Project start: A sideless surcote

Det här är en kort uppdatering om vad jag har gjort på sistone! – This is a short post on what I’ve been up to lately!

***
Jag har planerat en ny klänning ett tag nu, en klänning till min riddarfrupersona. Jag har lagt en del tid på hitta inspiration genom att gå igenom manuskript och bilder på gravmonument och på att skaffa allt material till klänningen. Det ska bli en helvetesfönsterklänning, eller sidlös surcote i två lager växtfärgad sidentaft.

I’ve been planning a new dress for a while, a dress for my wife-of-a-knight-persona. I have spent some time looking through manuscripts and pictures of effigies for inspiration and collected all the material for the dress. I’m going to sew a sideless surcote in two layers of plantdyed silk taffeta. 


Left – test-dye with madder. Right – Marias indigo-dye

Mönstret är redan gjort och i förra veckan fick jag yttertyget som min vän Maria Neijman färgat. Det är färgat med indigo och jag är väldigt nöjd med nyansen. Jag kommer att färga fodret själv med krapp. Jag har krapp hemma och bitarna är redan utklippta – nu väntar jag bara på att få tillgång till en tillräckligt stor gryta att färga i. Jag har redan gjort en provfärgning som jag blev nöjd med, det är den som syns på bilden ovan. 
The pattern is done and last week I got the outer fabric which has been dyed by my friend Maria Neijman. The dye is indigo and I’m very pleased with the shade of it. I will dye the lining with madder. I’ve got the madder at home and the pieces are already cut out – now I just wait for a pot big enough to dye in. I’ve already made a test dye which I’m happy with, that is the one seen in the picture above. 
Jag har samlat en del inspiration i mitt Pinterestalbum Medieval: Sideless surcote. Just nu syr jag på ett par plagg till vänner så mina egna projekt får stå  åt sidan en stund, men det är helt okej. Jag är glad att jag har tid att sy över huvud taget! 
I’ve collected lots of inspiration in my Pinterest-album Medieval: Sideless surcote. At the moment I’m sewing garments for two friends of mine, so my project will have to wait a bit, but that’s just fine. I’m happy to have time to sew at all!

Några frisyrer – A couple of hairstyles

Hos återskapare idag ser man framförallt en frisyr – två flätor vid tinningarna. Om man jämför det med i manuskript från andra halvan av 1300-talet så kan man bland annat se mängder med kvinnor med slöjor och dok av alla de slag, men också kvinnor helt utan slöjor. Dessa kvinnor har håret konstfullt uppsatta flätor i olika frisyrer. Min tanke är att här återskapa några av dessa frisyrer för att ge inspiration till återskapare därute att prova fler sätt att ha håret på! Jag har använt mig själv och min fina mamma, Annette, som modeller. Några frisyrer kändes väldigt konstiga och såg lite lustiga ut, men jag tror känslan blir en annan när man har sina medeltidskläder och befinner sig i rätt miljö.

Female reenactors today seem to wear only one hairstyle – two braids at the temples. When looking at manuscripts from the later half of the 14th century you can see lots of women wearing veils of different kinds and shapes, but also ladies without veils – wearing their hair up in different braided styles. My attempt here is to recreate some of the hairstyles using both myself and my lovely mother Annette as models. Some of the hairstyles felt funny wearing, but I think they look great and will look even better when wearing proper clothing and being in proper environment. 

Vad har jag använt för att göra frisyrerna? Mitt eller min mammas hår, ullgarn till att sy (gärna i samma färg som håret, men på bilderna har jag använt en kontrasterande färg för att ni ska se hur jag har gjort), en nålbindningsnål till att sy och göra benor med och i ett av fallen har jag också använt ett par Londonhårnålar. Jag har också använt en linfläta gjord av ospunnet lin. Jag flätade den så lång jag kunde och band ihop ändarna så att den blev en ring.

What have I used to create the hairstyles? Mine or my mums hair, wool yarn for sewing (preferably in the same shade as your hair, but here I’ve used a contrasting colour for you to see what has been done), a naalbinding needle for sewing and parting hair and in some cases a pair of London-hairpins. I’ve also used a flax braid made from unspun flax. I braided it as long as possible and tied the ends together to create a loop.

Två flätor, en längre och en kortare – Two braids, one longer and one shorter

Jag har gjort tre frisyrer efter en byst och två manuskript. Klicka på bilderna för att förstora dem eller öppna dem i en ny flik. Jag har gjort dem ganska stora för att ni ska kunna titta ordentligt på dem.

I’ve made three hairstyles after a bust and two manuscripts. Click on the pictures to enlarge them, or even open the picture in a new tab. They’re quite large for you to really see what has been done. 

Marie de France
Först har vi Marie av Frankrike och hennes frisyr. Grunden till frisyren är två tinningflätor och det ser i stort sett ut som som standardfrisyren om det inte vore för att man ser en liten fläta som går bak mot nacken. Det kan man se i ett par manuskript med, bland annat här och här.

First up is the hair of Marie de France. The base here is two templar braids, and it looks quite much like the standard reenactor hair, except for the small braid that you see go back to the neck. That is seen in a couple of manuscripts as well, like here and here

Bust of Marie de France, ca. 1381 Jean de Liège (Franco-Netherlandish, ca. 1330–1381) Île-de-France, Saint-Denis, Abbey Church of Saint-Denis, Chapel of Notre-Dame-la-Blanche. Now at the Metropolitan Museum of Art Photo source here
Så hur gör man frisyren? Jag börjar med att fläta två flätor vid tinningarna. Här har jag gjort frisyren på min fina mamma. Sen böjer jag flätorna under örat och börjar sy fast den precis bakom örat. Jag syr fast flätan längs med nacken till andra sidan och sedan gör jag exakt samma sak på andra sidan. Vad gör man med ändarna då? Jag viker dem till den längd jag vill ha och stoppar in dem under basen på flätan på andra sidan – som jag visar på andra bilden. Sen sätter jag i hårnålarna i flätorna för att göra dem stabila och avslutar med att knyta mitt brickvävda hårband runt flätorna och huvudet.
So how do you make this style? I start with braiding two braids at your temples. Here I’ve made the style on my beautiful mother. I then bend the braid just under the ear and start sewing it to the head after the ear. I sew it right around to the other side where I do the exact same thing. But what about the end of the braids? I just fold it to the right lenght and tuck it in under the base of the opposite braid and sew around it, just like the second image. I then stick my hairpins into the braid for stability and then, to finish it off I tie my filet around the braids and the head. 
Många steg innan man är färdig – Lots of steps to get the wanted style!

Vik flätan och stoppa in den – Fold the braid and tuck it under

Bible Historiale
Nästa är en rolig frisyr från en illustrerad bibel, scenen “The feast of Job”. Den är daterad till sista fjärdedelen av 1300-talet och kvinnans frisyr är ganska rolig. Hon har kanske ett hårnät bakom fläta, men eftersom jag inte har något hårnät klara mig utan när jag skulle göra min frisyr.

Next up is a fun style from an illuminated bible, the scene “the feast of Job”. It is from the last quarter of the 14th century and the woman’s hairstyle is quite fun. Perhaps she has a hairnet behind the braid, but since I haven’t got any hairnet the style would have to do without it. 

Feast of Job, Bible historiale (BNF Fr. 164), fourth quarter of the 14th century

Den här frisyren är lite annorlunda från den första. Den startar med två flätor bakom öronen (lite som den här teckningen från kring 1400). Fotot med flätorna försvann på något vis, men jag tror ni förstår ändå. För att frisyren ska bli ännu mer som i manuskriptet så kan man börja flätan precis ovanför örat. Efter man har flätat så drar man fram flätorna och korsar dem uppe på huvudet och syr fast dem så att de ligger precis längs hårfästet. Jag gömmer ändarna längs med flätan på andra sidan, men om du – precis som jag – inte har lika långt hår som min mamma så kan man gömma dem under flätorna där det går. Så länge flätorna är så långa att de kan korsas längst upp så borde det gå bra.

This style is a bit different than the first one. It starts with braids from behind the ears (a bit like this drawing from Paris around 1400). The photo of the braids disappeared somehow, but I think you get it. To get it even more like the illumination you can braid it right on top of the ear. After braiding you pull the braids to the front and cross them over the forehead and sew them to the head, just where the hairline is. I hide the ends behind the braid on the other side, but if you, like me, haven’t got as long hair as my mother you can just hide the ends under the braid at the top. As long as they are long enough to cross at the top you should be fine.

Var noga med att göra en rak bena – Take care to make a straight parting

Book of Hours
Den sista frisyren kommer från en engelsk book of hours med en datering som inte är mer specifik än 1300-tal, men den verkar vara från någonstans kring mitten av århundradet. Den är min favorit av de tre eftersom den ser ganska tokig ut när man har den hemma, men om man placerar sig i rätt miljö med rätt kläder så kommer den se fantastisk ut. Det är här löshåret kommer in.

