En tofspåse – A tasseled purse

Före avresan till Azincourt så påbörjade jag en tofspåse i sidendamast med tanken att den skulle bli färdig där nere. På grund av flera anledningar blev det inte så utan den ofärdiga påsen fick vila på mitt skrivbord i syrummet i ett par veckor. Sedan kom inspirationen tillbaka och jag sydde ihop den, gjorde tofsar, valknopar (turk’s headknots) och en öglefläta. Efter det fick jag pausa eftersom jag fick blåsor på vartenda finger jag använt till att fläda den tunna silkestråden med. Tillslut gick blåsorna ned och idag flätade jag tillsist de två sista flätorna och gjorde färdigt väskan.

Before going to Azincourt I started on a tasseled purse in silk damask, intending for it to be done down there. Because of lots of reasons that didn’t happen and it laid unfinished on my sewing desk for some weeks. Then I got the inspiration to start again and sewed it together, made tassels, turk’s headknots and one fingerloop braid. After that I had to pause because I got blisters on every finger used for braiding. The blisters finally faded and today I got the last two braids done and finished the purse!

“The Sacrament of Marriage”, circa 1380, Paris, Bibliothèque nationale, nouv. acq. lat. 3093, p. 176. Picture from La Cotte Simple

Relic purses, Germany, 14th century. Image source.

Tyget är en återskapad sidendamast uppvävt av Sartor baserad på ett original från 1300-talets Italien. Jag fick en liten restbit av Tove som fick den och några andra små bitar över när hon gjorde sin sidlösa överklänning. Sidendamast i hittat i London med, daterat till 1300-tal. Jag skarvade baksidan lite för att verkligen utnyttja det mesta av tyget, något som man kan se i bevarade påsväskor. Tove och Linda gav mig också välbehövlig hjälp för att tackla valknoparna vilket jag är väldigt tacksam för. De gör så mycket för väskans totala utseende. Vill du läsa mer om valknopar så kan man göra det i detta inlägg av Isis på Medieval Silkwork. Det finns massa fantastiskt att läsa där, om man inte redan har gjort det.

The fabric is a reproduced 14th century Italian silk damask from Sartor – a small piece that was given to me by Tove. It was one of the small scraps that was left from her sideless surcote-project. Silk damask is found in 14th century London as well. I pieced it some on the back of the purse to get the most out of the fabric – something that was done on a couple of extant purses. Tove and Linda also gave me a big bump in the right direction on making the turk’s headknots which I’m very grateful for. They do so much for the apperance of the bag. If you want to read more on turk’s headknots I really recommend this post by Isis at Medieval Silkwork. That, and all of her other posts, gives a great cover on the theme.  

Silket i tofsarna är vad jag hade kvar från mitt Bärnstensklänningsprojekt. Jag måste verkligen ha räknat fel och dessutom tagit i överkant när jag beställde det för jag har kunnat använda det till så många projekt utöver det som var tänkt från början, men nu är det tillslut till sin ända. Fast jag hade gärna önskat att det funnits kvar lite till – jag använde upp det sista till tofsarna så jag fick ta en annan tråd till de ögleflätade dragsnörena. Fodret är också kvar sedan bärnstensprojektet så det kom till god användning.

The silk for the tassels are leftovers from my Amber Dress project. I must have calculated way wrong when I bought it because I’ve used it for so many projects now, but finally it’s gone. Though I would have wished for it to last a bit longer – since I used it all up for tassels I had to use another silk for the fingerloop braided drawstrings. The lining is also a leftover from the Amber project – it came to good use!

The reverse side

Brown lining

Here you can see that I’ve just awled the holes – they’re not sewn. 



Jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Det är en vacker accessoar och jag kommer att bära den med stolthet. Den går fantastiskt bra med resten av mina fancy grejer. Jag har samlat lite mer inspiration om tofspåsar och väskor än de jag visat ovan i mitt Pinterestalbum med namnet Medieval: Purses and pouches.

I’m very happy with the result. It’s a beautiful accessory and I’ll wear it with great pride. It goes fantastically well with the rest of my fancy gear. I have some more inspiration on purses than those shown above in my Pinterest album named Medieval: Purses and pouches.

The piecing

My precious purse!

Efter att ha funderat på vad jag skulle göra till månadens utmaning i HSM (brun) så bestämde jag mig för att göra ett 1700-talsplagg, men sen kom jag på att jag redan hade detta projekt som verkligen passade in på utmaningen. Fodret är brunt, tofsarna är bruna och de ögleflätade snörena är bruna. Jag deltar gärna med den här i månadens utmaning. Jag kanske får gjort 1700-talsplagget ändå, men i så fall får det räknas som bonus.

After thinking about what I was going to make for this months HSM challenge (brown) I decided on an 18th century garment, but then I realised that I already had this project that very much fits into the challenge. The lining is brown, the tassels are brown and the fingerloop-braided drawstrings are brown as well. I’m happily turning this in as my contribution. I might get the 18th century thing done as well, but I’ll count that as a bonus in that case.

