A gift for Cathrin

This year,one of my dearest friends – Cathrin who runs Katafalk – turned 30. For the longest time I was thinking about what I would make for her as a birthday present, since she always makes such beautiful things for me (like the painted boxes). Then I realised that I hade a project lying around, a part of a trade, that I thougt I would not only finish my part, but also embellish it. If only I had the time to finish it…

As you know, my lust for crafts has been lacking this past year, but I managed to gain some energy to actually finish the project. What was it then? It was a filet/headpiece. My part for the trade was to weave the base for a filet for Cathrin, but I did not only do that – I finished the whole piece as a gift for her.

14th century belt
14th century tablet woven belt with metal mounts, from the Colmar treasure Photo (C) RMN-Grand Palais (musée de Cluny – musée national du Moyen-Âge) / Jean-Gilles Berizzi

 

The filet is constructed in basically the same way as my own piece, woven as the filet described in Textiles and Clothing. Check that post for more information about the weaving details, sources, and such. At Battle of Wisby 2016 I bought some belt pieces from Lorifactor that I intended for a tabletwoven silk belt, but I never got around to weave one (yet). That meant that I had some nice flowers and lady-heads to put on Cathrin’s filet, together with some garnet-beads and pearls. Fun fact – you know I am a geologist, and my favourite mineral is the garnet (group), so it was extra fitting that I could put some garnets on my gift.

Since the metal fittings are pushed through the filet and the ends bent over on the back, I didn’t want them to be bothering dear Cathrin when she was wearing the piece. Therefore I lined the back of the filet with blue, plant-dyed silk, which also covered up the stitches from when I attatchied the beads.

The finished piece came out very good in my opinion, and I think Cathrin was happy with it as well, which of course is the most important part. I delivered the gift at her 1930’s themed party, which was amazing as well!

 

32105438_10211794121343809_4739232253467426816_n

Tre gånger krapp – Three times madder

Jag är inte så bra på växtfärgning. Tvärt om – jag är verkligen en nybörjare. Jag tycker det är roligt att se hur färgen fäster på tyget och det är kul att testa olika växter och färger. Mitt senaste färgningsäventyr var med krapp. Jag hade ett vitt tyg som var tanken att det skulle färgas och bli till hosor, och efter jag klippt ut bitar till hosor insåg jag att jag hade tillräckligt mycket tyg kvar för att kunna göra en liten hätta med. Lyckligt ögonblick!

I’m not a very accomplished plant dyer. On the contrary – I’m quite the beginner. I think it’s fun to see the dye stick to the fabric, and I like to try different dyes. My latest adventure was with madder. I had some white fabric intended for a pair of hoses, and after I cut them before dyeing I realised that I had enough for a small hood, too! Lucky moment. 

Hättor är så enkla att göra. Jag tycker verkligen om att göra dem och man känner sig bra efter att man slutfört ett projekt. Och förresten – när vi ändå pratar om att slutföra projekt så kan jag berätta att jag fortfarande inte är färdig med min Herjolfsnesklänning. Det är fortfarande fickslitsar som saknas. Jag har gjort massor av andra saker istället, som att sy yllemuslin slöja och haklin, växtfärgat och sytt grejer av resultatet från färgningen. Tiden börjar dock rinna iväg och jag vill verkligen att klänningen ska vara färdig till nästa vecka då det är 25-årsfirandet för Middelaldercentret i Danmark.

Hoods are so simple to make. I really like it and you feel good after finishing projects. By the way (on the matter of finishing projects) – I’ve still not completed the Herjolfsnes Challenge dress. It still lacks pocket slits. I’ve been doing lots of stuff instead, like sewing a thin wool veil and wimple, madder dyeing and sewing from the resulting fabric from the dye. Time is getting short though, and next week I wan’t it to be finished because then it’s the 25th anniversary of the Medieval Center in Denmark. 

Istället för att göra fickslitsar färgade jag alltså tyg. Jag hade 100 gram pulveriserad krapp och totalt ungefär 420 gram material. Jag ville ha den starkaste färgen på plagget som kommer synast mest- hättan alltså – så den fick gå i första badet. Materialet till hättan vägde ungefär 170 gram. Tyget till hosorna åkte i nästa bad. Efter det hade jag inte tänkt färga något mer, men jag ville inte slösa på färgen som fanns kvar i grytan så jag la ner två små bitar tyg som kommer räcka till två små tofsväskor.

So, instead of making pocket slits I dyed some fabric. I had 100g of powdered madder, and in total about 420g material. I wanted the strongest dye on the item that would be seen the most – the hood – so that went into the first bath. The material for the hood weighed about 170g. The fabric for the hoses went in second. Then I didn’t really plan to dye anything more, but I didn’t want to waste the last of the dye so I put in two squares of fabric, enough for two small purses.

