Category: research

Livstycke

Livstycke and jewellery

Two years ago I took a short course in the sewing of the Blekingedräkt at Blekinge Folkhögskola, taught by Lina Odell who is part of Blekingelivet. As one of the parts of the course we went to Karlshamns Museum to look at preserved originals in their collection. What a treat that was, and what lovely pieces they had in the collection!

One of my favourite pieces in the collection is a livstycke, a waistcoat, in blue silk damask – KN 6656. There are some similar livstycken preserved in different museums, that all show off the beautiful pattern of the fabric on the back. I’ve posted some of my pictures of this particular livstycke below.

Livstycke from Nordiska Museet, beginning of the 19th century. NM.0061899

Already when seeing these beautiful pieces I felt the urge to recreate one for myself, so when my mum Annette and I went to Gotland in 2019 to attend Battle of Wisby we took half a day off to go to Sidengården and buy ourselves some fabric. Annette also made the incredible effort of weaving the lining fabric for both of us, which is a linen/cotton blend. I dyed a white silk ribbon with onionskins and oakleaves to get the golden orange colour below. Many extant pieces are edged with silk ribbon in contrasting colour, and I thought this combination would work beautifully.

Damask from Sidengården, plantdyed silk ribbon and handwoven linen/cotton

To assemble it all I used the way the extant pieces I’ve seen was sewn, which I noted in a little journal I keep for my Blekingedräkt. The outer fabric and lining was basted together, then the side and shoulder seams of the outer fabric was sewn together with backstitches and pressed down, and the lining was folded over itself over the seams and then sewn down with hemming stitches. Some of the pictures of the first original piece above show this beautifully. Then, all edges were folded in and sewn together with a whip stitch, except for the bottom which was lined with the outher fabric after the little gores were sewn in. The bottom instead was covered with the golden silk ribbon. Lastly, a couple of rows of stab stitching was sewn along the two mid front panels, and hooks and eyes were fastened. A good press later, and my new livstycke was done.

This is one of the pieces I’ve made that I’m the most proud of. I think it turned out beautifully, and I can’t wait to get to use it more!

Luvtallrik

One of the more fascinating and beautiful pieces of the Blekinge folk costume is the Luvtallrik. It is a piece of headwear that was worn under the scarves, or by itself if you were a youngster. It is said that the bride should put it on on the third day of wedding, but it is not really clear in what way they were actually used.

If you are able to read in Swedish, or comfortable with using Google Translate, I suggest you head over to Blekingelivet and read their post on the Luvtallrik to get even more information as well as a short tutorial on how to put it on. You can find it here.

There are several luvtallrikar preserved in the museum archives, both at Nordiska Museet, the local museum in Karlshamn as well as Blekinge Museum. They basically consist of an embroidered circle of red woolen fabric, quite often decorated with metal lace, sequins and other shiny things. To keep its shape it is most often stabilised with a wooden plate, which could be a reason for the name, as tallrik is the Swedish word for plate (as in plate for food). Sometimes they are seen with bands hanging from the bottom of the piece, and it is thought by some that the bands only were attached when the headpiece was worn by itself. Most often they were covered with a thin white scarf, a scarf that would be a little bit transparent so the bright red would be seen through it. Kerstin shows a couple of ways to tie the scarf over her luvtallrik in the link above.

My luvtallrik is embroidered with silk from DeVere Yarns, which originally was intended for some brick stitch-embroidery, but I’m way happier with this. The addition of the gold thread is based of a luvtallrik at Nordiska Museet that can be seen both in the pictures above and on this page, and the flower in the middle draws inspiration from this piece, also at Nordiska Museet.

A picture of my luvtallrik in the making together with my recently finished apron.
A close-up of the gold thread and gold lace.

I rushed to finish it late at night, on the evening before I went out and took the photos in the snow that I showed in my last post. Here are some of the photos again that show of the luvtallrik a little bit extra!

Blekingedräkt: An apron and a skirt

For many years I’ve had two fabrics in my stash. One meter of a wonderful, white, printed cotton lawn, and a couple of metres of a vividly red, handwoven and plant dyed, woolen twill. Both fabrics has kind of a story to them. The cotton lawn I got as thanks/payment for allowing some of my photos to be shown on an exhibition, and the wool twill I bought on an online auction. The seller lived up north in Sweden and had wrote in the item description that the fabric was woven by her grandmother, and after a little email correnspondance I was told by the seller that her grandmother had lived in Blekinge – the county I grew up in! A wonderful coincidence.

I had always had a plan for the cotton lawn to become an apron, and the wool twill to become a skirt, but it wasn’t really until this year I properly decided that I was going to make an apron and a skirt for my folk costume of it. As always, I find a lot of inspiration in original garments and items, as well as from the amazing women who run Blekingelivet.

Högtidsdräkt – Festive wear
In the mid 19th century – as today – people would dress up for special occasions. . Church on Sundays had its own particular dress, and everyday wear was something different. Weddings, some Christian festivals, etc., meant to dress up in the absolute finest.

See more images on my Pinterest board on Blekingedräkt

The skirt
Looking at what’s in the museums collections and in paintings from the time, it looks like red skirts are common for the absolute finest clothing. Often red skirts with woven patterns (i.e. this one that is seen to the left below), or with silk mixed in, but also some less fancy with just a plain weave, barely fulled wool (like this, seen to the right below). In written and/or oral sources, it is said that the red skirt could have been used by the bride, and otherwise when you wanted to look your best (Swe: “annars till fint”). (Nordlinder, E. 1987)

I have mainly based my skirt off of the left one in the photos above, with the exception of the fabric. My fabric is, as I wrote before, is a handwoven wool twill, with no pattern what so ever. The original has quite a big piece of linen fabric at the front – in Swedish called sparvåd, or djäknalapp. It is there to save the precious fabric, since it is not visible when you wear your apron on top – as you always should. In some instances they have also saved on some of the silk ribbon following along the hem in the same fashion. Smart right? Since I had a limited amount of fabric, I decided to do the same with my skirt. I picked out some handwoven linen scraps from my stash to act as the sparvåd, and sewed my skirt.

A bridal skirt from Blekinge. Notice the linen piece, and also that the fabric below it isn’t the same as the rest of the skirt.

My skirt is entirely handsewn, as I prefer to sew things by hand. It has a waistband, and the skirt is sewn to this. In the front it is flat, with knife pleats going inwards over the hipbones. Over the rest of the skirt the fabric is gathered with what was supposed to be parallell gathers, but the gathering thread broke as I was fixing the gathers. Ah well, such things that happens – we’ll see if I ever get around to fix it. On the left side of the linen piece there is a slit, to get in and out of the skirt, which closes with hooks and eyes. In the future I plan to put a silk ribbon along the bottom, but otherwise it is now done.

The apron
The fabric of my apron might not be perfect. Historically it would have been in a fabric called linong, a thin cotton weave with woven in pattern, as the gorgeous apron that is this museum piece, or this one that is held in the collections of Blekinge Museum – both pictured below. Mine is, as I stated above, a printed cotton lawn, but it gives the same expression as the woven one would.

Here the bride is wearing a red skirt and a white, see-through apron in the painting “Church-wedding in Blekinge”, by Bengt Nordenberg.

My apron is quite simple. It is hemmed with narrow hems in the side, and a wide one at the bottom. The wide hem at the bottom is also mentioned in passing in Nordlinder, 1987, when an oral source tells about the aprons used at the Christian confirmationm, and also in Dahlin’s writing from 1937. My apron is gathered to a waistband that continues out from the skirt of the apron for 15 cm, and is then finished with ties. Much like the apron I made in 2015, except that this one is gathered all the way, and that the ties are different in length.

Now, I’ve been thinking a bit about the pairing of specifically these two items. I don’t really think that a see-through apron like this one would have been worn with skirt with a linen piecing, since part of the point of wearing it over a dark skirt is to have the pattern of the apron shine through. So, they don’t quite match in the end. I’m not sad though – I see it as a reason to make new skirts and aprons. Lucky me! 😉

Literature
Dahlin, I. Blekingedräkten. Blekingeboken (1937). – New print from 1987 by Blekinge Läns Museum

Nordlinder, E. (1987). Kvinnligt dräktskick i Jämshögs socken i Blekinge. Stockholm

D10584: Den färdiga klänningen – The finished dress

There is quite a lot of fabric at the hem

Äntligen är min Herjolfsnesutmaningsklänning färdig! Jag har använt den i ofärdigt skick sedan sista helgen i maj då vi var på Ekenäs Riddarspel, men nu efter Middelaldercentret har jag tillsist tagit mig i kragen och faktiskt gjort färdigt den helt och hållet.

Om ni inte läst mitt inlägg med den forskning jag gjorde inför sömnaden av klänningen så gör det! Ni hittar det här.

Now at last my Herjolfsnes Challenge dress is finished! I’ve been using it since the last weekend of May in an unfinished state, but now after Middelaldercentret I’ve finally got around to actually finish it completely.

I’ve written a blog post about my research and thoughts prior to cutting the fabric. You can read it here!

This is from the last post where it didn’t have pocket slits yet

Photo: Christine Carnie. Here, at Middelaldercentret, the dress have pocket slits, though not visible in the photo

Jag är väldigt glad för min klänning. Den har redan lyckats med allt den var tänkt för. Jag ville ha en klänning som lätt kunde dras över huvudet, med fickslitsar, som man kan ha ensam när man behöver ta en tur på toaletten på morgonen och inte vill fippla med snörning på en tajt klänning, eller som ett extra lager för värme och skydd mot regn under råa dagar. Till sist ville jag ha en surcote som en lägre-stånds-persona kan ha och fortfarande ser sådär supersnygg ut. Den här klänningen gör allt det och lite till.