The last style is from an English book of hours with a dating no more precise than 14th century, but it seem to be somewhere around the middle of the century. It is also my favourite style of the three since it looks really weird when you’ve made it, but I think that it will look fabolous when you are in the right environment and with the right clothes. This is where we use the flax braids.

Book of Hours, 14th century
Här har jag bara fotat det färdiga resultatet, men jag går igenom hela processen. Det här är en frisyr som även passar de med lite kortare hår. Den börjar med två flätor i nacken, ett par centimetrar ifrån varandra. Efter det sätter jag på linflätan, vikt över ovansidan av mitt huvud. Sen viker jag mina egna flätor dubbelt och knyter ett snöre om dem för att hålla dem vikta. Jag fick vika mina flätor två gånger för mitt hår är så pass långt, men har man lite kortare hår så tror jag att frisyren funkar nästan bättre med bara en vikning. Efter det så behöver man bara stoppa in sina egna, vikta, flätor i linflätans vikning, vilket ni kan se hur man gör på bilderna. 
I have only taken pictures of the final result, but I’ll talk you through the process. This is a style that suits those with a bit shorter hair. It starts with two braids at the back of the head, some centimetres apart. Then I put on my flax braid, folded over the top of the head. I then fold my own braids and tie some yarn around them to keep them folded. I had to fold my braids twice, but I think that the style would be even better with just one fold – something that would work great with hair of shoulderlenght or so. Then it’s just the matter of sticking the folded braid into the fold of the flax braid, as you can see in the pictures. 
Den fantastiska frisyren – The fantastic hairstyle
Detta var de tre frisyrena jag hade på lager idag! Jag vill jättegärna se era versioner av dem så dela gärna bilder med mig när ni provat frisyrerna! Antingen här i kommentarerna eller på min facebooksida Andrea Håkansson – Recreating History.
So these were the three hairstyles I had for you today! I would love to see your versions of them so please share pictures with me when you’ve tried them! Either here in the comments or on my Facebook page Andrea Håkansson – Recreating History.

Radband – Prayer beads

Något som är väldigt viktigt, något som många verkar glömma, är att när man ska återskapa en rikare person så behövs mer än fina kläder för att ge ett trovärdigt intryck. Ditt tält (eller annan boplats) måste vara inredd efter din samhällsklass – till exempel med fina möbler och andra saker – och du behöver definitivt ordentliga accessoarer. En del av min resa till att få till en vettig återskapning av min riddarfru (Märta) är att antingen göra eller (i de fall mitt hantverk inte är bra nog) köpa de saker hon skulle haft omkring sig. Jag har redan börjat – mitt brickvävda hårband är ett exempel på saker jag gör till Märta. Nästa projekt som blivit färdigt är ett rosa radband.

Something that is very important, which many seem to forget, is that in order to portray higher class personas you need more than just the clothing. Your living area should be up to the standards of the class you’re portraying (like nice furniture and materials in the tent) and you definitely need some proper accessories. One part on my journey to make a reasonable representation of my intended persona is to make and – in those cases my crafts are not good enough – to buy the things that my wife-of-a-knight (Märta) would have surrounded herself with. I’ve already started – my tabletwoven filet is one example of the things I make for Märta. The next project to be finished is a pink one – I’ve made a rosary/paternoster.

Radband syns ofta i konst från min period. Som alltid fokuserar jag mina efterforskningar på kvinnor under sena 1300-talet till tidiga 1400-talet. Man ser ganska många kvinnor som håller radband på gravhällar och i annan konst med.

Rosaries are quite often depicted in period art. As always I’m focusing my research on women in the late 14th and early 15th century. You see quite a lot of ladies holding rosaries in effigies and in other art as well.

Selection of female weepers from effigy of Thomas Beauchamp and Katherine Mortimer, St. Mary’s, Warwick, England, c. 1369, image from THEMCS, collage by In My Lady’s Chamber

Radbandens utformning är väldigt olika. Det finns två basmodeller – en med en rad av pärlor och en där pärlorna är ihopbundna till en ring. I mina efterforskningar så verkar ringradbanden vara något vanligare under min period, men det finns några av den andra modellen med. Inpå 1400-talet så blir enradsradbanden något vanligare. Som jag skrev innan – det finns massor av skillnader radbanden emellan och det är framförallt antalet pärlor som ändras från radband till radband. Några har pärlor i samma storlek och några har såkallade avdelare (paternosterpärlor). Pärlorna emellan avdelarna (avepärlor) varierar också. I konst och bevarade radband varierar de emellan i allafall tre till fjorton.

The design seem to differ alot. You have two base models – one with a row of beads and one when they’re tied into a loop. In my research I’ve found that the loop one seems to be a bit more common in my period, but there are some of the other model as well. Going into the 15th century the single-rowed one seems to gain popularity. As I stated – the design differs some, and it is mainly the number of beads that differ from rosary to rosary. Some have all the beads in the same size and some have dividers (paternosterbeads or gauds). The number of beads between the dividers (aves) differ as well. It ranges from atleast three to fourteen in art and extant pieces.

“The Magdalen Reading” by Jan van Eyck, 1435-1438. Image: Chris Laning

Enligt Chris Laning på http://paternoster-row.medievalscotland.org/ så är de enradiga radbanden framförallt något som män använder under medeltiden. Det finns några undantag, men de är ganska få. Cirkelradbanden används av både män och kvinnor.

According to Chris Laning at http://paternoster-row.medievalscotland.org/ the linear rosaries are mainly used by men during the middle-ages. There are some exceptions, as always, but they are qiute few. The loop ones are used by both men and women.

Detail from a mourner from the Tomb of Philip the Bold, Duke of Burgundy (1364-1404), 1404-1410 Image: The Cleveland Museum of Art

När jag tittat på vilka material man använde till pärlor så har jag framförallt tittat på fynden från London. I pärlkapitlet i Dress Accessories så nämner de bärnsten och röd korall som de vanligaste fynden. De nämner även rester av pärlmakeri i benbitar, men det finns inga bevarade benpärlor. Sen nämns även pärlor av mineral, tenn och några av glas. Mineralpärlorna är gjorda av kvarts, eller bergskristall som de skriver i Dress Accessories, och så finns det en pärla i soudé som är två kvartsbitar som sammanfogats. Svenska fynd (när man söker i Historiska Museets databas) visar pärlor av bärnsten, glas och kalcedon som är en form av (kryptokristallin) kvarts.

When looking into the materials used I’ve mainly looked into the London findings. In the chapter on beads in Dress Accessories they mention amber and red corall as the most common finds. There are finds from making of bone beads, but no finished beads made of bone, and then there are some mineral beads, tin ones and a couple made of glass. The mineral ones are made of quartz, or rock crystal as it’s called in Dress Accessories, and one soudé gem which is a composite stone made of two pieces of quartz (or other minerals in some cases). Swedish finds (when searching the Swedish History Museum Database) come up with beads made of amber, glass and chalcedony which is a form of (cryptochristalline) quartz.

Margareta of Rienneck, 1364, Germany, Wertheim Stiftskirche. Image: The Medieval Combat Society

Det vanligaste materialet verkar vara bärnsten om man ser till fynd, men när man tittar i konst från tiden anar man att materialen är mer blandat. Den kända bilden “Paternosterer” som man ser nedan svarvar pärlor med en bågdriven svarv. Det indikerar att de pärlorna är i trä eller möjligen horn eller ben. På bilden ser man också lite olika modeller av radband.

Amber seem to be the most popular based on the amount of beads found, but when you look into artwork the materials are more diverse. The famous “Paternosterer” as seen in the image below is turning beads on a bow-driven lathe. That indicates beads made of wood or possibly horn or bone. There are some different designs of rosaries in the picture as well.

Amb. 317.2° Folio 13 r 15th century

Tråden pärlorna är uppträdda på är oftast i silke. Ett av pärlfynden från London är pärlor på ett rundvävt brickband. Det blir en trevlig och stark tråd som håller länge.

The string used in rosaries are most commonly silk. One of the bead finds from London are beads on a string which is tubular woven with tablets. That makes a nice, strong and durable string.

I’ve gathered some inspiration in this Pinterest-album

Mitt radband är ett runt radband gjort av 55 pärlor – 50 mindre och 5 större. Pärlorna är gjorda av kvarts (närmre bestämt rosenkvarts – geolog som jag är så behöver jag lite snajdiga mineraler även i medeltidslivet), vilket kanske inte var det vanligaste, men det finns i fyndmaterialet som jag skriver ovan. Jag har valt att göra ett ringradband eftersom det verkar vara det vanligaste bland de kvinnor av den klass från den period jag återskapar. Tråden och tofsen är gjort av samma silke som mitt hårband och kantväven på min klänning eftersom jag hade så mycket kvar av det. Jag tycker om att färgerna inte matchar – det ser man rätt mycket under 1300-talet. Tråden är enkelt gjord av två tvinnade trådar av silket – jag hade egentligen velat brickväva det som i det som finns bevarat i London, men hålen i pärlorna var tyvärr för små för det. Jag får vara noggrann och titta ofta om det skavs sönder.