Resultatet? Tre nyanser av rött och orange!

The result? Three different shades of red and orange. 

Första badet blev riktigt bra, det andra är inte så jämnt i färgen (mest för att jag hade alldeles för mycket tyg mot vad jag borde i den grytan jag hade). Det sista badet resulterade i en fin aprikosfärgad tygbit.

The first bath is really nice, the second isn’t that even (mainly because I used too much material in a too small pot).The last one is a lovely peach shade that I like. 

Hosorna är inte så himla intressanta, men jag tog några bilder på dem ändå. Det som jag är mest nöjd med är hättan. Den är baserad på en av hättorna från London; nummer 246.

The hoses are not really interesting, but I took some photos of them anyway. The real deal here is the hood. It is based on one of the hoods from London, number 246. 

London hood no 246, Image: Marc Carlson “Some Clothing of the Middle Ages”

Jag gjorde mönstret baserat på informationen om 246 i Textiles and Clothing och ändrade det efter mina egna mått. Jag ville ha en liten, tajt hätta med knappar och strut. Jag känner att jag i princip fått till det på pricken.

I made the pattern using the information in Textiles and Clothing and mixed it with my own measurments. I wanted a small, tight hood with buttons and a liripipe. I think I more or less nailed it.

Jag fick skarva lite för att få det som jag ville, men det syns knappt. Både färg och passform blev riktigt bra!
I had to piece it a bit to get it the way I wanted it, but it’s barely visible.  I think that both the colour and fit turned out really nice!
Barely visible, but it’s pieced on this side.
Om jag skulle ändra något så skulle det i så fall vara kilplaceringen. Som ni kan se på bilden ovan så är den placerad ganska långt framåt istället för i mitten. Fast det är nog inte nödvändigt att ändra egentligen. Den passar ju bra ändå. 
If there’s one thing I’d possibly change it’s the placement of the gores. As you see here they lie a bit to the front and not centered. But perhaps it’s not neccesary. It fits really well anyway. 

Hättan är helt handsydd. De bindande sömmarna är sydda med lintråd och alla detaljer samt kilarna är sydda med sysilke. Alla sömmar är nedsydda med förstygn från utsidan, och nederkanten har en rad pricksöm (förstygnversionen) och ansiktsöppningen har två rader pricksöm. Knapparna är sydda av tyget med lintråd, knapphålen är också sydda med lintråd och backade med ett handvävt linne.

The hood is all hand sewn. The binding seams with linen thread and all details and the gores with silk thread. The seams are sewn down with running stitches from the outside, and the hem has one row of stab stitches (running stitch way). The face opening has two rows of stab stitches to reinforce it. There are ten self fabric buttons, sewn with linen thread. The buttonholes are sewn with linen thread and are faced with a handwoven linen.

Här är några detaljbilder på hättan. Om du trycker på bilderna så förstoras de.

Here are som detail shots of the hood. If you click the images they will be enlarged. 

Och som en avslutning – ett foto på de tre baden, två av dem redan färdiga plagg!

And to end this – a photo of the three baths, two of them already made into garments!

Thanks to Maria Neijman and Linda Clarin for help with method and materials! You rock!

En tofspåse – A tasseled purse

Före avresan till Azincourt så påbörjade jag en tofspåse i sidendamast med tanken att den skulle bli färdig där nere. På grund av flera anledningar blev det inte så utan den ofärdiga påsen fick vila på mitt skrivbord i syrummet i ett par veckor. Sedan kom inspirationen tillbaka och jag sydde ihop den, gjorde tofsar, valknopar (turk’s headknots) och en öglefläta. Efter det fick jag pausa eftersom jag fick blåsor på vartenda finger jag använt till att fläda den tunna silkestråden med. Tillslut gick blåsorna ned och idag flätade jag tillsist de två sista flätorna och gjorde färdigt väskan.

Before going to Azincourt I started on a tasseled purse in silk damask, intending for it to be done down there. Because of lots of reasons that didn’t happen and it laid unfinished on my sewing desk for some weeks. Then I got the inspiration to start again and sewed it together, made tassels, turk’s headknots and one fingerloop braid. After that I had to pause because I got blisters on every finger used for braiding. The blisters finally faded and today I got the last two braids done and finished the purse!

“The Sacrament of Marriage”, circa 1380, Paris, Bibliothèque nationale, nouv. acq. lat. 3093, p. 176. Picture from La Cotte Simple

Relic purses, Germany, 14th century. Image source.