What the item is: A silk purse with tassels
The Challenge: #9: Brown
Fabric: A reproduction silk damask from Sartor and silk taffeta for lining. About 15*30 cm of each.
Pattern: None.
Year: Second half of the 14th century.
Notions: Silk thread from Devere Yarns for tassels, sewing silk, bees wax and silk gimp.
How historically accurate is it? Very. It’s based on period illuminations and extant purses.
Hours to complete: I’m so bad at keeping track. Not to many though, perhaps around 4.
First worn: Not yet, but I’m planning to wear it this weekend at an event.
Total cost: The damask was a gift, but would have cost somewhere around 9€ for 15 centimeters (though I didn’t use a full width, so actually a bit less). The amount of silk thread used for tassels and such is probably worth somewhere around 6€. The taffeta lining is probably somwhere around 6€ as well. In total somewhere around 21-22€.

HSM #7: Ett kattunförkläde – A late 18th century apron

HSM: So this is a late submission for the Accessorise challenge – the deadline was 31st of July, but since I made it for the challenge I’m making it an entry anyway…

Det här med att sy plagg och dräkter från alla historiska perioder är något jag verkligen tycker om och jag har en dröm om att ha minst en dräkt från varje århundrade, år 1000 och framåt. Vissa tidsperioder får större fokus än andra – som sent 1300-tal vilket är en stor personlig favorit. Andra perioder som jag lägger ner mycket tid och forskning på är sent 1700-tal, allmogekläder cirka 1840 och det tidiga 1910-talet. Min kunskap när det gäller 1700-talskläder har utvecklats enormt sedan jag gjorde mitt första försök till dräkt och jag måste läsa in och lära mig mycket mer innan jag börjar anse mig kunnig inom perioden. Kort sagt – jag är fortfarande en nybörjare på sent 1700-tal.

I love to make garments and costumes from all periods of history and I do have a dream of having at least one whole costume from every century, year 1000 and forward. Some periods are given more attention than others, like the late 14th century which is a big love for me. Other periods that I spend a lot of time researching for are late 18th century, 1840’s commoners clothing and the early 19-teens. My knowledge on 18th century clothing and historical sewing has improved a lot since I made my first attempt on the period and I know that I want to learn even more before I consider myself good at this period. In short – I’m still very much a beginner on late 18th century clothing.

En av de saker som jag behövt länge till min 1700-talsdräkt är ett förkläde, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vilken sorts förkläde jag skulle göra. Jag började med att kolla runt på nätet efter förkläden, men hittade bara utländska förkläden. Då vände jag mig till den fantastiska resursen Digitalt Museum och gjorde en sökning där på förkläden från 1700-talet. Klicka in här och se vad jag hittade. Så himla många fina saker! Jag tyckte om ett förkläde mer än de andra:

One of the things I’ve known that I needed for my 18th century kit was an apron, I just couldn’t decide what type of apron to make. I started looking around for aprons online but found only foreign aprons. Then I turned to the wonderful resource Digitalt Museum and did a search there for 18th century aprons. Look here what I found. So many lovely things! I liked one apron more than the others:

Apron made of printed cotton, date of production 1780-1800. Digitalt Museum, NM.0001961

Det är ett fantastiskt kattunförkläde. Tyget är troligtvis importerat och för att göra förklädet har de använt två våder, ihopsydda i mitten. Det är daterat till mellan 1780-1800. Nederkanten är 142 centimeter och förklädet är 94 cm på höjden. Överkantens bredd nämns inte, men andra förkläden från tiden är mellan 45-51 cm breda. Det de däremot nämner är att midjelinningen fortsätter ut i tampar på 14 cm från varje sida vilka avslutas med smala bomullsband. Det är rynkat mot midjelinningen vid sidorna, men mitten är slät. Om man tittar nära uppe i vänstra hörnet av förklädet så ser man sömsmånen genom linningstyget gömt därinne.

It’s a fantastic apron made of printed cotton. The fabric is probably imported and to make the apron they have used two widths, sewn together in the middle. It’s dated between 1780-1800. The bottom measures to 142 cm and it is 94 cm long. The width of the top isn’t mentioned, but other aprons from the same time has a top width between 45-51 cm. What they do mention is that the waistband continues for 14 cm from each side and is finished with a narrow cotton ribbon. It is gathered to the waistband on the sides, but the middle is flat. If you look closely on the upper left corner you can see the seam allowance that is sewn and locked into the waistband.

Here you see the flat front and gathered sides.

I think it will look fantastic with pocket hoops under. 

Jag har sytt mitt förkläde enligt måtten jag nämnt ovan, men jag har inte två delar i mitt förkläde. Istället – för att komma så nära originalet som möjligt i utseende – har jag sytt en falsk söm och pressat den åt ena sidan. Som band använde jag ett linneband jag vävde för ett par år sedan på bandvävstol. Att sy ett kattunförkläde gav mig den perfekta ursäkten att äntligen få handla lite från Durán Textiles – tyger som jag suktat efter i ett par år nu. För er som inte hört talas om dem innan så säljer de reproducerade tyger från framförallt 1700-talet. Mitt tyg är Veronica i brunt.