My rosary is a loop rosary made of 55 beads – 50 smaller ones and 5 bigger ones. The beads are made of quartz (more specifically rose quartz – being a geologist I need some fancy looking minerals even in the medieval life) which might not have been the most common, but there are, as written above, finds of quartz beads. I’ve chosen to make a loop rosary since it seems to be the thing used by ladies of the standards I’m aiming to recreate. The string and tassel are made of the same silk as used in my filet and the edgeweaving on my dress since I had so much of it left. I like the mismatching in colours – there are a lot of mismatching going on in the 14th century. The string is simply two threads plied together – the holes in the beads were not big enough to make a tablet woven braid which is what I would have wanted. I will have to be careful with tearing.

References
Egan, G., Pritchard, F. (2002), Dress Accessories 1150-1450, Woodbridge: The Boydell Press

http://paternosters.blogspot.com/

http://paternoster-row.medievalscotland.org/

Ett hårband – A hairpiece

Mitt inlägg om kjollängd igår gav rätt ordentligt gensvar. Jag blir glad för era tankar om mina åsikter så om det är något ni funderar över så skriv gärna en kommentar! Om ni inte vill skriva offentligt så kan ni skicka ett privatmeddelande till mig på min facebooksida eller skicka ett mejl på recreatinghistory[at]gmail.com

My post on skirt lenght yesterday gave quite the response. I’m happy to recieve your thoughts on my opinions so don’t hesitate to comment! If you don’t want to comment publicly then send me a private message on my facebook page or send me an email at recreatinghistory[at]gmail.com

Pearls for decoration

När jag köpte silket till kantväven på min bärnstensklänning så räknade jag ganska högt på hur mycket jag behövde. Det ledde till att jag hade rätt mycket silke över att göra andra saker med. Det första som slog mig att jag kunde göra var en filet, eller ett hårband. Ett sånt som nämns i Textiles and Clothing, ett sånt som Elina på Neulakko så fint har återskapat. Efter att ha läst på lite om originalet från London så insåg jag att mitt silke skulle bli nästan perfekt att väva med

When buying silk for the edgeweaving on my amber dress I overestimated the amount needed quite bad. That lead to me having lots of silk left to do other things with. My direct thought fell on the filet mentioned in Textiles and Clothing and the beautiful reproduction made by Elina at Neulakko. After reading up on it I realised that the silk I had would be almost perfect for the job.

Silver flowers for a circlet. Dated “medieval”, Badeboda, Sweden. SHM 8285:14

Dessa hårband verkar framförallt vara ett mode från första halvan av 1300-talet. Artefakten i Textiles and Clothing är daterad till just första halvan av 1300-talet och tittar man i tidiga manuskript så ser man dem lite här och var.

The fillet with embellishments seem to be mainly a fashion seen in the first half and mid part of the 14th century. The piece in Textiles and Clothing is dated to the first half of the 14th century. Looking through manuscripts you find it in various early illuminations.

Three ladies from the Luttrell Psalter (Add MS 42130, 1325-1340)
From left: A Book of Hours (14th century), Roman de la Rose (MS 1126-1127, 1325-1375), Parfait du Pain (BNF Fr. 12565, mid 14th-century)

Man hittar hårbandet i konst från senare delen av 1300-talet med, både på gravhällar och i manuskript. Här förekommer odekorerade hårband något oftare.

In the later half of the 14th century there are some effigies with different hairpieces and you do find the filet in manuscripts as well. Undecorated filets seems to be a bit more common in the later half.

Bust of Marie de France, ca. 1381

Margaret Zouch, second wife of Robert Willoughby. Dated 1391. The left one is a drawing of the original piece.
From left: Fais et dis mémorables des romains (BNF Ms. fr. 9749, 1376), Roman de la Rose (Date d’édition : 1395-1405), Manuscript BLB Donaueschingen 79 Weltchronic (1365), Grandes Heures de Jean de Berry (1400-1410)
Jag följde instruktionerna i Textiles and Clothing och använde 26 brickor och mitt silke är tvinnat, precis som i originalet. De yttersta två brickorna på varje sida träddes i fyra hål medan de 22 brickorna i mitten bara träddes i två hål. Totalt var det 60 trådar i väven. Sen var det dags att väva. Det tog väldigt lång tid, men det är framförallt för att jag ville att bandet skulle bli perfekt. Jag har valt att inte fodra det på baksidan – bandet är så pass stabilt i sig själv.

I followed the detalied instructions in Textiles and clothing and used 26 tablets, and I’ve used a plied yarn as in the London piece. The outer two tablets on each side were threaded in all four holes and the middle 22 were threaded in only two holes. In total that is 60 threads. Then it came to the weaving. It was very slow, but that was because I wanted it to be perfect. I’ve chosen not to line it since it’s stable on its own. 

Close-up on the 1 cm wide band. 

När jag var färdig behövde jag bestämma vad jag skulle göra med det. Det finns flera avbildningar som visar dekorerade hårband och några som visar helt odekorerade sådana. Londonfyndet visar spår av att något har varit fastsytt på det. Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra – mitt band är väldigt fint på egen hand, men jag kände att jag ville göra något mer. Det slutade med att jag sydde på några sötvattenpärlor. Inte för mycket, men inte för lite heller. Det är enkelt att ändra på om jag vill med, jag funderar på att beställa några fina saker och sy fast senare.

When I was finished I had to decide what to do with it. There are several illuminations showing embellished filets and some showing simple ones as well. The London piece has traces of sewing on it, it once was decorated and I gave it some proper thought. Even though my piece is beautiful on its own I finally decided to sew on some pearls. Not to much, but not to little either. It’s easy to change as well if I want to – I might order some other decoration for it later.

The decorated filet

Hårbandet är 1 cm brett och väven är 57 cm lång exklusive flätorna. På det hela taget är det ett mycket fint hårband som jag är väldigt glad för.

The filet is 1 cm wide and the woven part is 57 cm long withouth the ending braids. At the end it’s a very nice filet which I’m very happy for. 

Wearing it with braids
Wearing it with a frilled veil

A close-up. The lovely hairpins are made by Lisa Hjelmqvist

Nu kan jag bocka av ytterligare en grej på min lista med saker att göra.

Now I can check this of my list of things to do. 

Om klänningslängd – About dress length

Som svar på diskussioner i olika facebookgrupper jag är med i som jag sett och deltagit i så bestämde jag mig för att skriva ett inlägg om klänningslängd. Precis som vanligt fokuserar jag på 1300-talet och den absoluta början av 1400-talet, men vissa av tankarna går att applicera i många reenactmentsammanhang. Formateringen verkar inte riktigt hänga med idag, men jag ska försöka fixa det så snart som möjligt.

In response to recent discussions in different Facebook groups I decided to write something about dress length. As usual I’m focusing mainly on the 14th and very early 15th century, but some of the thoughts are valid in lots of living history situations. The text format doesn’t seem to be on the right track today, but I’ll try to edit it as soon as possible.

Vad kan vi egentligen säga om medeltidsmänniskan? En hel del. Vi kan prata om medellivslängd, vanliga sjukdomar, hur långa de var och till och med säga något om vad de åt baserat på analyser av deras skelett. Vi kan se vilka moden som rådde, vad som ansågs exklusivt och vilka saker som var så viktiga för människorna att de bestämde vem som skulle få vad som arv genom att titta i manuskript, läsa testamenten och andra bevarade skrifter. Vi vet otroligt mycket om människorna som levde på medeltiden, men samtidigt vet vi inte mycket alls.

What can we tell about the medieval man? A lot really. We can talk about general life span, common deceases, how tall they were and even say something about ther diet based on analysis of their bones. We can see what was fashion, what was seen as exclusive and which things that was so dear to the humans that they decided who got what when they died, by looking in manuscripts, read wills and other preserved texts. We know so much about the people living in the medival times, but at the same time we know so little.

Om man tittar på dagens samhälle så inser man att det finns en mängd outtalade regler och normer. Du kan ha bikini på stranden, men inte i mataffären. Kommer du i shorts och flip-flops så kan du bli nekad inträde på krogen. Blåstället passar inte på den dyra restaurangen. Det gäller inte bara klädkoder utan dessa finns överallt i samhället. Andra exempel kan vara att man inte talar högt på bibliotek eller går på spårvagnen innan alla klivit av. Dessa är saker som de flesta vet och de som gör fel ser man som konstiga. Saker som man inte bryr sig om att skriva ned eller framföra eftersom vi förväntar oss att alla vet om dem. Detsamma gällde på medeltiden! Vi har svårt att föreställa oss de outtalade regler och normer som fanns då eftersom de var outtalade. Vi kan vara säkra på att det fanns sådana – det har det gjort i alla tider – men vi måste helt och hållet lämna våra egna tankar om hur saker och ting ska vara för att kunna göra oss en uppfattning om medeltidsmänniskans tankar.