Tyget är en återskapad sidendamast uppvävt av Sartor baserad på ett original från 1300-talets Italien. Jag fick en liten restbit av Tove som fick den och några andra små bitar över när hon gjorde sin sidlösa överklänning. Sidendamast i hittat i London med, daterat till 1300-tal. Jag skarvade baksidan lite för att verkligen utnyttja det mesta av tyget, något som man kan se i bevarade påsväskor. Tove och Linda gav mig också välbehövlig hjälp för att tackla valknoparna vilket jag är väldigt tacksam för. De gör så mycket för väskans totala utseende. Vill du läsa mer om valknopar så kan man göra det i detta inlägg av Isis på Medieval Silkwork. Det finns massa fantastiskt att läsa där, om man inte redan har gjort det.

The fabric is a reproduced 14th century Italian silk damask from Sartor – a small piece that was given to me by Tove. It was one of the small scraps that was left from her sideless surcote-project. Silk damask is found in 14th century London as well. I pieced it some on the back of the purse to get the most out of the fabric – something that was done on a couple of extant purses. Tove and Linda also gave me a big bump in the right direction on making the turk’s headknots which I’m very grateful for. They do so much for the apperance of the bag. If you want to read more on turk’s headknots I really recommend this post by Isis at Medieval Silkwork. That, and all of her other posts, gives a great cover on the theme.  

Silket i tofsarna är vad jag hade kvar från mitt Bärnstensklänningsprojekt. Jag måste verkligen ha räknat fel och dessutom tagit i överkant när jag beställde det för jag har kunnat använda det till så många projekt utöver det som var tänkt från början, men nu är det tillslut till sin ända. Fast jag hade gärna önskat att det funnits kvar lite till – jag använde upp det sista till tofsarna så jag fick ta en annan tråd till de ögleflätade dragsnörena. Fodret är också kvar sedan bärnstensprojektet så det kom till god användning.

The silk for the tassels are leftovers from my Amber Dress project. I must have calculated way wrong when I bought it because I’ve used it for so many projects now, but finally it’s gone. Though I would have wished for it to last a bit longer – since I used it all up for tassels I had to use another silk for the fingerloop braided drawstrings. The lining is also a leftover from the Amber project – it came to good use!

The reverse side

Brown lining

Here you can see that I’ve just awled the holes – they’re not sewn. 



Jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Det är en vacker accessoar och jag kommer att bära den med stolthet. Den går fantastiskt bra med resten av mina fancy grejer. Jag har samlat lite mer inspiration om tofspåsar och väskor än de jag visat ovan i mitt Pinterestalbum med namnet Medieval: Purses and pouches.

I’m very happy with the result. It’s a beautiful accessory and I’ll wear it with great pride. It goes fantastically well with the rest of my fancy gear. I have some more inspiration on purses than those shown above in my Pinterest album named Medieval: Purses and pouches.

The piecing

My precious purse!

Efter att ha funderat på vad jag skulle göra till månadens utmaning i HSM (brun) så bestämde jag mig för att göra ett 1700-talsplagg, men sen kom jag på att jag redan hade detta projekt som verkligen passade in på utmaningen. Fodret är brunt, tofsarna är bruna och de ögleflätade snörena är bruna. Jag deltar gärna med den här i månadens utmaning. Jag kanske får gjort 1700-talsplagget ändå, men i så fall får det räknas som bonus.

After thinking about what I was going to make for this months HSM challenge (brown) I decided on an 18th century garment, but then I realised that I already had this project that very much fits into the challenge. The lining is brown, the tassels are brown and the fingerloop-braided drawstrings are brown as well. I’m happily turning this in as my contribution. I might get the 18th century thing done as well, but I’ll count that as a bonus in that case.

What the item is: A silk purse with tassels
The Challenge: #9: Brown
Fabric: A reproduction silk damask from Sartor and silk taffeta for lining. About 15*30 cm of each.
Pattern: None.
Year: Second half of the 14th century.
Notions: Silk thread from Devere Yarns for tassels, sewing silk, bees wax and silk gimp.
How historically accurate is it? Very. It’s based on period illuminations and extant purses.
Hours to complete: I’m so bad at keeping track. Not to many though, perhaps around 4.
First worn: Not yet, but I’m planning to wear it this weekend at an event.
Total cost: The damask was a gift, but would have cost somewhere around 9€ for 15 centimeters (though I didn’t use a full width, so actually a bit less). The amount of silk thread used for tassels and such is probably worth somewhere around 6€. The taffeta lining is probably somwhere around 6€ as well. In total somewhere around 21-22€.

Skicka vidare – Pay it forward

Som några av er vet så är jag med i en facebookgrupp som heter “Vi som syr medeltidskläder”. Ibland hålls en så kallad “Klapplek” som bygger på skicka-vidare-principen. Kort sagt så betyder det att man kommer få en klapp av någon som man inte har någon aning om vem det är och så kommer man få en person som man ska göra något till. Lite som hemlig tomte. Det finns ett par kategorier som reglerar vilken nivå och materialkostnad klappen ska ha (till exempel Historiskt Korrekt 50 kronor eller Inspirerat 200 kronor) och man väljer en eller flera kategorier att delta i.

