Björklöv – Birch leaves

Jag är mitt uppe i en flytt plus att jag jobbar en del, så det har inte blivit så mycket gjort de senaste dagarna, men några dagar sedan tog jag mig tid att färga en bit tyg. Biten är lagom för en tofspåse till bältet. 

I’m in the middle of moving and working, so I have not been able to sew as much as I’d liked, but I did make time to dye a piece of fabric. A piece large enough to make a small pouch.

Tyget är en vit yllekypert, betad med alun och sedan färgad med björklöv. En ljus, klargul färg. De två bilderna är samma tygbit i olika ljus.
The fabric is a wollen twill – I used alum as mordant and then dyed with birch leaves. A light, bright yellow. The two pictures are of the same piece of fabric but in different lights. 


En fruhätta och ett förkläde – An open hood and an apron

På Ekenäs Riddarspel färgade vi ju tyg med valnötsskal. Min tanke med färgningen var att det skulle bli en fruhätta av tyget och nu har jag gjort en sådan!

At Ekenäs Riddarspel we dyed some fabric with walnut shells. I intended to make an open hood out of the fabric, and now it’s done!

Herjolfsnes no. 79

London hood no. 174

Jag har funderat mycket över vad som är en bra huvudbonad och har kommit fram till att jag trivs väldigt bra i slöja och även haklin, men det är inte alltid optimalt att ha en sådan ensemble på sig. Exempelvis när man färgar tyg. Eller om det blåser och regnar. Jag har en fruhätta sedan tidigare, men den har jag inte använt för jag har inte riktigt varit nöjd med den. 
I’ve been thinking about what’s a good headdress, and I’ve noticed that I like wearing a veil and also a wimple, but it’s not always a good enseble to wear. For example when you dye fabrics, or when it’s windy and rains. I have an open hood since before, but I haven’t worn it since I don’t really like it. 


Min främsta inspiration till hättan kommer från de olika avbildningar av fruhättor man kan se i manuskripten. Jag visar en del av mina inspirationsbilder här på bloggen, men det finns fler i mitt Pinterestalbum – Medieval: Manuscripts, effigies and statues.
My main inspiration for the hood comes from the different depictions of open hoods that you can see in the painted sources. I’m showing some of my inspiration here on my blog, but the most is on my Pinterest board – Medieval: Manuscripts, effigies and statues.
The Comedies of Terence, c. 1400-1407

 
De Mulieribus Claris, beginning of  the 15th century
För att få mönstret vände jag mig till fynden. Hättan är främst baserad på Grönland nr. 79 och London nr. 174. Måtten är tagna från Grönlandshättan. Speciellt kilstorleken. Axelkilen på Grönlandshättan är 6,5 cm hög och det är min med. Formen på struten kommer från Londonfyndet.
For the pattern I’ve turned to some of the findings. My main sources are Greenland no. 79 and London no. 174. The measurments are taken from the Greenland hood – especially the gore size. The greenland shoulder gore is of 6,5 cm height and so is mine. I’ve taken the form of the liripipe from the london find.  
Som jag skrev innan är tyget färgat med valnötsskal och det är även garnet som jag sydde hättan med. Jag färgade dem samtidigt för att de skulle få samma nyans. 
As I said before, the fabric is dyed with walnut shells, and so is the wollen thread it’s sewn with. I dyed it at the same time so that I would get the same colour of both the fabric and the thread. 

The Roman de la Rose, 1380

Jag är väldigt nöjd med hättan! Jag kommer att kunna nåla fast hättan mot min klänning, vilket minskar risken för att den blåser av vid hård vind. Dessutom tucker jag att den ser precis ut som på bilderna. Glad Andrea. 🙂
The result is more than satisfying! I am going to be able to pin the hood to my dress, which reduces the risk of it blowing off during bad weather, and I think it really looks like it does in the illuminations. I am really pleased!
På min dator är den här bilden närmast den riktiga färgen – On my computer this is the closest to the real colour of the fabric.