When looking at todays society you realise that there are all kinds of unspoken rules and norms. You can were a bikini at the beach, but not at the grocery store. If you come to the night club wearing shorts and flip-flop shoes you would probably be denied entrance. Blue workwear overalls wouldn’t be appropriate at the nice restaurant. This does not only apply to dress code but is present everywhere in society. Other examples could be that you shouldn’t speak loud at the library or that you should let people off the tram before stepping in yourself. These are things that most people know and those who don’t and do these things the wrong way are looked upon as weird. These are things that no one writes down or speak of because we expect everyone to know about them. The same thing was around at the medieval times! We have a hard time knowing those unspoken rules that was then because they were unspoken. We can be sure they had them – they have been around at all ages – but we need to leave all of our own thoughts about how things should be to be able to realise something about the medieval peoples thoughts.

Varför kan man inte applicera våra moderna ideal och tankar på medeltidsmänniskan då? För att de är just moderna. Vi har en helt annan kultur, helt andra maktstrukturer och framförallt en helt annan kunskap om världen omkring oss. Vi är – de flesta av oss i alla fall – inte på långa vägar lika religiösa som medeltidsmänniskan. Vi har svårt att tänka oss hur starkt kopplad medeltidsmänniskan var till Gud och kyrkan för vi inte har samma erfarenheter som dem. Klasskillnader var något helt annat tillbaka i tiden och man ser oftast väldigt tydligt vilken samhällsklass någon tillhör i manuskript.

Why can’t you apply our modern ideals and thoughts on the medieval people? Because they are modern and nothing else. We have a totally different culture, a compleatly different structure of power and hierarchy and above all – a whole other concept of the world around us. We are – most of us at least – not near as religous as the medieval persons. We have a hard time grasping how closely connected they were to God and the church because we haven’t got the same experience as they did. Different social classes was much more distinct and mostly the social class of persons in manuscript illuminations are very clear.

Kjollängder – Skirt length

Med ovanstående tankar går vi in på ämnet kjollängder. Överallt ser man mängder med argument för att kvinnor på medeltiden rimligtvis inte skulle ha så långa kjolar som manuskripten visar. Jag kommer lista några av de argument jag sett och förklara varför de inte är rimliga.
 

With above thoughts we enter the subject on dress/skirt length. Everywhere you see lots of arguments on why medieval women couldn’t possibly have as long skirts on their dresses as they are pictured. I will list some of the arguments I’ve seen and explain why they’re not reasonable.

Hs 2505 Speculum humanae salvationis Westfalen od. Köln, fol 37r, 1360



     – Det är smidigare att arbeta i en kortare kjol.Ja. Det håller jag med om, men jag tycker inte att det är ett bra argument för att göra kjolen på återskapade medeltidsklänningar kortare. De kortare kjolar man ser i manuskript är på sin höjd ankellånga. De som ser ut att vara kortare är, om man tittar närmare, upphissade i bältet för att kunna arbeta bättre. Eller dansa. Det finns det också exempel på.    

 – It’s easier to work in a short skirtYes. I agree on that, but I don’t think it’s a good argument to make your medieval dress shorter. The short skirts you see in manuscripts are no shorter than to the ankles. Those that look even shorter are held up by the belt for better movement in hard work. Or for dancing – there are examples of that as well.


Romance of Alexander 1338-44 (margin) Bodl Lib 264.


     – Man hade en klänning för arbete och en till fint (eller man hade en klänning för inomhusbruk och en för utomhusbruk).Kanske om man hade gott om pengar, men för den vanliga människan hade man nog sällan mer än ett plaggset (alltså under- och överklänning). Textil var väldigt dyrbart och man gjorde sitt allra bästa för att ta hand om sina kläder. Vi har ju bildbevis på att man vid arbete hissade upp kjolen med hjälp av bältet. För en intressant kortfilm om textil under medeltiden så titta här.

     – You had one dress for working and one dress for fancier moments (or you had one for indoor use and one for outdoor use).Maybe if you were rich, but commoners probably very seldom had more than one set of garments (that is under- and overdress). Textiles were very expensive and you did your very best to tend for your clothing. We have several illuminations showing that you hooked up your skirt in your belt when doing hard work. See an interesting short video on textiles in the middle ages here

June from Très Riches Heures du Duc de Berry, 1412-1416



     – Det är så fruktansvärt opraktiskt.För oss ja, men för medeltidskvinnan kanske det var annorlunda. Man är född och uppvuxen med långa kjolar och vet inte hur det skulle vara annars. Dessutom lär man sig att hantera det – jag går själv annorlunda i mina medeltidskläder och sparkar på sätt och vis undan fållen när jag går. Man kan också vända på det. Hur praktiskt är det med högklackat? Och hur många har ändå på sig det varje dag? Eller trånga skor i allmänhet?  

     – It’s so terribly impractical.To us – yes, but for the medieval women it might have been different. They were born and raised with long skirts and didn’t know any other way. When walking a lot in long skirts you adjust to it – I walk different in my medieval clothing, sort of kicking the hem of the dress in front of me when walking. You could turn it the other way around. How practical are high heels? And how many does wear it every day anywhay? Or narrow shoes in general?

Bibliothèque nationale de France, Français 22545, f. 192v, late 14th century


     – Jag vet för jag arbetar på åkern/i ladugården/med hårt arbete i min vardag.Jag är hemskt ledsen, men vi har, som jag redan skrivit, helt andra ideal och normer än man hade på medeltiden. Att man har en erfarenhet nu innebär inte att samma regler gällde då. För min del vet jag att kvicksilver är giftigt, men det hindrar inte att man använde det som medicin i årtusenden. 

     – I know because I work at the field/in a barn/with hard labour every day.
I’m terribly sorry, but we have already stated that different ideals and norms reigned at the medieval times. That you have one experience now doesn’t mean that the same rules applied then. For my part I know that mercury is toxic, but that didn’t stop people from ingesting it as medicine for thousands of years.

WLB Cod.bibl.fol.5 Weltchronik, Trier, Germany. Fol 056r, c. 1383

     – Den som målade manuskriptet generaliserade/ville bara visa långa kjolar/tycker det är svårt att måla fötter.Det är fullt möjligt, men så länge det inte finns andra källor är det svårt. Vi måste bygga våra antaganden baserat på källor som finns – inte på rena spekulationer. Ja, det kan vara så att målaren har generaliserat, men så länge det är den enda källan så måste vi gå efter den.       Att målaren skulle ha svårt att måla fötter tycker jag inte är sannolikt. De som fick uppdragen att illustrera manuskripten var de bästa av sitt slag och torde inte ha svårt att måla varken händer eller fötter. Något ytterligare som talar emot det påståendet är att det finns många illustrationer av kvinnor med kjolar som “pölar” kring henne, men där fötter och skor sticker fram något, för att inte tala om alla mansfötter som finns i manuskripten.

     – The one painting the manuscript was genralising/just wanted to show long skirts/could’nt paint feet.That is entirely possible, but since we have no other sources we don’t have much of an option. We have to build our assumptions on the sources that exist – not on pure speculatinon. Yes, it might have been so that the painter generalised, but as long as it’s the only source it’s the one we have to use.     The argument that the painter would have a hard time painting feet doesn’t apply in my opinion. The painters who got the assignment to illuminate the manuscripts were the best of their kind and shouldn’t have a hard time painting feet. Another thing speaking against that argument is the fact that there are several illustrations of women having skirts that “pool” around them, but with feet or shoes sticking out a bit, and we shouldn’t forget that the manuscripts are full of the feet of men.  


Nouvelle acquisition latine 1673, fol. 55v, Italy 1390-1400



     – Det är skillnad på adel och bönder.
Ja, det är det, men kanske inte så skillnad som man tror. Modet och idealet var fortfarande samma för båda grupperna och det finns mängder av bilder som visar båda samhällsgrupperna med långa kjolar. Framförallt skiljer sig kläderna åt i material- och färgval. Det var det som utmärkte de rika från de andra.

     – There is a difference between rich and poor people.
Yes there is, but perhaps not as great of a difference as one would think. Fashion and ideal were still the same in both groups and there are several images showing both groups in long skirts. The things separating them are mainly material and colour choise. That was what separated the rich from the poor.