As some of you know I’m a member of a Swedish facebook group for people who sew medieval clothing. Regurlarly that group host an event that is based on the pay-it-forward-principle. In short that means that you will get a gift from someone, not knowing who it is, and you get one person to make something for. There are a couple of cathegories stating what level and material cost the gift should have (for example Historically Accurate 50 SEK or Fantasy 200 SEK) and you choose one or more cathegories to participate in.

Den här gången hölls eventet för att fira att gruppen nått 3000 medlemmar och tillvägagångssättet var lite annorlunda, men grunderna var de samma. Jag deltog i två kategorier, båda Historisk Korrekt, 50 och 200 kronor. Mina klappar har nu nått sina nya ägare och det verkar som att de blev uppskattade.

This time the event was to celebrate that the facebook-group had reached 3000 members and the procedure was a bit different, but the main rules are the same. I participated in two cathegories, both Historically Accurate, 50 and 200 SEK. My gifts has now reached their new owners and it seems like they were appriciated.

Först – 50-kronorsklappen – ett brickvävt ullbälte.
Det är framförallt baserat på informationen som tillhandahålls i Textiles and Clothing och Dress Accessories. Bältet är vävt med ett tvåtrådigt ullgarn som varp och sysilke som inslag. Jag tycker att det blev stabild och bra, och färgen är väldigt fin.

First up – the 50 SEK gift – a wool tablet-woven girdle.
Based mainly on the information provided in Textiles and Clothing and Dress Accessories I made a girdle. It is woven with a 2-ply wool yarn as warp and silk as weft. I think it turned out sturdy and nice, and the colour is very pretty. 

I Textiles and Clothing skriver de att (fritt översatt) “i lagret hos en handlare i London 1378 så ingick ett svart ullbälte” (sidan 133) och det finns ett fynd från sent 1300-tals på ett bälte helt i kamgarnsull som fortfarande sitter fast i söljan. I boken beskrivs också ett brickvävt band som består av både kamgarnsull och silke i varpen med kamgarnsull i inslaget som är randigt längs med bältet.

In Textiles and Clothing they that “the stock of a haberdasher’s shop in London 1378 included a black wool girdle” (page 133) and there is a find of an all worsted tablet-woven girdle still attatched to its buckle from a late 14th century deposit. There is a tablet-woven piece that consists of both silk and worsted warp, and worsted weft, that is striped along the lengt of it as well. 

Nummer två – 200-kronorsklappen – en tofspåse i siden med ett radband
En tofspåse i två lager siden med silkestofsar tillsammans med ett radband med kvartspärlor och en blå silkessnodd och tofs. Yttertyget i påsen är sidentaft som jag har färgat med krapp och fodret är enkel, ofärgad, sidentaft. Snoddarna är gjorda av brickvävt silke och tofsarna är också silke.

Second – the 200 SEK gift – a tasseled silk bag with a rosary
A two layered silk bag with silk tassels together with a quartz rosary with a blue silk cord and tassel. The outer layer of the bag is madder dyed silk taffeta and the lining is undyed silk taffeta. The cords are made of tablet-woven silk and the tassels are silk as well. 

Radbandet är gjort av kvartspärlor, vilket kanske inte är det vanligaste, men det finns kvartspärlor bland fynden från London. Om ni vill läsa mer om radband under 13-1400-tal så kan ni göra det i det här inlägget. Det är väldigt likt mitt eget radband – det enda som egentligen skiljer är färgen på kvartsen och silket.

The rosary is made of quartz beads, which perhaps isn’t the most common, but there are finds of quartz beads in London. The rosary is made for a woman which is why it is circular. Read more in my post about prayer beads. It’s quite much like my own, the only difference is the colour of the silk and quartz. 



Jag tycker om att delta i dessa event. Jag tycker om att göra saker till andra och jag blir uppriktigt glad när mina saker blir uppskattade. Det är därför jag fortsätter delta i dessa lekar. Och såklart för att jag också får en del väldigt fina saker.

I like participating in these things. I like to make things for others and I’m really happy when my things are appriciated. That’s why I continue to participate in these events. And of course because I get some really pretty things in return. 

Radband – Prayer beads

Något som är väldigt viktigt, något som många verkar glömma, är att när man ska återskapa en rikare person så behövs mer än fina kläder för att ge ett trovärdigt intryck. Ditt tält (eller annan boplats) måste vara inredd efter din samhällsklass – till exempel med fina möbler och andra saker – och du behöver definitivt ordentliga accessoarer. En del av min resa till att få till en vettig återskapning av min riddarfru (Märta) är att antingen göra eller (i de fall mitt hantverk inte är bra nog) köpa de saker hon skulle haft omkring sig. Jag har redan börjat – mitt brickvävda hårband är ett exempel på saker jag gör till Märta. Nästa projekt som blivit färdigt är ett rosa radband.

