A gift for Cathrin

This year,one of my dearest friends – Cathrin who runs Katafalk – turned 30. For the longest time I was thinking about what I would make for her as a birthday present, since she always makes such beautiful things for me (like the painted boxes). Then I realised that I hade a project lying around, a part of a trade, that I thougt I would not only finish my part, but also embellish it. If only I had the time to finish it…

As you know, my lust for crafts has been lacking this past year, but I managed to gain some energy to actually finish the project. What was it then? It was a filet/headpiece. My part for the trade was to weave the base for a filet for Cathrin, but I did not only do that – I finished the whole piece as a gift for her.

14th century belt — 14th century tablet woven belt with metal mounts, from the Colmar treasure Photo (C) RMN-Grand Palais (musée de Cluny – musée national du Moyen-Âge) / Jean-Gilles Berizzi

The filet is constructed in basically the same way as my own piece, woven as the filet described in Textiles and Clothing. Check that post for more information about the weaving details, sources, and such. At Battle of Wisby 2016 I bought some belt pieces from Lorifactor that I intended for a tabletwoven silk belt, but I never got around to weave one (yet). That meant that I had some nice flowers and lady-heads to put on Cathrin’s filet, together with some garnet-beads and pearls. Fun fact – you know I am a geologist, and my favourite mineral is the garnet (group), so it was extra fitting that I could put some garnets on my gift.

Since the metal fittings are pushed through the filet and the ends bent over on the back, I didn’t want them to be bothering dear Cathrin when she was wearing the piece. Therefore I lined the back of the filet with blue, plant-dyed silk, which also covered up the stitches from when I attatchied the beads.

The finished piece came out very good in my opinion, and I think Cathrin was happy with it as well, which of course is the most important part. I delivered the gift at her 1930’s themed party, which was amazing as well!

What’s in my boxes? Part 2

Much later than I thought it would be… here comes part 2!

But first I would like to tell you something. I could start with a lot of excuses, like I’ve done many times before (e.g. too much at school, haven’t had time and so on), but this time I won’t. Just this morning I came to a realisation concerning this blog, and I will come to that in a moment. The last two years I’ve got a really bad conscience when I’ve been thinking of the blog. Not for my own sake, but for yours. I’ve been wanting to do so much better than I’ve done, I have set my standards so high that I’ve even refrained from blogging because I wan’t the product to be perfect.

Today, the first day up after being bedridden for a week with a high fever, I suddenly realised that the reason for me not blogging isn’t because I don’t have time. It is because I haven’t taken the time. And I have realised that it is time to stop lying to myself and pretend like it’s because of the former. I need to be honest with both myself and you readers and say that the reason that I haven’t taken the time to blog is because it’s not fun anymore. Researching is fun. Sewing is fun. Reenactment is fun! Blogging… not so much anymore.

I’m not saying that I will stop blogging. I will problably continue with the few posts a year that I have managed these last years, but I hope that now that I’ve come clean to myself that I will be able to start over and find the fun again. Because this is a big part of my identity – to share knowledge. I am still very passionate about that! So please bear with me until I find my spirit, and THANK YOU everyone who reads my blog everyday. I see you in the statistics, and I am so thankful for all of you (and I am surprised that you are so many that come to my place every day!).

Now to the post! 😀

Last time we took a look at my hair kit. Now the time has come for the rest of my boxes.

The sewing box

My sewing box is a plain bentwood box that I got as a part of a set. Anna Attiliani bought it for me in Italy.

The content of this box – as you could guess by the title – is my sewing stuff. Not all of it is period! I have some “modern” things like a pair of scissors that have an old look which I use for cutting fabric, as my period pair have dissapeared. Normally I try to hide the modern stuff under the lid when I’m at events, but here I thought I wouln’t ‘hide my flaws’ so to say. 😉

1 – A smoothing stone in green glass, bought from Åsa & Martin at http://www.textilverkstad.se/ I have a similar, antique, one as well, and they look a lot like this one from Kalmar, now at Historiska Museet in Stockholm.
2 – Thread reels with thread, both linen and worsted thread. One reel has filament silk from Devere Yarns.
3 – This reel I got as a gift, it is made by Francesco Betti. This one is filled with machine-made, real-silk gimp.
4 – A needle case based on a find from London, made by my friend Martin. In this case I have my modern needles that I don’t want tourists to see.
5 – Rosary that I made many years ago. I have a fancier one now, but this one I use for my lower class persona.
6 – Handmade snips, that I use for cutting threads and small pieces of fabric.
7 – My period needles and pins. Most of them are made from some kind of copper alloy, but a couple of the needles are made of iron.
8 – Thimble and thimble ring.
9 – Beeswax for the linen thread. One piece is the butt from a wax candle, the other one I have molded myself.
10 – A sandstone whetstone for sharpening the needles. I’m not sure if this is period for 14th century, and I have some slate that I’ve picked on a geology excursion that I might use instead… Need to reseach that ^_^
11 – Those modern stuff… The scissors, linen thread, and worsted thread that I’ve bought from Historical Textiles a couple of years ago.

The Cathrin boxes

These are the boxes I got as gifts from Cathrin. They also contain things related to my hair, which isn’t surprising at all considering I have a lot of hair… 😉

Thi big box only contain a few things, and among them also the small box.

IMG_3267_num

1 – A big, rectangular, silk veil.
2 – Flax braid, for using in different hairstyles, like in this post.
3 – A small wooden box containing the hair powder from the Trotula, which I have written about here.

4 – A very small ceramic jug bought at Middelaldercentret in which I keep rose water during events.
5 – The other Cathrin box. It contains my rings (made by Annie Rosén and Historiska Fynd), U-pins based on several finds from both Sweden and London made by Annie Rosén, Lisa Hjelmqvist, and myself. Decorative pins for my veils together with less fancy ones for the Birgitta cap that aren’t seen.

And that was the content of my boxes! I’m still interested to see the content of your boxes, so if you would like to share it with me with the hashtag #whatsinmyboxes I would be more than happy!

This summer I won’t have time or money to go to more than perhaps one reenactment event, as I’m going to Iceland two months for my Master’s thesis in Geology (happy, lucky me!). I still plan to make some garments, and to take photos of what I’ve made, and perhaps I’ll write about them here. I hope you hang around for the future!

What’s in my boxes? Part 1

This post is inspired by another internet community than the reenacting community, namely the fashion and beauty community. I’ve seen posts flashing by on Instagram, or on suggested videos on Youtube, so I decided to do my own take and reenactify it on the way. I noticed that the post got very long, so I divided it into parts. Here is part one!

The original idea…

What I saw was a trend of photos and videos with the title “What’s in my bag/purse/handbag?”, where the blogger went through the content of their handbags. You could find anything from make-up, jewellery and painkillers to books and even a time-turner in one case. For me it’s a glimpse into the persons life, showing something very personal. What you bring with you everyday, what you can’t be without, is very different from person to person.

I thought I would show you what my medieval persona can’t be without. It will both be a small glimpse into my personal life (after all, it is I that choose what to bring with me), but there is also a story told about my medieval counterpart – what does she bring with her to feel satisfied in a camp like the ones we have. In this case I have chosen the boxes of my noble persona, and I might do a smaller one for my soldier’s wife persona in a later stage.

To illustrate a medieval version of a handbag, I have chosen to show you the content of my wooden boxes. They are not as portable as a handbag, but they are in my tent at all times and they contain all my important “smaller” things.

Vad har jag i mina lådor? Här kommer en kort serie inlägg om vad jag har i mina lådor när jag är ute på event och porträtterar Märta, min riddarfru. Jag blev inspirerad av skönhetscommunityn på Youtube och Instagram där jag sett en trend med bilder och filmer där olika personer visar upp vad de har i sina handväskor. Det är rätt intressant, för man får en liten inblick i personens liv och vem den är. Därför bestämde jag mig för att göra en medeltidsversion på det hela och visa er vad jag har i mina lådor.

The boxes

I have got four boxes to show you. They are all made of wood, but only one is plain. Three of them are painted and contain my hair kit and and hair accessories kit, and the plain one contains my sewing kit.

The first painted box is the one to the right in the picture above. I bought it in 2015, at the reenactment of the Battle of Azincourt, but I can’t remember from who. If you know, please tell me so I can credit the craft here! The maker’s mark is a L, which you can see in the photos below.

The other two boxes are both painted by my dear friend Cathrin, who runs the blog Katafalk. Both are birthday gifts, and I’m astonished by her work and happy to own them. The smaller box’s painting is based on a marginal creature from the Maastrich Hours (The Maastricht Hours, Liège 14th century British Library, Stowe 17, fol. 197v).

The bigger box has a lot of images on the side, but they are not really based on any manuscript – they are depictions of real life happenings. They are depicting me, Cathrin, Annette and some more of my friends, based on photos from events. On the lid you can see me and Cathrine. It’s a beautiful gift, well thought trough, and as I said – I am so grateful for this gift.