Luttrell Psalter, c. 1320-1340

Sammanfattningsvis – Summary
På medeltiden var man, då liksom nu, bunden av sin tids ideal. Att göra annorlunda var ofta lika med att vara utstött – något man verkligen inte ville vara. Modet och idealet var hellånga klänningar så det var mest troligt det man hade. Vid kroppsarbete eller vid dålig väderlek så hissade man upp kjolarna med hjälp av sitt bälte, men på marknader eller andra tillställningar hade man kjolen utsläppt i sin fulla längd.

In the medival times they were, just as now, bound to the ideal of their time. To do different was more often than not equal to being an outcast – something you’d rather not. Fashion and ideal was dresses of full length and is the most likely thing that they wore. At hard labour or bad weather you could hitch up your skirt in your belt, but at the market or other events you’d wear the skirt in its full lenght.


Så hur långa ska man göra sina klänningar?
Den första frågan är som alltid “Vem vill du föreställa?”. Ska du göra en klänning till en adelskvinna? Då kan du med fördel göra den riktigt lång och pölande. Är det en klänning till en kvinna av lägre klass? Då skulle jag göra den så att den precis når till marken, eller som högst att den går till samma höjd som fotknölarna, och sedan hissa upp den om det behövs.

So how long should you make your dress?
As always you should ask yourself who you want to portait. Are you making a dress for a noble woman? Then make it really long and pooling. Is it a dress for a woman of a lower class? Then I’d make it so long that it just touches the ground, or at the most that it’s of the length of your ankles and then hitch it up when needed. 

Me wearing my skirt hitched up in the wet grass


Bärnstensklänningen – The Amber Dress

Förra sommaren började jag fundera på om jag skulle piffa upp mitt medeltidsgear. Planerna började ta form då och nu är mitt projekt färdigt. För mig har det varit ett gigantiskt projekt där jag har fokuserat på att lägga ner mycket tid och energi på varenda liten detalj. Det här var projektet som skulle få ta sin tid. Ingen deadline utan bara jag som jobbat på – sakta – för att det skulle bli perfekt. Det kan ju förstås inte bli perfekt eftersom så himla mycket information har gått förlorad sedan dess, men jag är så himla nöjd ändå.

Starting last summer with me thinking that I would need to step up my medieval gear, this project is now finished. To me it’s a huge project because I’ve been focusing on putting much time and effort into the details. This was the project that was meant to take time, no deadline – just me taking it slowly to make it perfect. It can’t, of course, be perfect since lots of information has been lost since the end of the 14th century, but I’m terribly pleased with it anyway. 

Effigies of the wife of Francois I and weeper, 1360-1370. Note the buttons on her arm. Photo (c) –  Bertus Brokamp & Isis Sturtewagen

Jag har gjort en klänning. En tajt, snörad klänning med mässingsknappar på ärmarna. Det här är tänkt att vara grundklänningen till en ny persona jag har i Carnis tillsammans med Tove och Linda. Det är hustrun till riddaren Nils Svarte Skåning – Märta. Hon levde på slutet av 1300-talet och sägs tillhöra släkten Sparre över Blad, men jag måste hitta förstahandskällan på det påståendet för att kunna styrka det. Kort sagt – det här är fundamentet jag ska bygga hennes dräkt på.

I’ve made a dress. A tightly fitted, laced dress with brass buttons going up the arms, This is meant to be the basic dress for a new persona I have in Carnis together with Tove and Linda. That is the wife of the knight Nils Svarte Skåning – Märta. She lived during the late 14th century and is said to belong to the Sparre över Blad-family, but I have yet to find the original source of that statement. In short – this is the foundation on which I will build her garb on.

Uta of Teck, 1409, Wertheim Stiftkirche, Germany

Hustrun till en rik riddare behöver ordentliga, snofsiga kläder, och jag har massor av planer på vad jag ska göra till henne. Deadlinen för de flesta saker är såklart Azincourt i år och den här klänningen är det första som blir färdigt.

The wife of a rich knight needs proper clothing, and I have several plans of what to make for her. The deadline for most of the things is of course Azincourt, and this dress is the first thing to be finished.

Katherine, Countesse of Warwick, 1370-1375. Pictures from here

Här är mina tankar och resonemang kring mina val:

Here are my thoughts and reasons for my choises:

Snörning: Jag har valt att göra förstärkningen i siden och sy knapphålen med knapphålssilke. Min ursprungliga tanke var att kantväva snörhålsraden, men efter att ha tittat i Textiles and Clothing kände jag att jag inte kunde motivera det helt eftersom de enda bevarade snörhålen inte hade någon kantväv. Det är absolut tänkbart och rimligt att ha det, men jag ville göra som i fyndet. Däremot hade fyndet dubbla rader förstygn/pricksöm som förstärkning så det gjorde jag med.
Snöret är rundvävt med brickor med silke från Devere Yarns.

Lacing: I have chosen to make a facing in silk and to sew the lacing holes with buttonhole silk. My initial thought was to make tablet-woven edges along the lacing, but I decided not to do it after looking in Textiles and Clothing (T&C) since the extant lacing/eyelets in there did not have a woven edge. It is plausible that lacing would have edgeweaving, but I chose to make it as the extant piece. What I have done instead is two rows of stabstitches along the length of it which the extant piece in T&C also has. The string is tubular woven with tablets, woven in Devere Yarns silk.

My camera died and I have no charger so the quality of the photos is mixed. 

When one eyelet was done I let the thread continue on the back to the next eyelet. Here you also see the tubular woven lacing which turns on its on axis – just as described in Textiles and Clothing.

Ärmar: Jag har valt att ha mässingsknappar från Lorifactor i ärmarna på min klänning. Det är ca 30 knappar i varje ärm och de går upp över armbågen, som man kan se på en del gravhällar från min period. Knapphålsförstärkningen är av siden och har en brickvävd kantväv av silke från Devere Yarns. Knapphålen är sydda med knapphålssilke.
Jag har sytt en rad förstygn längst ned på ärmen som en förstärkning av fållen vilket också finns beskrivet i T&C.
Längden på ärmarna kommer från ett antal manuskriptbilder och gravhällar. Det verkar främst vara finare kvinnor som har den typen av förlängda ärmslut.

Arms: I have chosen to have brass buttons from Lorifactor in my dress. It’s about 30 buttons in each arm and they reach above the elbow, as you can see on effigies in my period. The buttonhole reinforcement is made of silk and it also have a fine tablet woven edge weave, woven with silk from Devere Yarns. The buttonholes are sewn with buttonhole silk.
I’ve sewn a row of stab stitches along the wrist hem, also seen in T&C.
The length of the arms is coming from different manuscript pictures and effigies. It seems to be a fashion for nicer ladies. 


The tablet woven edge. The colour of the edge doesn’t differ that much in daylight.

It’s more like this.

I did the same thing when sewing the buttonholes – let the thread continue from one buttonhole to the next.




Sömmar: Alla sömmar är sydda med efterstygn. Både för att det är en hållbarare söm och för att jag tycker det blir snyggare. Efterstygnen är i alla fall, utom i snör- och knapphålsförstärkningarna, sydda med vaxad lintråd. Där förstärkningen är vändsydd mot yllet så har jag sytt med vaxat sysilke. Efterstygn finns bland annat i Moy-Bog-kjorteln och i Drottning Margaretas gyllene kjortel. Sömmarna är sedan pressade åt varsitt håll och nedsydda med små förstygn, sydda med sysilke. Kilen mitt bak är sydd från rätsidan så som Grönlandsfynden.

Seams: All seams are sewn with backstitches. It’s a durable seam and I think it makes a prettier seam. The backstitches are in all cases, except for the button- and lacinghole renforcement, are sewn with waxed linen thread. Where the reinforcements are sewn with backstitches they’re sewn with waxed silk. The use of backstitches during the 14th century is somewhat debated, but I’ve found that it was used in the Moy Bog kirtle and in the Golden Gown of Queen Margarete. The seams are then flat pressed and felled with small runningstitches sewn with silk. The back gore is sewn from the outside as in the Greenland garments.

The seams looks like this on the right side

Halshål: Halshålet har en infodring i siden som först är vändsydd och sedan fastkastad på avigsidan. Sedan har jag sytt två rader med förstygn för stadga och snygghet. Det återfinns i både Londonfynden (sideninfodring och förstygn) och i Grönlandsfynden (förstygn).

Neck opening: The neck opening has a silk facing which is sewed down on the reversed side with hemstitches. I have then sewed two rows of stabstitches for strenght and because it looks nice. You can find that in the London findings (silk facing and stab stitches) and in the Greenland findings (stab stitches).