Hättan – The hood
Kilen är sydd från utsidan – The gore is sewn from the outside
Som man kan se på närbilden ovan så har jag sytt i kilen från rätsidan. Det syns egentligen inte eftersom garnet har samma färg som hättan. Jag har också använt fyllnadstrådar när jag har fållat hättan, det ser man till exempel i några av Grönlandsfynden. 
As you see on the close up above I’ve sewn the gore from the “right” side. It doesn’t really show since the yarn has the same colour as the fabric. I’ve also used filler threads when felling/hemming the raw edges of the hood, as you can see on some of the Greenland garments. 
Fyllnadstråd – Filler thread
Fällda sömmar – Felled seams

På Ekenäs sydde jag också ett förkläde. Ett enkelt förkläde, rynkat mot en linning. Det är handsytt i linne med vaxad lintråd.

I also made an apron at Ekenäs. A simple apron, only gathered against a waistband. It’s handsewn in linen with waxed linen thread.

De Mulieribus Claris, beginning of the 15th century

Nativity, A book of hours, 1375-1424 Paris, Bibl. Mazarine, ms. Faralicq 06, f. 045 – vue 2

Taquinum Sanitatis, 1370-1400

Mitt förkläde är 70*80 cm, och de 70 centimetrarna är rynkade till 35 cm.

My apron is 70*80 cm, and the 70 cm is gathered at the top to be 35 cm.

Förklädet – The apron

Närbild – Close up

Från sidan – From the side

Jag tycker att det är rätt fint. 🙂

I think it’s rather pretty. 🙂

Färgning på Ekenäs – Dyeing at Ekenäs

Första eventet för säsongen utspelade sig precis som föregående år på Ekenäs Riddarspel. Den här gången var det dock inte som prövomedlem utan som fullvärdig medlem i Carnis jag gick omkring i vårt läger.

The first event of the season was at Ekenäs Riddarspel, just as last year. This time was a little different. Instead of being a trial member I strolled the camp as a full member of Carnis.
Mamma syr vid färgningsgrytan – Mum sewing by the dyeing pot
Trots att vädret var lite sådär hade jag det väldigt trevligt och under lördagen färgade jag och mina vänner tyg med valnötsskal. Resultatet blev en varm, fin, brun färg. Av mina bitar ska det bli en liten fruhätta av Grönlandsmodell. 
Despite the weather being a little bad, I had a rather nice time. During the first day we (as in me and my friends) dyed fabric with the shell of walnuts. The result was a warm, pretty, brown colour. My pieces are going to be put together as a small hood of Greenland type. 

Före – Before

Glada färgare! – Happy dyers!

På tork! – Drying!

Jag hann också göra ett förkläde under helgen, men eftersom det ligger hemma hos mina föräldrar i Blekinge så har jag inte kunnat ta något kort – det kommer när det kommer!
I also made an apron during the weekend, but since it’s at my parents house in Blekinge I havn’t been able to take any photos – it’ll come in time!

HSF #7 – Hoses

Till den sjunde HSF-utmaningen, “Tops & Toes” så har jag gjort et par hosor.

For the seventh challenge of the Historical Sew Fortnightly, which was “Tops & Toes”, I’ve made a pair of medieval hoses. 

Jag har redan två par, men eftersom de slits fort behöver jag fler. Mina första par är båda gjorda efter samma mönster. Ett väldigt enkelt mönster, de består av endast en del med söm under foten och längs med baksidan av vaden. Enkelt. Det enda problemet är att det blir lite bylsigt på framsidan av vristen, där foten böjer sig, så jag bestämde att mitt nästa par skulle vara gjorda i ett annat mönster.
I already have two pairs, but since they take a lot of stress they tend to break. That’s why I need more pairs. My two first pairs are made of the same, simple pattern – one piece with a seam under the foot going up the back of my leg. Simple enough. The only problem is that it gets bulky by the wrist, so I decided that my next pair would be made of another pattern. 
Roman de la Rose, France, 1380
Très Riches Heures du Duc de Berry, 1412
Jag använde ett mönster som min vän gjort åt sig själv och provade in det på mig. Det är gjort av tre delar, en bendel, en sula och en del för ovansidan av foten. Som det här mönstret på Historiska Världar.  Jag använde ett brunt ylle som blev över efter att ha gjort en hätta och sydde ihop dem. Jag är nöjd och har redan invigt dem på ett event på Historiska Museet i Stockholm.

