En 1700-talskjol – An 18th century skirt

Något som ni kanske har märkt är att jag håller på att sy mig en ny sen 1700-talsdräkt. Det senaste plagget som blev färdigt var en brun yllekjol. Jag har inte så mycket att säga om den, mer än att det är en väldigt simpel konstruktion. Det är den “typiska” 1700-talskjolen med ett bakstycke som knyts ihop fram och ett framstycke som knyts ihop bak eller fram det med. Det verkar inte ha varit den enda kjolkonstruktionen som användes under 1700-talet, men eftersom den är enkel och rolig så bestämde jag mig för att använda den. Kjolen är sydd i en valnötsbrun ylletuskaft från Medeltidsmode med linning i samma tyg som resten av kjolen. Knytbanden är av linne.

As you might have noticed I’ve begun to make a late 18th century outfit. The last garment to be finished for that is a brown wool skirt. I don’t have much to say about it more than it’s a very simple construction. It’s the typical 18th century skirt where the back part ties in front an the front part ties either in the back or in the front as well. It does not seem like it was the only skirt model around, but simple as it is I like to use it. It’s made of a walnut brown wool tabby, with a self fabric waistband and linen tape ties. 

Några av fotona är lite ur fokus och det skyller jag på att jag tar mina bilder alldeles ensam med timern på kameran, men jag hoppas att ni ska se något ändå. Jag tog tre typer av bilder. En med bara kjolen, den andra med pocket hoops under och den tredje med mitt förkläde som jag sytt innan. De matchar superfint!

Some of the photos might be a little out of focus (I blame the fact that I take my photos all by myself with the timer function), but I hope you’ll be able to see anyway. I took three kinds of photos. One with only the skirt, the second with pocket hoops and the third with pocket hoops and the apron I’ve made earlier. The match is perfect!

Som ni ser på bilderna med pocket hoops så är kjolen egentligen inte sydd för att bäras med sådana. Den har samma längd hela vägen runt. Ett av mina nästa projekt kommer att bli att sy en stubb (vilken inte kommer bli i närheten av historiskt korrekt eftersom den kommer sys av ett gammalt överkast, men den lär få rätt form i alla fall) och en rumpvalk som kjolen kommer bli buren med istället. Skulle jag vilja bära kjolen med pocket hoops så är det också så att det är en av de enklaste sakerna att ändra.

As you can see in the photos where I wear pocket hoops I haven’t made it to be worn with those. It has the same lenght all around. One of my next projects is to make a quilted petticoat (which will not be historically accurate at all except for the shape since I intend to make it out of an old bed cover) and a bum roll which it will be worn with instead. Then the lenght makes more sense. If I should change my mind that is one of the easiest things to change.

Skoningen på kjolen är sydd av en bit brunt bomullsband. Jag antar att det inte är särskilt korrekt, men det var vad jag hade hemma. Min plan är att ändra på det så snart som möjligt.

The hem facing is a brown piece of cotton tape. I guess that it’s not that accurate, but it was what I had at home and I intend to change it when possible. 

Och vet ni vad? Jag har faktiskt sytt något på min symaskin till att ha till vardags… Vad det är kommer i nästa post!

And guess what? I’ve actually sewn something for modern wear on my sewing machine… What it is you will see in the next post!

What the item is: An 18th century skirt
The Challenge: #9 – Brown (Yay, I managed to submit two things for this challenge!)
Fabric: Brown wool tabby from Medeltidsmode
Pattern: None, but I looked at a couple of tutorials for assembly
Year: I’m aiming for about 1780, but it works for a greater span
Notions: Linen tape (ties), cotton band (hem facing), linen sewing threand and wax
How historically accurate is it? Not 100 %, but close. It’s hand sewn with period techniques, but the hem facing isn’t really right I think. I’m going to change it as soon as possible.
Hours to complete: 6-8 hours. It was quite fast.
First worn: For the photos on September 28th
Total cost: About 600 SEK (64 EUR, 71 USD), where the fabric was 550 of it.