Something that is very important, which many seem to forget, is that in order to portray higher class personas you need more than just the clothing. Your living area should be up to the standards of the class you’re portraying (like nice furniture and materials in the tent) and you definitely need some proper accessories. One part on my journey to make a reasonable representation of my intended persona is to make and – in those cases my crafts are not good enough – to buy the things that my wife-of-a-knight (Märta) would have surrounded herself with. I’ve already started – my tabletwoven filet is one example of the things I make for Märta. The next project to be finished is a pink one – I’ve made a rosary/paternoster.

Radband syns ofta i konst från min period. Som alltid fokuserar jag mina efterforskningar på kvinnor under sena 1300-talet till tidiga 1400-talet. Man ser ganska många kvinnor som håller radband på gravhällar och i annan konst med.

Rosaries are quite often depicted in period art. As always I’m focusing my research on women in the late 14th and early 15th century. You see quite a lot of ladies holding rosaries in effigies and in other art as well.

Selection of female weepers from effigy of Thomas Beauchamp and Katherine Mortimer, St. Mary’s, Warwick, England, c. 1369, image from THEMCS, collage by In My Lady’s Chamber

Radbandens utformning är väldigt olika. Det finns två basmodeller – en med en rad av pärlor och en där pärlorna är ihopbundna till en ring. I mina efterforskningar så verkar ringradbanden vara något vanligare under min period, men det finns några av den andra modellen med. Inpå 1400-talet så blir enradsradbanden något vanligare. Som jag skrev innan – det finns massor av skillnader radbanden emellan och det är framförallt antalet pärlor som ändras från radband till radband. Några har pärlor i samma storlek och några har såkallade avdelare (paternosterpärlor). Pärlorna emellan avdelarna (avepärlor) varierar också. I konst och bevarade radband varierar de emellan i allafall tre till fjorton.

The design seem to differ alot. You have two base models – one with a row of beads and one when they’re tied into a loop. In my research I’ve found that the loop one seems to be a bit more common in my period, but there are some of the other model as well. Going into the 15th century the single-rowed one seems to gain popularity. As I stated – the design differs some, and it is mainly the number of beads that differ from rosary to rosary. Some have all the beads in the same size and some have dividers (paternosterbeads or gauds). The number of beads between the dividers (aves) differ as well. It ranges from atleast three to fourteen in art and extant pieces.

“The Magdalen Reading” by Jan van Eyck, 1435-1438. Image: Chris Laning

Enligt Chris Laning på http://paternoster-row.medievalscotland.org/ så är de enradiga radbanden framförallt något som män använder under medeltiden. Det finns några undantag, men de är ganska få. Cirkelradbanden används av både män och kvinnor.

According to Chris Laning at http://paternoster-row.medievalscotland.org/ the linear rosaries are mainly used by men during the middle-ages. There are some exceptions, as always, but they are qiute few. The loop ones are used by both men and women.

Detail from a mourner from the Tomb of Philip the Bold, Duke of Burgundy (1364-1404), 1404-1410 Image: The Cleveland Museum of Art

När jag tittat på vilka material man använde till pärlor så har jag framförallt tittat på fynden från London. I pärlkapitlet i Dress Accessories så nämner de bärnsten och röd korall som de vanligaste fynden. De nämner även rester av pärlmakeri i benbitar, men det finns inga bevarade benpärlor. Sen nämns även pärlor av mineral, tenn och några av glas. Mineralpärlorna är gjorda av kvarts, eller bergskristall som de skriver i Dress Accessories, och så finns det en pärla i soudé som är två kvartsbitar som sammanfogats. Svenska fynd (när man söker i Historiska Museets databas) visar pärlor av bärnsten, glas och kalcedon som är en form av (kryptokristallin) kvarts.

When looking into the materials used I’ve mainly looked into the London findings. In the chapter on beads in Dress Accessories they mention amber and red corall as the most common finds. There are finds from making of bone beads, but no finished beads made of bone, and then there are some mineral beads, tin ones and a couple made of glass. The mineral ones are made of quartz, or rock crystal as it’s called in Dress Accessories, and one soudé gem which is a composite stone made of two pieces of quartz (or other minerals in some cases). Swedish finds (when searching the Swedish History Museum Database) come up with beads made of amber, glass and chalcedony which is a form of (cryptochristalline) quartz.

Margareta of Rienneck, 1364, Germany, Wertheim Stiftskirche. Image: The Medieval Combat Society

Det vanligaste materialet verkar vara bärnsten om man ser till fynd, men när man tittar i konst från tiden anar man att materialen är mer blandat. Den kända bilden “Paternosterer” som man ser nedan svarvar pärlor med en bågdriven svarv. Det indikerar att de pärlorna är i trä eller möjligen horn eller ben. På bilden ser man också lite olika modeller av radband.