I am very happy with my dress! It’s already served its purpose well – I wanted a pullover dress with pocket slits, for chilly mornings when you need to go to the loo and doesn’t want to fiddle with lacing and tight dresses, for cold and rainy days to warm you, and to be able to wear as an outer layer for a lower class persona and still look fabolous! It can do all these things and more.

Vilka ändringar har gjorts från originalplanen?
De största skillnaderna från min plan är framförallt två saker. Jag ville handspinna all sytråd jag skulle använda till klänningen, men av olika anledningar blev det inte så – framförallt på grund av tidsbrist. Istället har jag kompromissat och använt handspunnen tråd och garn till synliga sömmar. Det är alltså de bindande sömmarna som sytts från utsidan, den brickvävda fållen, pricksömmen/stickningarna och ögleflätan. Jag använde ett maskinspunnet, men väldigt trevligt, tunt, kamgarn till att fälla sömmarna med.

What changes to my original plan has been made?
The main differences from what I set out to do are two things. I wanted to spin all the sewing thread for the project, but I realised that I wouldn’t have the time. Instead I compromised, and I did so by “only” using hand spun yarn and thread for the visible seams, i.e. the binding seams which were sewn from the right side, the tabletwoven hem, the stabstitches and the fingerloop braid. Then I used a nice and thin, worsted, yarn to fell the seams.

Two rows of stab stitches along the sleeve hem and slit

Fingerloop braid along neckline

Close-up of the braid

Inside and outside of pocket slit. It’s first hemmed, then has one row of stabstitches and then the braid to reinforce it

Tablet-woven hem and felled seams

Den andra skillnaden har mest att göra med tygbrist. Jag fick skarva en av ärmarna i höjd med armbågen. Det ser dock inte dumt ut, och nummer 63 har en söm på ungefär samma ställe.

The second of the differences has to do with me not having enough fabric. I had to piece one of the sleeves at the height of the elbow. It doesn’t look bad though, and number 63 has a seam at about the same place.

Here the piecing is visible. You can also see it in the photo above

Vad skiljer från originalet?
Utöver den extra ärmsömmen är det framförallt en sak som skiljer. Det kanske inte är så uppenbart vid första anblick, men det står ut för mig. Sömmarna som delar mitt fram- och mitt bak-kilarna verkar inte vara fällda enligt SStJ (åtminstone ser det ut så på illustrationerna). Likaså den falska sömmen i ena sidostycket är inte heller fälld enligt SStJ. Jag har läst båda böckerna flera gånger, noggrant som bara den, men jag har ändå lyckats missa det. Om jag ska skylla på något så skulle det vara att den informationen inte står under sidorna om just det plagget utan i den allmänna sektionen om sömmar, men jag har egentligen bara missat det. Det innebär alltså att jag har fällt alla sömmar. Ingen jätteförlust – jag är fortfarande glad.

What differs from the original?
Other than the additional sleeve seam there is one obvious thing that differs from the original. Or perhaps not that obvious or even that visible, but to me it stands out. The seams in the middle thats separating the front and back gores is described in WitE as not felled (at least when you look at the illustration). Likewise for the false seam in one of the side gores. I’ve read the book several times and have somehow missed that specifik feature (if I were to blame something it would be that it’s not written in the section about the garment, but I really don’t have anything to blame for me missing it). That means that I’ve felled all the seams. Not a big loss – I’m still very happy.

Utöver det är det bara ett par saker som skiljer från originalet. Tyget är maskinvävt och har inte samma tråd/cm som originalet. Jag har förlängt min klänning, vilket jag skrev om i mitt forskningsinlägg. Sen är det säkert några smågrejer till som inte stämmer, saker som inte skrivits med i någon av böckerna – sånt som man bara vet om man kan studera originalen själv (förutsatt att det bevarats). Jag anser att jag har gjort ett välgjort plagg som uppfyller min krav på mig själv som hantverkare och reenactor. Jag tror att min klänning hade passerat utan större chock om den flyttades bak i tiden.

Other than that there’s a few things that differs from the orignal. The fabric being machine woven and not weft faced, for one, the lenghtened hem which I wrote about in the research post and some other minor things, together with those things that haven’t made themselves into any of the books about the Herjolfsnes garments. Things you would only know if you’ve examined the garment yourself. I believe that I have made a really nice garment, true to my standards as a reenactor and a craftsman, and I do think that it would pass well if I was transported back in time.

Side panels

Close-up of the tablet woven hem

Slutsatser
Det här projektet har fått mig att inse att vissa detaljer på Herjolfsnesplaggen finns där av fler än de uppenbara anledningarna. Ta ögleflätan som är ditsydd på fickslitsarna som exempel. Innan jag gjorde mitt plagg hade jag antagit att den fanns där som förstärkning. Förstärkning i form av skydd mot slitage för kanterna – ungefär som den brickvävda nederkanten – men det var visst inte så enkelt skulle det visa sig. Jag gjorde mina fickslitsar innan jag åkte till Middelaldercentret och fållade dem och förstärkte med pricksöm. Anledningen till att jag inte satte dit flätorna på en gång var för att jag skulle göra dem på eventet. Sen en kväll när jag tog av mig klänningen råkade jag dra i fickslitsen och den sprack. Panik! Eftersom slitsen är skuren mitt i panelen och tyget är hyfsat lösvävt så var det inte tillräckligt att fålla och pricksömma. Det är därför ögleflätan behövs som förstärkning. Den gör det i princip omöjligt att ta sönder tyget på samma sätt som jag gjorde!

Conclusions
This project have made me realise that some of the details on the Herjolfsnes garments have more than obvious reasons for being there. Like the fingerloop braid sewn to the pocket slits. Before making my garment I understood that it was there as a reinforcement, but I thought that it was mostly to protect the edges – like the tablet-woven hem – but life proved me otherwise. I made the pocketslits before going to Middelaldercentret; cutting them, hemming and reinforcing them with stab stitches. I didn’t attatch the braid because I was supposed to make it during the event. Then one night when I undressed I accidently pulled in the pocket slit, leading it to rip… Panic moment there for sure! Since the slit was cut in the middle of the panel and the fabric was a bit too loosely woven it wasn’t enough to just hem it and reinforce with stab stitches. That is why the fingerloop braid is very much needed as a reinforcement. It makes it almost impossible to break the same way as I ripped mine.

A tear in my not even finished dress 😦

Det resulterade i att jag hastigt lagade revan och sydde på förstärkningsflätan. Jag är inte så ledsen egentligen – det har gett mig möjligheten att förstå varför förstärkningen finns där och så har jag fått en cool lagning. Varför den är cool? För det ger mer liv till plagget. 

This resulted in a mend and me hastily sewing the fingerloop braid to the slits. Actually I’m not that sad – it has given me the opportunity to see why the reinforcement would be needed and I have an awesome mend. Why is it awesome? Because it gives more life to the garment!

And now it’s mended. 

Som jag skrev tidigare – jag tror att den här klänningen inte skulle vara allt för uppseendeväckande om den hamnade på 1300-talet. Åtminstone med den kunskap vi har om perioden nu. Jag kommer vara nöjd och glad för den här ett långt tag framöver.

As I wrote earlier – I think that this would pass well if I was transported back to the 14th century, at least with the knowledge we have about the period now. I will be happy with this one a long time.

Till sist vill jag bara dela med mig av Annettes fina klänning! Den är gjord efter samma mönster som min, men i ett annat (handvävt!) tyg. Den är så himla fin!
And I just wanted to show you Annette’s wonderful dress too. It’s made after the same pattern as mine but in another (handwoven!) fabric. It’s so beautiful!
Look how nicely it’s folding!

So beautiful. Both dress and you, mum!

D10584 – Före tillskärning – Before cutting the garment

Det här inlägget är främst till för att samla den forskning jag har gjort inför sömnaden av mitt Herjolfsnesutmaningsplagg. Jag listar de steg och ämnen som jag har funderat över, och skriver om mina fynd och slutsatser. Artikeln fokuserar främst på plagget med museumnummer D10584, eller också Nörlund nummer 42, men jag jämför även det med de andra plaggen från Herjolfsnes och andra plagg från medeltida Europa. Jag kommer använda följande förkortningar för olika böcker jag tittat i. SSTJ står för Som syet till jorden (den danska originalversionen, den engelska översättningen heter Woven into the Earth) och MGR för Medieval garments reconstructed. När jag citerar Östergård gör jag det på engelska och därför, vilket kanske är lätt förvirrande, hänvisar jag till den engelska översättningen, alltså Woven into the Earth, och sidhänvisningarna är alltså till den engelska versionen.

This post will mainly gather the research I’ve made prior to sewing my Herjolfsnes Challenge-garment. I list the stages and cathegories I’ve given thougt, and write about my findings and conclusions. The post focuses on the garment with museum number D10584, or Nörlund no 42, but I will also correlate it to the other Herjolfsnes garments and to extant medieval garments found around Europe. I will use SSTJ as short for Som syet til jorden (the original, Danish, version of Woven into the Earth) and MGR for Medieval garments reconstructed. When I cite Östergård I do so from the translated version of SSTJ, i.e. Woven into the Earth, and the page numbers will refer to that, English, version. 