En tofspåse – A tasseled purse

Före avresan till Azincourt så påbörjade jag en tofspåse i sidendamast med tanken att den skulle bli färdig där nere. På grund av flera anledningar blev det inte så utan den ofärdiga påsen fick vila på mitt skrivbord i syrummet i ett par veckor. Sedan kom inspirationen tillbaka och jag sydde ihop den, gjorde tofsar, valknopar (turk’s headknots) och en öglefläta. Efter det fick jag pausa eftersom jag fick blåsor på vartenda finger jag använt till att fläda den tunna silkestråden med. Tillslut gick blåsorna ned och idag flätade jag tillsist de två sista flätorna och gjorde färdigt väskan.

Before going to Azincourt I started on a tasseled purse in silk damask, intending for it to be done down there. Because of lots of reasons that didn’t happen and it laid unfinished on my sewing desk for some weeks. Then I got the inspiration to start again and sewed it together, made tassels, turk’s headknots and one fingerloop braid. After that I had to pause because I got blisters on every finger used for braiding. The blisters finally faded and today I got the last two braids done and finished the purse!

“The Sacrament of Marriage”, circa 1380, Paris, Bibliothèque nationale, nouv. acq. lat. 3093, p. 176. Picture from La Cotte Simple

Relic purses, Germany, 14th century. Image source.

Tyget är en återskapad sidendamast uppvävt av Sartor baserad på ett original från 1300-talets Italien. Jag fick en liten restbit av Tove som fick den och några andra små bitar över när hon gjorde sin sidlösa överklänning. Sidendamast i hittat i London med, daterat till 1300-tal. Jag skarvade baksidan lite för att verkligen utnyttja det mesta av tyget, något som man kan se i bevarade påsväskor. Tove och Linda gav mig också välbehövlig hjälp för att tackla valknoparna vilket jag är väldigt tacksam för. De gör så mycket för väskans totala utseende. Vill du läsa mer om valknopar så kan man göra det i detta inlägg av Isis på Medieval Silkwork. Det finns massa fantastiskt att läsa där, om man inte redan har gjort det.

The fabric is a reproduced 14th century Italian silk damask from Sartor – a small piece that was given to me by Tove. It was one of the small scraps that was left from her sideless surcote-project. Silk damask is found in 14th century London as well. I pieced it some on the back of the purse to get the most out of the fabric – something that was done on a couple of extant purses. Tove and Linda also gave me a big bump in the right direction on making the turk’s headknots which I’m very grateful for. They do so much for the apperance of the bag. If you want to read more on turk’s headknots I really recommend this post by Isis at Medieval Silkwork. That, and all of her other posts, gives a great cover on the theme.  

Silket i tofsarna är vad jag hade kvar från mitt Bärnstensklänningsprojekt. Jag måste verkligen ha räknat fel och dessutom tagit i överkant när jag beställde det för jag har kunnat använda det till så många projekt utöver det som var tänkt från början, men nu är det tillslut till sin ända. Fast jag hade gärna önskat att det funnits kvar lite till – jag använde upp det sista till tofsarna så jag fick ta en annan tråd till de ögleflätade dragsnörena. Fodret är också kvar sedan bärnstensprojektet så det kom till god användning.

The silk for the tassels are leftovers from my Amber Dress project. I must have calculated way wrong when I bought it because I’ve used it for so many projects now, but finally it’s gone. Though I would have wished for it to last a bit longer – since I used it all up for tassels I had to use another silk for the fingerloop braided drawstrings. The lining is also a leftover from the Amber project – it came to good use!

The reverse side

Brown lining

Here you can see that I’ve just awled the holes – they’re not sewn. 



Jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Det är en vacker accessoar och jag kommer att bära den med stolthet. Den går fantastiskt bra med resten av mina fancy grejer. Jag har samlat lite mer inspiration om tofspåsar och väskor än de jag visat ovan i mitt Pinterestalbum med namnet Medieval: Purses and pouches.

I’m very happy with the result. It’s a beautiful accessory and I’ll wear it with great pride. It goes fantastically well with the rest of my fancy gear. I have some more inspiration on purses than those shown above in my Pinterest album named Medieval: Purses and pouches.