De lådor jag kommer visa er i den här lilla serien är fyra stycken ovala eller runda trälådor. Tre av dem är målade och den första av dem är inköpt i Azincourt 2015. Den innehåller mitt vanliga hårkit. Två av dem är målade av min kära vän Cathrin på Katafalk och är födelsedagspresenter. Den lilla är baserad på en marginalfigur från the Maastricht Hours, medan den stora är bilder på henne och mig, samt bilder på mig och mina vänner på event. En är ofärgad och enkel och innehåller mitt sykit.

The first box

So to the content of the first box, which is the painted box of unknown origin. This is my hair kit, which also contains some religous items.

1 – These are so-called “ear cushions”. They are an experiment, which comes from me wondering what the things between the braids and the chins are on many effigies. I have not come to any conclusion yet, but they still sit in my box, and they are used sometimes when I wan’t to look a bit “silly” (which is something I enjoy quite often – medieval hairstyles are very silly to modern eyes).
2 – This is a small, beautiful mirror, made by Lisa Hjelmqvist. I use it in lack of other mirrors in my kit, but in real it is a religous item, meant to capture and store the reflection of a relic or something like that. So I cheat with it, using it as a mirror when I’m in private, but for public events I keep it closed, to give the illusion of me having captured a reflecture that needs to be stored.

Fancy, polished silver mirror made by Lisa Hjelmqvist

3 – Naalbinding needles for sewing braids to the head, and to make straight parts in the hair.
4 – A comb made of horn, bought from Bikkel en Been I think.
5 – This is something special. These are actual period pins from London. I don’t use them, but I keep them in my kit to show the public or other interested people. They are a treasure of mine, and even though all of them probably aren’t from the time I reenact, they are very similar to the style from the period.

6 & 7 – Linen and woolen thread to sew my braids into place or tie the ends of the braids off.
8 – Bees wax to increase friction on my hairpins (which you will see later), or even to wax my hair to stay better.
9 – A pilgrimmage token, for Santiago de Compostela. I figured that my persona most likely have done some pilgrimages, and these shells are common finds also here in Sweden.
10 – My filet, which I have written about here.
11 – A rose quarts rosary, which I have written about here.
12 – I also wanted to show you the pillow I have in the bottom of the box. It is made of plant dyed wool fabric, and filled with raw wool. Below it I keep a modern hair secret, which is thin plastic hair ties, which I actually use some time when I’m lazy. I’m not a perfect reenactor (even though I wish I was!). 😀

Den första lådan innehåller saker som jag använder när jag flätar och sätter upp mitt hår. Kam, nålbindningsnålar och garn för att sy upp flätorna, lintråd att binda om slutet på flätan, samt ett par “öronkuddar”. Dessa är ett experiment jag kanske kommer skriva om mer en annan gång. Lådan innehåller också några saker som kan kategoriseras som religiösa. Ett radband, en pilgrimsmussla och en spegel som Lisa Hjelmqvist gjort, till för att kapsla in spegelbilden av reliker. Jag fuskar och använder spegeln som en vanlig spegel, men har den stängd när det är publika event. Till sist vill jag nämna mina historiska nålar, som ligger i ett fodral. De är från Themsens botten i London, och jag använder dem för att visa hur nålarna faktiskt såg ut under historisk tid.

This was the first box! The other’s will be in one or more posts soon. Now I’m interested to see what’s in your boxes! Do a blogpost, a facebook post or upload a photo to Instagram and either link to in here in the comments. On Facebook or Instagram you can hashtag it with #whatsinmyboxes and tag me (@addelej on Instagram, Recreating History – by Andrea Håkansson on Facebook). I doesn’t matter if it’s medieval, 17th century, 19th century or viking or earlier – I wan’t to see all of your kits!

Nu vill jag gärna se innehållet i era lådor! Lägg upp på era bloggar, på Facebook eller Instagram och tagga mig, samt använd hastaggen #whatsinmyboxes
Det spelar ingen roll om det är medeltid, senare eller tidigare perioder!

D10584: Den färdiga klänningen – The finished dress

There is quite a lot of fabric at the hem

Äntligen är min Herjolfsnesutmaningsklänning färdig! Jag har använt den i ofärdigt skick sedan sista helgen i maj då vi var på Ekenäs Riddarspel, men nu efter Middelaldercentret har jag tillsist tagit mig i kragen och faktiskt gjort färdigt den helt och hållet.

Om ni inte läst mitt inlägg med den forskning jag gjorde inför sömnaden av klänningen så gör det! Ni hittar det här.

Now at last my Herjolfsnes Challenge dress is finished! I’ve been using it since the last weekend of May in an unfinished state, but now after Middelaldercentret I’ve finally got around to actually finish it completely.

I’ve written a blog post about my research and thoughts prior to cutting the fabric. You can read it here!

This is from the last post where it didn’t have pocket slits yet

Photo: Christine Carnie. Here, at Middelaldercentret, the dress have pocket slits, though not visible in the photo

Jag är väldigt glad för min klänning. Den har redan lyckats med allt den var tänkt för. Jag ville ha en klänning som lätt kunde dras över huvudet, med fickslitsar, som man kan ha ensam när man behöver ta en tur på toaletten på morgonen och inte vill fippla med snörning på en tajt klänning, eller som ett extra lager för värme och skydd mot regn under råa dagar. Till sist ville jag ha en surcote som en lägre-stånds-persona kan ha och fortfarande ser sådär supersnygg ut. Den här klänningen gör allt det och lite till.

I am very happy with my dress! It’s already served its purpose well – I wanted a pullover dress with pocket slits, for chilly mornings when you need to go to the loo and doesn’t want to fiddle with lacing and tight dresses, for cold and rainy days to warm you, and to be able to wear as an outer layer for a lower class persona and still look fabolous! It can do all these things and more.

Vilka ändringar har gjorts från originalplanen?
De största skillnaderna från min plan är framförallt två saker. Jag ville handspinna all sytråd jag skulle använda till klänningen, men av olika anledningar blev det inte så – framförallt på grund av tidsbrist. Istället har jag kompromissat och använt handspunnen tråd och garn till synliga sömmar. Det är alltså de bindande sömmarna som sytts från utsidan, den brickvävda fållen, pricksömmen/stickningarna och ögleflätan. Jag använde ett maskinspunnet, men väldigt trevligt, tunt, kamgarn till att fälla sömmarna med.

What changes to my original plan has been made?
The main differences from what I set out to do are two things. I wanted to spin all the sewing thread for the project, but I realised that I wouldn’t have the time. Instead I compromised, and I did so by “only” using hand spun yarn and thread for the visible seams, i.e. the binding seams which were sewn from the right side, the tabletwoven hem, the stabstitches and the fingerloop braid. Then I used a nice and thin, worsted, yarn to fell the seams.

Two rows of stab stitches along the sleeve hem and slit

Fingerloop braid along neckline

Close-up of the braid

Inside and outside of pocket slit. It’s first hemmed, then has one row of stabstitches and then the braid to reinforce it

Tablet-woven hem and felled seams

Den andra skillnaden har mest att göra med tygbrist. Jag fick skarva en av ärmarna i höjd med armbågen. Det ser dock inte dumt ut, och nummer 63 har en söm på ungefär samma ställe.

The second of the differences has to do with me not having enough fabric. I had to piece one of the sleeves at the height of the elbow. It doesn’t look bad though, and number 63 has a seam at about the same place.

Here the piecing is visible. You can also see it in the photo above

Vad skiljer från originalet?
Utöver den extra ärmsömmen är det framförallt en sak som skiljer. Det kanske inte är så uppenbart vid första anblick, men det står ut för mig. Sömmarna som delar mitt fram- och mitt bak-kilarna verkar inte vara fällda enligt SStJ (åtminstone ser det ut så på illustrationerna). Likaså den falska sömmen i ena sidostycket är inte heller fälld enligt SStJ. Jag har läst båda böckerna flera gånger, noggrant som bara den, men jag har ändå lyckats missa det. Om jag ska skylla på något så skulle det vara att den informationen inte står under sidorna om just det plagget utan i den allmänna sektionen om sömmar, men jag har egentligen bara missat det. Det innebär alltså att jag har fällt alla sömmar. Ingen jätteförlust – jag är fortfarande glad.

What differs from the original?
Other than the additional sleeve seam there is one obvious thing that differs from the original. Or perhaps not that obvious or even that visible, but to me it stands out. The seams in the middle thats separating the front and back gores is described in WitE as not felled (at least when you look at the illustration). Likewise for the false seam in one of the side gores. I’ve read the book several times and have somehow missed that specifik feature (if I were to blame something it would be that it’s not written in the section about the garment, but I really don’t have anything to blame for me missing it). That means that I’ve felled all the seams. Not a big loss – I’m still very happy.