I used a pattern that my friend had made for herself and fitted it after my legs. It’s made of three pieces, a leg piece, a sole and a piece over the top of the foot. Like these at Historiska Världar. I used a brown woolen fabric that I got left from the making of a hood and sew the hoses together. I’m happy with them – they’ve already been used at an event at Stockholm Museum of History. 

Mina hosor – My hoses

Jag hade tänkt göra ett par nålbundna strumpor med, men jag hann inte riktigt med det. Det är ingen fara direkt, de blir färdiga någon gång.


I intended to make a pair of naalbound socks for the challenge as well, but they were not done in time. No stress, they’ll be done some day. 

En början – A start
The Challenge: #7 – Tops & Toes
Fabric: Brown wool
Pattern: Copied of a friend
Year: Late 14th century
Notions: Wax and linen thread for sewing
How historically accurate is it? Pretty much. I don’t know if the pattern is a pattern used back then, but it’s made with period techniques. The overall look is nice, I think.
Hours to complete: Maybe four.
First worn: For an event in Stockholm 22 of March
Total cost: None. All was from stash. 

Lökskal – Onion skins

Jag och mamma gillade att växtfärga så vi gjorde testade en gång till, den här gången med lökskal.
Dagen innan jag skulle åka hem gick jag runt i varenda affär här i Lund och samlade på mig lökskal som jag sedan proppade resväskan full med.

Lite bilder!

My mom and I enjoyed plant dyeing so we tried one more time, this time with onion skins! The day before I was going to travel home to my parents I went to every grocery store in Lund and collected their onion skins. My bag was stuffed with them on the train home.

Some pictures! 

Skalen – The skins

Tyget – The fabric

På torkning – Drying

 Vi färgade både vitt tyg och en liten bit av tyget som vi färgade med stenlav förra gången. Det blev en väldigt härlig färg!

We dyed both white fabric and a small piece of the fabric we dyed last time. The colours are lovely!

På bilden ovan ser man resultatet. Den lilla, övre biten är den som var färgad sen innan med stenlav och den nedre är lökskal på vitt. Under dem ligger tyget som jag ska sy en ny klänning av så småningom.

The result is shown in the picture above. The small piece on top is the one dyed earlier with Parmelia Saxatilis. The bottom one is onion skins on white fabric. Below lies the fabric that is going to make a new dress for me sometime. 

Mamma gjorde en liten påse av sin tygbit från förra färgningen.

Mom made a small pouch from her piece from the last dye.

Mammas blogg – Mom’s blog



Nu ska jag återgå till mina projekt!

Back to my other projects!

Birgittahätta – St Birgittas Cap

(Förmodligen) Sankta Birgittas hätta – (Probably) the cap of St Birgitta
Min birgittahätta är verkligen ett av de plagg jag inte skulle kunna leva utan när det gäller mina medeltidskläder. Den är så oerhört praktisk, både för att hålla undan håret, som en simpel huvudbonad när man arbetar, för att nåla fast slöja i och även att sova i så att håret inte blir alldeles trassligt. Den är verkligen ett nyckelplagg. 
My St. Birgittas Cap is one of those garments I can’t live without, especially not when it comes to my medieval clothing. It is so very practical, it keeps my hair away, it is a very simpel headdress for working, for pinning veils to it and also for sleeping in so my hair won’t get tangled. It is truly a key garment.