The piecing

My precious purse!

Efter att ha funderat på vad jag skulle göra till månadens utmaning i HSM (brun) så bestämde jag mig för att göra ett 1700-talsplagg, men sen kom jag på att jag redan hade detta projekt som verkligen passade in på utmaningen. Fodret är brunt, tofsarna är bruna och de ögleflätade snörena är bruna. Jag deltar gärna med den här i månadens utmaning. Jag kanske får gjort 1700-talsplagget ändå, men i så fall får det räknas som bonus.

After thinking about what I was going to make for this months HSM challenge (brown) I decided on an 18th century garment, but then I realised that I already had this project that very much fits into the challenge. The lining is brown, the tassels are brown and the fingerloop-braided drawstrings are brown as well. I’m happily turning this in as my contribution. I might get the 18th century thing done as well, but I’ll count that as a bonus in that case.

What the item is: A silk purse with tassels
The Challenge: #9: Brown
Fabric: A reproduction silk damask from Sartor and silk taffeta for lining. About 15*30 cm of each.
Pattern: None.
Year: Second half of the 14th century.
Notions: Silk thread from Devere Yarns for tassels, sewing silk, bees wax and silk gimp.
How historically accurate is it? Very. It’s based on period illuminations and extant purses.
Hours to complete: I’m so bad at keeping track. Not to many though, perhaps around 4.
First worn: Not yet, but I’m planning to wear it this weekend at an event.
Total cost: The damask was a gift, but would have cost somewhere around 9€ for 15 centimeters (though I didn’t use a full width, so actually a bit less). The amount of silk thread used for tassels and such is probably worth somewhere around 6€. The taffeta lining is probably somwhere around 6€ as well. In total somewhere around 21-22€.

HSM #8: En kombination – 1917´s combination

Augustis utmaning i The Historical Sew Monthly var Heirlooms and Heritage och jag hade egentligen tänkt göra något helt annat än det som det blev. Min plan var att sy ett livstycke efter original från tidigt 1800-tal från trakterna där min pappas släkt bodde då, men planen gick i stöpet när jag insåg att tyget jag haft undanlagt i fem år för just det här projektet inte räckte. Det var rester från ett annat projekt och det hade inte gått att få ihop det utan alldeles för många skarvar. Jag började dessutom lite väl sent för att kunna beställa nytt tyg i tid för utmaningen så jag trodde att jag skulle få stå över månadens utmaning.

For the August challenge of the Historical Sew Monthly – Heirlooms and Heritage – I’d originally planned for making something entirely different. My plan was to sew a bodice (livstycke) after originals surviving from the early 19th century, from the area that my relatives lived in during that time. That is something I have planned to do for at least five years, but never got around to do it. I thought that I finally would be doing it now, but when I took the intended fabric out I realised that I didn’t have nearly enough. I’ve saved leftovers from another project for all these years thinking it would be enough. And I started a bit too late to order new fabric for the bodice so I thought that I would have to sit this challenge out. 

Les Dessous Elegants Septembre 1917, page 128. Corset and chemise or combinations

Sen kom jag att tänka på ett mönster jag köpte för ett par månader sedan – Wearing Historys mönster på en kombination från 1917. Det skulle bli en bra ersättare. En särk eller en kombination användes av alla kvinnor och jag har definitivt kvinnliga släktingar som levde under den tiden. Även om mönstret inte är svenskt så påminner det till stor del om de original jag sett här så även om det kanske inte är sannolikt att mina släktingar hade just en sådan här kombination så är det heller inte helt otroligt.

Then I thought of the Wearing History pattern I bought a couple of months ago – the 1917’s combinations. That would be a good substitute. A chemise or combination would have been worn by all women and I most definately have female relatives that lived during that time. Even though this pattern is not Swedish it looks quite much like some original undergarments that I’ve seen here so even if it’s not extremely likely that one of my relatives had this kind of undergarment it’s atleast plausible. 