D10584, or Nörlund no 42. Photo from kostym.cz

Vad står skrivet?
D10584 är en plagg av Nörlund typ Ib, “which are tight-fitting with gussets inserted in the front and back and with between four and eight side pieces which give them outward-flaring fullness from around waist height. The garments are for pulling over the head, with round or oval neck openings.” (Östergård, 2004, p 128). Andra Grönlandsplagg som tillhör typ Ib är D10580, D10581, D10582 och D10583.

Plagget ansågs vara en herrkjortel enligt Nörlund, baserat på placeringen av fickslitsarna i förhållande till låret. Den slutsatsen är ganska spekulativ enligt mig – varför skulle en lägre placerad fickslits indikera att det är ett herrplagg? Det enda sättet att få ett definitivt svar skulle varit om plagget hittades på en kropp, alltså buret av personen när den begravdes. Då skulle det vara möjligt att göra en osteologisk analys av skelettet för att bestämma könet på individen, och inte ens då skulle resultatet vara helt säkert.

What is written?
D10584 is a Nörlund type Ib, “which are tight-fitting with gussets inserted in the front and back and with between four and eight side pieces which give them outward-flaring fullness from around waist height. The garments are for pulling over the head, with round or oval neck openings.” (Östergård, 2004, p 128). Other garments that belong in the type Ib cathegory are D10580, D10581, D10852 and D10583.

It was considered a mans kirtle by Nörlund, based on the location of the pocket slits in relation to the thigh. This is rather speculative in my opinion – why would a lower pocket slit indicate that it’s a mans garment? The only way to get a definite answer to wheter it’s a man’s or a woman’s garmet would be to find the garment on the body, worn by the person. Then it would be possible to do an osteological analysis of the skeleton to determine the sex of the individual and not even then the result would be a hundred percent certain.

Pattern illustration of no 42/D10584, from Marc Carlson, Some Clothing of the Middle Ages

Som det är nu så hittades plaggen inte burna av personerna i gravarna, utan de hade använts som liksvepningar. Det innebär att det inte ens är säkert att de egentligen tillhörde personerna de gravlagdes med, vilket i sin tur innebär att en analys av kvarlevorna inte ger ett svar på huruvida plagget tillhörde en man eller en kvinna. Man skulle förstås kunna jämföra de olika plagglängderna och sedan säga något om de resultaten, men för att det skulle ge något definitivt skulle man också behöva göra en studie av medellängden hos kvinnor och män i Herjolfsnes och först då skulle man kunna säga något om vad som var en “kvinnlig längd” och “manlig längd” på kläderna. Det är inte en analys jag varken haft tid eller möjlighet att göra, men det är såklart ett väldigt intressant ämne. Det är fullt möjligt att en liknande analys redan gjorts, så om någon vet var man kan hitta det så får ni gärna höra av er – jag skulle vara mycket intresserad av att forska mer kring det. Utöver detta skriver också Östergård att omkretsen vid både handled och ärmhål på plagget är väldigt liten, vilket talar emot Nörlunds slutsats om att det skulle vara ett herrplagg, och det leder henne till att tro att det snarare är ett kvinnoplagg.

Min slutsats är att det är svårt att säga om D10584 är ett kvinno- eller mansplagg, men i slutändan spelar det ingen större roll. Min version kommer bli ett kvinnoplagg till mig själv. Även om det i framtiden framkommer starkare bevis för att det är ett mansplagg så är det fortfarande en trovärdig tolkning av ett kvinnoplagg från samma tid.

As it is now, the garments were found as wrappings for the bodies and not worn. That means that it isn’t even certain that they belonged to the person they were buried with, which means that analysing the human remains does not give an answer to wheter the garments belonged to men or women. You could of course compare the lenght of the garments and then say something about those results, but then you would have to compare that to the average heights of the men and women of Herjolfsnes and then decide what is a “female lenght” and what is a “male lenght” of a garment. That is not something I have bothered to do, but it would indeed be an interesting topic if anyone would have the time to do it. Perhaps it has already been done, or at least something similar? I would be interested to know, so if someone knows about it, please send me a message so I could investigate. Östergård also writes that the wrist diameter and armscye are both small, which speaks against Nörlunds conclusion that it is a man’s garment, and leads her to think that it’s rather a woman’s garment.

My conclusion is that it is hard to say if the D10584 is a woman’s or a man’s garment, but in the end it doesn’t really matter. My version will be a woman’s garment for myself. Even if there will be stronger evidence in the future suggesting that it indeed is a man’s garment, it will still be a very plausible interpretation for a woman’s garment of the same time.

Some of my needles and a piece of combed Rya wool

D10584 har inte blivit C14-daterat, men ett annat plagg tillhörande samma typ (typ Ib) blev daterat till 1380-1530 (med en peak mellan 1400-1480). Dateringen behöver inte nödvändigtvis gälla för alla plagg av samma typ, Ib. Kjortlar av de andra typerna har blivit daterade till främst 1300-tal, både tidigt och sent.

The D10584 have not been carbon dated, but another garment belonging to the same type (type Ib) was dated to 1380-1530 (with a peak between 1400-1480). The dating does not have to extend to all of the garments of type Ib. Kirtles in the other cathegories are dated to mainly 14th century – both early and late.

Sömmar, tråd och tyg
Det står egentligen inte så mycket skrivet om sömmarna som användes för att sy D10584. Beskrivningen av sömmarna som användes i D10581 och D10579 är mycket mer ingående. I SSTJ så finns det ett helt kapitel som handlar om sömnadsteknikerna som användes på Grönlandsplaggen, och när sömmar specifieras i plaggbeskrivningarna så verkar de skilja sig från dessa generella beskrivningar. Det leder mig till att anta att om sömnadsteknikerna inte specifieras i plaggbeskrivningen så är de gjorda enligt den allmäna beskrivningen. På grund av det kommer jag använda mig av de sömmar som talas om i den generella genomgången (se citat nedan). Jag kommer att fälla sömmarna åt samma håll, utom i axelsömmarna eftersom Östergård i SSTJ skriver att dessa normalt fälldes åt varsitt håll.

Seams, thread and fabric
There is not much written about the actual seams that made up the D10584. The description of the seams of the D10581 and D10579 are way more elaborate. In SSTJ there is a whole chapter describing the sewing techniques used on the Greenland garments, and when seams are specified in the garment descriptions they seem to differ from the over-all description. That leads me to think that if the sewing techniques are not specified, they were sewn as described in the beginning of SSTJ. Because of that I will use the seams described in the over-all description (see citation below). I will fell the seams to one side in all seams except for the shoulder seam, since SSTJ states that those commonly were split and felled. 

“Many of the seams may have been done from the front, where one piece with a fold along the cut-off edge has been laid in over the adjacent piece. In these seams a hem stitch has been used. The seam allowance on the back is fastened in one piece to one side with tight overcast stitching down to the cloth.” Östergård 2004, page 98

Sytråden som användes beskrivs som tunn och tvåtrådig, spunnen av kammad får- eller getull. Den är Z-spunnen och S-tvinnad, och diametern är ungefär 1 mm. Till det här projektet har jag spunnit min egen sytråd av handkammad ryaull och spunnit den med en reproduktion av en medeltida slända tillsammans med mitt fiberfäste/spinnpinne.

The sewing thread is described as a thin, two-ply, thread, spun from combed sheep’s or goat’s wool. It is Z-spun and S-plied, and the diameter is about 1 mm in diameter. For this project I’ve spun my own sewing thread, made from handcombed Rya wool (Rya is a Swedish breed of sheep). I’ve spun it with a medieval spindle replica together with at distaff. 

The sewing thread

Enligt SSTJ är tyget i D10584 en 2/2-kypert. Originalfärgen på tyget var brunt, och i tabellen om färg och tråd i MGR så skriver de att varpen var tannin (färgad?) brun och inslaget mörkbrunt. I somras köpte jag ett ekologiskt ulltyg från Medeltidsmode, ett tvåfärgat tyg med olika, naturliga fårfärger, i varp och inslag, med tanken att det skulle bli ett Herjolfsnesplagg. Senare insåg vi att vi är hyfsat många som köpt samma tyg med samma intention, så kommande sommar i Visby kommer vara “all about” Grönlandsmode. Många av tygerna i Herjolfsnes har fler trådar i inslag än varp per centimeter. Mitt har det inte.

According to SSTJ the fabric D10584 is sewn in is a 2/2-twill. The original colour of the fabric was brown, and in the table about colour and thread in MGR states that the warp is a tannin (dyed?) brown. and the weft is dark brown. Last summer I bought an ecological wool from Medeltidsmode, bi-coloured in natural shades of the sheep, with the intent for it to become a Herjolfsnes garment. Later, we realised that we were several people that bought the same fabric with the same intent, so next year in Visby will be all Greenland fashion. Many of the textiles in Herjolfsnes are weft-faced. My fabric is not. 

The fabric (in bad lightning). It’s lighter in real life.



Mönster
När jag har gjort mitt mönster så har jag framförallt gått efter MGR. Mitt plagg, D10584, finns med i den boken. MGR har mönster i tre olika storlekar för varje plagg, men tillsammans med dessa mönster finns även en skiss av hur originalplagget ser ut i förhållande till storlekarna. En stor skillnad från originalplagget mot mitt mönster är att mina ärmar är lika långa. I SSTJ står det att vänster ärm är 530 mm lång och höger ärm är 430 mm lång. Det är väldigt tydligt i det första fotot, längst upp. Totalt kommer mitt plagg bestå av 13 mönsterdelar och en av dem kommer delas ytterligare med en falsk söm.