Amber seem to be the most popular based on the amount of beads found, but when you look into artwork the materials are more diverse. The famous “Paternosterer” as seen in the image below is turning beads on a bow-driven lathe. That indicates beads made of wood or possibly horn or bone. There are some different designs of rosaries in the picture as well.

Amb. 317.2° Folio 13 r 15th century

Tråden pärlorna är uppträdda på är oftast i silke. Ett av pärlfynden från London är pärlor på ett rundvävt brickband. Det blir en trevlig och stark tråd som håller länge.

The string used in rosaries are most commonly silk. One of the bead finds from London are beads on a string which is tubular woven with tablets. That makes a nice, strong and durable string.

I’ve gathered some inspiration in this Pinterest-album

Mitt radband är ett runt radband gjort av 55 pärlor – 50 mindre och 5 större. Pärlorna är gjorda av kvarts (närmre bestämt rosenkvarts – geolog som jag är så behöver jag lite snajdiga mineraler även i medeltidslivet), vilket kanske inte var det vanligaste, men det finns i fyndmaterialet som jag skriver ovan. Jag har valt att göra ett ringradband eftersom det verkar vara det vanligaste bland de kvinnor av den klass från den period jag återskapar. Tråden och tofsen är gjort av samma silke som mitt hårband och kantväven på min klänning eftersom jag hade så mycket kvar av det. Jag tycker om att färgerna inte matchar – det ser man rätt mycket under 1300-talet. Tråden är enkelt gjord av två tvinnade trådar av silket – jag hade egentligen velat brickväva det som i det som finns bevarat i London, men hålen i pärlorna var tyvärr för små för det. Jag får vara noggrann och titta ofta om det skavs sönder.

My rosary is a loop rosary made of 55 beads – 50 smaller ones and 5 bigger ones. The beads are made of quartz (more specifically rose quartz – being a geologist I need some fancy looking minerals even in the medieval life) which might not have been the most common, but there are, as written above, finds of quartz beads. I’ve chosen to make a loop rosary since it seems to be the thing used by ladies of the standards I’m aiming to recreate. The string and tassel are made of the same silk as used in my filet and the edgeweaving on my dress since I had so much of it left. I like the mismatching in colours – there are a lot of mismatching going on in the 14th century. The string is simply two threads plied together – the holes in the beads were not big enough to make a tablet woven braid which is what I would have wanted. I will have to be careful with tearing.

References
Egan, G., Pritchard, F. (2002), Dress Accessories 1150-1450, Woodbridge: The Boydell Press

http://paternosters.blogspot.com/

http://paternoster-row.medievalscotland.org/

Ett hårband – A hairpiece

Mitt inlägg om kjollängd igår gav rätt ordentligt gensvar. Jag blir glad för era tankar om mina åsikter så om det är något ni funderar över så skriv gärna en kommentar! Om ni inte vill skriva offentligt så kan ni skicka ett privatmeddelande till mig på min facebooksida eller skicka ett mejl på recreatinghistory[at]gmail.com

My post on skirt lenght yesterday gave quite the response. I’m happy to recieve your thoughts on my opinions so don’t hesitate to comment! If you don’t want to comment publicly then send me a private message on my facebook page or send me an email at recreatinghistory[at]gmail.com

Pearls for decoration

När jag köpte silket till kantväven på min bärnstensklänning så räknade jag ganska högt på hur mycket jag behövde. Det ledde till att jag hade rätt mycket silke över att göra andra saker med. Det första som slog mig att jag kunde göra var en filet, eller ett hårband. Ett sånt som nämns i Textiles and Clothing, ett sånt som Elina på Neulakko så fint har återskapat. Efter att ha läst på lite om originalet från London så insåg jag att mitt silke skulle bli nästan perfekt att väva med

When buying silk for the edgeweaving on my amber dress I overestimated the amount needed quite bad. That lead to me having lots of silk left to do other things with. My direct thought fell on the filet mentioned in Textiles and Clothing and the beautiful reproduction made by Elina at Neulakko. After reading up on it I realised that the silk I had would be almost perfect for the job.

Silver flowers for a circlet. Dated “medieval”, Badeboda, Sweden. SHM 8285:14

Dessa hårband verkar framförallt vara ett mode från första halvan av 1300-talet. Artefakten i Textiles and Clothing är daterad till just första halvan av 1300-talet och tittar man i tidiga manuskript så ser man dem lite här och var.

The fillet with embellishments seem to be mainly a fashion seen in the first half and mid part of the 14th century. The piece in Textiles and Clothing is dated to the first half of the 14th century. Looking through manuscripts you find it in various early illuminations.