Silk facing and two rows of stab stitches

Fåll: Istället för att göra en vanlig fåll har jag valt att kantväva hela vägen runt. Dels för att få lite mer längd på klänningen och för att det ska kunna bytas ut allt eftersom det slits. Kantväven är vävd med bandgrind i ett handspunnet, entrådigt ullgarn som är färgat med valnöt. Bland annat Nörlund nummer 38 har en sådan fåll. Den har en förstärkningssöm först, kallad singling, och sedan har man vävt längs med fållen. Det är även ditlagt två fyllnadstrådar längs kanten. Jag har bara vävt på min klänning och efter att ha vävt en liten bit så insåg jag att garnet hade alldeles för lite tvist för att sy med så det slutade med att jag tvinnade garnet och sydde med tvåtrådigt som inslag istället. En varptråd gick av medan jag vävde, men det lagades snabbt.

Hem: Instead of making a normal hem I’ve chosen to edgeweave the hem. Partly because I wanted some more lenght in the dress and because I’m going to be able to change it when it’s torn. It’s woven with a rigid heddle in a handspun, one ply woolen yarn, which is dyed with walnut. Nörlund no. 38 has a woven edge along the hem. It’s first sewn along the hem as a reinforcement (singling it’s called in the Danish version of the book) and then woven with a couple of filler threads along the hem. I’ve only woven on my dress and after weaving a bit I realised that the yarn had to little twist to sew with and I decided to ply the yarn I used as weft. One of the warp threads broke as well, but that was easily mended.

Weaving 310 centimeters of hem with a rigid heddle from Glimåkra

The finished hem. You should be able to see where I switched from one-ply weft to two-ply.

Skärning: Jag har valt att göra en klänning med grande assiettes, lite efter Moy Bog-fyndet. Detta för att få så stor rörlighet som möjligt. En riddarfru måste ju kunna röra sig ordentligt när hon är ute på jakt. 😉

The cut: I’ve chosen to make a dress with grande assiettes, a bit like the Moy Bog-dress. This because I wanted to be able to move properly. The wife of a knight have to be able to move properly when she is out hunting. 😉

The back. 

Tyget: Tyget är en treskaftad, ”Tunn Engelsk Kypert” från Historiska Rum. Jag valde det baserat på färgen och glansen. Färgen går att få fram med växtfärger – jag har lyckats med det själv! Först ett sent bad med färglav och sedan ett förstabad med skal från gul lök så blir det nästan exakt samma nyans. Trevligt!

The fabric: The fabric is a 2/1 twill from Historiska Rum. I chose it because of the colour and shine of it. The dye is possible to get with natural dyeing – I’ve actually made it myself. First the last bath of  lichen (Parmelia Saxatilis), and then the first bath with yellow onion skins. That makes almost exactly the shade of my fabric. Nice!

The small piece on top is the one I dyed and the big piece below the two smaller ones is my dress fabric

Resultat: På det stora hela är jag jättenöjd. Det här var det projekt som jag skulle vara extra noggrann med, som skulle få ta den tid det tog och som skulle bli jättefint. Det blev det. Den är lite tajt nu, men jag räknar med att den kommer töja sig något och passa perfekt efter lite användning.
Den kunde varit något längre, men så blev det inte. Det funkar som tur väl är och det stör mig faktiskt inte nämnvärt. Nu saknas bara några snygga överklänningar!

Result: I am very pleased with my dress. It fits so nicely. This was the project that was supposed to take time, where I was supposed to be meticulous and that was supposed to turn out wonderful. It did. It’s a bit tight, but I count on it to strecht a little with some use. The dress could have been a bit longer, but it isn’t. It works anyway, and it doesn’t really bother me. Now I just need some fancy surcotes!

My beautiful dress

And from behind

Jag började på den här bloggposten redan i början av november och i slutet av 2014 så presenterades den nya formen och utmaningarna för The Historical Sew Fortnightly. I år kommer det istället vara en utmaning i månaden istället för varannan vecka och det kallas The Historical Sew Monthly istället. När jag såg första utmaningen – Foundations – så insåg jag att det här projektet passade perfekt. Det är ju grundpelaren till min Märta-dräkt.

I started to write this blogpost in the beginning of November and by the end of 2014 we got the new form and challenges of The Historical Sew Fortnightly. This year it will be The Historical Sew Monthly and the first challenge of the year is Foundations. I realised that this project would fit perfectly – the dress is the foundation on which I will build the wardrobe of Märta on.

The Challenge: HSM #1 – Foundations
Fabric: A wool twill from Historiska Rum.
Pattern: None – it was drafted on my body by my dear friend Cecilia Lång
Year: 1390-1410
Notions: Linen thread 60/2, bees wax, buttonhole silk, sewing silk, silk from Devere Yarns 36 fold, brass buttons from Lorifactor, wool yarn and silk taffeta for facings.
How historically accurate is it? Very much, except for the facts that most materials are machine made (like machine spun threads and machine woven fabric), but one could argue that we don’t weave like the masters of the medieval times anymore and the machine woven cloth is closer to the best fabrics of the time.
Hours to complete: Very many. The felling of seams took 8 hours and the hemweave took 5 hours for example. In total it’s maybe 60 hours – most likely more than that.
First worn: For the photos on January 15th.

Total cost: The fabric cost 900 SEK, the buttons were 800 SEK in total, the different silks were about 150 SEK together. The handspun, natural dyed wool yarn cost 15 SEK at a local second hand store but would have cost lots more if bought first hand. In total this is 1865 SEK (about €196, £153 and $232).

Literature:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Dunlevy, M. (1989). Dress in Ireland. Collins Press.

A. Geijer, A-M. Franzén & M. Nockert (1994). The Golden gown of Queen Margareta in Uppsala Cathedral, Drottning Margaretas Gyllene Kjortel. Stockholm. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademin.

Østergård, E. (2003). Som syet til jorden. Denmark: Aarhus University Press.

Summering av 2014 – A summary of 2014

2014 är över och vi har klivit in 2015. Eftersom resten av bloggvärlden verkar göra såna här summeringar så tänkte jag att jag för en gångs skull skulle hänga på och göra en med, fast i min egen tappning på temat Tre.

2014 is now over and we’ve stepped into 2015. Since I’ve seen many bloggers writing posts like these I thought that I, for once, could write one as well, but in my own way in the theme of “Three”

Här kommer mina tre…

Here are my three…

…bästa minnen från återskaparåret:
1. Hollola. 
Maten, sällskapet, lärdomarna. Det var det första eventet jag arrangerade för Carnis och det var inte riktigt så illa som jag hade trott. Vi hade det väldigt trevligt och vädret var riktigt härligt. Varmt som tusan, men vi hade en sjö att svalka oss i som tur väl var. Det var väldigt trevligt att få träffa det finska gänget igen och precis lika trevligt att lära känna alla nya människor. Tack, Mervi, för att du bjöd in oss!
2. Växtfärgningen på Ekenäs. 
Jag fick för första gången prova på att växtfärga ute i fält och det var både hur kul som helst och blev riktigt bra! Trots att vädret var kasst höll vi oss glada och rörde förväntansfullt om i grytan. Resultatet av färgningen blev för min del en fin fruhätta.
3. Vårpicknicken med Svarte Skåning
Mitt under den fina våren tog vi oss ut i skogen i våra kläder för att umgås och äta gott. Medeltidsmat, glückshaus och himla fint väder gjorde dagen till ett väldigt härligt minne!

…three best memories from the reenactor year:
1. Hollola.
The food, the company, the things I learned. It was the first event where I arranged the trip for Carnis and over all it went well. We had a very good time and the weather was splendid! It was very hot outside, but luckily we had a lake to swim in and cool ourself down. It was very nice to meet the Finnish lot again and to make new acquaintances. 
Thanks, Mervi, for inviting us!
2. Plant dyeing at Ekenäs
For the first time I got to dye in camp, over fire. It was a really great experience and the result came out better than I expected. Even though it was bad weather we kept ourselves happy, stirring in the pot. The result of my piece came out to be a nice open hood. 
3. The spring picnic with Svarte Skåning
In the middle of the wonderful spring we ventured out in the Scanian forest to have a picnic. We brought medieval food, our clothing, the Glückshaus game and had a splendid time in the great weather. That is a really nice memory.

Carnis at Hollola


Dyeing with walnut at Ekenäs


Two of the dishes at the picnic


…bra saker jag gjort under året:
1. Blivit bättre på att blogga.
I början på året bestämde jag mig för att börja blogga på ett annat sätt och jag tycker att resultatet blivit jättebra! Nu är min blogg lite mer som en blogg jag skulle vilja läsa själv.
2. Utökat mitt referensbibliotek!
Fler roliga böcker, avhandlingar och rapporter har hittat in i min bokhylla! Ett stort gäng flyttade in när jag lästa på Arkeologen i Lund och biblioteket där rensade ut böcker inför stundande flytt, men jag har också köpt på mig ett gäng samt fått några som presenter och  julklappar.
3. Ordnat säker förvaring till mina prylar.
VIKTIGT VIKTIGT! Efter att ha läst och hört skräckhistorier om skadedjur så tog jag äntligen tag i att ordna med säker förvaring till mina plagg och tyger.