I’ve sewn my apron according to the measurments mentioned above, but the main body of the apron isn’t sewn of two pieces. Instead – to come closer to the apperance of the extant apron – I’ve sewn a false seam in the middle which I just pressed to one side. For the ribbon ties I used a heddle woven linen ribbon that I wove a couple of years ago. I was happy to be making an apron of printed cotton since that gave me the perfect excuse to order some fabric from Durán Textiles, fabrics which I’ve been drooling over for some years now. For those of you that haven’t heard about them – they sell reproduced fabrics, mainly from the 18th century. Mine is the fabric Veronica in brown.

The fabric and false seam

Front

Side

Back

What the item is: An apron
The Challenge: #7 – Accessorise
Fabric: 1,1 meter of a reproduced late 18th century cotton print from Durán Textiles.
Pattern: None
Year: 1780-1790
Notions: 150 cm of a heddle woven linen ribbon, linen thread 60/2, wax.
How historically accurate is it? About 95 %, I’d say. It’s sewn with period techniques, the print is period, the materials are period except for the fabric being machine woven. It had fantastic selvages though!
Hours to complete: 12
First worn: For the photos on 11 of August with my modern clothes.
Total cost: The fabric cost 350 SEK, which is about 40 USD, 37 EUR or 26 GBP.

Skicka vidare – Pay it forward

Som några av er vet så är jag med i en facebookgrupp som heter “Vi som syr medeltidskläder”. Ibland hålls en så kallad “Klapplek” som bygger på skicka-vidare-principen. Kort sagt så betyder det att man kommer få en klapp av någon som man inte har någon aning om vem det är och så kommer man få en person som man ska göra något till. Lite som hemlig tomte. Det finns ett par kategorier som reglerar vilken nivå och materialkostnad klappen ska ha (till exempel Historiskt Korrekt 50 kronor eller Inspirerat 200 kronor) och man väljer en eller flera kategorier att delta i.

As some of you know I’m a member of a Swedish facebook group for people who sew medieval clothing. Regurlarly that group host an event that is based on the pay-it-forward-principle. In short that means that you will get a gift from someone, not knowing who it is, and you get one person to make something for. There are a couple of cathegories stating what level and material cost the gift should have (for example Historically Accurate 50 SEK or Fantasy 200 SEK) and you choose one or more cathegories to participate in.

Den här gången hölls eventet för att fira att gruppen nått 3000 medlemmar och tillvägagångssättet var lite annorlunda, men grunderna var de samma. Jag deltog i två kategorier, båda Historisk Korrekt, 50 och 200 kronor. Mina klappar har nu nått sina nya ägare och det verkar som att de blev uppskattade.

This time the event was to celebrate that the facebook-group had reached 3000 members and the procedure was a bit different, but the main rules are the same. I participated in two cathegories, both Historically Accurate, 50 and 200 SEK. My gifts has now reached their new owners and it seems like they were appriciated.

Först – 50-kronorsklappen – ett brickvävt ullbälte.
Det är framförallt baserat på informationen som tillhandahålls i Textiles and Clothing och Dress Accessories. Bältet är vävt med ett tvåtrådigt ullgarn som varp och sysilke som inslag. Jag tycker att det blev stabild och bra, och färgen är väldigt fin.

First up – the 50 SEK gift – a wool tablet-woven girdle.
Based mainly on the information provided in Textiles and Clothing and Dress Accessories I made a girdle. It is woven with a 2-ply wool yarn as warp and silk as weft. I think it turned out sturdy and nice, and the colour is very pretty. 

I Textiles and Clothing skriver de att (fritt översatt) “i lagret hos en handlare i London 1378 så ingick ett svart ullbälte” (sidan 133) och det finns ett fynd från sent 1300-tals på ett bälte helt i kamgarnsull som fortfarande sitter fast i söljan. I boken beskrivs också ett brickvävt band som består av både kamgarnsull och silke i varpen med kamgarnsull i inslaget som är randigt längs med bältet.

In Textiles and Clothing they that “the stock of a haberdasher’s shop in London 1378 included a black wool girdle” (page 133) and there is a find of an all worsted tablet-woven girdle still attatched to its buckle from a late 14th century deposit. There is a tablet-woven piece that consists of both silk and worsted warp, and worsted weft, that is striped along the lengt of it as well. 

Nummer två – 200-kronorsklappen – en tofspåse i siden med ett radband
En tofspåse i två lager siden med silkestofsar tillsammans med ett radband med kvartspärlor och en blå silkessnodd och tofs. Yttertyget i påsen är sidentaft som jag har färgat med krapp och fodret är enkel, ofärgad, sidentaft. Snoddarna är gjorda av brickvävt silke och tofsarna är också silke.