Pattern
I’ve mainly relied on MGR for the pattern. My garment, the D10584, is drawn in that book. MGR has sizes, but in the pattern diagram they’ve also added the outline of the original garment. One big difference from the original in my pattern is that I’ve made the sleeves the same length. In SSTJ it is written that the left arm is 530 mm long and the right is 430 mm long. This is very much visible in the first photo above. In all, my garment will consist of 13 pattern pieces and one of them will be divided further with a false seam.

My scaled up pattern on the floor

Mönstret har redan blivit gjort. Det blev uppskalat från MGR på mönsterpapper, och vi använde storlek S, vilken är mer eller mindre som originalet. Sedan gjordes en toile med hjälp av mönstret, men till mönstret lades även 30 cm längs nederkanten. Allt dettta gjordes med hjälp av min fina mamma, Annette. Toilen passade okej, och med mindre ändringar får jag ett ganska bra mönster.

En av de roligare detaljerna hos det här mönstret är att axelsömmen faller framåt, istället för det man normalt ser – att den sittter mitt på axeln. När jag hade på mig toilen låg axelsömmen precis nedanför nyckelbenet på mig.

The pattern have already been made. It was scaled up from MGR on paper, using the size small, which is more or less the original size. Then a toile was made using that pattern, but with 30 cm added to the bottom hem. All of this was done with the help of my dearest mother, Annette. The toile was an OK fit, and with minor tweaks I would have a perfectly good pattern. 

One of the more fun features of the pattern is that the shoulder seam is not at the top of the shoulders, but rather tilted forward. When wearing the toile the seam lies just beneath the collarbone on me. 

Me in the toile. We only had enough fabric for one sleeve.

Dekorationer och förstärkningar
Runt halshålet och fickslitsarna har en fläta, troligtvis en öglefläta (fingerloop braid) sytts fast. Åtminstone är det den sortens fläta jag drar som slutsats att de har använt efter att ha tittat på bilderna och läst beskrivningen av flätan i SSTJ. Där skriver Östergård att de antagligen flätats med öglor. Garnet jag kommer använda till detta har jag redan spunnit och skrivit om i detta inlägget.

Decoration and reinforcement
The neck opening and pocket slits are finished with a braid, presumably a finger-loop braid. At least that is what I conclude from looking at the image and reading the description of the braid, where Östergård states that they probably were braided using loops. The yarn I will use for these is already spun, and I’ve written about it in this post. 

The yarn I will use for brainds and tablet-weaving

Samma garn kommer användas till den brickvävda nederkanten. I SSTJ beskrivs denna brickväv ligga ovanpå fållen, och den täcker även en rad med singling. Singling beskrivs också i SSTJ som små förstygn, sydda i S-form längs med fållen för att förstärka den (se illustration).

 The same yarn will be used at the tablet-woven piped edging that finishes the bottom hem. The tablet weaving lies on top of the fabric, covering a row of singling, all around the hem. Singling is also described in SSTJ. It is small running stitches, sewn in S-shape along the hem to reinforce it (see illustration). 

Singling

Längs med nederkanten av ärmarna är det sytt två rader pricksöm. Till dessa kommer jag använda sytråden. De två raderna är sydda längs med fållen och slitsen på ärmen. Det finns också en rad pricksöm längs fickslitsarna, om jag förstår tabellen om sömmar och stygn i MGR korrekt. Antingen menar de fickslitsen eller ärmslitsen, men jag är böjd att tro att det är fickslitsen de menar eftersom Östergård tydligt skriver att både ärmfållen och ärmslitsen har två rader prickstygn. Om någon har den danska versionen av MGR och kan tänka sig att kolla upp vad det står där så hade jag uppskattat det enormt!

There is also some stab-stitching at the end of the sleeves. For these I will use the sewing thread. They are sewn in two rows along the hem and the slit. Also, if I interpret the table on seams and stitching in MGR correctly, there is a single row of stab stitches along the pocket slit. Either that or on the slit of the sleeve, but since SSTJ clearly states that both the hem and the slit of the sleeve have two rows of stab-stitching, I lean to think that it is the pocket slits that have the single row. If anyone have the Danish copy of MGR and could check what it says there for me I would be grateful!

Stab-stitching on hoods I’ve made



Andra plagg i Europa
Baserat på det stora antal plagg som troligtvis användes på medeltiden så är det ett väldigt litet urval som överlevt till idag. Ändock har vi ett antal plagg från perioden som kan användas för att ge en bild av hur medeltidsmänniskan var klädd.

Konstruktionsmässigt är Grönlandsplaggen väldigt speciella. Det finns inte riktigt några andra plagg som är gjorda med liknande konstruktion. Endast små detaljer, så som axelsömmens position på D10584, går att hitta hos andra plagg. I det här fallet så går den framflyttade axelsömmen även att finna på Moy-Bog-kjorteln (se Carlson, 2006). Utöver den lilla detaljen så skiljer sig Moy-Bog-kjorteln ganska ordentligt från Grönlandsplaggen.

Other garments around Europe
Based on the amount of garments that probably were used in the medieval times, the ones that have survived to today are very few. Non the less, we have some garments from the period that can be used to give a hint about how the medival people dressed. 

The Greenland garments are very special construction wise. There are not really any other garments from the period that are similar in construction. Only small features, such as the position of the shoulder seam on the D10584, can be seen in other garments. In this case the forwarded shoulder seam can also be found in the Moy Bog garment (see Carlson, 2006). Other than that, the Moy Bog garment differs a lot from the Greenland garments. 

Difference in warp placement for tablet-woven edges.

Kantvävning med brickor kan man hitta på många ställen, men genomförandet skiljer sig något från plats till plats. Här tänker jag framförallt på kantvävningen på textilierna från London – specifikt den ärmkant som blivit kantvävd vid knapphålen. När den beskrivs i Textiles and Clothing så verkar det som att kantväven ligger utanpå kanten. Kantväven på Grönlandsplaggen ligger snarare ovanpå kanten – en skillnad jag försökt illustrera ovan.

Tygerna från Herjolfsnes är nästan alla 2/2-kypert. I Europa under samma tid är de vanligaste bindningarna 2/1-kypert och tuskaft.

Tablet-woven edges can be seen in more than one places, but the execution of it differs from piece to piece. Here I am thinking mainly of the tablet-woven edges in the textiles from London – specifically the edge of a sleeve with button-holes. When decribed in Textiles and Clothing the edge seem to be just that – an egde. The tablet-weaving on the Greenland garments rather lies on top of the edge. I’ve tried to illustrate the difference above. 

The fabrics found in Herjolfsnes are almost all in 2/2-twill. In Europe at the same time, the most common weaves are 2/1-twill and tabby.

Kommande steg
Nu är nästa steg att klippa ut delarna ur tyget – något jag trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget, men vardagslivet har hängt mig i hasorna och jag har fått prioritera annat. Jag har också lärt mig att sticka strumpor, vilket jag trodde att jag aldrig skulle lära mig. Det innebär att jag övar på den färdigheten ganska mycket. Men! Snart kommer jag ta mig samman och klippa ut och börja sy, för egentligen kan jag inte bärga mig!

Next steps
Now I need to cut the fabric. I thought I would have done that by now, but everyday life have caught up with me and I’ve had to prioritise other things. Also, I’ve learnt how to knit socks, which I never thought I would. That means that I’m practicing that skill quite a lot. But! Soon I will bring myself together to cut the fabric and start sewing, because I can’t wait, really!

My first ever knitted socks! Tiny ones, but still

References
Carlson, I. M. (2006). Some Clothing of the Middle Ages,
http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html

Crowfoot, E., Pritchard, F., & Staniland, K. (2006). Textiles and Clothing, c. 1150-c. 1450 (Vol. 4). Boydell Press.

Fransen, L., Nørgaard, A., & Østergård, E. (2011). Medieval garments reconstructed: Norse clothing patterns. Aarhus Universitetsforlag.

Østergård, E. (2004). Woven into the earth: textiles from Norse Greenland. Aarhus Universitetsforlag.

Herjolfsnes Challenge warm-up – D10606

Innan jag börjar på mitt stora Herjolfsnesutmantingsprojekt ville jag göra något mindre. Både för att jag ville prova lite tekniker, såsom att skala upp mönster från Medieval Garments Reconstructed och sömnadstekniker, och för att jag ville börja (och bli färdig med) något mindre. Jag bestämde mig för att göra hätta nummer D10606, eller Nörlund nummer 78.

Jag har ett långtidsprojekt som började med att jag sydde den ärmlösa överklänningen i somras. Mitt mål är att ha ett fullt set med kläder i samma tyg. Det innebär en kjortel, en överklänning och en hätta för min del. Överklänningen är färdig och nu även hättan.

Before starting on my big Herjolfsnes project I wanted to do something smaller. Both because I wanted to try the techniques, like scaling up a pattern from Medieval Garments Reconstructed and the sewing techniques, and because I wanted to get going and finish something smaller. I decided to make the D10606 hood, or Nörlund no 78. 

I have a long term project going that started with the sleeve-less surcote last summer. My goal is to have a complete set of clothing in the same fabric. That means a kirtle, surcote and a hood for me. The surcote is done, and now the hood too.

För att göra den här hättan har jag framförallt använt två böcker om Grönlandsfynden; Som syet til jorden (engelska översättningen heter Woven into the Earth) och Medieval Garments Reconstructed, som källor. När det gäller sömnadstekniker så har jag i första hand konsulterat Som syet til jorden (SSTJ) och i andra hand Medieval Garments Reconstructed (MGR), och när jag gjorde mönstret följde jag det i MGR tillsammans med informationen som finns given SSTJ.

