen med en kopp te och hättan i fråga, mysa lite till någon bra musik (förslagsvis Cornelis Vreeswijk …).

Patinor och sånt jag glömt

För ungefär ett år sen gjorde jag mig ett par patinor som jag varit nästan nöjd med, enda felet var att de var något för små, men det gick över efter en stunds användande så jag har inte riktigt orkat göra något åt det.

Nu kände jag i alla fall att det var dags att göra något åt dem och eftersom jag är för lat för att byta ut hela skinnbiten så fick det bli att töja ut dem på något sätt. Jag funderade på att blöta ner skinnet och sedan töja ut dem men det blev för jobbigt det med så jag tog fram mammas skalpeller och skar ut små trekanter ur kanterna på skinnet. Kolla bilden om ni inte fattar.

Det blev i alla fall väldigt bra, som jag tänkte mig och nu är patinorna inte bara skitbra utan även lite häftiga med. 😉

Insåg nu när jag såg bilden att dom är jäkligt smutsiga efter många gångers användning i lerig skog.

Ja, just det, kanske dags att säga att jag klippt av mig håret så jag är inte så jäkla medeltida längre. Attans. Jag får köra på min birgittahätta (som inte kommer fyllas ut ordentligt, fan, får stoppa med lite garn) så ingen ändå inte ser mitt hår.

Nu är det inte mycket kvar på cotehardien, bara sånt som tar en evig tid, och tid är inget jag har mycket av. Det blir båten.

Mantel

Nu har jag förfärdigat min mantel.
Bild på knäppningen á la 1200-tal:

Källor: Diverse statyer och gravbilder från den tiden.

Jag är väldigt glad att jag var på lajvområdet igår, jag fick chans att kolla på originalet till vapenskölden. Jag upptäckte nämligen att det bara var två stjärnor istället för tre som jag ritade på paint-skissen. Hehe…

Här är en bild på den färdiga manteln bakifrån. 🙂

Något oskarp och iklädd pyjamasbyxor. Men ni fattar grejen.

Hätta och manteltankar

Idag blev jag färdig med min hätta. Den är tänkt att ha på Carduuslajvet vecka 44.

Den är maskinsydd i de bindande sömmarna men sen har jag fällt sömmarna och gjort en stickning för att tyget ska hålla ihop i kanterna. Den är sydd i möbeltyg som jag köpt för 25 kronor metern, yttertyget är i ett vadmalsliknande ylle och fodret är också i ylle men inte alls valkat, det kan till och med vara superwash-behandlat… Men jag vet inte.

Jag har även påbörjat dekorationen av min mantel som är i samma gröna valkade tyg. Jag ska sy på ett sköldmärke eftersom jag ska spela adel på Carduus. Sköldmärket/vapenskölden ser ut såhär (fint illustrerat i paint):

Som bakgrund tänkte jag använda samma tyg som i hättfodret och som öh..strecket som går över…ska jag använda en bit av det ylle som blev över från min 1200-tals överklänning som jag gjorde i våras. Plus att jag ska fixa upphängning eller knäppning till manteln så att det blir lite mera 1200-tal över det.

Bild kommer när den är färdig!