Utöver det är det bara ett par saker som skiljer från originalet. Tyget är maskinvävt och har inte samma tråd/cm som originalet. Jag har förlängt min klänning, vilket jag skrev om i mitt forskningsinlägg. Sen är det säkert några smågrejer till som inte stämmer, saker som inte skrivits med i någon av böckerna – sånt som man bara vet om man kan studera originalen själv (förutsatt att det bevarats). Jag anser att jag har gjort ett välgjort plagg som uppfyller min krav på mig själv som hantverkare och reenactor. Jag tror att min klänning hade passerat utan större chock om den flyttades bak i tiden.

Other than that there’s a few things that differs from the orignal. The fabric being machine woven and not weft faced, for one, the lenghtened hem which I wrote about in the research post and some other minor things, together with those things that haven’t made themselves into any of the books about the Herjolfsnes garments. Things you would only know if you’ve examined the garment yourself. I believe that I have made a really nice garment, true to my standards as a reenactor and a craftsman, and I do think that it would pass well if I was transported back in time.

Side panels

Close-up of the tablet woven hem

Slutsatser
Det här projektet har fått mig att inse att vissa detaljer på Herjolfsnesplaggen finns där av fler än de uppenbara anledningarna. Ta ögleflätan som är ditsydd på fickslitsarna som exempel. Innan jag gjorde mitt plagg hade jag antagit att den fanns där som förstärkning. Förstärkning i form av skydd mot slitage för kanterna – ungefär som den brickvävda nederkanten – men det var visst inte så enkelt skulle det visa sig. Jag gjorde mina fickslitsar innan jag åkte till Middelaldercentret och fållade dem och förstärkte med pricksöm. Anledningen till att jag inte satte dit flätorna på en gång var för att jag skulle göra dem på eventet. Sen en kväll när jag tog av mig klänningen råkade jag dra i fickslitsen och den sprack. Panik! Eftersom slitsen är skuren mitt i panelen och tyget är hyfsat lösvävt så var det inte tillräckligt att fålla och pricksömma. Det är därför ögleflätan behövs som förstärkning. Den gör det i princip omöjligt att ta sönder tyget på samma sätt som jag gjorde!

Conclusions
This project have made me realise that some of the details on the Herjolfsnes garments have more than obvious reasons for being there. Like the fingerloop braid sewn to the pocket slits. Before making my garment I understood that it was there as a reinforcement, but I thought that it was mostly to protect the edges – like the tablet-woven hem – but life proved me otherwise. I made the pocketslits before going to Middelaldercentret; cutting them, hemming and reinforcing them with stab stitches. I didn’t attatch the braid because I was supposed to make it during the event. Then one night when I undressed I accidently pulled in the pocket slit, leading it to rip… Panic moment there for sure! Since the slit was cut in the middle of the panel and the fabric was a bit too loosely woven it wasn’t enough to just hem it and reinforce with stab stitches. That is why the fingerloop braid is very much needed as a reinforcement. It makes it almost impossible to break the same way as I ripped mine.

A tear in my not even finished dress 😦

Det resulterade i att jag hastigt lagade revan och sydde på förstärkningsflätan. Jag är inte så ledsen egentligen – det har gett mig möjligheten att förstå varför förstärkningen finns där och så har jag fått en cool lagning. Varför den är cool? För det ger mer liv till plagget.

This resulted in a mend and me hastily sewing the fingerloop braid to the slits. Actually I’m not that sad – it has given me the opportunity to see why the reinforcement would be needed and I have an awesome mend. Why is it awesome? Because it gives more life to the garment!

And now it’s mended.

Som jag skrev tidigare – jag tror att den här klänningen inte skulle vara allt för uppseendeväckande om den hamnade på 1300-talet. Åtminstone med den kunskap vi har om perioden nu. Jag kommer vara nöjd och glad för den här ett långt tag framöver.

As I wrote earlier – I think that this would pass well if I was transported back to the 14th century, at least with the knowledge we have about the period now. I will be happy with this one a long time.

Till sist vill jag bara dela med mig av Annettes fina klänning! Den är gjord efter samma mönster som min, men i ett annat (handvävt!) tyg. Den är så himla fin!

And I just wanted to show you Annette’s wonderful dress too. It’s made after the same pattern as mine but in another (handwoven!) fabric. It’s so beautiful!

Look how nicely it’s folding!

So beautiful. Both dress and you, mum!

Middelaldercentret 2016

I början av juli var Carnis inbjudna att delta i firandet av danska Middelaldercentrets 25-årsjubileum. Centret är en fantastisk plats med hus, grejer, djur och andra häftiga grejer – allt medeltida. Jag har velat åka dit i flera år nu och det här kändes som det perfekta tillfället för ett första besök.

At the beginning of July we in Carnis were invited to join in the celebrations of the 25th year anniversary of the Medieval Center (Middelaldercentret) in Denmark. The center is a fantastic place with houses, animals and other awesome things, all medieval. I’ve been wanting to go there for several years now and this seemed like the perfect first visit.

Jag har redigerat mina foton från eventet och sorterat ut de bästa, men jag kunde inte välja bland dem sen så det här inlägget innehåller alla bra bilder. Det innebär att det här kommer bli ett väldigt långt inlägg. Carnis har lite fler foton av Tom Gagner utlagda på sin hemsida tillsammans med dessa, så kika in på http://carnis.org/pictures/events/middelaldercentret-2016/

I edited my photos and sorted out my best ones, and for this post I couldn’t really decide which ones I’d use. That means that you get all of them, so this will be a very long post. Carnis has some more photos taken by Tom Gagner on our website together with these, so go and take a look at http://carnis.org/pictures/events/middelaldercentret-2016/

Here is Carnis in front of “our” house; The ropemakers house. Photo: Tom Gagner

Vi hade repslagarhuset till vårt förfogande och repslagarfältet till våra tält. Det var ett väldigt trevligt ställe att bo på! Vi hade en småbarnsfamilj som bodde i huset och resten av oss tältade. Det var en fantastisk samling människor på eventet och jag fick ett gäng nya vänner. Precis så det ska vara på ett sånt här event.

We had the ropemakers house and the ropemaking field for our tents. A very nice place to live at! We had a small childrens family who stayed in the house and the rest of us tented on the field. The gathering of people at the place was fantastic and I made some new friends. Just as you should at these events!

Nu är det dags att sluta skriva och visa er mina foton – det här inlägget kommer bli lång nog ändå. Varsågoda!

Now I’ll stop writing and show you my photos – this post will be lenghty as it is. Enjoy!

Tiny socks in the making for tiny feet ❤

Our camp was visited by a nasty pirate

Luckily we had someone to fight him!

Åsa! We owe you so much! Thanks for cooking for us!

Did I say nasty? 😀

Det hände lite grejer som gjorde att jag behövde ha lite fancy kläder på mig. Min nya krappfärgade hätta premiäranvändes!

There were some things going on which accuired me to wear some fancy clothing. The new madder-hood was used for its first time!

We gave the pirate his judgement

And on the other side of the water was the rest of the town

The pirate seem to have escaped us and continued his game

A try to selfie with the geese!

Even though they were very cute we didn’t want them in camp when we were cooking.

A much needed after-dinner-nap in our tent

The sky and the town gave some very nice views

Riku in his awesome kirtle

Lovely Saara and Mervi

*Not aware of the camera at all* – Strikes epic pose

Nettan makes dinner

Our camp from the other side

The pirate was revealed to live in town

Dearest Cathrin with our camp in the background

Hoods are great for many things

Of course we had to take some manuscript photos.

And Herjolfsnes-garment photos – same fabric!

Different fabric – same model (D10584)

Well, you can’t be serious at all time

Proper reenactors there!

I was trying to capture the sky matching Chrissies dress…

But I had to do it in two takes.

This photo ❤ Looking very happy!

Then on the last day we all needed to look sharp for the festivities

Including me!

Trying to show off my shoes….

Carnis populating the town

Here it looks like Jacob knows how to handle his dagger

Now it is our turn to taking over your home 😉 The pirate wasn’t that happy about it

Jacob temporarily looses his way with the dagger? It is not supposed to go into *your* belly!

That’s better!

Mervi in her epic dress.

Woho, we got to sit behind the Queen!

Cathrin and Pamela gets to end this long post.

Ett stort tack till arrangörerna! Vi ser väldigt mycket fram emot att komma tillbaka!

Big thank you to all of the organisers! We can’t wait to get back!

Tre gånger krapp – Three times madder

Jag är inte så bra på växtfärgning. Tvärt om – jag är verkligen en nybörjare. Jag tycker det är roligt att se hur färgen fäster på tyget och det är kul att testa olika växter och färger. Mitt senaste färgningsäventyr var med krapp. Jag hade ett vitt tyg som var tanken att det skulle färgas och bli till hosor, och efter jag klippt ut bitar till hosor insåg jag att jag hade tillräckligt mycket tyg kvar för att kunna göra en liten hätta med. Lyckligt ögonblick!