To make this hood I’ve mainly used the two books on the Greenland garments; Som syet til jorden (Danish version of Woven into the Earth) and Medival Garments Reconstruced, as sources. For the sewing techniques I consulted Som syet til jorden (SSTJ) in first hand, and secondly Medieval Garments Reconstructed (MGR). When making the pattern I followed the drawing in MGR, combined with the information given in SSTJ. 

Mönstret
Som jag skrev ovan så använde jag uppritningen av mönstret i MGR tillsammans med informationen om och fotona av hättan i SSTJ. Mitt mål var att komma så nära originalet som möjligt och jag tycker att jag kommer väldigt nära. Den enda skillnaden mönstermässigt är att jag missade att det var en skarv på struten. Jag märkte det inte heller förrän hela hättan var ihopsydd. Synd, men det är inte alldeles för tokigt.

The pattern
As I wrote above I used the drawing of the pattern in MGR together with the information and photos given in SSTJ. My goal was to get as close to the original as possible, and I think I’m very close based on what’s given in the two books. The only difference pattern-wise is that I missed that the liripipe was pieced and I only noticed that after the hood was all sewn together. A pity, but it’s not too bad. 

The cut out pieces

Hättan består av sex mönsterbitar. Två huvudstycken, två sidokilar och den delade struten. Struten är fastsydd till hättan på ett lite annorlunda sätt som jag inte sett någon annan stans, med utskärningar i både hätta och strut. Man kan se det på fotot av de utklippta delarna, men för att göra det hela tydligare gjorde jag en liten skiss som ni kan se nedan. Jag vet inte riktigt vad meningen med designen är än, men jag tycker det är en fin detajl och det ser snyggt ut.

The hood is composed of six pattern pieces. The two main pieces, the two side-gores and the split liripipe. The liripipe is attached in a peculiar way that I haven’t seen anywhere else, with cut outs in both the hood and on the liripipe. It can be seen in the photo of the cut out pieces, but here is an image I’ve drawn to make it even clearer. I’m not sure of what it does yet, but I think it’s a nice add, and it looks good.

The peculiar shaped joint

Sömnaden
Det fanns inte så mycket information om hur hättan var ihopsydd, varken i SSTJ eller i MGR (se citat nedan). Det som nämns är att struten är ihopsydd på både ovan- och undersidan och att hättan har två rader pricksöm längs med både ansikts- och nacköppning. Fållen längs ansiktsöppningen är 7 mm bred och nedsydd med kaststygn. Även nacköppningen är nedsydd med kaststygn, men den fållen är 9 mm bred. Det är den information som ges om hättan och det har jag kopierat till min egen hätta.

The sewing
The information about how the hood was sewn together is very sparse (see citation below), both in SSTJ and in MGR. It is mentioned that the liripipe is sewn together on both sides (top and bottom) and that the hood has two rows of stab-stitching along both the shoulder opening and the face opening. The hem of the face opening is 7 mm wide and sewn down with overcast stitches. So is the shoulder opening, but there the hem is 9 mm wide. This is all the information there is, and I’ve copied all of these features to my hood. 

“The added liripipe is 695 mm long, 55 mm wide. It is sewn together from two pieces with seams above and below the liripipe.
(…)
The original finishing edges at the face and on the shoulder are preserved. Both have two rows of stab stitching, sewn through a 7 mm and a 9 mm narrow hem. The hem is sewn down with close overcast stitches.” Østergård, 2004, page 214 

För information om hur resterande sömmar skulle sys så konsulterades informationen som ges om allmän sömnad bland Herjolfsnesplaggen i SSTJ. Där skriver de att långa sömmar troligtvis syddes från utsidan med fållstygn, därefter har sömsmånerna fällts åt ett håll och sytts ner med kaststygn – utom på axelsömmar där sömsmånerna är lagda åt varsitt håll och sedan sytts ned. Kilarna syddes också från utsidan.

For the rest of the seams I’ve leaned on the information given earlier in SSTJ, in the chapter where they describe how the Herjolfsnes garments were sewn together as a whole. There they state that the long seams probably were sewn from the outside, using a hemstitch, and then the seam allowances were sewn down to one with overcast stitches – except on the shoulder seam of the kirtles where the seam allowance was split and then sewn down. The gores were also sewn in from the outside. 

Sewing the stab-stitches

Side-gore sewn from the outside and two rows of stab-stitches

Inside of shoulder hem. 

Hättan är sydd med tunt kamgarn. Det är grått och syns ganska tydligt när man tittar närmre, men det är inget som stör mig. Jag hade kunnat lägga fyllnadstrådar längs med ansiktsöppningen, men eftersom de är väldigt tydliga med att tala om när sådana finns på hättorna gjorde jag antagandet att D10606 troligtvis inte har någon fyllnadstråd, så jag bestämde mig för att hoppa över sådana. Att sy ihop hättan gick fort – minst dubbla den tiden gick till att sy pricksömmen. Jag tycker att pricksömmen gör väldigt mycket för hättans totala uttryck och jag tycker att de är väldigt trevliga att sy.

The hood is sewn with a thin worsted thread. It’s gray and does show quite a bit when you get close, but that doesn’t bother me. I could have used filler threads along the face opening, but since they state very clearly when filler threads have been used on the other hoods I concluded that the D10606 probably don’t have any filler threads, so I decided to go without. Sewing the hood together was a fast job – at least the equal amount of time was spent on sewing the stab-stitches. I think they give alot of the finished look of the hood, and they’re quite a joy for me to sew.

Face opening

Den färdiga hättan
När jag gjorde mönstret oroade jag mig lite för att hättan eventuellt skulle vara för liten – att det inte skulle passa mig. Jag gjorde den trots allt efter originalmönster med tanken att mitt främsta mål med hättan var att testa tekniker. Nu när den är klar så visade det sig att den passade ganska bra. Jag har inte hunnit prova hättan med mina medeltidskläder än, men jag är säker på att den här hättan blir ett fint tillägg till min redan existerande hättsamling.

The finished hood
When I made the pattern I was worried that it might be too small, that it wouldn’t fit. I made it original size anyway, thinking that my main goal for this was to try the techniques. Now that it’s done it fits quite nicely. I haven’t had the time to try it with any of my dresses yet, but I think it will be a nice add to my stash of hoods. 

The finished hood!

The “horn” at the front is quite hard to get decent in a photo of it lying on the floor. 

Nästa steg blir att klippa ut tyget till min klänning. Jag spenderade helgen hos mina föräldrar och tillsammans med mamma så skalade vi upp mönstret till D10584 och gjorde en toile. Vi förde även över mönstret till mammas tyg så jag kunde ta med mig pappersmönstret hem när jag sen åkte. Nästa blogginlägg kommer att handla om mina tankar och forskningsprocessen fram till att jag klipper ut mönsterdelarna ur tyget. Kommer snart!

Next thing will be to cut the fabric for my dress. I spent the weekend at my parents, and together my mom and I scaled up the D10584 pattern and made a toile. We also traced the pattern onto my mothers fabric so that I could bring the paper pattern with me when I went home. My next blog post will be about the thoughts and research process up until the cutting of the dress. Stay tuned. 

Literature
Fransen, L., Nørgaard, A., & Østergård, E. (2011). Medieval garments reconstructed: Norse clothing patterns. Aarhus Universitetsforlag.

Østergård, E. (2004). Woven into the earth: textiles from Norse Greenland. Aarhus Universitetsforlag.

Min Herjolfsnesutmaning – My Herjolfsnes Challenge

Det känns som att jag inte skrivit något blogginlägg på länge nu. Jag har heller inte fått så mycket sytt eller spunnit så det kliar lite i fingrarna nu. Det beror framförallt på mina studier. Just nu läggs all tid och energi på dem, men det innebär inte att jag har slutat tänka på fina saker jag vill göra, som att sy moderna ylleklänningar, 1910-talskorsetter och en hel massa andra saker. En av de andra sakerna som jag tänker ganska mycket på är Herjolfsnesutmaningen.

I feel like I haven’t written a blog post in a long time now, and my fingers are itching for doing some sewing or spinning. All my energy is laid on my studies at the moment, but that doesn’t mean that I’m not thinking about all the lovely things I wan’t to do like sewing modern woolen dresses or 1910’s corsets and a whole lot of other things. One of those things that I think a bit more of is the Herjolfsnes Challenge. 

Spinning for the challenge. Soon time to ply!

I somras köpte jag en ekologisk yllekypert från Medeltidsmode med tanken att den skulle bli en Herjolfsnesklänning. Senare skrev Elina på Neulakko en statusuppdatering på sin facebooksida där kommentarerna ledde till Herjolfsnesutmaningen. Perfekt motivation för sömnaden – jag har storartade planer!

This summer I bought an organic wool twill from Medeltidsmode, intending for it to be sewn into a Herjolfsnesdress. Later, Elina at Neulakko posted a photo on her facebookpage where the comments lead to the Herjolfsnes Challenge. A perfect motivation to get the sewing going! I have great plans. 

No. 42/D10584. Photo from kostym.cz

Jag har valt att göra nummer 42 (museumnummer D10584). Den har allt jag vill att min nästa klänning ska ha – långa ärmar, fickslitsar och en rund halsringning. Enligt Som Syet Til Jorden så är fickslitsarna cirka 17 centimeter långa och är kantade med en fläta. Ärmarna avslutas med två slitsar, ungefär 13 centimeter långa och nederkanten är först kantad med singling och sedan med en kantväv. Halsringningen är först fållad och har sedan också fått en fläta ditsydd som förstärkning och dekoration. Om man läser stycket om dessa flätor i boken så verkar de vara ögleflätor.