Second – the 200 SEK gift – a tasseled silk bag with a rosary
A two layered silk bag with silk tassels together with a quartz rosary with a blue silk cord and tassel. The outer layer of the bag is madder dyed silk taffeta and the lining is undyed silk taffeta. The cords are made of tablet-woven silk and the tassels are silk as well. 

Radbandet är gjort av kvartspärlor, vilket kanske inte är det vanligaste, men det finns kvartspärlor bland fynden från London. Om ni vill läsa mer om radband under 13-1400-tal så kan ni göra det i det här inlägget. Det är väldigt likt mitt eget radband – det enda som egentligen skiljer är färgen på kvartsen och silket.

The rosary is made of quartz beads, which perhaps isn’t the most common, but there are finds of quartz beads in London. The rosary is made for a woman which is why it is circular. Read more in my post about prayer beads. It’s quite much like my own, the only difference is the colour of the silk and quartz. 



Jag tycker om att delta i dessa event. Jag tycker om att göra saker till andra och jag blir uppriktigt glad när mina saker blir uppskattade. Det är därför jag fortsätter delta i dessa lekar. Och såklart för att jag också får en del väldigt fina saker.

I like participating in these things. I like to make things for others and I’m really happy when my things are appriciated. That’s why I continue to participate in these events. And of course because I get some really pretty things in return. 

Ekenäs Riddarspel 2015

Förra helgen var det dags för årets första medeltidsevent – Ekenäs Riddarspel. Som vanligt var jag där tillsammans med Carnis och vi hade ett väldigt mysigt event. Lördagen bjöd på fint väder och roliga solbrännor och söndagen förde med sig en del regn, men ändå rätt många trevliga stunder.

Last weekend it was time for the first reenactment-event of the year – Ekenäs Riddarspel. I was there with Carnis as usual and we had a very nice event. Saturday brought good weather and strange tans from the sun and Sunday brought some rain, but held som nice moments as well.

Detaljer – Some details. 

Jag passade på att med hjälp av Tove ta lite fina bilder på min nya klänning och på mig och mamma tillsammans, men eftersom det regnade på söndagen så blev det bara några få bilder från den dagen. Det finns inte så mycket mer att säga än att bjuda på bilderna från helgen!

With the help from Tove I managed to take some good photos of my new dress ande some of me and my mother, but since it rained on the Sunday I only got a couple of pictures from that day. There is not much more to say but to invite you to enjoy the photos from the weekend!

Bärnstensklänningen – The amber dress

Kalle vilar – Kalle resting

Fina mamma i sin nya klänning – Dearest mother in her new dress

Mor och dotter – Mother and daughter

Bön – Praying
Mer detaljer. Ringen är gjord av Annie Rosén – More details. The ring is made by Annie Rosén

En ny frisyr – A new hairstyle

Mamma dag två med lite sämre väder – Mother day two, with not so good weather

Tom och Jens – Tom and Jens

Som lovat så tog jag lite fler detaljbilder på min klänning. Inte så många, men här är den åtminstone i rätt miljö.

As promised I took a couple of pictures of my dress. Not so many, but in these photos it’s atleast in the right setting.

Fru Märta – Lady Märta

Bakifrån – From behind

Rygg – The back

Några frisyrer – A couple of hairstyles

Hos återskapare idag ser man framförallt en frisyr – två flätor vid tinningarna. Om man jämför det med i manuskript från andra halvan av 1300-talet så kan man bland annat se mängder med kvinnor med slöjor och dok av alla de slag, men också kvinnor helt utan slöjor. Dessa kvinnor har håret konstfullt uppsatta flätor i olika frisyrer. Min tanke är att här återskapa några av dessa frisyrer för att ge inspiration till återskapare därute att prova fler sätt att ha håret på! Jag har använt mig själv och min fina mamma, Annette, som modeller. Några frisyrer kändes väldigt konstiga och såg lite lustiga ut, men jag tror känslan blir en annan när man har sina medeltidskläder och befinner sig i rätt miljö.

Female reenactors today seem to wear only one hairstyle – two braids at the temples. When looking at manuscripts from the later half of the 14th century you can see lots of women wearing veils of different kinds and shapes, but also ladies without veils – wearing their hair up in different braided styles. My attempt here is to recreate some of the hairstyles using both myself and my lovely mother Annette as models. Some of the hairstyles felt funny wearing, but I think they look great and will look even better when wearing proper clothing and being in proper environment. 

Vad har jag använt för att göra frisyrerna? Mitt eller min mammas hår, ullgarn till att sy (gärna i samma färg som håret, men på bilderna har jag använt en kontrasterande färg för att ni ska se hur jag har gjort), en nålbindningsnål till att sy och göra benor med och i ett av fallen har jag också använt ett par Londonhårnålar. Jag har också använt en linfläta gjord av ospunnet lin. Jag flätade den så lång jag kunde och band ihop ändarna så att den blev en ring.

What have I used to create the hairstyles? Mine or my mums hair, wool yarn for sewing (preferably in the same shade as your hair, but here I’ve used a contrasting colour for you to see what has been done), a naalbinding needle for sewing and parting hair and in some cases a pair of London-hairpins. I’ve also used a flax braid made from unspun flax. I braided it as long as possible and tied the ends together to create a loop.