Me wearing the combinaiton

Jag började med att föra över mönstret på mönsterpapper och klippte sedan ut en toile ur ett använt lakan. Efter att jag sydde ihop den och provade så ändrade jag till två storlekar mindre för att få en kombination som mer liknade de jag sett innan och för att den skulle bli bekvämare att ha under min framtida korsett. Jag tog in toilen och bestämde mig för att faktiskt använda den till att sy ett färdigt plagg. Som några av er vet så är jag i princip novis på symaskinssömnad och eftersom lakanet var helt okej och inte för slitet så kändes det bra att använda det som övningsplagg att testa alla tekniker på. Dessutom så är mina original maskinsydda så då ville jag ha min maskinsydd med.

I began with tracing the pattern and then cut a mockup out of a used bed sheet. After sewing the mockup together I decided to go down two sizes to make it a bit more comfortable for wearing under a corset and to make it look a bit more like the pattern drawing. I cut it again and sewed it together. Much better. Since the sheet was in an OK condition I decided to sew it together properly to make an actual pair of combitations. As some of you know, I’m quite a novice when it comes to sewing on the machine. I normally handsew things and don’t really get along with my sewing machine. But I want to make my things period accurate and my small collection of original garments from the period are sewn on the machine so that was what I wanted to do as well. I sort of used it as a practise garment to try the techniques out before doing them in the real fabric. That means that this garment would have fit into the “Out of Your Comfort Zone”-challenge as well.

I didn’t have enough fabric to cut the front piece on fold so I made it in two pieces instead

Kombinationen är sydd med samma tekniker som i mina original, men jag kunde inte fundera ut hur spetsen skulle sys fast. Som tur väl var så skrev The Dreamstress en väldigt pedagogisk tutorial om just det och helt plötsligt var det mycket enklare. Spetsen på mina original är dessutom fastsydda på exakt samma sätt (eller på ett annat sätt som ger samma resultat) så det gjorde ju saken ännu bättre. Hela kombinationen är maskinsydd utom knapphålen som jag sytt för hand med knapphålssöm. Det enda som inte är riktigt korrekt är att jag har använt pärlemorknappar till stjärtlappen vilket nog inte hade använts till underkläder. Den enda anledningen till att jag använde pärlemorknappar var att jag inte hade några andra och jag tänker byta ut dem snarast möjligt.

It is sewn using techniques found in my extant undergarments. The lace attachment gave me much headache before The Dreamstress posted an excellent tutorial on that theme and all of a sudden it made perfect sense. The lace on my period garments were attatched the same way (or at least looks exactly the same when done). Everything is machine sewn except for the buttonholes which are handworked in buttonhole stitch. The only thing that isn’t really period is the buttons. They’re mother-of-pearl buttons which wouldn’t have been used in that way. The only reason I used them was that I had no other buttons at home and I intend to change them as soon as possible. 

The handworked buttonholes

What the item is: 1917’s combinations
The Challenge: #8: Heirlooms and Heritage
Fabric: An old bed sheet
Pattern: Wearing History’s circa 1917 Combination Pattern
Year: 1917
Notions: Cotton thread, mother-of-pearl buttons, a bit less than 2 meters of lace, 1 meter of cream satin ribbon
How historically accurate is it? Coming close to a 100% accurate. The things taking it down is the buttons, the satin ribbon which is poly (though easily exchangable) and perhaps the fabric which was a new (as in this decade) bed sheet and not a vintage one. The quality is a bit different.
Hours to complete: 6 or so. I took my time since it was the first time in ages that I used my sewing machine.
First worn: Not for real yet – I need the rest of my 1910’s outfit before that, but I did wear it for a couple of hours after it was done on August the 29th since it was so comfortable.
Total cost: Everything except the lace came from my stash, so it’s hard to say. The lace cost 40 SEK and if I would buy the rest now it would probably end somewhere at 100 SEK which is about 12 USD.