I have chosen to make the number 42, or museum number D10584. It has all the things that I want for my next dress – long sleeves, pocket slits and a round neckline. According to Som Syet Til Jorden (Woven into the Earth) the pocket slits are 17 cm long and are finished with a braid, the sleeves ends with two slits about 13 cm long. The hem of the garment is finished with singling and a tablet-woven edge. The neckline is first hemmed and then it has been finished with a braid that has been sewn on, similar to the one on the pocket slit. If you read the paragraph about the braids in Herjolfsnes these seems to be fingerloop braids. 

Basic pattern. Drawing from Marc Carlson

Mitt mål är att spinna all sytråd jag ska använda för det här projektet. Till det har jag väldigt fin ryaull som jag kammat och dragit ut täckhåren på. Det är dessa jag kommer spinna till sytråd. Jag hoppas också att jag kan spinna all annan tråd och garn som jag använder, till kantväv, flätor, fyllnadstråd och sånt, men det är inte riktigt lika prioriterat även om jag redan börjat med just den biten.

My goal is to spin all the sewing thread that I’ll use for this project. For this I have some very nice Rya wool that I’ve combed and separated the hairs from the rest of the wool. That’s what I’m going to spin to sewing thread. I’m also hoping to spin all of the other thread and yarn that I’ll use for edgeweaving, braids, filler threads and such, but that is not as prioritised as the other even though I’ve already started on it. 

My challenge notebook. It contains all of my thoughts
and some notes on construction and sewing.

Like this page. Trying to figure out how to cut the dress
with all the twill lines running the same direction

Den här gången kommer jag inte sätta något slutdatum. Definitivt inte nu. Kursen jag läser just nu kräver mycket tid och energi och jag har hört att nästa kurs också kommer vara tuff. Det gör mig inte så mycket egentligen – jag är väldigt nöjd och glad med mitt val av utbildning, men det är lite tråkigt när jag inte har tid att hantverka lika mycket som min kreativitet vill. Jag hoppas att jag ska vänja mig ordentligt vid tempot nu snart så jag hinner med både ock.

I’m not going to set a deadline for this. Especially not now. This course is taking a lot of time and energy and I’ve heard that the next one is going to be tough as well. I’m not sad about it – I’m really happy with my choise of education, but I do think it’s sad when I’m not able to sew and craft as much as I normally do. I’m hoping that I’ll adjust to the tempo soon and be able to do both things. 

The combed rya wool ready to be spun to sewing thread

This is what I spun from the left-overs from the combing.
Probably the ugliest skein of yarn I’ll ever make, but I spun it fast
 because it takes less space spun than unspun. 


Radband – Prayer beads

Något som är väldigt viktigt, något som många verkar glömma, är att när man ska återskapa en rikare person så behövs mer än fina kläder för att ge ett trovärdigt intryck. Ditt tält (eller annan boplats) måste vara inredd efter din samhällsklass – till exempel med fina möbler och andra saker – och du behöver definitivt ordentliga accessoarer. En del av min resa till att få till en vettig återskapning av min riddarfru (Märta) är att antingen göra eller (i de fall mitt hantverk inte är bra nog) köpa de saker hon skulle haft omkring sig. Jag har redan börjat – mitt brickvävda hårband är ett exempel på saker jag gör till Märta. Nästa projekt som blivit färdigt är ett rosa radband.

Something that is very important, which many seem to forget, is that in order to portray higher class personas you need more than just the clothing. Your living area should be up to the standards of the class you’re portraying (like nice furniture and materials in the tent) and you definitely need some proper accessories. One part on my journey to make a reasonable representation of my intended persona is to make and – in those cases my crafts are not good enough – to buy the things that my wife-of-a-knight (Märta) would have surrounded herself with. I’ve already started – my tabletwoven filet is one example of the things I make for Märta. The next project to be finished is a pink one – I’ve made a rosary/paternoster.

Radband syns ofta i konst från min period. Som alltid fokuserar jag mina efterforskningar på kvinnor under sena 1300-talet till tidiga 1400-talet. Man ser ganska många kvinnor som håller radband på gravhällar och i annan konst med.

Rosaries are quite often depicted in period art. As always I’m focusing my research on women in the late 14th and early 15th century. You see quite a lot of ladies holding rosaries in effigies and in other art as well.

Selection of female weepers from effigy of Thomas Beauchamp and Katherine Mortimer, St. Mary’s, Warwick, England, c. 1369, image from THEMCS, collage by In My Lady’s Chamber

Radbandens utformning är väldigt olika. Det finns två basmodeller – en med en rad av pärlor och en där pärlorna är ihopbundna till en ring. I mina efterforskningar så verkar ringradbanden vara något vanligare under min period, men det finns några av den andra modellen med. Inpå 1400-talet så blir enradsradbanden något vanligare. Som jag skrev innan – det finns massor av skillnader radbanden emellan och det är framförallt antalet pärlor som ändras från radband till radband. Några har pärlor i samma storlek och några har såkallade avdelare (paternosterpärlor). Pärlorna emellan avdelarna (avepärlor) varierar också. I konst och bevarade radband varierar de emellan i allafall tre till fjorton.

The design seem to differ alot. You have two base models – one with a row of beads and one when they’re tied into a loop. In my research I’ve found that the loop one seems to be a bit more common in my period, but there are some of the other model as well. Going into the 15th century the single-rowed one seems to gain popularity. As I stated – the design differs some, and it is mainly the number of beads that differ from rosary to rosary. Some have all the beads in the same size and some have dividers (paternosterbeads or gauds). The number of beads between the dividers (aves) differ as well. It ranges from atleast three to fourteen in art and extant pieces.

“The Magdalen Reading” by Jan van Eyck, 1435-1438. Image: Chris Laning

Enligt Chris Laning på http://paternoster-row.medievalscotland.org/ så är de enradiga radbanden framförallt något som män använder under medeltiden. Det finns några undantag, men de är ganska få. Cirkelradbanden används av både män och kvinnor.

According to Chris Laning at http://paternoster-row.medievalscotland.org/ the linear rosaries are mainly used by men during the middle-ages. There are some exceptions, as always, but they are qiute few. The loop ones are used by both men and women.

Detail from a mourner from the Tomb of Philip the Bold, Duke of Burgundy (1364-1404), 1404-1410 Image: The Cleveland Museum of Art

När jag tittat på vilka material man använde till pärlor så har jag framförallt tittat på fynden från London. I pärlkapitlet i Dress Accessories så nämner de bärnsten och röd korall som de vanligaste fynden. De nämner även rester av pärlmakeri i benbitar, men det finns inga bevarade benpärlor. Sen nämns även pärlor av mineral, tenn och några av glas. Mineralpärlorna är gjorda av kvarts, eller bergskristall som de skriver i Dress Accessories, och så finns det en pärla i soudé som är två kvartsbitar som sammanfogats. Svenska fynd (när man söker i Historiska Museets databas) visar pärlor av bärnsten, glas och kalcedon som är en form av (kryptokristallin) kvarts.

When looking into the materials used I’ve mainly looked into the London findings. In the chapter on beads in Dress Accessories they mention amber and red corall as the most common finds. There are finds from making of bone beads, but no finished beads made of bone, and then there are some mineral beads, tin ones and a couple made of glass. The mineral ones are made of quartz, or rock crystal as it’s called in Dress Accessories, and one soudé gem which is a composite stone made of two pieces of quartz (or other minerals in some cases). Swedish finds (when searching the Swedish History Museum Database) come up with beads made of amber, glass and chalcedony which is a form of (cryptochristalline) quartz.

Margareta of Rienneck, 1364, Germany, Wertheim Stiftskirche. Image: The Medieval Combat Society

Det vanligaste materialet verkar vara bärnsten om man ser till fynd, men när man tittar i konst från tiden anar man att materialen är mer blandat. Den kända bilden “Paternosterer” som man ser nedan svarvar pärlor med en bågdriven svarv. Det indikerar att de pärlorna är i trä eller möjligen horn eller ben. På bilden ser man också lite olika modeller av radband.

Amber seem to be the most popular based on the amount of beads found, but when you look into artwork the materials are more diverse. The famous “Paternosterer” as seen in the image below is turning beads on a bow-driven lathe. That indicates beads made of wood or possibly horn or bone. There are some different designs of rosaries in the picture as well.

Amb. 317.2° Folio 13 r 15th century

Tråden pärlorna är uppträdda på är oftast i silke. Ett av pärlfynden från London är pärlor på ett rundvävt brickband. Det blir en trevlig och stark tråd som håller länge.

The string used in rosaries are most commonly silk. One of the bead finds from London are beads on a string which is tubular woven with tablets. That makes a nice, strong and durable string.

I’ve gathered some inspiration in this Pinterest-album

Mitt radband är ett runt radband gjort av 55 pärlor – 50 mindre och 5 större. Pärlorna är gjorda av kvarts (närmre bestämt rosenkvarts – geolog som jag är så behöver jag lite snajdiga mineraler även i medeltidslivet), vilket kanske inte var det vanligaste, men det finns i fyndmaterialet som jag skriver ovan. Jag har valt att göra ett ringradband eftersom det verkar vara det vanligaste bland de kvinnor av den klass från den period jag återskapar. Tråden och tofsen är gjort av samma silke som mitt hårband och kantväven på min klänning eftersom jag hade så mycket kvar av det. Jag tycker om att färgerna inte matchar – det ser man rätt mycket under 1300-talet. Tråden är enkelt gjord av två tvinnade trådar av silket – jag hade egentligen velat brickväva det som i det som finns bevarat i London, men hålen i pärlorna var tyvärr för små för det. Jag får vara noggrann och titta ofta om det skavs sönder.