Två flätor, en längre och en kortare – Two braids, one longer and one shorter

Jag har gjort tre frisyrer efter en byst och två manuskript. Klicka på bilderna för att förstora dem eller öppna dem i en ny flik. Jag har gjort dem ganska stora för att ni ska kunna titta ordentligt på dem.

I’ve made three hairstyles after a bust and two manuscripts. Click on the pictures to enlarge them, or even open the picture in a new tab. They’re quite large for you to really see what has been done. 

Marie de France
Först har vi Marie av Frankrike och hennes frisyr. Grunden till frisyren är två tinningflätor och det ser i stort sett ut som som standardfrisyren om det inte vore för att man ser en liten fläta som går bak mot nacken. Det kan man se i ett par manuskript med, bland annat här och här.

First up is the hair of Marie de France. The base here is two templar braids, and it looks quite much like the standard reenactor hair, except for the small braid that you see go back to the neck. That is seen in a couple of manuscripts as well, like here and here

Bust of Marie de France, ca. 1381 Jean de Liège (Franco-Netherlandish, ca. 1330–1381) Île-de-France, Saint-Denis, Abbey Church of Saint-Denis, Chapel of Notre-Dame-la-Blanche. Now at the Metropolitan Museum of Art Photo source here
Så hur gör man frisyren? Jag börjar med att fläta två flätor vid tinningarna. Här har jag gjort frisyren på min fina mamma. Sen böjer jag flätorna under örat och börjar sy fast den precis bakom örat. Jag syr fast flätan längs med nacken till andra sidan och sedan gör jag exakt samma sak på andra sidan. Vad gör man med ändarna då? Jag viker dem till den längd jag vill ha och stoppar in dem under basen på flätan på andra sidan – som jag visar på andra bilden. Sen sätter jag i hårnålarna i flätorna för att göra dem stabila och avslutar med att knyta mitt brickvävda hårband runt flätorna och huvudet.
So how do you make this style? I start with braiding two braids at your temples. Here I’ve made the style on my beautiful mother. I then bend the braid just under the ear and start sewing it to the head after the ear. I sew it right around to the other side where I do the exact same thing. But what about the end of the braids? I just fold it to the right lenght and tuck it in under the base of the opposite braid and sew around it, just like the second image. I then stick my hairpins into the braid for stability and then, to finish it off I tie my filet around the braids and the head. 
Många steg innan man är färdig – Lots of steps to get the wanted style!

Vik flätan och stoppa in den – Fold the braid and tuck it under

Bible Historiale
Nästa är en rolig frisyr från en illustrerad bibel, scenen “The feast of Job”. Den är daterad till sista fjärdedelen av 1300-talet och kvinnans frisyr är ganska rolig. Hon har kanske ett hårnät bakom fläta, men eftersom jag inte har något hårnät klara mig utan när jag skulle göra min frisyr.

Next up is a fun style from an illuminated bible, the scene “the feast of Job”. It is from the last quarter of the 14th century and the woman’s hairstyle is quite fun. Perhaps she has a hairnet behind the braid, but since I haven’t got any hairnet the style would have to do without it. 

Feast of Job, Bible historiale (BNF Fr. 164), fourth quarter of the 14th century

Den här frisyren är lite annorlunda från den första. Den startar med två flätor bakom öronen (lite som den här teckningen från kring 1400). Fotot med flätorna försvann på något vis, men jag tror ni förstår ändå. För att frisyren ska bli ännu mer som i manuskriptet så kan man börja flätan precis ovanför örat. Efter man har flätat så drar man fram flätorna och korsar dem uppe på huvudet och syr fast dem så att de ligger precis längs hårfästet. Jag gömmer ändarna längs med flätan på andra sidan, men om du – precis som jag – inte har lika långt hår som min mamma så kan man gömma dem under flätorna där det går. Så länge flätorna är så långa att de kan korsas längst upp så borde det gå bra.

This style is a bit different than the first one. It starts with braids from behind the ears (a bit like this drawing from Paris around 1400). The photo of the braids disappeared somehow, but I think you get it. To get it even more like the illumination you can braid it right on top of the ear. After braiding you pull the braids to the front and cross them over the forehead and sew them to the head, just where the hairline is. I hide the ends behind the braid on the other side, but if you, like me, haven’t got as long hair as my mother you can just hide the ends under the braid at the top. As long as they are long enough to cross at the top you should be fine.

Var noga med att göra en rak bena – Take care to make a straight parting

Book of Hours
Den sista frisyren kommer från en engelsk book of hours med en datering som inte är mer specifik än 1300-tal, men den verkar vara från någonstans kring mitten av århundradet. Den är min favorit av de tre eftersom den ser ganska tokig ut när man har den hemma, men om man placerar sig i rätt miljö med rätt kläder så kommer den se fantastisk ut. Det är här löshåret kommer in.