Three ladies from the Luttrell Psalter (Add MS 42130, 1325-1340)
From left: A Book of Hours (14th century), Roman de la Rose (MS 1126-1127, 1325-1375), Parfait du Pain (BNF Fr. 12565, mid 14th-century)

Man hittar hårbandet i konst från senare delen av 1300-talet med, både på gravhällar och i manuskript. Här förekommer odekorerade hårband något oftare.

In the later half of the 14th century there are some effigies with different hairpieces and you do find the filet in manuscripts as well. Undecorated filets seems to be a bit more common in the later half.

Bust of Marie de France, ca. 1381

Margaret Zouch, second wife of Robert Willoughby. Dated 1391. The left one is a drawing of the original piece.
From left: Fais et dis mémorables des romains (BNF Ms. fr. 9749, 1376), Roman de la Rose (Date d’édition : 1395-1405), Manuscript BLB Donaueschingen 79 Weltchronic (1365), Grandes Heures de Jean de Berry (1400-1410)
Jag följde instruktionerna i Textiles and Clothing och använde 26 brickor och mitt silke är tvinnat, precis som i originalet. De yttersta två brickorna på varje sida träddes i fyra hål medan de 22 brickorna i mitten bara träddes i två hål. Totalt var det 60 trådar i väven. Sen var det dags att väva. Det tog väldigt lång tid, men det är framförallt för att jag ville att bandet skulle bli perfekt. Jag har valt att inte fodra det på baksidan – bandet är så pass stabilt i sig själv.

I followed the detalied instructions in Textiles and clothing and used 26 tablets, and I’ve used a plied yarn as in the London piece. The outer two tablets on each side were threaded in all four holes and the middle 22 were threaded in only two holes. In total that is 60 threads. Then it came to the weaving. It was very slow, but that was because I wanted it to be perfect. I’ve chosen not to line it since it’s stable on its own. 

Close-up on the 1 cm wide band. 

När jag var färdig behövde jag bestämma vad jag skulle göra med det. Det finns flera avbildningar som visar dekorerade hårband och några som visar helt odekorerade sådana. Londonfyndet visar spår av att något har varit fastsytt på det. Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra – mitt band är väldigt fint på egen hand, men jag kände att jag ville göra något mer. Det slutade med att jag sydde på några sötvattenpärlor. Inte för mycket, men inte för lite heller. Det är enkelt att ändra på om jag vill med, jag funderar på att beställa några fina saker och sy fast senare.

When I was finished I had to decide what to do with it. There are several illuminations showing embellished filets and some showing simple ones as well. The London piece has traces of sewing on it, it once was decorated and I gave it some proper thought. Even though my piece is beautiful on its own I finally decided to sew on some pearls. Not to much, but not to little either. It’s easy to change as well if I want to – I might order some other decoration for it later.

The decorated filet

Hårbandet är 1 cm brett och väven är 57 cm lång exklusive flätorna. På det hela taget är det ett mycket fint hårband som jag är väldigt glad för.

The filet is 1 cm wide and the woven part is 57 cm long withouth the ending braids. At the end it’s a very nice filet which I’m very happy for. 

Wearing it with braids
Wearing it with a frilled veil

A close-up. The lovely hairpins are made by Lisa Hjelmqvist

Nu kan jag bocka av ytterligare en grej på min lista med saker att göra.

Now I can check this of my list of things to do. 

Summering av 2014 – A summary of 2014

2014 är över och vi har klivit in 2015. Eftersom resten av bloggvärlden verkar göra såna här summeringar så tänkte jag att jag för en gångs skull skulle hänga på och göra en med, fast i min egen tappning på temat Tre.

2014 is now over and we’ve stepped into 2015. Since I’ve seen many bloggers writing posts like these I thought that I, for once, could write one as well, but in my own way in the theme of “Three”

Här kommer mina tre…

Here are my three…

…bästa minnen från återskaparåret:
1. Hollola. 
Maten, sällskapet, lärdomarna. Det var det första eventet jag arrangerade för Carnis och det var inte riktigt så illa som jag hade trott. Vi hade det väldigt trevligt och vädret var riktigt härligt. Varmt som tusan, men vi hade en sjö att svalka oss i som tur väl var. Det var väldigt trevligt att få träffa det finska gänget igen och precis lika trevligt att lära känna alla nya människor. Tack, Mervi, för att du bjöd in oss!
2. Växtfärgningen på Ekenäs. 
Jag fick för första gången prova på att växtfärga ute i fält och det var både hur kul som helst och blev riktigt bra! Trots att vädret var kasst höll vi oss glada och rörde förväntansfullt om i grytan. Resultatet av färgningen blev för min del en fin fruhätta.
3. Vårpicknicken med Svarte Skåning
Mitt under den fina våren tog vi oss ut i skogen i våra kläder för att umgås och äta gott. Medeltidsmat, glückshaus och himla fint väder gjorde dagen till ett väldigt härligt minne!