I’m not a very accomplished plant dyer. On the contrary – I’m quite the beginner. I think it’s fun to see the dye stick to the fabric, and I like to try different dyes. My latest adventure was with madder. I had some white fabric intended for a pair of hoses, and after I cut them before dyeing I realised that I had enough for a small hood, too! Lucky moment.

Hättor är så enkla att göra. Jag tycker verkligen om att göra dem och man känner sig bra efter att man slutfört ett projekt. Och förresten – när vi ändå pratar om att slutföra projekt så kan jag berätta att jag fortfarande inte är färdig med min Herjolfsnesklänning. Det är fortfarande fickslitsar som saknas. Jag har gjort massor av andra saker istället, som att sy yllemuslin slöja och haklin, växtfärgat och sytt grejer av resultatet från färgningen. Tiden börjar dock rinna iväg och jag vill verkligen att klänningen ska vara färdig till nästa vecka då det är 25-årsfirandet för Middelaldercentret i Danmark.

Hoods are so simple to make. I really like it and you feel good after finishing projects. By the way (on the matter of finishing projects) – I’ve still not completed the Herjolfsnes Challenge dress. It still lacks pocket slits. I’ve been doing lots of stuff instead, like sewing a thin wool veil and wimple, madder dyeing and sewing from the resulting fabric from the dye. Time is getting short though, and next week I wan’t it to be finished because then it’s the 25th anniversary of the Medieval Center in Denmark.

Istället för att göra fickslitsar färgade jag alltså tyg. Jag hade 100 gram pulveriserad krapp och totalt ungefär 420 gram material. Jag ville ha den starkaste färgen på plagget som kommer synast mest- hättan alltså – så den fick gå i första badet. Materialet till hättan vägde ungefär 170 gram. Tyget till hosorna åkte i nästa bad. Efter det hade jag inte tänkt färga något mer, men jag ville inte slösa på färgen som fanns kvar i grytan så jag la ner två små bitar tyg som kommer räcka till två små tofsväskor.

So, instead of making pocket slits I dyed some fabric. I had 100g of powdered madder, and in total about 420g material. I wanted the strongest dye on the item that would be seen the most – the hood – so that went into the first bath. The material for the hood weighed about 170g. The fabric for the hoses went in second. Then I didn’t really plan to dye anything more, but I didn’t want to waste the last of the dye so I put in two squares of fabric, enough for two small purses.

Resultatet? Tre nyanser av rött och orange!

The result? Three different shades of red and orange.

Första badet blev riktigt bra, det andra är inte så jämnt i färgen (mest för att jag hade alldeles för mycket tyg mot vad jag borde i den grytan jag hade). Det sista badet resulterade i en fin aprikosfärgad tygbit.

The first bath is really nice, the second isn’t that even (mainly because I used too much material in a too small pot).The last one is a lovely peach shade that I like.

Hosorna är inte så himla intressanta, men jag tog några bilder på dem ändå. Det som jag är mest nöjd med är hättan. Den är baserad på en av hättorna från London; nummer 246.

The hoses are not really interesting, but I took some photos of them anyway. The real deal here is the hood. It is based on one of the hoods from London, number 246.

London hood no 246, Image: Marc Carlson “Some Clothing of the Middle Ages”

Jag gjorde mönstret baserat på informationen om 246 i Textiles and Clothing och ändrade det efter mina egna mått. Jag ville ha en liten, tajt hätta med knappar och strut. Jag känner att jag i princip fått till det på pricken.

I made the pattern using the information in Textiles and Clothing and mixed it with my own measurments. I wanted a small, tight hood with buttons and a liripipe. I think I more or less nailed it.

Jag fick skarva lite för att få det som jag ville, men det syns knappt. Både färg och passform blev riktigt bra!

I had to piece it a bit to get it the way I wanted it, but it’s barely visible. I think that both the colour and fit turned out really nice!

Barely visible, but it’s pieced on this side.

Om jag skulle ändra något så skulle det i så fall vara kilplaceringen. Som ni kan se på bilden ovan så är den placerad ganska långt framåt istället för i mitten. Fast det är nog inte nödvändigt att ändra egentligen. Den passar ju bra ändå.

If there’s one thing I’d possibly change it’s the placement of the gores. As you see here they lie a bit to the front and not centered. But perhaps it’s not neccesary. It fits really well anyway.

Hättan är helt handsydd. De bindande sömmarna är sydda med lintråd och alla detaljer samt kilarna är sydda med sysilke. Alla sömmar är nedsydda med förstygn från utsidan, och nederkanten har en rad pricksöm (förstygnversionen) och ansiktsöppningen har två rader pricksöm. Knapparna är sydda av tyget med lintråd, knapphålen är också sydda med lintråd och backade med ett handvävt linne.

The hood is all hand sewn. The binding seams with linen thread and all details and the gores with silk thread. The seams are sewn down with running stitches from the outside, and the hem has one row of stab stitches (running stitch way). The face opening has two rows of stab stitches to reinforce it. There are ten self fabric buttons, sewn with linen thread. The buttonholes are sewn with linen thread and are faced with a handwoven linen.

Här är några detaljbilder på hättan. Om du trycker på bilderna så förstoras de.

Here are som detail shots of the hood. If you click the images they will be enlarged.

Och som en avslutning – ett foto på de tre baden, två av dem redan färdiga plagg!

And to end this – a photo of the three baths, two of them already made into garments!

Thanks to Maria Neijman and Linda Clarin for help with method and materials! You rock!

Ekenäs 2016

Me and Cathrin showing off our silk surcotes

Sista helgen i maj spenderades på Ekenäs slott tillsammans med Carnis – vi är ju där varje år. På marknaden visade vi upp vårt läger för turisterna, hantverkade och svarade på frågor, och hade spjutexercis för baren. Det är ganska roligt, och folk verkade tycka att det var trevligt att titta på oss med sina moderna ögon. Vi serverade också på en bankett på lördagkvällen.

The last weekend of May was spent at Ekenäs Castle together with Carnis, as we do every year. At the castle we show our camp to the tourists, doing crafts and answering questions, having spear training for the kids. It’s rather fun, and people seem to think it’s nice to look at us from their modern view. We also serve at a yearly banquet on the Saturday evening.

Jag hade min Herjolfsnesklänning för första gången även om den inte är riktigt klar än. Den ska få flickslitsar och lite mer slutfinish, så det sista, avslutande, blogginlägget får vänta lite.

I also wore my Herjolfsnes dress for the first time, even though it wasn’t completely done yet. It still lacks pocket slits, so the finishing blog post will have to wait a bit.

Något annat som jag har jobbat på ett tag är en jacka till en av mina vänner i Carnis och han bar den för första gången på Ekenäs. Det såg riktigt bra ut!

I’ve also been working on a jacket for a friend in Carnis who wore it for the first time on Ekenäs. He looked smashing in it!

Nu förbereder jag inför 25-årsjubileumet på Middelaldercentret i Danmark. Jag har färgat lite tyg som ska bli hosor och hätta, fyllt i en hel del formulär för Carnis och har en massa andra grejer att tänka på. Jag ser verkligen fram emot att besöka centret!

Now I’m preparing for the 25th anniversary for Middelaldercentret in Denmark. I’ve dyed some fabric that is going to be sewn into hoses and a hood, things to think about and forms to be filled in for Carnis. I’m really looking forward to that visit!

Tove combing wool

Beauty in the eyes of who?

Jag känner ett par stycken som säger att de känner sig som allra finast när de har på sig sina medeltidskläder. Till en början kanske man inte tycker det, men det finns en inlärningskurva så att säga.. Anledningen till det är att medeltidsidealen inte är helt kompatibla med våra moderna ideal. Jag personligen känner mig väldigt fin och vacker när jag kör på med ordentliga 1300-talsflätor och slöja, dok och hela biddevitten, men jag vet att många tycker att just det är det svåraste med medeltidsstassen. Jag skulle nog säga att jag utvecklat två olika set med skönhetsstandarder. Oftast säger de inte emot varandra, men när de gör det är det mest de moderna idealen som inkräktar på medeltidsidealen.

I know several people that have said that they’ve never felt as beautiful as when they’ve been wearing their medieval clothes. It is a learning curve, though, since the medieval standards and ideals aren’t really compatible with our modern ones. 14th century braids and the whole package with veil and wimple makes most people cringe at first, but I feel really pretty when I wear my hair in the styles of the late 14th century. I would say that I have developed two sets of beauty standards. One modern and one medieval. Mostly they don’t contradict each other, but when they do it’s mostly the modern ideals that intrude on the medieval ones.

Mitt största problem (okej, det är väl inget problem egentligen, och jag gillar mitt ansikte, men vi kallar det ett problem ändå) är solbränna. Jag blir ganska lätt solbränd, åtminstone för att vara skandinav. Jag spenderar dessutom ganska mycket tid utomhus, både i skolan och på min fritid, vilket leder till att jag redan nu är ordentligt solbränd, framförallt i ansiktet. Kolla bara på fotot nedan från Battle of Wisby 2013. Kamerablixten gör saken värre, men man ser att jag är ordentligt brun i ansiktet, åtminstone för att vara skandinav som sagt.