The last style is from an English book of hours with a dating no more precise than 14th century, but it seem to be somewhere around the middle of the century. It is also my favourite style of the three since it looks really weird when you’ve made it, but I think that it will look fabolous when you are in the right environment and with the right clothes. This is where we use the flax braids.

Book of Hours, 14th century
Här har jag bara fotat det färdiga resultatet, men jag går igenom hela processen. Det här är en frisyr som även passar de med lite kortare hår. Den börjar med två flätor i nacken, ett par centimetrar ifrån varandra. Efter det sätter jag på linflätan, vikt över ovansidan av mitt huvud. Sen viker jag mina egna flätor dubbelt och knyter ett snöre om dem för att hålla dem vikta. Jag fick vika mina flätor två gånger för mitt hår är så pass långt, men har man lite kortare hår så tror jag att frisyren funkar nästan bättre med bara en vikning. Efter det så behöver man bara stoppa in sina egna, vikta, flätor i linflätans vikning, vilket ni kan se hur man gör på bilderna. 
I have only taken pictures of the final result, but I’ll talk you through the process. This is a style that suits those with a bit shorter hair. It starts with two braids at the back of the head, some centimetres apart. Then I put on my flax braid, folded over the top of the head. I then fold my own braids and tie some yarn around them to keep them folded. I had to fold my braids twice, but I think that the style would be even better with just one fold – something that would work great with hair of shoulderlenght or so. Then it’s just the matter of sticking the folded braid into the fold of the flax braid, as you can see in the pictures. 
Den fantastiska frisyren – The fantastic hairstyle
Detta var de tre frisyrena jag hade på lager idag! Jag vill jättegärna se era versioner av dem så dela gärna bilder med mig när ni provat frisyrerna! Antingen här i kommentarerna eller på min facebooksida Andrea Håkansson – Recreating History.
So these were the three hairstyles I had for you today! I would love to see your versions of them so please share pictures with me when you’ve tried them! Either here in the comments or on my Facebook page Andrea Håkansson – Recreating History.

HSM # 3 – An 18th century cap

Jag har haft massor att göra den här sista månaden och har varken haft tid att sy så mycket jag hade velat eller blogga om det jag faktiskt fått gjort. Ett inlägg som ligger halvskrivet handlar om trettonhundratalsfrisyrer – jag gjorde några manuskriptbaserade uppsättningar på mamma och mig själv när jag var nere och hälsade på henne senast och tog bilder under processen. Förhoppningsvis får jag snart några timmar att skriva färdigt inlägget under. Anledningen till att jag inte hunnit göra något är att jag har fullt upp med skola och extrajobb.

I have had lots to do this last month and havn’t been able to neither sew as much as I would like nor blog about the things I’ve done. One post that is half written is a post about medieval hairstyles – I did some manuscript-based styles on my mother and myself and got some photos of the process. Hopefully I will have an evening soon to finish it. All this is due to my schedule being full of school and work besides that. 

The finished cap, here paired with a silk fichu

Vad har jag fått gjort då? Jag har spunnit en del och har sytt något litet (som är hemligt än så länge eftersom det är en gåva) och så har jag såklart sytt en grej till månadens HSM-utmaning – Stashbusting. Utmaningen var att skapa något utifrån tyg och sybehör man redan har hemma och jag började på en bh-särk som jag fick lägga åt sidan när jag insåg att jag inte hade tillräckligt mycket tyg hemma till kjoldelen…Tillslut bestämde jag mig för att göra något som inte tog så lång tid utan gick bra att klämma in i mitt hektiska schema – en 1700-talshätta i linne till min dräkt!

What have I got done then? I’ve been spinning some and sewn a small piece (which is still a secret since it’s a gift) and of course sewn an item for this month’s HSM-challenge – Stashbusting. I had a hard time deciding what to make for the challenge, and I did start on a bra-shift which I had to abandon since I realised that I didn’t have enough linen in my stash, so I finally decided on something small which wouldn’t take a lot of time – a cap for my 18th century costume. 

Som de flesta av er vet så är 1700-tal inte min starkaste sida kunskapsmässigt – jag är i stort sätt nybörjare i perioden – så jag är fullt medveten om att jag kanske fått vissa saker om bakfoten. Oavsett så har jag baserat stilen på hättan på ett antal målningar från andra halvan av 1700-talet – framförallt målningar av vår egen Pehr Hilleström. Mönstret är löst baserat på några tutorials jag har sett på nätet med lite ändringar för att passa mina inspirationsmålningar bättre.

As most of you know, 18th century isn’t where I have the most knowledge – I’m really a beginner here – so I’m quite aware of the fact that I might have done some things wrong. Anyway, I’ve based the style of the cap on lots of period artwork, mainly the work of the Swedish painter Pehr Hilleström. The pattern is loosely based on several tutorials I’ve seen online with some tweaking to better fit the paintings I’ve been inspired by. 

“En som plåckar fågel”, Hilleström, P. circa 1776. Picture from: Bukowskis
“En piga höser såppa utur en kiettel”, Hilleström, P. Second half of 18th century.