…good things I’ve done this year:
1. Become a better blogger
A bit into this year I decided to change the way I blog for the better, and I think I’ve succeeded. Now my blog is more like a blog I would like to read.
2. Bigger library of reference literature. 
More great books, papers and articles have found its way to my book shelves. A lot of them moved in when I studied at the Institution of Archaeology in Lund and their library gave away or sold cheaply the literature they wouldn’t bring in their coming move. The rest were either gifts or bought by myself.
3. Safe storing
Finally I got around to buy proper, airtight, boxes for my clothes and fabrics. It was long overdue and I am so very thankful that nothing happened, that I got no bugs before I secured my most precious things.

Perfect gifts! Books, wool combs and a photo album




…saker jag skulle kunna göra bättre:

1. Tidsberäkning
Som många andra så är jag lite väl optimistisk när det gäller hur mycket tid jag tror något kommer ta. Jag trodde exempelvis att jag skulle hinna sy upp något att ha på Thomanders Jul, men det insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle hinna med. Jag hade tänkt hinna med några fler utmaningar i The Historical Sew Fortnightly, men jag har fokuserat en hel del på skolan så sömnaden har fått stå lite åt sidan.
2. Att värdera mitt eget arbete.
Jag vet om att jag gör bra grejer, att källbasen för dem är god och att jag syr väldigt noggrant och fint. Ändå är jag inte riktigt “där” än. I år ska jag vara stolt över mig själv och mina prylar och verkligen lita på mig själv och mina kunskaper!
3. Research!
Stående inslag på min “att-göra-bättre”-lista. Man kan alltid hitta fler källor, läsa mer texter eller kanske bli bättre på att tolka bilder. 

…things that I could’ve done better:
1. Time estimation 
I am so bad at estimating how much time I have and how long things will take. I thought that I during the autumn would have made a whole 1840s outfit but that sure didn’t happen. I would have wanted to finish some more of the Historical Sew Fortnightly challenges, but I’ve been to focused on studying.
2. Valuing my work
I know that I make very nice things, with good research and neat stitching, but I’m still not “there” yet. This year I shall be proud and really trust myself and my ability.
3. Research
One can always become a better researcher! There are always more sources to be found, more texts to be read and better ways to interpret illuminations. 

…plagg jag är mest nöjd med:
1. Min 1840-talsunderkjol.
2. Min fruhätta och den research jag gjort om plagget i sig.
3. Min knäppta hätta med 32 stycken miniknappar.

…items I’m most pleased with:
1. My mid- 19th century petticoat.
2. My open hood and the research I’ve made about the garment.
3. My buttoned hood, with 32 tiny buttons.

My 1840s petticoat


My open hood


The buttoned hood

En kort summering av mitt år – Gott nytt år på er alla!

A short summary of my year – Happy New Year to you all!

Fruhättan – The open hood

Här har jag skrivit fler tankar om fruhättor och dess användning.
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

Here I have written some more about open hoods and their uses. 
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

***

Jag höll en workshop på Anno på Bohus fästning om fruhättor i september. Före workshopen sammanställde jag ett kompendie med den research jag gjort. Jag har främst fokuserat på 1300-tal och tidigt 1400-tal. Här är det.

I held a workshop at the event Anno about open hoods in september. Before the workshop I put together a small sheet of research, focusing mainly on the 1300s, with a bit of early 15th century. Here it is. 

Me in the background, holding the workshop. Photo: Karl Andersson & Linda Clarin


***

I både fynd- och bildmaterial ser man från och med andra halvan av 1300-talet en speciell typ av hätta. En liten hätta med knappt något ok som har stora slag som gärna sticker ut ordentligt. I vardagligt tal brukar dessa kallas ”fruhättor”. På engelska ”open hood” eller ”french hood”. Dessa finns i modet i ungefär samma form minst 100 år framåt i tiden. De tidigare avbildningarna kommer från lite överallt i Europa, medan de senare avbildningarna i princip alla är från Frankrike.

In both extant material and period illumination you start to see a special kind of hood from the second half of the 14th century. A small hood, with hardly any shoulder part and big wings which are sticking out real good. The Open Hood or French Hood. You can see these in fashion in well over a hundred years. The earlier depictions are from all over Europe, but the later ones are almost all from France.

Codex Manesse, 1305-1340, UBH Cod. Pal. germ 848 fol 192v

Redan i början av 1300-talet finns antydningar i konsten till det som senare blir den klassiska modellen av fruhätta. I till exempel Codex Manesse syns en röd, pälsfodrad hätta på huvudet på en dam. Den är helt öppen och hänger helt enkelt på huvudet. Fruhättan går från att ha i princip inga slag och en knorr på huvudet runt mitten av 1300-talet till att ha mer extrema slag och lång strut i slutet av 1300-talet och in på 1400-talet.

Already at the beginning of the 14th century you can see some hoods that flirts with the style in art. For example in Codex Manesse, where you can see a red, fur lined hood on the head of a lady. It’s compleatly open and just hangs at the top of her head. The open hood goes from being rather simple, with practically no wings in the middle of the 14th century to having wide, quite extreme wings and a long liripipe at the end of the same century into the beginning of the next.

The Luttrell Psalter: Psalm 103. Lincolnshire, c.1320-40  British Library Add. MS 42130, fol 33 r

Hättor i fynden
Det finns ett par fynd som har kategoriserats som fruhättor, eller liknande plagg. De man främst brukar hänvisa till är hättorna från London. Det finns tre hättor, nummer 147, 246 och 247. Alla är hittade i leran kring Themsens strand och dateras till slutet av 1300-talet.

Extant hoods
There are some extant hoods that have been cathegorised as open hoods – or similar garments. The ones you usually refer to are the London hoods. There are three hoods, no. 147, 246 and 247. All are found in the excavations arount the river Thames and are dated to the end of the 14th century.

Materialet i dessa hättor är uteslutande ylle vävt i tuskaft. Tittar man generellt över Londonfynden så är tuskaft det vanligast förekommande vävslaget under sen medeltid, den vanligaste trådtätheten är 10-20/10-20 trådar per centimeter (varp/inslag). Det varierar alltså lite, men det är i vanligast med lika många trådar per centimeter i både varp och inslag (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 45).

The material in these hood are all tabby woven wool. Generally, throughout the London findings, tabby is the most common weave during the late medieval time. The most common thread density is 10-20/10-20 threads/cm (warp/weft). It varies some, but the most common is an even weave with as many threads/cm in the weft as in warp (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 45). 

London hood no 147 (fig 1)

London hood no 246 (fig 2)

London hood no 247 (fig 3)

Bland textilfynden från Herjolfsnes, Grönland, finns ett flertal hättor. Det finns många olika modeller, men den modell som dominerar är den lilla, tajta hättan med kort ok. Av denna modell finns cirka 11 stycken hättor bevarade (plus delar av en strut).

Amongst the textiles from Herjolfsnes, Greenland are several hoods. Thera are several different models, the model dominating is the small, tight hood with short shoulder part. There are 11 hoods of this type preserved.

Jag har valt att fokusera på nummer 79, som syns på bild nedan, eftersom det är den jag främst har baserat mönstret till min hätta på. Den är sydd av ylle vävd i fyrskaftad kypert, och har en gång haft en strut som blivit avsliten (de rester av struten som finns har markerats som en liten fyrkant på principskissen på övre delen av bilden till vänster). Från början var hättan ljust grå (Østergård 2004, s. 215).

I’ve chosen to focus on no 79, which is seen in the picture below, since it’s the one I’ve based most of the pattern of my own hood on. It is sewn from a woolen 2/2-twill and has once had a liripipe of which only a few centimetres still exist. From the beginning the hood was a light grey (Østergård 2004, p. 215).

Greenland hood no 79 (fig 4)

När det gäller de övriga grönlandsfynden så kan man säga att just fyrskaftad kypert är det allra vanligaste. Något som man kan hålla i minnet är dock att hättorna från Grönland har varit ihopsydda mitt fram – alltså inte öppna. Jag har valt att förhålla mig till dem ändå eftersom de har i princip samma mönster som de från London.

2/2-twill is by far the most common in the Norse settlement in Herjolfsnes. Something to keep in mind though – the Greenland hoods has been sewn together in the front, they were not open. I’ve chosen to take them into mind since they have almost the same pattern as the hoods from London. 

Roman de la Rose, 1380. Note the buttons on the hood.

Sömnad
Sömnaden av dessa hättor skiljer sig inte från andra kläder under medeltiden. De stygn som används är bland annat förstygn, efterstygn, fållstygn och pricksöm.
I grönlandsfynden finns många former av dekorationer på hättorna. Det allra vanligaste är pricksöm längs med ansikts- och halsöppningen. Först har kanten fållats med kaststygn och sedan har man sytt två eller tre rader med pricksöm. Det finns även exempel på ”fotvävning” längs med halshålet och fyllnadstrådar längs med ansiktsöppningen (Østergård 2004, s 217 f).