My major problem (ok, it’s not really a problem, and I like my face, but we’ll call it a problem anyway) is sun tan. I tan quite easily, for being Scandinavian, and spend a lot of time outside, both in school and on my free time. That means that my skin is tanned, and especially my face. Just look at this photo from Battle of Wisby 2013. The flash doesn’t help anybodys looks, but my face really stands out in terms of tan (at least for a typical Scandinavian I would say).

Det går bra när jag porträtterar lägre stånd, som den soldatfru jag gör ibland, men på senare tid har jag börjat porträttera rika kvinnor ur en högre samhällsklass (vilket ni antagligen vet) och då blir det ett problem. Ett litet problem, men ett problem ändock. Vit, blek hud var idealet – framförallt för fina damer som inte behövde vara ute på fältet. Åtminstone senare i tiden innebar solbränna att man var tvungen att vara utomhus för att arbeta, medan en blek hy signalerade att man hade tillräckligt mycket pengar för att låta andra göra jobbet åt en, och själv vara inne hela dagarna.

It works fine when I’m portraying lower social classes, like a soldiers wife or so, but later I’ve started to portray wealthy, higher social class, women as well (which you know I guess), and that’s where it starts to become a problem. A small problem, but a problem none the less. A white, pale, skin was the ideal – especially for those nice ladies that wouldn’t have to be out on the field all day. At least later in history a tan signalled that you had to be outside to work, whereas a pale skin showed that you were rich enough to be able to stay inside all day and let others do the work.

Field work – Les Très Riches Heures de Duc de Berry, June, 1412-1416

På senare tid har jag fått ytterligare ett problem som har med solbränna att göra och det är det egentliga problemet som fick mig att skriva det här inlägget. För ungefär en månad sen fick jag mitt första par glasögon. Jag är väldigt glad för det – inte bara för att jag numera ser bättre – utan också för att mitt moderna jag tycker om att se mig själv i spegeln med glasögonen. Jag spenderar dock fortfarande ordentligt med tid utomhus, och min solbränna har kommit precis som vanligt, men nu med ett nytt drag! Numera har jag en väldigt härlig glasögonbränna, vilken är väldigt tydlig när jag inte har glasögonen på mig – exempelvis på medeltidsevent. Det är något som direkt för tankarna till det moderna och anledningen till att den finns.

Lately, another problem concerning tan has developed, and that’s the main problem which caused me to write this post. About a month ago I got my first pair of glasses. I’m really happy about that, not only because they make my eyesight better, but also because my modern self enjoys the sight in the mirror of me in glasses. I’m still spending a lot of time outside, and my usual tan has arrived as it should, but with a new feature! These days I have tan lines after my glasses, which are very visible when I’m not wearing my glasses (e.g. at medieval events). That’s a dead give away that instantly brings the mind to thinking about what’s caused it, which then is something very modern.

Visst, det finns belägg för glasögon på 1300-talet, men det finns dels inget som direkt styrker teorin att kvinnor hade glasögon så vitt jag vet, och framför allt så ser de som fanns absolut inte ut som mina moderna glasögon och ger alltså inte i närheten av samma linjer i brännan.

Yes, of course there are evidence for glasses in the 14th century but there is not really anything to support the theory that women wore them, and above all – they did not look anything like my modern pair, and would therefore not yield the tan lines.

Så hur får man bukt med detta då? Ett recept i the Trotula, det medeltida kompendiet om kvinnomedicin, skriver följande:

So how do you battle this? A recipe from the Trotula, the medieval compendium on women’s medicine, states the following:

“An ointment for whitening the face. Take two ounces of the very best white lead, let them be ground; afterward let them be sifted through a cloth, and that wich remains in the cloth, let it be thrown out. Let it be mixed with rainwater and let it cook until the consumption of the water; (…) And when it is dried out and cooled, let rose water be added, and again boil it until it becomes hard and thick, so that from it very small pills can be formed. And when you wish to be anointed, take one pill and liquefy it in the hand with water and then rub it well on the face, so that the face will be dried. Then let it be washed with pure water, and this [whitened look] will last for eight days.” The Trotula, see full source below.

White lead är ett blykarbonat, vilket vi nuförtiden inte gärna skulle ha på huden eftersom bly är giftigt. Inget för mig alltså.

White lead is a lead carbonate, which we nowadays would hesitate to put on our skin because of the toxicity of lead. Not a recipe for me then.

Så, vad ska jag göra nu då, för att tillfredsställa mitt medeltidsjag? Mitt nästa event kommer vara redan i helgen på Ekenäs Riddarspel, vilket innebär att jag har ganska lite tid att bestämma mig för hur jag vill göra. Planen just nu är att köpa någon slags färgad hudkräm eller foundation/concealer som är lätt och inte riktigt syns, mer än att det jämnar ut mina ljusa partier mot det mörkare, solbrända. För tillfället får det gå an att jag har ett solbränt ansikte till mina fina kläder. Efter helgens event har jag en månad på mig att fixa en annan lösning innan det är dags för nästa. I månadsskiftet juni/juli åker jag med Carnis till danska Middelaldercentrets 25-årsjubileum.

Now, what should I do to make medieval me happy? My next event will be this weekend at Ekenäs Riddarspel which means that I have little time to decide. The plan at the moment is to buy some kind of tanned lotion or perhaps a foundation/concealer or so that is light (as opposite to heavy) and won’t really be seen, to cover up my light, untanned parts of the face. For now I will have to live with a tanned face to my fancy clothing. Then I have a month to figure out a better solution for my problem before the next event at the 25 year anniversary at the Medieval Centre in Denmark.

Det kommer bli svårt att hitta en riktigt bra lösning tror jag, och det kommer krävas mycket tankeverksamhet. Vilket alternativ är bäst? Att använda modernt smink för att få en korrekt medeltida look, eller gå utan smink och visa en felaktig bild? Normalt när man ställs inför de frågorna inom andra delar av återskapandet brukar man välja att inte ta med eller använda det som är problematiskt. Åtminstone jag gör så. Det blir dock svårare i det här fallet eftersom man inte kan välja att inte ta med sitt ansikte. Det sitter liksom fast i en. Är användandet av modernt smink försvarbart ur en historisk synpunkt här? Gör användandet av modernt smink att resultatet blir mer korrekt än om man går utan? Många väldigt intressanta frågor, som ber om att bli diskuterade, väcks.

To find a good solution will be hard, atleast on the mind. Which alternative is more correct? To use modern make-up to achieve a proper medieval look, or go natural and have the wrong look? Normally when you have those two choises you choose to skip it. Or atleast I do. If you can’t present a correct piece then don’t, right? It’s harder when it comes to the face as it does here, since you can’t skip your face, you can’t leave it at home. Is the use of modern make-up justified here? Does the use of modern tools make the result more period? A lot of interesting questions begging for discussion arise.

Till sist – om du råkar vara på Ekenäs Slott i helgen så kom gärna förbi Carnis läger och säg hej! Jag tycker att det är väldigt trevligt att träffa er läsare på riktigt.

And if you happen to be at Ekenäs Castle this weekend, please come by the Carnis camp and say hello! I really like to meet you readers face to face.

At Ekenäs I will take a nice photo of a jacket that I’ve made for a friend, so stay tuned for the next post where you will see it!

Literature
Green, M. H. (2001). The trotula. A Medieval Compendium of Women’s Medicine.

D10584 – Före tillskärning – Before cutting the garment

Det här inlägget är främst till för att samla den forskning jag har gjort inför sömnaden av mitt Herjolfsnesutmaningsplagg. Jag listar de steg och ämnen som jag har funderat över, och skriver om mina fynd och slutsatser. Artikeln fokuserar främst på plagget med museumnummer D10584, eller också Nörlund nummer 42, men jag jämför även det med de andra plaggen från Herjolfsnes och andra plagg från medeltida Europa. Jag kommer använda följande förkortningar för olika böcker jag tittat i. SSTJ står för Som syet till jorden (den danska originalversionen, den engelska översättningen heter Woven into the Earth) och MGR för Medieval garments reconstructed. När jag citerar Östergård gör jag det på engelska och därför, vilket kanske är lätt förvirrande, hänvisar jag till den engelska översättningen, alltså Woven into the Earth, och sidhänvisningarna är alltså till den engelska versionen.

This post will mainly gather the research I’ve made prior to sewing my Herjolfsnes Challenge-garment. I list the stages and cathegories I’ve given thougt, and write about my findings and conclusions. The post focuses on the garment with museum number D10584, or Nörlund no 42, but I will also correlate it to the other Herjolfsnes garments and to extant medieval garments found around Europe. I will use SSTJ as short for Som syet til jorden (the original, Danish, version of Woven into the Earth) and MGR for Medieval garments reconstructed. When I cite Östergård I do so from the translated version of SSTJ, i.e. Woven into the Earth, and the page numbers will refer to that, English, version.