My rosary is a loop rosary made of 55 beads – 50 smaller ones and 5 bigger ones. The beads are made of quartz (more specifically rose quartz – being a geologist I need some fancy looking minerals even in the medieval life) which might not have been the most common, but there are, as written above, finds of quartz beads. I’ve chosen to make a loop rosary since it seems to be the thing used by ladies of the standards I’m aiming to recreate. The string and tassel are made of the same silk as used in my filet and the edgeweaving on my dress since I had so much of it left. I like the mismatching in colours – there are a lot of mismatching going on in the 14th century. The string is simply two threads plied together – the holes in the beads were not big enough to make a tablet woven braid which is what I would have wanted. I will have to be careful with tearing.

References
Egan, G., Pritchard, F. (2002), Dress Accessories 1150-1450, Woodbridge: The Boydell Press

http://paternosters.blogspot.com/

http://paternoster-row.medievalscotland.org/

Ett hårband – A hairpiece

Mitt inlägg om kjollängd igår gav rätt ordentligt gensvar. Jag blir glad för era tankar om mina åsikter så om det är något ni funderar över så skriv gärna en kommentar! Om ni inte vill skriva offentligt så kan ni skicka ett privatmeddelande till mig på min facebooksida eller skicka ett mejl på recreatinghistory[at]gmail.com

My post on skirt lenght yesterday gave quite the response. I’m happy to recieve your thoughts on my opinions so don’t hesitate to comment! If you don’t want to comment publicly then send me a private message on my facebook page or send me an email at recreatinghistory[at]gmail.com

Pearls for decoration

När jag köpte silket till kantväven på min bärnstensklänning så räknade jag ganska högt på hur mycket jag behövde. Det ledde till att jag hade rätt mycket silke över att göra andra saker med. Det första som slog mig att jag kunde göra var en filet, eller ett hårband. Ett sånt som nämns i Textiles and Clothing, ett sånt som Elina på Neulakko så fint har återskapat. Efter att ha läst på lite om originalet från London så insåg jag att mitt silke skulle bli nästan perfekt att väva med

When buying silk for the edgeweaving on my amber dress I overestimated the amount needed quite bad. That lead to me having lots of silk left to do other things with. My direct thought fell on the filet mentioned in Textiles and Clothing and the beautiful reproduction made by Elina at Neulakko. After reading up on it I realised that the silk I had would be almost perfect for the job.

Silver flowers for a circlet. Dated “medieval”, Badeboda, Sweden. SHM 8285:14

Dessa hårband verkar framförallt vara ett mode från första halvan av 1300-talet. Artefakten i Textiles and Clothing är daterad till just första halvan av 1300-talet och tittar man i tidiga manuskript så ser man dem lite här och var.

The fillet with embellishments seem to be mainly a fashion seen in the first half and mid part of the 14th century. The piece in Textiles and Clothing is dated to the first half of the 14th century. Looking through manuscripts you find it in various early illuminations.

Three ladies from the Luttrell Psalter (Add MS 42130, 1325-1340)
From left: A Book of Hours (14th century), Roman de la Rose (MS 1126-1127, 1325-1375), Parfait du Pain (BNF Fr. 12565, mid 14th-century)

Man hittar hårbandet i konst från senare delen av 1300-talet med, både på gravhällar och i manuskript. Här förekommer odekorerade hårband något oftare.

In the later half of the 14th century there are some effigies with different hairpieces and you do find the filet in manuscripts as well. Undecorated filets seems to be a bit more common in the later half.

Bust of Marie de France, ca. 1381

Margaret Zouch, second wife of Robert Willoughby. Dated 1391. The left one is a drawing of the original piece.
From left: Fais et dis mémorables des romains (BNF Ms. fr. 9749, 1376), Roman de la Rose (Date d’édition : 1395-1405), Manuscript BLB Donaueschingen 79 Weltchronic (1365), Grandes Heures de Jean de Berry (1400-1410)
Jag följde instruktionerna i Textiles and Clothing och använde 26 brickor och mitt silke är tvinnat, precis som i originalet. De yttersta två brickorna på varje sida träddes i fyra hål medan de 22 brickorna i mitten bara träddes i två hål. Totalt var det 60 trådar i väven. Sen var det dags att väva. Det tog väldigt lång tid, men det är framförallt för att jag ville att bandet skulle bli perfekt. Jag har valt att inte fodra det på baksidan – bandet är så pass stabilt i sig själv.

I followed the detalied instructions in Textiles and clothing and used 26 tablets, and I’ve used a plied yarn as in the London piece. The outer two tablets on each side were threaded in all four holes and the middle 22 were threaded in only two holes. In total that is 60 threads. Then it came to the weaving. It was very slow, but that was because I wanted it to be perfect. I’ve chosen not to line it since it’s stable on its own. 

Close-up on the 1 cm wide band. 

När jag var färdig behövde jag bestämma vad jag skulle göra med det. Det finns flera avbildningar som visar dekorerade hårband och några som visar helt odekorerade sådana. Londonfyndet visar spår av att något har varit fastsytt på det. Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra – mitt band är väldigt fint på egen hand, men jag kände att jag ville göra något mer. Det slutade med att jag sydde på några sötvattenpärlor. Inte för mycket, men inte för lite heller. Det är enkelt att ändra på om jag vill med, jag funderar på att beställa några fina saker och sy fast senare.

When I was finished I had to decide what to do with it. There are several illuminations showing embellished filets and some showing simple ones as well. The London piece has traces of sewing on it, it once was decorated and I gave it some proper thought. Even though my piece is beautiful on its own I finally decided to sew on some pearls. Not to much, but not to little either. It’s easy to change as well if I want to – I might order some other decoration for it later.

The decorated filet

Hårbandet är 1 cm brett och väven är 57 cm lång exklusive flätorna. På det hela taget är det ett mycket fint hårband som jag är väldigt glad för.

The filet is 1 cm wide and the woven part is 57 cm long withouth the ending braids. At the end it’s a very nice filet which I’m very happy for. 

Wearing it with braids
Wearing it with a frilled veil

A close-up. The lovely hairpins are made by Lisa Hjelmqvist

Nu kan jag bocka av ytterligare en grej på min lista med saker att göra.

Now I can check this of my list of things to do. 

Om klänningslängd – About dress length

Som svar på diskussioner i olika facebookgrupper jag är med i som jag sett och deltagit i så bestämde jag mig för att skriva ett inlägg om klänningslängd. Precis som vanligt fokuserar jag på 1300-talet och den absoluta början av 1400-talet, men vissa av tankarna går att applicera i många reenactmentsammanhang. Formateringen verkar inte riktigt hänga med idag, men jag ska försöka fixa det så snart som möjligt.

In response to recent discussions in different Facebook groups I decided to write something about dress length. As usual I’m focusing mainly on the 14th and very early 15th century, but some of the thoughts are valid in lots of living history situations. The text format doesn’t seem to be on the right track today, but I’ll try to edit it as soon as possible.

Vad kan vi egentligen säga om medeltidsmänniskan? En hel del. Vi kan prata om medellivslängd, vanliga sjukdomar, hur långa de var och till och med säga något om vad de åt baserat på analyser av deras skelett. Vi kan se vilka moden som rådde, vad som ansågs exklusivt och vilka saker som var så viktiga för människorna att de bestämde vem som skulle få vad som arv genom att titta i manuskript, läsa testamenten och andra bevarade skrifter. Vi vet otroligt mycket om människorna som levde på medeltiden, men samtidigt vet vi inte mycket alls.

What can we tell about the medieval man? A lot really. We can talk about general life span, common deceases, how tall they were and even say something about ther diet based on analysis of their bones. We can see what was fashion, what was seen as exclusive and which things that was so dear to the humans that they decided who got what when they died, by looking in manuscripts, read wills and other preserved texts. We know so much about the people living in the medival times, but at the same time we know so little.

Om man tittar på dagens samhälle så inser man att det finns en mängd outtalade regler och normer. Du kan ha bikini på stranden, men inte i mataffären. Kommer du i shorts och flip-flops så kan du bli nekad inträde på krogen. Blåstället passar inte på den dyra restaurangen. Det gäller inte bara klädkoder utan dessa finns överallt i samhället. Andra exempel kan vara att man inte talar högt på bibliotek eller går på spårvagnen innan alla klivit av. Dessa är saker som de flesta vet och de som gör fel ser man som konstiga. Saker som man inte bryr sig om att skriva ned eller framföra eftersom vi förväntar oss att alla vet om dem. Detsamma gällde på medeltiden! Vi har svårt att föreställa oss de outtalade regler och normer som fanns då eftersom de var outtalade. Vi kan vara säkra på att det fanns sådana – det har det gjort i alla tider – men vi måste helt och hållet lämna våra egna tankar om hur saker och ting ska vara för att kunna göra oss en uppfattning om medeltidsmänniskans tankar.