“Ett fruent : läser vid ljus och ett annat står och förmanar henne”, Hilleström, P. Picture from: Bukowskis

“Hönsmatning i landskap”, Hilleström, P. Picture from: Bukowskis

Kullen (rätt term?) är en slags halvoval som är delvis rynkat mot en rak remsa. Remsan smalnar av mot ändarna och kullen är bara rynkad mot den längst upp. Volangen är också en rak remsa med avsmalnande ändar (av dubbla längden mot den förra) som är rynkad mot den kortare remsan. En enkel principskiss, som inte är i skala, kan ni se nedan i min vackra paintbild.

The caul is sort of a half oval, the brim is almost a straight piece and the ruffle is as well. The caul is only gathered to the brim at the very top, but the ruffle is gathered all the way (and is double the length of the brim). Like my very pretty paint-image below (which, obviously is NOT to scale). 

Basic geometry of my cap

Just nu är den inte dekorerad alls, men jag tänker sätta ett sidenband på den som man kan se i Hilleströms målningar. Problemet är bara att hitta riktiga sidenband – allt jag hittar här är 100% polyester…

At the moment it’s not decorated, but I intend to put some silk ribbon on it as in my inspiration paintings. The trouble at the moment is to find proper silk ribbon, all I can find here in Sweden are 100% poly…

What the item is: A linen cap

The Challenge: #3 – Stashbusting
Fabric: A thin linen (125 g/m^2), leftover from the frilled veil I made for my mother. 
Stashed for how long?: Seven months
Pattern: Made my own based on period artwork and some online tutorials
Year: Late 18th century
Notions: Waxed linen thread, 100/2
How historically accurate is it? It’s handsewn with period techniques, so perhaps 95% with the 5% minus being due to the fabric and thread being machine made.
Hours to complete: 4 hours
First worn: April 1st, for the pictures
Total cost: Perhaps 20 SEK,  ~2 GBP

Radband – Prayer beads

Något som är väldigt viktigt, något som många verkar glömma, är att när man ska återskapa en rikare person så behövs mer än fina kläder för att ge ett trovärdigt intryck. Ditt tält (eller annan boplats) måste vara inredd efter din samhällsklass – till exempel med fina möbler och andra saker – och du behöver definitivt ordentliga accessoarer. En del av min resa till att få till en vettig återskapning av min riddarfru (Märta) är att antingen göra eller (i de fall mitt hantverk inte är bra nog) köpa de saker hon skulle haft omkring sig. Jag har redan börjat – mitt brickvävda hårband är ett exempel på saker jag gör till Märta. Nästa projekt som blivit färdigt är ett rosa radband.

Something that is very important, which many seem to forget, is that in order to portray higher class personas you need more than just the clothing. Your living area should be up to the standards of the class you’re portraying (like nice furniture and materials in the tent) and you definitely need some proper accessories. One part on my journey to make a reasonable representation of my intended persona is to make and – in those cases my crafts are not good enough – to buy the things that my wife-of-a-knight (Märta) would have surrounded herself with. I’ve already started – my tabletwoven filet is one example of the things I make for Märta. The next project to be finished is a pink one – I’ve made a rosary/paternoster.

Radband syns ofta i konst från min period. Som alltid fokuserar jag mina efterforskningar på kvinnor under sena 1300-talet till tidiga 1400-talet. Man ser ganska många kvinnor som håller radband på gravhällar och i annan konst med.

Rosaries are quite often depicted in period art. As always I’m focusing my research on women in the late 14th and early 15th century. You see quite a lot of ladies holding rosaries in effigies and in other art as well.

Selection of female weepers from effigy of Thomas Beauchamp and Katherine Mortimer, St. Mary’s, Warwick, England, c. 1369, image from THEMCS, collage by In My Lady’s Chamber

Radbandens utformning är väldigt olika. Det finns två basmodeller – en med en rad av pärlor och en där pärlorna är ihopbundna till en ring. I mina efterforskningar så verkar ringradbanden vara något vanligare under min period, men det finns några av den andra modellen med. Inpå 1400-talet så blir enradsradbanden något vanligare. Som jag skrev innan – det finns massor av skillnader radbanden emellan och det är framförallt antalet pärlor som ändras från radband till radband. Några har pärlor i samma storlek och några har såkallade avdelare (paternosterpärlor). Pärlorna emellan avdelarna (avepärlor) varierar också. I konst och bevarade radband varierar de emellan i allafall tre till fjorton.

The design seem to differ alot. You have two base models – one with a row of beads and one when they’re tied into a loop. In my research I’ve found that the loop one seems to be a bit more common in my period, but there are some of the other model as well. Going into the 15th century the single-rowed one seems to gain popularity. As I stated – the design differs some, and it is mainly the number of beads that differ from rosary to rosary. Some have all the beads in the same size and some have dividers (paternosterbeads or gauds). The number of beads between the dividers (aves) differ as well. It ranges from atleast three to fourteen in art and extant pieces.