D10584, or Nörlund no 42. Photo from kostym.cz

Vad står skrivet?
D10584 är en plagg av Nörlund typ Ib, “which are tight-fitting with gussets inserted in the front and back and with between four and eight side pieces which give them outward-flaring fullness from around waist height. The garments are for pulling over the head, with round or oval neck openings.” (Östergård, 2004, p 128). Andra Grönlandsplagg som tillhör typ Ib är D10580, D10581, D10582 och D10583.

Plagget ansågs vara en herrkjortel enligt Nörlund, baserat på placeringen av fickslitsarna i förhållande till låret. Den slutsatsen är ganska spekulativ enligt mig – varför skulle en lägre placerad fickslits indikera att det är ett herrplagg? Det enda sättet att få ett definitivt svar skulle varit om plagget hittades på en kropp, alltså buret av personen när den begravdes. Då skulle det vara möjligt att göra en osteologisk analys av skelettet för att bestämma könet på individen, och inte ens då skulle resultatet vara helt säkert.

What is written?
D10584 is a Nörlund type Ib, “which are tight-fitting with gussets inserted in the front and back and with between four and eight side pieces which give them outward-flaring fullness from around waist height. The garments are for pulling over the head, with round or oval neck openings.” (Östergård, 2004, p 128). Other garments that belong in the type Ib cathegory are D10580, D10581, D10852 and D10583.

It was considered a mans kirtle by Nörlund, based on the location of the pocket slits in relation to the thigh. This is rather speculative in my opinion – why would a lower pocket slit indicate that it’s a mans garment? The only way to get a definite answer to wheter it’s a man’s or a woman’s garmet would be to find the garment on the body, worn by the person. Then it would be possible to do an osteological analysis of the skeleton to determine the sex of the individual and not even then the result would be a hundred percent certain.

Pattern illustration of no 42/D10584, from Marc Carlson, Some Clothing of the Middle Ages

Som det är nu så hittades plaggen inte burna av personerna i gravarna, utan de hade använts som liksvepningar. Det innebär att det inte ens är säkert att de egentligen tillhörde personerna de gravlagdes med, vilket i sin tur innebär att en analys av kvarlevorna inte ger ett svar på huruvida plagget tillhörde en man eller en kvinna. Man skulle förstås kunna jämföra de olika plagglängderna och sedan säga något om de resultaten, men för att det skulle ge något definitivt skulle man också behöva göra en studie av medellängden hos kvinnor och män i Herjolfsnes och först då skulle man kunna säga något om vad som var en “kvinnlig längd” och “manlig längd” på kläderna. Det är inte en analys jag varken haft tid eller möjlighet att göra, men det är såklart ett väldigt intressant ämne. Det är fullt möjligt att en liknande analys redan gjorts, så om någon vet var man kan hitta det så får ni gärna höra av er – jag skulle vara mycket intresserad av att forska mer kring det. Utöver detta skriver också Östergård att omkretsen vid både handled och ärmhål på plagget är väldigt liten, vilket talar emot Nörlunds slutsats om att det skulle vara ett herrplagg, och det leder henne till att tro att det snarare är ett kvinnoplagg.

Min slutsats är att det är svårt att säga om D10584 är ett kvinno- eller mansplagg, men i slutändan spelar det ingen större roll. Min version kommer bli ett kvinnoplagg till mig själv. Även om det i framtiden framkommer starkare bevis för att det är ett mansplagg så är det fortfarande en trovärdig tolkning av ett kvinnoplagg från samma tid.

As it is now, the garments were found as wrappings for the bodies and not worn. That means that it isn’t even certain that they belonged to the person they were buried with, which means that analysing the human remains does not give an answer to wheter the garments belonged to men or women. You could of course compare the lenght of the garments and then say something about those results, but then you would have to compare that to the average heights of the men and women of Herjolfsnes and then decide what is a “female lenght” and what is a “male lenght” of a garment. That is not something I have bothered to do, but it would indeed be an interesting topic if anyone would have the time to do it. Perhaps it has already been done, or at least something similar? I would be interested to know, so if someone knows about it, please send me a message so I could investigate. Östergård also writes that the wrist diameter and armscye are both small, which speaks against Nörlunds conclusion that it is a man’s garment, and leads her to think that it’s rather a woman’s garment.

My conclusion is that it is hard to say if the D10584 is a woman’s or a man’s garment, but in the end it doesn’t really matter. My version will be a woman’s garment for myself. Even if there will be stronger evidence in the future suggesting that it indeed is a man’s garment, it will still be a very plausible interpretation for a woman’s garment of the same time.

Some of my needles and a piece of combed Rya wool

D10584 har inte blivit C14-daterat, men ett annat plagg tillhörande samma typ (typ Ib) blev daterat till 1380-1530 (med en peak mellan 1400-1480). Dateringen behöver inte nödvändigtvis gälla för alla plagg av samma typ, Ib. Kjortlar av de andra typerna har blivit daterade till främst 1300-tal, både tidigt och sent.

The D10584 have not been carbon dated, but another garment belonging to the same type (type Ib) was dated to 1380-1530 (with a peak between 1400-1480). The dating does not have to extend to all of the garments of type Ib. Kirtles in the other cathegories are dated to mainly 14th century – both early and late.

Sömmar, tråd och tyg
Det står egentligen inte så mycket skrivet om sömmarna som användes för att sy D10584. Beskrivningen av sömmarna som användes i D10581 och D10579 är mycket mer ingående. I SSTJ så finns det ett helt kapitel som handlar om sömnadsteknikerna som användes på Grönlandsplaggen, och när sömmar specifieras i plaggbeskrivningarna så verkar de skilja sig från dessa generella beskrivningar. Det leder mig till att anta att om sömnadsteknikerna inte specifieras i plaggbeskrivningen så är de gjorda enligt den allmäna beskrivningen. På grund av det kommer jag använda mig av de sömmar som talas om i den generella genomgången (se citat nedan). Jag kommer att fälla sömmarna åt samma håll, utom i axelsömmarna eftersom Östergård i SSTJ skriver att dessa normalt fälldes åt varsitt håll.

Seams, thread and fabric
There is not much written about the actual seams that made up the D10584. The description of the seams of the D10581 and D10579 are way more elaborate. In SSTJ there is a whole chapter describing the sewing techniques used on the Greenland garments, and when seams are specified in the garment descriptions they seem to differ from the over-all description. That leads me to think that if the sewing techniques are not specified, they were sewn as described in the beginning of SSTJ. Because of that I will use the seams described in the over-all description (see citation below). I will fell the seams to one side in all seams except for the shoulder seam, since SSTJ states that those commonly were split and felled.

“Many of the seams may have been done from the front, where one piece with a fold along the cut-off edge has been laid in over the adjacent piece. In these seams a hem stitch has been used. The seam allowance on the back is fastened in one piece to one side with tight overcast stitching down to the cloth.” Östergård 2004, page 98

Sytråden som användes beskrivs som tunn och tvåtrådig, spunnen av kammad får- eller getull. Den är Z-spunnen och S-tvinnad, och diametern är ungefär 1 mm. Till det här projektet har jag spunnit min egen sytråd av handkammad ryaull och spunnit den med en reproduktion av en medeltida slända tillsammans med mitt fiberfäste/spinnpinne.

The sewing thread is described as a thin, two-ply, thread, spun from combed sheep’s or goat’s wool. It is Z-spun and S-plied, and the diameter is about 1 mm in diameter. For this project I’ve spun my own sewing thread, made from handcombed Rya wool (Rya is a Swedish breed of sheep). I’ve spun it with a medieval spindle replica together with at distaff.

The sewing thread

Enligt SSTJ är tyget i D10584 en 2/2-kypert. Originalfärgen på tyget var brunt, och i tabellen om färg och tråd i MGR så skriver de att varpen var tannin (färgad?) brun och inslaget mörkbrunt. I somras köpte jag ett ekologiskt ulltyg från Medeltidsmode, ett tvåfärgat tyg med olika, naturliga fårfärger, i varp och inslag, med tanken att det skulle bli ett Herjolfsnesplagg. Senare insåg vi att vi är hyfsat många som köpt samma tyg med samma intention, så kommande sommar i Visby kommer vara “all about” Grönlandsmode. Många av tygerna i Herjolfsnes har fler trådar i inslag än varp per centimeter. Mitt har det inte.

According to SSTJ the fabric D10584 is sewn in is a 2/2-twill. The original colour of the fabric was brown, and in the table about colour and thread in MGR states that the warp is a tannin (dyed?) brown. and the weft is dark brown. Last summer I bought an ecological wool from Medeltidsmode, bi-coloured in natural shades of the sheep, with the intent for it to become a Herjolfsnes garment. Later, we realised that we were several people that bought the same fabric with the same intent, so next year in Visby will be all Greenland fashion. Many of the textiles in Herjolfsnes are weft-faced. My fabric is not.