From the Maciejowski bible c. 1250
I somras uppstod ett behov av en ny birgittahätta. Jag har två stycken hättor sedan innan, en som jag inte alls är nöjd med längre och en som jag tycker om, men som har blivit för grov nu sedan jag sytt nya slöjor. Den enda lösningen på mitt problem var såklart att sy en ny hätta vilket jag gjorde för ett par veckor sedan.
This summer I realised that I needed a new St Birgittas cap. I already have two caps, one that I donät like anymore and one that I do like, but it is made in rather heavy linen and has got to coarse since I sew new veils. The only solution to my problem was to sew a new cap which I did a couple of weeks ago.

Tacuinum Sanitatis c. 1370-1400
Tacuinum Sanitatis c. 1370-1400
Tacuinum Sanitatis c. 1390-1400
Jag använde samma linne till min nya hätta som jag gjorde till mina slöjor, och med lite hjälp från min vän Cecilia så blev det en ny hätta tillslut. 
I used the same linen as I used for my new veils, and with some help from my friend Cecilia we made a new cap as well. 
Nålar fram formen – Pinning the shape
Mitt huvud! – My head!
Den blev snabbt färdig och bortsett från lite bubblor på ovansidan av huvudet så är jag väldigt nöjd! Det här är min första birgittahätta som inte knyts utan där snöret är i ett stycke, som en loop. 
Soon it was done, and apart from some bulk on the top of my head I am very happy with it! This is my first St Birgits Cap with a loop instead of tying two strap-ends together. 



Jag har som sagt också gjort nya slöjor. Den stora, d-formade slöjan blev färdig i somras och haklinet, den rektangulära slöjan, blev klar strax innan birgittahättan.
As I said, I’ve also made new veils. The big, d-shaped one was done this summer, and the smaller , rectangular one (here used as wimple) was done just before my St Birgittas Cap.


Avslutnigsvis tänkte jag kort berätta om ett kommande projekt. Till sommaren planerar jag att ha sytt en ny underklänning i ett underbart ylletyg från Historiska Rum. På bild ser ni en väldigt glad tjej som precis hämtat ut sitt fina tyg!
Finally I am going to tell you about an upcoming project. For this summer I plan to have sewn a new dress in a wonderful woolen fabric from the Swedish company Historiska Rum. What you see in the picture below is a very happy girl that just got her new, lovely fabric!


HSF #4 – Badsärk/Bathing shift

Fram till i somras ägde jag bara en särk till min medeltidsdräkt. Det var min badsärk i blekt, tunt linne, sydd på maskin runt 2008. Den gjorde sitt jobb och jag var ganska nöjd med den fram till för något år sen då jag bestämde mig för att jag behövde en långärmad särk och en ny badsärk i oblekt linne. Den långärmade särken blev klar i augusti förra året.

Until this summer I owned only one shift for my medieval costume. It was my bathing shift in white, light weight linen, sewn on machine in about 2008. It worked fine and I was rather pleased with it until around a year ago when I decided that I needed a long sleeved shift and a new bathing shift in unbleached linen. The long sleeved shift was done last August.

The Epistles of Paul c. 1395-1400

Das Braunschweiger Skizzenbuch, c. 1380-1420

Något jag har vetat sedan länge är att vitt blir genomskinligt när det blir blött och när mina vänner sydde sina särkar i oblekt linne så insåg jag att det var precis vad jag också behövde göra. Tyvärr hann jag inte börja innan sommaren och mitt behov av en ordentlig badsärk gjordes väldigt tydligt under Medeltidsveckan.

Something I’ve known for a while is that white becomes transparent when wet, and when my friends sew their shifts in unbleached linen I realised that it was exactly what I also needed to do. Unfortunately I didn’t have time to start on my shift before summer, my need for a proper bathing shift was made very clear during the Medieval Week in Visby, Gotland. 