Sewing
The seams used are not different from other garments from the same period. The stitches used are – amongst others – running stitches, back stitches, hem stitches and stab stitches. In the Herjolfsnes finds ther are several decorations on the hoods. The most common is stab stitches along the face opening. First a small hem has been made with hem stitches, then two or three rows of stab stitches has been sewn. There are also examples of “foot weaving” along the bottom hem of the hood and filler threads along the face opening (Østergård 2004, p 217 f).

Roman de la Rose, c. 1380

För storleken kan man se till måtten på hättorna. Grönland nummer 79 är 34 cm hög, ansiktsöppningen är cirka 54 cm i omkrets. Den har även kilar mitt över axlarna som är 6,5 cm höga. Kilarna är isydda från utsidan (Østergård 2004, s 215).

The size of the hoods are as follows: Greenland no 79 is 34 cm high, the face opening is about 54 cm in circumfence. It also has gores over the shoulders which are 6,5 cm high. The gores are sewn in from the outside (Østergård 2004, p 215).

Très Riches Heures du Duc de Berry – February. 1406-1412

Londonhättorna har inga närmre specifikationer i hur de är sydda, men hätta nummer 246 har följande mått; Höjd: 33 cm, ansiktsöppning: 57 cm i omkrets, bredd: 21 cm på bredaste stället. Axelkilarna är 6 cm höga. Originalkanten på varken ansiktsöppning eller nederkant är bevarad, så vi vet inte de exakta måtten på hättan som den en gång såg ut (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 190).

The London hoods has no closer specification in how they’re sewn, but hood number 246 has the following measurments. Hight: 33 cm, 57 cm circumfence in face opening. Shoulder gores are 6 cm high. The original hems of the face and bottom are not preserved, which means that we don’t know the exact size of the hood as it once was (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 190).

The Comedies of Terence, 1400-1407 BNF Latin 7907 A fol. 8r
Mina hättor
Baserat på fynden jag listat ovan och otaliga manuskriptbilder så har jag gjort två stycken fruhättor och håller på med en tredje. Jag är väldigt nöjd med dem och tycker att de verkligen ser ut som i manuskripten. Här är bilder på de två.

My hoods
Based on the extant hoods listed above and several manuscript illuminations I’ve made two open hoods and have a third in the making. I am very pleased with them and I really think that they look like the hoods in the manuscripts. Here are pictures of the two.

Lindas hood. Photo: Tove Kluge

My walnut hood. Photo: Karl Andersson and Linda Clarin

Till sist har jag en bild på mitt mönster. Längden på struten står inte med eftersom jag ändrar den varje gång jag syr en hätta.

Finally – the pattern of my hood. It’s in cm, and the length of the liripipe is not included (it simply says “as long as you want”) since I change it with every hood I make.

My pattern

Litterature
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Østergård, E (2004). Woven into the Earth, Aarhus University Press: Aarhus

Figure 1-4 – http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html

Brickvävt bälte – A Tablet-Woven Belt

Ett projekt som legat nästan färdigt ganska länge är nu bärbart. När jag var hemma hos mina föräldrar förra julen så vävde jag ett band som var tänkt att bli ett bälte. Det blev gjort på en dag, men har sedan dess legat i min hög med UFOn (UnFinished Objects) i nio månader.

A project that has been almost done for quite a while is now a thing wearable.
When I was home during last Christmas I wove a band intended to be a belt. It was all done in a day, but it has laid in my pile of Unfinished Objects (UFO’s) for nine months.

14th c. woven silk belt (in three fragments). Possibly from the northern Rhine. Now in Paris, Musée de Cluny – Musée National du Moyen-Age

Sen – precis innan eventet Anno på Bohus Fästning – så bestämde jag att väntan var över. Anledningen till att jag inte gjort något med det tidigare var att jag inte hade hittat någon bra remände till det, men jag bestämde att det fick vänta så jag satte dit söljan och gjorde det bärbart.

Then, before the event Anno, I decided that the waiting was over. The original reason for not assembling it was that I did not have a good strap end, but now I decided that it could wait and attached the buckle.

My belt

Jag gjorde lite research innan jag gjorde bältet (eller, egentligen gjorde jag efterforskningarna redan 2011 när jag först provade mönstret) och såg att de skrev om ett brickvävt band (som skulle kunna vara ett bälte) i Dress Accesories. Det är gjort av ullgarn och några silkestrådar och är randigt på längden. Mitt bälte har ullgarn som varp och sysilke som inslag. Tove har också gjort lite research om brickvävda bälten. Den hittar du här.

I did some research before making it (actually, I did some research back in 2011 when I first tried this pattern) and found that they write about a woolen, tablet woven piece (that might be a belt/girdle) in Dress Accesories. It’s made of worsted threads, with some silk threads in the middle and is striped along the lenght of it. Mine has a woolen warp and a silk weft. Tove has done some research into extant belts as well, which she presents here.

Silk tablet woven girdle, 14th century, Dress Accesories, page 48
Worsted and silk tablet woven girdle, 14th century, Textiles and Clothing, page 133

I det här blogginlägget hittar du mitt första försök med mönstret. Jag har flera projekt som ser ut så här – jag kommer på vad jag vill göra, gör min research, köper materialet och sen får det vila. I det här fallet tog det tre år. Ibland tar det bara några månader innan jag gör färdigt min pryl, men det kan också ta mycket längre tid. Jag har exempel som ligger och väntar på mig sedan minst fyra år tillbaka… Aja, nu är det här projektet så gott som färdigt.

In this blog post you can find my first attempt and pattern for the girdle. I have several projects on hold like this – I come up with an idea of what I want to do, do the research, buy the materials and then I rests for a while. In this case it took about three years. Sometimes it’s only a couple of months, but I have materials for several objects that have waited in my stash for at least four years…. Now this is done atleast. 

Close up on both ends

Jag gjorde en klyvning i bandet där söljan skulle vara, så som Sarah beskriver här. Det blev väldigt bra. Änden på bandet är dubbelvikt och sedan fastsytt så trådarna låses fast. Det funkade utmärkt som bälte med – jag använde det båda dagarna på Anno.

I made a split in the band where the buckle would be, like Sarah describes here. It turned out very nice. The end of the belt is double-folded and sewed down so it won’t rip. And it worked fine as a belt as well- I used it during both days of Anno.

You can see the belt through the pocket slits. Photo by Tove Kluge

Det här är faktiskt det andra bältet jag vävt. Det första vävdes i filamentsilke och var en gåva till min mamma. Här är en bild på henne med det från Medeltidsveckan 2012.

This is actually the second belt I wove. The first one was made of filament silk and was a gift for my mother. Here is a picture of her in it from the Medieval Week of Gotland 2012.

Shiny silk belt

Nu saknas bara en remände, men det får ta den tid det tar. Jag vet exakt vad jag vill ha, så när jag hittar den så är det bara att slå till.

Now it’s only missing a strap end, but that is ok. The time will come when I find the perfect strap end – I already know what I want, so it’s just a question of time…

Ett krusdok – A frilled veil

Jag har gjort en födelsedagspresent till min mamma. Hon fyller år i augusti, men eftersom vi bor i olika städer så har vi inte synts sen dess. I helgen var jag hemma för min syster fyllde år (hon fick en gammal Husqvarna-symaskin), så då fick jag möjlighet att ge henne sin present.

I’ve made a birthday gift for my mother. Her birthday is in August, but since we live in two different parts of Sweden we havn’t seen each other since then. This weekend I travelled down the country to celebrate my sisters birthday (she got an old Husqvarna sewing machine as gift) I was able to give my the long due birthday gift for my mother. 

Weeper of Thomas Beauchamp and wife Katherine Mortimer, 1369

Hon fick ett krusdok, gjort efter Cathrins tutorial. Det tog ett tag att göra, men det gör ingenting för min del. Jag har inget emot att spendera tid på saker till min mamma. Hon är min allra bästa vän och jag är så himla glad att hon är just min mamma. Och så visste jag att hon skulle vara väldigt fin i det.

She got a frilled veil, made from Cathrin’s tutorial. It took a while to make, but I don’t mind spending a lot of time on things for my mother. She is my best friend in the world and I’m so happy to have her as my mother. And I knew she would be very pretty in it.

Hs 2505, Speculum humanae salvationis. 1360. Fol. 37r

Här är några bilder på presenten. Det är jag som har på mig krusdoket efter som bilderna togs innan hon hade fått det.

Here are some pictures of the gift. It is me wearing the veil since the pictures were taken before she got her present.

The gift and storage box

Och ja, mamma tyckte väldigt mycket om det! 🙂

And yes, my mother loved it. 🙂