The fabric (in bad lightning). It’s lighter in real life.

Mönster
När jag har gjort mitt mönster så har jag framförallt gått efter MGR. Mitt plagg, D10584, finns med i den boken. MGR har mönster i tre olika storlekar för varje plagg, men tillsammans med dessa mönster finns även en skiss av hur originalplagget ser ut i förhållande till storlekarna. En stor skillnad från originalplagget mot mitt mönster är att mina ärmar är lika långa. I SSTJ står det att vänster ärm är 530 mm lång och höger ärm är 430 mm lång. Det är väldigt tydligt i det första fotot, längst upp. Totalt kommer mitt plagg bestå av 13 mönsterdelar och en av dem kommer delas ytterligare med en falsk söm.

Pattern
I’ve mainly relied on MGR for the pattern. My garment, the D10584, is drawn in that book. MGR has sizes, but in the pattern diagram they’ve also added the outline of the original garment. One big difference from the original in my pattern is that I’ve made the sleeves the same length. In SSTJ it is written that the left arm is 530 mm long and the right is 430 mm long. This is very much visible in the first photo above. In all, my garment will consist of 13 pattern pieces and one of them will be divided further with a false seam.

My scaled up pattern on the floor

Mönstret har redan blivit gjort. Det blev uppskalat från MGR på mönsterpapper, och vi använde storlek S, vilken är mer eller mindre som originalet. Sedan gjordes en toile med hjälp av mönstret, men till mönstret lades även 30 cm längs nederkanten. Allt dettta gjordes med hjälp av min fina mamma, Annette. Toilen passade okej, och med mindre ändringar får jag ett ganska bra mönster.

En av de roligare detaljerna hos det här mönstret är att axelsömmen faller framåt, istället för det man normalt ser – att den sittter mitt på axeln. När jag hade på mig toilen låg axelsömmen precis nedanför nyckelbenet på mig.

The pattern have already been made. It was scaled up from MGR on paper, using the size small, which is more or less the original size. Then a toile was made using that pattern, but with 30 cm added to the bottom hem. All of this was done with the help of my dearest mother, Annette. The toile was an OK fit, and with minor tweaks I would have a perfectly good pattern.

One of the more fun features of the pattern is that the shoulder seam is not at the top of the shoulders, but rather tilted forward. When wearing the toile the seam lies just beneath the collarbone on me.

Me in the toile. We only had enough fabric for one sleeve.

Dekorationer och förstärkningar
Runt halshålet och fickslitsarna har en fläta, troligtvis en öglefläta (fingerloop braid) sytts fast. Åtminstone är det den sortens fläta jag drar som slutsats att de har använt efter att ha tittat på bilderna och läst beskrivningen av flätan i SSTJ. Där skriver Östergård att de antagligen flätats med öglor. Garnet jag kommer använda till detta har jag redan spunnit och skrivit om i detta inlägget.

Decoration and reinforcement
The neck opening and pocket slits are finished with a braid, presumably a finger-loop braid. At least that is what I conclude from looking at the image and reading the description of the braid, where Östergård states that they probably were braided using loops. The yarn I will use for these is already spun, and I’ve written about it in this post.

The yarn I will use for brainds and tablet-weaving

Samma garn kommer användas till den brickvävda nederkanten. I SSTJ beskrivs denna brickväv ligga ovanpå fållen, och den täcker även en rad med singling. Singling beskrivs också i SSTJ som små förstygn, sydda i S-form längs med fållen för att förstärka den (se illustration).

The same yarn will be used at the tablet-woven piped edging that finishes the bottom hem. The tablet weaving lies on top of the fabric, covering a row of singling, all around the hem. Singling is also described in SSTJ. It is small running stitches, sewn in S-shape along the hem to reinforce it (see illustration).

Singling

Längs med nederkanten av ärmarna är det sytt två rader pricksöm. Till dessa kommer jag använda sytråden. De två raderna är sydda längs med fållen och slitsen på ärmen. Det finns också en rad pricksöm längs fickslitsarna, om jag förstår tabellen om sömmar och stygn i MGR korrekt. Antingen menar de fickslitsen eller ärmslitsen, men jag är böjd att tro att det är fickslitsen de menar eftersom Östergård tydligt skriver att både ärmfållen och ärmslitsen har två rader prickstygn. Om någon har den danska versionen av MGR och kan tänka sig att kolla upp vad det står där så hade jag uppskattat det enormt!

There is also some stab-stitching at the end of the sleeves. For these I will use the sewing thread. They are sewn in two rows along the hem and the slit. Also, if I interpret the table on seams and stitching in MGR correctly, there is a single row of stab stitches along the pocket slit. Either that or on the slit of the sleeve, but since SSTJ clearly states that both the hem and the slit of the sleeve have two rows of stab-stitching, I lean to think that it is the pocket slits that have the single row. If anyone have the Danish copy of MGR and could check what it says there for me I would be grateful!

Stab-stitching on hoods I’ve made

Andra plagg i Europa
Baserat på det stora antal plagg som troligtvis användes på medeltiden så är det ett väldigt litet urval som överlevt till idag. Ändock har vi ett antal plagg från perioden som kan användas för att ge en bild av hur medeltidsmänniskan var klädd.

Konstruktionsmässigt är Grönlandsplaggen väldigt speciella. Det finns inte riktigt några andra plagg som är gjorda med liknande konstruktion. Endast små detaljer, så som axelsömmens position på D10584, går att hitta hos andra plagg. I det här fallet så går den framflyttade axelsömmen även att finna på Moy-Bog-kjorteln (se Carlson, 2006). Utöver den lilla detaljen så skiljer sig Moy-Bog-kjorteln ganska ordentligt från Grönlandsplaggen.

Other garments around Europe
Based on the amount of garments that probably were used in the medieval times, the ones that have survived to today are very few. Non the less, we have some garments from the period that can be used to give a hint about how the medival people dressed.

The Greenland garments are very special construction wise. There are not really any other garments from the period that are similar in construction. Only small features, such as the position of the shoulder seam on the D10584, can be seen in other garments. In this case the forwarded shoulder seam can also be found in the Moy Bog garment (see Carlson, 2006). Other than that, the Moy Bog garment differs a lot from the Greenland garments.

Difference in warp placement for tablet-woven edges.

Kantvävning med brickor kan man hitta på många ställen, men genomförandet skiljer sig något från plats till plats. Här tänker jag framförallt på kantvävningen på textilierna från London – specifikt den ärmkant som blivit kantvävd vid knapphålen. När den beskrivs i Textiles and Clothing så verkar det som att kantväven ligger utanpå kanten. Kantväven på Grönlandsplaggen ligger snarare ovanpå kanten – en skillnad jag försökt illustrera ovan.

Tygerna från Herjolfsnes är nästan alla 2/2-kypert. I Europa under samma tid är de vanligaste bindningarna 2/1-kypert och tuskaft.

Tablet-woven edges can be seen in more than one places, but the execution of it differs from piece to piece. Here I am thinking mainly of the tablet-woven edges in the textiles from London – specifically the edge of a sleeve with button-holes. When decribed in Textiles and Clothing the edge seem to be just that – an egde. The tablet-weaving on the Greenland garments rather lies on top of the edge. I’ve tried to illustrate the difference above.

The fabrics found in Herjolfsnes are almost all in 2/2-twill. In Europe at the same time, the most common weaves are 2/1-twill and tabby.

Kommande steg
Nu är nästa steg att klippa ut delarna ur tyget – något jag trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget, men vardagslivet har hängt mig i hasorna och jag har fått prioritera annat. Jag har också lärt mig att sticka strumpor, vilket jag trodde att jag aldrig skulle lära mig. Det innebär att jag övar på den färdigheten ganska mycket. Men! Snart kommer jag ta mig samman och klippa ut och börja sy, för egentligen kan jag inte bärga mig!

Next steps
Now I need to cut the fabric. I thought I would have done that by now, but everyday life have caught up with me and I’ve had to prioritise other things. Also, I’ve learnt how to knit socks, which I never thought I would. That means that I’m practicing that skill quite a lot. But! Soon I will bring myself together to cut the fabric and start sewing, because I can’t wait, really!

My first ever knitted socks! Tiny ones, but still

References
Carlson, I. M. (2006). Some Clothing of the Middle Ages,
http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html

Crowfoot, E., Pritchard, F., & Staniland, K. (2006). Textiles and Clothing, c. 1150-c. 1450 (Vol. 4). Boydell Press.

Fransen, L., Nørgaard, A., & Østergård, E. (2011). Medieval garments reconstructed: Norse clothing patterns. Aarhus Universitetsforlag.

Østergård, E. (2004). Woven into the earth: textiles from Norse Greenland. Aarhus Universitetsforlag.