Wenceslas Bible vol.7, c. 1390-1400

Jag har haft tyg till det här projektet ett bra tag och för några veckor sedan tog jag tag i det hela och klippte ut delarna. Jag använde min gamla badsärk som mönster eftersom den sitter väldigt bra. Den består av fram- och bakstycke som är två lika stora rektanglar, axelband, två triangulära kilar i sidorna och två små kilar under armhålan som kompensation för bysten. För att få stöd för bysten gör jag rektanglarna lika vida som mitt underbystmått/2 (två stycken, båda hälften så stora som det totala måttet). Jag lägger bara till väldigt liten rörelsemån. Kilarna görs så stora att de kompenserar för omkretsskillnaden mellan bystmått och underbystmått. När jag klippte ut och sydde ihop min nya särk så tänkte jag nog lite konstigt för den blev lite större än min andra. Kilarna under armarna blev onödiga så jag sprättade bort dem och sydde ihop min klänning igen. 

I’ve had the fabric for this project for a while and I started on my new shift a couple of weeks ago. I used my old bathing shift as pattern since it fits me very well. It is composed of a front and a back piece which are two equally sized rectangles, shoulder straps, two side gores (triangular) and two small gores under the arms as compensation for the bust. I probably didn’t use my full brain capacity when I cut out and sew my new shift because it turned out to be a little bigger than my first shift. The under-arm-gores were unecessary so I took them out and sew my dress back together. 

Min särk/My shift

Min särk räcker mig ned på mitten av vaden. Den består alltså av av två raka stycken, två triangulära kilar och axelband. Den är handsydd med vaxad lintråd på samma sätt som min långärmade särk (som man kan läsa om här).

My shift ends mid-calf and consists of two rectangular pieces, two triangular gores and shoulder straps. It’s hand sewn with waxed linen thread the same way my long sleeved shift (that you can read about in Swedish here). 

Närbild i höjd med midjan/Close-up at the waist

Närbild upptill/Close-up at the top

The Challenge: Under it all
Fabric: 1,2 meters of unbleached linen

Pattern: None
Year: Late 14th century – early 15th century
Notions: Waxed linen thread
How historically accurate is it? Based on manyscript pictures I would say very. It’s completely hand sewn with period techniques, but since there are no shifts of this type that has survived from the middle ages it is hard to say anything definite.
First worn: For the pictures.
Total cost: About 100 SEK for the fabric (€11, £9).

Jag är nöjd med min särk och hoppas på att få använda den mycket under kommande somrar!

I am happy with my shift and hope to be able to use it much the coming summers! 

Historical Sew Fortnightly – Challenge #1

Jag gick nyligen med i en facebookgrupp som heter “The Historical Sew Fortnightly” vilken handlar om att utmana medlemmarna till att sy och hantverka historiskt. I år kommer det att vara 24 stycken utmaningar och jag och Tove har utmanat varandra till att försöka klara av åtminstone hälften. I och med att gruppen är internationell kommer mina inlägg hädanefter skrivas på både svenska och engelska, och jag ska göra mitt bästa för att skriva så bra som möjligt. Kanske går jag över till bara engelska så småningom – jag kan tänka mig att mina svenska läsare ändå kan engelska.

I recently joined a facebook group named “The Historical Sew Fortnightly” which goal is to challenge it’s members to sew and make historical things. This year it will be 24 challenges and my friend Tove and I have challenged eachother to try and make atleast 12 each. Since the group is international I will start writing in both Swedish and English. In the future I might write only in English – my guess is that my Swedish readers is fully capable to read English texts. 

Årets första utmaning heter “Make do & mend” och uppmanar oss att städa lite i vår historiska garderob, laga lite eller sy något nytt av något gammalt. Jag har valt att börja enkelt och därför har jag gjort om en hätta jag inte varit särskilt nöjd med. Hättan sydde jag för ganska länge sedan, men redan från början insåg jag att jag inte var helt nöjd med den.

The first challenge of the year is called “Make do & Mend” and tell us to get our historical wardrobe in order by doing some cleaning up, mend something or sew something new of something old. I’ve chosen to start simple and therefore I have remade a hood that I wasn’t very pleased with. I made it quite a while ago and already from the start I realised that I wasn’t really happy with it.