When looking at todays society you realise that there are all kinds of unspoken rules and norms. You can were a bikini at the beach, but not at the grocery store. If you come to the night club wearing shorts and flip-flop shoes you would probably be denied entrance. Blue workwear overalls wouldn’t be appropriate at the nice restaurant. This does not only apply to dress code but is present everywhere in society. Other examples could be that you shouldn’t speak loud at the library or that you should let people off the tram before stepping in yourself. These are things that most people know and those who don’t and do these things the wrong way are looked upon as weird. These are things that no one writes down or speak of because we expect everyone to know about them. The same thing was around at the medieval times! We have a hard time knowing those unspoken rules that was then because they were unspoken. We can be sure they had them – they have been around at all ages – but we need to leave all of our own thoughts about how things should be to be able to realise something about the medieval peoples thoughts.

Varför kan man inte applicera våra moderna ideal och tankar på medeltidsmänniskan då? För att de är just moderna. Vi har en helt annan kultur, helt andra maktstrukturer och framförallt en helt annan kunskap om världen omkring oss. Vi är – de flesta av oss i alla fall – inte på långa vägar lika religiösa som medeltidsmänniskan. Vi har svårt att tänka oss hur starkt kopplad medeltidsmänniskan var till Gud och kyrkan för vi inte har samma erfarenheter som dem. Klasskillnader var något helt annat tillbaka i tiden och man ser oftast väldigt tydligt vilken samhällsklass någon tillhör i manuskript.

Why can’t you apply our modern ideals and thoughts on the medieval people? Because they are modern and nothing else. We have a totally different culture, a compleatly different structure of power and hierarchy and above all – a whole other concept of the world around us. We are – most of us at least – not near as religous as the medieval persons. We have a hard time grasping how closely connected they were to God and the church because we haven’t got the same experience as they did. Different social classes was much more distinct and mostly the social class of persons in manuscript illuminations are very clear.

Kjollängder – Skirt length

Med ovanstående tankar går vi in på ämnet kjollängder. Överallt ser man mängder med argument för att kvinnor på medeltiden rimligtvis inte skulle ha så långa kjolar som manuskripten visar. Jag kommer lista några av de argument jag sett och förklara varför de inte är rimliga.
 
With above thoughts we enter the subject on dress/skirt length. Everywhere you see lots of arguments on why medieval women couldn’t possibly have as long skirts on their dresses as they are pictured. I will list some of the arguments I’ve seen and explain why they’re not reasonable.

Hs 2505 Speculum humanae salvationis Westfalen od. Köln, fol 37r, 1360



     – Det är smidigare att arbeta i en kortare kjol.Ja. Det håller jag med om, men jag tycker inte att det är ett bra argument för att göra kjolen på återskapade medeltidsklänningar kortare. De kortare kjolar man ser i manuskript är på sin höjd ankellånga. De som ser ut att vara kortare är, om man tittar närmare, upphissade i bältet för att kunna arbeta bättre. Eller dansa. Det finns det också exempel på.    

 – It’s easier to work in a short skirtYes. I agree on that, but I don’t think it’s a good argument to make your medieval dress shorter. The short skirts you see in manuscripts are no shorter than to the ankles. Those that look even shorter are held up by the belt for better movement in hard work. Or for dancing – there are examples of that as well.


Romance of Alexander 1338-44 (margin) Bodl Lib 264.


     – Man hade en klänning för arbete och en till fint (eller man hade en klänning för inomhusbruk och en för utomhusbruk).Kanske om man hade gott om pengar, men för den vanliga människan hade man nog sällan mer än ett plaggset (alltså under- och överklänning). Textil var väldigt dyrbart och man gjorde sitt allra bästa för att ta hand om sina kläder. Vi har ju bildbevis på att man vid arbete hissade upp kjolen med hjälp av bältet. För en intressant kortfilm om textil under medeltiden så titta här.

     – You had one dress for working and one dress for fancier moments (or you had one for indoor use and one for outdoor use).Maybe if you were rich, but commoners probably very seldom had more than one set of garments (that is under- and overdress). Textiles were very expensive and you did your very best to tend for your clothing. We have several illuminations showing that you hooked up your skirt in your belt when doing hard work. See an interesting short video on textiles in the middle ages here

June from Très Riches Heures du Duc de Berry, 1412-1416



     – Det är så fruktansvärt opraktiskt.För oss ja, men för medeltidskvinnan kanske det var annorlunda. Man är född och uppvuxen med långa kjolar och vet inte hur det skulle vara annars. Dessutom lär man sig att hantera det – jag går själv annorlunda i mina medeltidskläder och sparkar på sätt och vis undan fållen när jag går. Man kan också vända på det. Hur praktiskt är det med högklackat? Och hur många har ändå på sig det varje dag? Eller trånga skor i allmänhet?  

     – It’s so terribly impractical.To us – yes, but for the medieval women it might have been different. They were born and raised with long skirts and didn’t know any other way. When walking a lot in long skirts you adjust to it – I walk different in my medieval clothing, sort of kicking the hem of the dress in front of me when walking. You could turn it the other way around. How practical are high heels? And how many does wear it every day anywhay? Or narrow shoes in general?

Bibliothèque nationale de France, Français 22545, f. 192v, late 14th century


     – Jag vet för jag arbetar på åkern/i ladugården/med hårt arbete i min vardag.Jag är hemskt ledsen, men vi har, som jag redan skrivit, helt andra ideal och normer än man hade på medeltiden. Att man har en erfarenhet nu innebär inte att samma regler gällde då. För min del vet jag att kvicksilver är giftigt, men det hindrar inte att man använde det som medicin i årtusenden. 

     – I know because I work at the field/in a barn/with hard labour every day.
I’m terribly sorry, but we have already stated that different ideals and norms reigned at the medieval times. That you have one experience now doesn’t mean that the same rules applied then. For my part I know that mercury is toxic, but that didn’t stop people from ingesting it as medicine for thousands of years.

WLB Cod.bibl.fol.5 Weltchronik, Trier, Germany. Fol 056r, c. 1383

     – Den som målade manuskriptet generaliserade/ville bara visa långa kjolar/tycker det är svårt att måla fötter.Det är fullt möjligt, men så länge det inte finns andra källor är det svårt. Vi måste bygga våra antaganden baserat på källor som finns – inte på rena spekulationer. Ja, det kan vara så att målaren har generaliserat, men så länge det är den enda källan så måste vi gå efter den.       Att målaren skulle ha svårt att måla fötter tycker jag inte är sannolikt. De som fick uppdragen att illustrera manuskripten var de bästa av sitt slag och torde inte ha svårt att måla varken händer eller fötter. Något ytterligare som talar emot det påståendet är att det finns många illustrationer av kvinnor med kjolar som “pölar” kring henne, men där fötter och skor sticker fram något, för att inte tala om alla mansfötter som finns i manuskripten.

     – The one painting the manuscript was genralising/just wanted to show long skirts/could’nt paint feet.That is entirely possible, but since we have no other sources we don’t have much of an option. We have to build our assumptions on the sources that exist – not on pure speculatinon. Yes, it might have been so that the painter generalised, but as long as it’s the only source it’s the one we have to use.     The argument that the painter would have a hard time painting feet doesn’t apply in my opinion. The painters who got the assignment to illuminate the manuscripts were the best of their kind and shouldn’t have a hard time painting feet. Another thing speaking against that argument is the fact that there are several illustrations of women having skirts that “pool” around them, but with feet or shoes sticking out a bit, and we shouldn’t forget that the manuscripts are full of the feet of men.  

Nouvelle acquisition latine 1673, fol. 55v, Italy 1390-1400



     – Det är skillnad på adel och bönder.
Ja, det är det, men kanske inte så skillnad som man tror. Modet och idealet var fortfarande samma för båda grupperna och det finns mängder av bilder som visar båda samhällsgrupperna med långa kjolar. Framförallt skiljer sig kläderna åt i material- och färgval. Det var det som utmärkte de rika från de andra.

     – There is a difference between rich and poor people.
Yes there is, but perhaps not as great of a difference as one would think. Fashion and ideal were still the same in both groups and there are several images showing both groups in long skirts. The things separating them are mainly material and colour choise. That was what separated the rich from the poor.

Luttrell Psalter, c. 1320-1340

Sammanfattningsvis – Summary
På medeltiden var man, då liksom nu, bunden av sin tids ideal. Att göra annorlunda var ofta lika med att vara utstött – något man verkligen inte ville vara. Modet och idealet var hellånga klänningar så det var mest troligt det man hade. Vid kroppsarbete eller vid dålig väderlek så hissade man upp kjolarna med hjälp av sitt bälte, men på marknader eller andra tillställningar hade man kjolen utsläppt i sin fulla längd.

In the medival times they were, just as now, bound to the ideal of their time. To do different was more often than not equal to being an outcast – something you’d rather not. Fashion and ideal was dresses of full length and is the most likely thing that they wore. At hard labour or bad weather you could hitch up your skirt in your belt, but at the market or other events you’d wear the skirt in its full lenght.


Så hur långa ska man göra sina klänningar?
Den första frågan är som alltid “Vem vill du föreställa?”. Ska du göra en klänning till en adelskvinna? Då kan du med fördel göra den riktigt lång och pölande. Är det en klänning till en kvinna av lägre klass? Då skulle jag göra den så att den precis når till marken, eller som högst att den går till samma höjd som fotknölarna, och sedan hissa upp den om det behövs.

So how long should you make your dress?
As always you should ask yourself who you want to portait. Are you making a dress for a noble woman? Then make it really long and pooling. Is it a dress for a woman of a lower class? Then I’d make it so long that it just touches the ground, or at the most that it’s of the length of your ankles and then hitch it up when needed. 

Me wearing my skirt hitched up in the wet grass