Herjolfsnes Challenge warm-up – D10606

Innan jag börjar på mitt stora Herjolfsnesutmantingsprojekt ville jag göra något mindre. Både för att jag ville prova lite tekniker, såsom att skala upp mönster från Medieval Garments Reconstructed och sömnadstekniker, och för att jag ville börja (och bli färdig med) något mindre. Jag bestämde mig för att göra hätta nummer D10606, eller Nörlund nummer 78.

Jag har ett långtidsprojekt som började med att jag sydde den ärmlösa överklänningen i somras. Mitt mål är att ha ett fullt set med kläder i samma tyg. Det innebär en kjortel, en överklänning och en hätta för min del. Överklänningen är färdig och nu även hättan.

Before starting on my big Herjolfsnes project I wanted to do something smaller. Both because I wanted to try the techniques, like scaling up a pattern from Medieval Garments Reconstructed and the sewing techniques, and because I wanted to get going and finish something smaller. I decided to make the D10606 hood, or Nörlund no 78.

I have a long term project going that started with the sleeve-less surcote last summer. My goal is to have a complete set of clothing in the same fabric. That means a kirtle, surcote and a hood for me. The surcote is done, and now the hood too.

För att göra den här hättan har jag framförallt använt två böcker om Grönlandsfynden; Som syet til jorden (engelska översättningen heter Woven into the Earth) och Medieval Garments Reconstructed, som källor. När det gäller sömnadstekniker så har jag i första hand konsulterat Som syet til jorden (SSTJ) och i andra hand Medieval Garments Reconstructed (MGR), och när jag gjorde mönstret följde jag det i MGR tillsammans med informationen som finns given SSTJ.

To make this hood I’ve mainly used the two books on the Greenland garments; Som syet til jorden (Danish version of Woven into the Earth) and Medival Garments Reconstruced, as sources. For the sewing techniques I consulted Som syet til jorden (SSTJ) in first hand, and secondly Medieval Garments Reconstructed (MGR). When making the pattern I followed the drawing in MGR, combined with the information given in SSTJ.

Mönstret
Som jag skrev ovan så använde jag uppritningen av mönstret i MGR tillsammans med informationen om och fotona av hättan i SSTJ. Mitt mål var att komma så nära originalet som möjligt och jag tycker att jag kommer väldigt nära. Den enda skillnaden mönstermässigt är att jag missade att det var en skarv på struten. Jag märkte det inte heller förrän hela hättan var ihopsydd. Synd, men det är inte alldeles för tokigt.

The pattern
As I wrote above I used the drawing of the pattern in MGR together with the information and photos given in SSTJ. My goal was to get as close to the original as possible, and I think I’m very close based on what’s given in the two books. The only difference pattern-wise is that I missed that the liripipe was pieced and I only noticed that after the hood was all sewn together. A pity, but it’s not too bad.

The cut out pieces

Hättan består av sex mönsterbitar. Två huvudstycken, två sidokilar och den delade struten. Struten är fastsydd till hättan på ett lite annorlunda sätt som jag inte sett någon annan stans, med utskärningar i både hätta och strut. Man kan se det på fotot av de utklippta delarna, men för att göra det hela tydligare gjorde jag en liten skiss som ni kan se nedan. Jag vet inte riktigt vad meningen med designen är än, men jag tycker det är en fin detajl och det ser snyggt ut.

The hood is composed of six pattern pieces. The two main pieces, the two side-gores and the split liripipe. The liripipe is attached in a peculiar way that I haven’t seen anywhere else, with cut outs in both the hood and on the liripipe. It can be seen in the photo of the cut out pieces, but here is an image I’ve drawn to make it even clearer. I’m not sure of what it does yet, but I think it’s a nice add, and it looks good.

The peculiar shaped joint

Sömnaden
Det fanns inte så mycket information om hur hättan var ihopsydd, varken i SSTJ eller i MGR (se citat nedan). Det som nämns är att struten är ihopsydd på både ovan- och undersidan och att hättan har två rader pricksöm längs med både ansikts- och nacköppning. Fållen längs ansiktsöppningen är 7 mm bred och nedsydd med kaststygn. Även nacköppningen är nedsydd med kaststygn, men den fållen är 9 mm bred. Det är den information som ges om hättan och det har jag kopierat till min egen hätta.

The sewing
The information about how the hood was sewn together is very sparse (see citation below), both in SSTJ and in MGR. It is mentioned that the liripipe is sewn together on both sides (top and bottom) and that the hood has two rows of stab-stitching along both the shoulder opening and the face opening. The hem of the face opening is 7 mm wide and sewn down with overcast stitches. So is the shoulder opening, but there the hem is 9 mm wide. This is all the information there is, and I’ve copied all of these features to my hood.

“The added liripipe is 695 mm long, 55 mm wide. It is sewn together from two pieces with seams above and below the liripipe.
(…)
The original finishing edges at the face and on the shoulder are preserved. Both have two rows of stab stitching, sewn through a 7 mm and a 9 mm narrow hem. The hem is sewn down with close overcast stitches.” Østergård, 2004, page 214

För information om hur resterande sömmar skulle sys så konsulterades informationen som ges om allmän sömnad bland Herjolfsnesplaggen i SSTJ. Där skriver de att långa sömmar troligtvis syddes från utsidan med fållstygn, därefter har sömsmånerna fällts åt ett håll och sytts ner med kaststygn – utom på axelsömmar där sömsmånerna är lagda åt varsitt håll och sedan sytts ned. Kilarna syddes också från utsidan.

For the rest of the seams I’ve leaned on the information given earlier in SSTJ, in the chapter where they describe how the Herjolfsnes garments were sewn together as a whole. There they state that the long seams probably were sewn from the outside, using a hemstitch, and then the seam allowances were sewn down to one with overcast stitches – except on the shoulder seam of the kirtles where the seam allowance was split and then sewn down. The gores were also sewn in from the outside.

Sewing the stab-stitches

Side-gore sewn from the outside and two rows of stab-stitches

Inside of shoulder hem.

Hättan är sydd med tunt kamgarn. Det är grått och syns ganska tydligt när man tittar närmre, men det är inget som stör mig. Jag hade kunnat lägga fyllnadstrådar längs med ansiktsöppningen, men eftersom de är väldigt tydliga med att tala om när sådana finns på hättorna gjorde jag antagandet att D10606 troligtvis inte har någon fyllnadstråd, så jag bestämde mig för att hoppa över sådana. Att sy ihop hättan gick fort – minst dubbla den tiden gick till att sy pricksömmen. Jag tycker att pricksömmen gör väldigt mycket för hättans totala uttryck och jag tycker att de är väldigt trevliga att sy.

The hood is sewn with a thin worsted thread. It’s gray and does show quite a bit when you get close, but that doesn’t bother me. I could have used filler threads along the face opening, but since they state very clearly when filler threads have been used on the other hoods I concluded that the D10606 probably don’t have any filler threads, so I decided to go without. Sewing the hood together was a fast job – at least the equal amount of time was spent on sewing the stab-stitches. I think they give alot of the finished look of the hood, and they’re quite a joy for me to sew.

Face opening

Den färdiga hättan
När jag gjorde mönstret oroade jag mig lite för att hättan eventuellt skulle vara för liten – att det inte skulle passa mig. Jag gjorde den trots allt efter originalmönster med tanken att mitt främsta mål med hättan var att testa tekniker. Nu när den är klar så visade det sig att den passade ganska bra. Jag har inte hunnit prova hättan med mina medeltidskläder än, men jag är säker på att den här hättan blir ett fint tillägg till min redan existerande hättsamling.

The finished hood
When I made the pattern I was worried that it might be too small, that it wouldn’t fit. I made it original size anyway, thinking that my main goal for this was to try the techniques. Now that it’s done it fits quite nicely. I haven’t had the time to try it with any of my dresses yet, but I think it will be a nice add to my stash of hoods.

The finished hood!

The “horn” at the front is quite hard to get decent in a photo of it lying on the floor.

Nästa steg blir att klippa ut tyget till min klänning. Jag spenderade helgen hos mina föräldrar och tillsammans med mamma så skalade vi upp mönstret till D10584 och gjorde en toile. Vi förde även över mönstret till mammas tyg så jag kunde ta med mig pappersmönstret hem när jag sen åkte. Nästa blogginlägg kommer att handla om mina tankar och forskningsprocessen fram till att jag klipper ut mönsterdelarna ur tyget. Kommer snart!

Next thing will be to cut the fabric for my dress. I spent the weekend at my parents, and together my mom and I scaled up the D10584 pattern and made a toile. We also traced the pattern onto my mothers fabric so that I could bring the paper pattern with me when I went home. My next blog post will be about the thoughts and research process up until the cutting of the dress. Stay tuned.

Literature
Fransen, L., Nørgaard, A., & Østergård, E. (2011). Medieval garments reconstructed: Norse clothing patterns. Aarhus Universitetsforlag.

Østergård, E. (2004). Woven into the earth: textiles from Norse Greenland. Aarhus Universitetsforlag.