“The Magdalen Reading” by Jan van Eyck, 1435-1438. Image: Chris Laning

Enligt Chris Laning på http://paternoster-row.medievalscotland.org/ så är de enradiga radbanden framförallt något som män använder under medeltiden. Det finns några undantag, men de är ganska få. Cirkelradbanden används av både män och kvinnor.

According to Chris Laning at http://paternoster-row.medievalscotland.org/ the linear rosaries are mainly used by men during the middle-ages. There are some exceptions, as always, but they are qiute few. The loop ones are used by both men and women.

Detail from a mourner from the Tomb of Philip the Bold, Duke of Burgundy (1364-1404), 1404-1410 Image: The Cleveland Museum of Art

När jag tittat på vilka material man använde till pärlor så har jag framförallt tittat på fynden från London. I pärlkapitlet i Dress Accessories så nämner de bärnsten och röd korall som de vanligaste fynden. De nämner även rester av pärlmakeri i benbitar, men det finns inga bevarade benpärlor. Sen nämns även pärlor av mineral, tenn och några av glas. Mineralpärlorna är gjorda av kvarts, eller bergskristall som de skriver i Dress Accessories, och så finns det en pärla i soudé som är två kvartsbitar som sammanfogats. Svenska fynd (när man söker i Historiska Museets databas) visar pärlor av bärnsten, glas och kalcedon som är en form av (kryptokristallin) kvarts.

When looking into the materials used I’ve mainly looked into the London findings. In the chapter on beads in Dress Accessories they mention amber and red corall as the most common finds. There are finds from making of bone beads, but no finished beads made of bone, and then there are some mineral beads, tin ones and a couple made of glass. The mineral ones are made of quartz, or rock crystal as it’s called in Dress Accessories, and one soudé gem which is a composite stone made of two pieces of quartz (or other minerals in some cases). Swedish finds (when searching the Swedish History Museum Database) come up with beads made of amber, glass and chalcedony which is a form of (cryptochristalline) quartz.

Margareta of Rienneck, 1364, Germany, Wertheim Stiftskirche. Image: The Medieval Combat Society

Det vanligaste materialet verkar vara bärnsten om man ser till fynd, men när man tittar i konst från tiden anar man att materialen är mer blandat. Den kända bilden “Paternosterer” som man ser nedan svarvar pärlor med en bågdriven svarv. Det indikerar att de pärlorna är i trä eller möjligen horn eller ben. På bilden ser man också lite olika modeller av radband.

Amber seem to be the most popular based on the amount of beads found, but when you look into artwork the materials are more diverse. The famous “Paternosterer” as seen in the image below is turning beads on a bow-driven lathe. That indicates beads made of wood or possibly horn or bone. There are some different designs of rosaries in the picture as well.

Amb. 317.2° Folio 13 r 15th century

Tråden pärlorna är uppträdda på är oftast i silke. Ett av pärlfynden från London är pärlor på ett rundvävt brickband. Det blir en trevlig och stark tråd som håller länge.

The string used in rosaries are most commonly silk. One of the bead finds from London are beads on a string which is tubular woven with tablets. That makes a nice, strong and durable string.

I’ve gathered some inspiration in this Pinterest-album

Mitt radband är ett runt radband gjort av 55 pärlor – 50 mindre och 5 större. Pärlorna är gjorda av kvarts (närmre bestämt rosenkvarts – geolog som jag är så behöver jag lite snajdiga mineraler även i medeltidslivet), vilket kanske inte var det vanligaste, men det finns i fyndmaterialet som jag skriver ovan. Jag har valt att göra ett ringradband eftersom det verkar vara det vanligaste bland de kvinnor av den klass från den period jag återskapar. Tråden och tofsen är gjort av samma silke som mitt hårband och kantväven på min klänning eftersom jag hade så mycket kvar av det. Jag tycker om att färgerna inte matchar – det ser man rätt mycket under 1300-talet. Tråden är enkelt gjord av två tvinnade trådar av silket – jag hade egentligen velat brickväva det som i det som finns bevarat i London, men hålen i pärlorna var tyvärr för små för det. Jag får vara noggrann och titta ofta om det skavs sönder.

My rosary is a loop rosary made of 55 beads – 50 smaller ones and 5 bigger ones. The beads are made of quartz (more specifically rose quartz – being a geologist I need some fancy looking minerals even in the medieval life) which might not have been the most common, but there are, as written above, finds of quartz beads. I’ve chosen to make a loop rosary since it seems to be the thing used by ladies of the standards I’m aiming to recreate. The string and tassel are made of the same silk as used in my filet and the edgeweaving on my dress since I had so much of it left. I like the mismatching in colours – there are a lot of mismatching going on in the 14th century. The string is simply two threads plied together – the holes in the beads were not big enough to make a tablet woven braid which is what I would have wanted. I will have to be careful with tearing.

References
Egan, G., Pritchard, F. (2002), Dress Accessories 1150-1450, Woodbridge: The Boydell Press

http://paternosters.blogspot.com/

http://paternoster-row.medievalscotland.org/