…three best memories from the reenactor year:
1. Hollola.
The food, the company, the things I learned. It was the first event where I arranged the trip for Carnis and over all it went well. We had a very good time and the weather was splendid! It was very hot outside, but luckily we had a lake to swim in and cool ourself down. It was very nice to meet the Finnish lot again and to make new acquaintances. 
Thanks, Mervi, for inviting us!
2. Plant dyeing at Ekenäs
For the first time I got to dye in camp, over fire. It was a really great experience and the result came out better than I expected. Even though it was bad weather we kept ourselves happy, stirring in the pot. The result of my piece came out to be a nice open hood. 
3. The spring picnic with Svarte Skåning
In the middle of the wonderful spring we ventured out in the Scanian forest to have a picnic. We brought medieval food, our clothing, the Glückshaus game and had a splendid time in the great weather. That is a really nice memory.

Carnis at Hollola


Dyeing with walnut at Ekenäs


Two of the dishes at the picnic


…bra saker jag gjort under året:
1. Blivit bättre på att blogga.
I början på året bestämde jag mig för att börja blogga på ett annat sätt och jag tycker att resultatet blivit jättebra! Nu är min blogg lite mer som en blogg jag skulle vilja läsa själv.
2. Utökat mitt referensbibliotek!
Fler roliga böcker, avhandlingar och rapporter har hittat in i min bokhylla! Ett stort gäng flyttade in när jag lästa på Arkeologen i Lund och biblioteket där rensade ut böcker inför stundande flytt, men jag har också köpt på mig ett gäng samt fått några som presenter och  julklappar.
3. Ordnat säker förvaring till mina prylar.
VIKTIGT VIKTIGT! Efter att ha läst och hört skräckhistorier om skadedjur så tog jag äntligen tag i att ordna med säker förvaring till mina plagg och tyger.

…good things I’ve done this year:
1. Become a better blogger
A bit into this year I decided to change the way I blog for the better, and I think I’ve succeeded. Now my blog is more like a blog I would like to read.
2. Bigger library of reference literature. 
More great books, papers and articles have found its way to my book shelves. A lot of them moved in when I studied at the Institution of Archaeology in Lund and their library gave away or sold cheaply the literature they wouldn’t bring in their coming move. The rest were either gifts or bought by myself.
3. Safe storing
Finally I got around to buy proper, airtight, boxes for my clothes and fabrics. It was long overdue and I am so very thankful that nothing happened, that I got no bugs before I secured my most precious things.

Perfect gifts! Books, wool combs and a photo album




…saker jag skulle kunna göra bättre:

1. Tidsberäkning
Som många andra så är jag lite väl optimistisk när det gäller hur mycket tid jag tror något kommer ta. Jag trodde exempelvis att jag skulle hinna sy upp något att ha på Thomanders Jul, men det insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle hinna med. Jag hade tänkt hinna med några fler utmaningar i The Historical Sew Fortnightly, men jag har fokuserat en hel del på skolan så sömnaden har fått stå lite åt sidan.
2. Att värdera mitt eget arbete.
Jag vet om att jag gör bra grejer, att källbasen för dem är god och att jag syr väldigt noggrant och fint. Ändå är jag inte riktigt “där” än. I år ska jag vara stolt över mig själv och mina prylar och verkligen lita på mig själv och mina kunskaper!
3. Research!
Stående inslag på min “att-göra-bättre”-lista. Man kan alltid hitta fler källor, läsa mer texter eller kanske bli bättre på att tolka bilder. 

…things that I could’ve done better:
1. Time estimation 
I am so bad at estimating how much time I have and how long things will take. I thought that I during the autumn would have made a whole 1840s outfit but that sure didn’t happen. I would have wanted to finish some more of the Historical Sew Fortnightly challenges, but I’ve been to focused on studying.
2. Valuing my work
I know that I make very nice things, with good research and neat stitching, but I’m still not “there” yet. This year I shall be proud and really trust myself and my ability.
3. Research
One can always become a better researcher! There are always more sources to be found, more texts to be read and better ways to interpret illuminations. 

…plagg jag är mest nöjd med:
1. Min 1840-talsunderkjol.
2. Min fruhätta och den research jag gjort om plagget i sig.
3. Min knäppta hätta med 32 stycken miniknappar.

…items I’m most pleased with:
1. My mid- 19th century petticoat.
2. My open hood and the research I’ve made about the garment.
3. My buttoned hood, with 32 tiny buttons.

My 1840s petticoat


My open hood


The buttoned hood

En kort summering av mitt år – Gott nytt år på er alla!

A short summary of my year – Happy New Year to you all!