Hättan före renovering/The hood before remake

Det som gjorde att jag inte var särskilt nöjd med hättan var ett konstruktionsfel. Jag hade gjort mönstret så att det blev två spetsar fram vid knäppningen och bak vid sömmen. Knapparna var inte heller bra, de är billiga, indiska, mässingsknappar med lotusblommor på. Tanken var redan från början att de skulle bytas ut snarast möjligt, men jag tog aldrig tag i det. Annars är det en väldigt bra hätta – både foder och yttertyg är i ull och den är handsydd med lin och silke. 


The thing that made me not so very pleased with the hood was a construction error. I had made the pattern so it created points at the front by the buttoning and at the back by the seam. The buttons was not good either, they are cheap, Indian, brass buttons with lotus flowers on them. I was supposed to change them right away, but it never happened. Otherwise it’s a really good cap – both lining and the outer fabric is made of wool and it’s hand sewn with linen and silk. 


Hättan efter ändring/The hood after the changes


Jag har alltså bara ändrat formen i nederkant på hättan mitt fram och mitt bak, samt gjort nya knappar i tyg. Jag har också förstärkt knapphålen med riktig knapphålssöm, innan hade jag bara kastat runt hålen. Nu är jag mycket mer nöjd med hättan. Jag funderar på att sälja den eftersom jag inte riktigt har tyckt att färgerna är representativa för min karaktär i min reenactmentgrupp och nu kan jag sälja den med mycket bättre samvete än innan. 

I’ve only really changed the shape of the bottom edge of the hood and made new cloth buttons. I’ve also reinforced the buttonholes with proper buttonhole stiches, earlier I’d only whip stiched the holes. At the moment I am much more pleased with the hood. I am thinking about selling it since I haven’t thought that the colours fit my Living Histori-character, and now I can sell it with much better conscience. 

Knapparna är gjorda i samma tyg som resten av hättan, men det kommer egentligen från fodret till min fruhätta som jag gjorde om för ett litet tag sen – återanvändning! Läs mer här.
The buttons are made in the same fabric as the rest of the hood, but it originates from the lining of another hood I remade a little while ago – recycling! Read/look more about it here. It’s in Swedish, but you can look at the pictures if you don’t use Google Translate. 


Den sitter något snett på bilderna, men det får gå ändå. 🙂

The hood isn’t really straight on the pictures, but it’ll have to do. 🙂

The Challenge: #1 – Make do & Mend
Fabric: Wool.
Pattern: None, but it’s inspired by different extant hoods from the 14th century, except for the lack of gores.
Year: Late 14th century
Notions: Linen and purple silk thread for sewing.
How historically accurate is it? Except for the lack of gores, I would say it’s historically accurate. The binding seam is sewn with waxed linen thread and the seam allowances are sewn down with purple silk.
Hours to complete: About 5 hours.
First worn: For the pictures.
Total cost: None – all materal came from stash.

I’m so excited about this year and it’s upcoming sewing!

Dräktnålar

Nålar till dok, kläder och sömnad kan man nästan klassa som förbrukningsvara. Man kan ha hur många som helst, men så har man tappat större delen under tiden man använder dem. Ska man köpa nya så kommer man ganska fort upp i lite högre summor eftersom man ändå ska ha ett gäng, så tanken på att göra egna har smugit sig fram hos mig sedan i somras.

Vad använder man nålarna till? Jag använder främst mina nålar för att hålla fast mina huvuddukar och det är också där de brukar gå till spillo. Till exempel köpte jag i somras tre nya nålar och mindre än en timme senare hade jag tappat en av dem. Man kan också nåla fast andra klädesplagg som en fruhätta som annars bara ligger löst på huvudet. En nål mitt på huvudet och en vid varje snibb så att den sitter kvar runt urringningen.

Nål från York daterad till medeltid – länk till originalsidan här

Idag använder vi ju knappnålar till sömnad, men gjorde man det under medeltiden med? Innan jag hade fina nålar har jag tråcklat ihop delarna så att jag kan sitta och sy utan moderna knappnålar som stör. Som jag har förstått det så är det samma metod som skräddare idag använder – det vill säga inga knappnålar.
Det är bara en liten tankeställare, jag tänkte att jag skulle forska vidare lite i det när jag har tid och möjlighet.
Trots att jag nu har tillräckligt många nålar för att kunna använda dem som knappnålar till sömnad så kommer jag fortfarande att tråckla mina bitar innan jag syr ihop dem. Jag känner mig mest bekväm med det. Självklart känns det helt okej att använda mina nya nålar till sömnad, men det blir nog vara sporadiskt.

En nål daterad 1400-1600 från Southwark, London.. Länk till originalsidan här

Under jullovet har jag haft möjlighet att testa hantverk som jag normalt inte håller på med eftersom jag har haft tillgång till både verkstad och större golvyta. Det gav mig utmärkt tillfälle att försöka knåpa ihop mina egna nålar.

Jag köpte mässingstråd i diametrarna 0,75 mm och 1 mm och utgick ifrån beskrivningen på den här bloggen – en väldigt bra tutorial! Första dagen gjorde jag fem nålar med varierande resultat, senare har jag färdigställt totalt 24 nålar. Jag är väldigt nöjd med resultatet, speciellt med tanke på att det är första gången jag testar på metallhantverk. Några är fulare än de andra, men ingen är speciellt dålig.

Mitt överfyllda nålbrev. Mina nålar är de spiralhövdade nålarna till höger på nedersta raden och den längst till höger på översta raden.
*
En av mina nålar i närbild!

Nu har jag möjlighet att tappa bort mängder av nålar eftersom jag vet hur jag ska göra nya. Ingen nålbrist här längre!

Sommarens resultat

Två saker som jag fick färdigt i somras, och som jag inte har hunnit skriva om, är min nya särk och pilgrimsväska.

Jag har varit i skriande behov av en ny särk ganska länge nu. Min gamla badsärk var dels maskinsydd, men även den enda särk jag hade. Särk nummer två är långärmad och helt handsydd – den fick en brutal första användning bara någon timme efter att den blivit färdigsydd när jag och tre tjejer till badade vinnaren i Battle of Wisby’s tornering. Efter att han blivit ordentligt tvättat tog vi dessutom ett dopp själva i tunnan.

Invigningsdopp
Foto: Annette Lundh Håkansson

Jag är väldigt nöjd med min särk; halshålet blev lagom stort, längden är optimal och den sitter bra i allmänhet.

Hela särken – redan patinerad

Här är också några bilder från sömnadsprocessen. 
Här ser man både tråckelstygn och den riktiga sömmen.

 När jag sytt alla bindande sömmar sydde jag ner sömsmånerna. Jag gjorde så att jag klippte ner den ena till cirka 0,5 cm och så vek jag den andra över den korta och sydde ner den.

Här ser man insidan

Så här ser det ut från utsidan

Mitt andra sommarprojekt tog väldigt kort tid från att jag fått idén tills jag var färdig. Det blev en ny version av en pilgrimsväska. Jag var inte jättenöjd med min förra, som man kan läsa om här, så det fick bli en ny, lite mindre den här gången. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om min kära mammas pilgrimsväska (titta här) så det gav mig ytterligare inspiration till att göra en ny.

Väskan är sydd i mörkgrön meltonull från Medeltidsmode och tofsarna är gjorda av ett växtfärgat ullgarn som egentligen tillhör mamma. Den är också fodrad med linne för att få ytterligare stadga. 
Fodret i locket

I hängande form

Jag har lite olika projekt liggandes framför mig. Till nästa säsong vill jag ha sytt minst en ny klänning, en fruhätta till och en badsärk i oblekt linne. Jag har tyg till betydligt fler grejer, men man kanske ska försöka vara realistisk.