HSM #5 – En ärmlös surcote – A sleeveless surcote

Den femte utmaningen för året var Practicality – man skulle göra något praktiskt. Jag trodde inte att jag skulle hinna göra något till den här utmaningen, men i söndags – alltså för en vecka sen – så fick jag en stark känsla av att jag måste sy något. Det slutade i att jag gick upp på morgonen och satte igång med att göra en toile, klippte ut delarna i mitt tyg och började sy ihop min nya klänning. Min deadline var igår när jag och några vänner tog oss ut i skogen för att gå en liten tur i våra medeltidskläder (bilder kommer snart!). Jag hade bara möjlighet att sy när jag inte var i skolan eller behövde sitta med skolarbete hemma, men jag hann faktiskt färdigt i tid.

The fifth challenge of the year was Practicality. I thought that I wouldn’t have time to finish anything for this challenge but last Sunday – a week ago today – I felt a strong urge to sew something. That resultet in me making a toile, cutting and starting to sew on a new dress. My deadline was yesterday when me and some friens got out on a little trip to the forest in our medieval gear (photos are coming!). I was only able to sew when I wasn’t in school or did schoolwork at home, but I actually got it finished in time.

Adolescens, Omne Bonum, c.1360-1375, from here

Klänningens skärning är löst baserad på kläderna från Herjolfsnes, Grönland och är väldigt enkel. Jag kanske får för mig någon gång att jag ska lägga till ett par falska sömmar längs båda sidpanelerna, men jag har inte bestämt mig än. Det finns definitivt möjlighet att göra det. Tyget är ett fantastiskt fynd från en lokal second hand. Jag snubblade över nio meter rosaaktig yllekypert för nästan inga pengar alls (40 kronor). Som sagt – ett fantastiskt fynd. Jag sålde en liten bit, men sparade sex meter med tanken att göra en hel dräkt utav det bestående av två klänningar och en hätta. Det här är första steget i den tanken – en ärmlös surcote. Den andra klänningen kommer bli en enkel klänning utan knappar eller snörning och ska bäras under surcoten. Som avslutning på dräkten kommer en hätta i samma tyg se väldigt bra ut.

The cut of the dress is loosely based on the cut of the Greenland clothing and is very simple. Perhaps I sometime feel like adding a false seem on both of the side panels, but I haven’t decided yet. There is definately room for it. The fabric is a very lucky find in a local charity shop. I stumbled upon 9 meters of a sort of pinkish wool twill at nearly no cost at all (40 SEK). Very lucky me. Some of it I sold, but I kept 6 meters intending to sew two dresses and a hood of it. This is the first step of that – a sleeveless surcote. The other dress will be a simple dress without any buttons or so to go under the surcote. Completing that combination with a hood in the same fabric will look great I think.

There is someone hiding, can you see her? – I bilden gömmer sin någon, kan ni se henne? 

Den är sydd av en grå tvåtrådig ulltråd och de flesta sömmarna är fällda åt ett håll utom i sömmarna där fickslitsarna är. Fickslitsarna är helt enkelt öppningar i sidosömmarna vilket fungerar väldigt bra. Jag har också sytt en stickning längs halshålet.

It is sewn with a grey two-ply wool yarn and the seams are felled to one side in all seams except for where there pocket slits are. The pocket slits are simply openings in the side seams, it works very well. A row of stab stitches are sewn along the neck opening. 

After sitting on the wet ground you get creases on your new dress – Klänningen blev lite skrynklig efter att ha suttit på den våta marken.



What the item is (and what practical things you can do in it): A sleeveless surcote. A good surcote in a sturdy fabric will come in handy at many times. It has already been used in a field trip in the forest, keeping me both warm and dry, and it will be great for work where you might get dirty. This is no fancy dress and it wouldn’t really matter if it got stained – that would only give it character.
The Challenge: #5 – Practicality.
Fabric: A pinkish woolen twill, somewhat fulled.
Pattern: None, but it is based the cut of the clothes from Greenland
Year: Second half of the 14th century
Notions: A two-ply wool yarn for sewing.
How historically accurate is it? Very. The Greenland garments were all sewn with wool thread, although theirs was specially prepared for that purpose. Mine was originally intended for weaving blankets.
Hours to complete: About 20 I think.
First worn: Yesterday, May 30th, on a forest field trip!

Total cost: I’ll have to estimate, but the yarn was also a charity shop find. The material used cost me in total 30 SEK, which is about 3,5 USD.

Project start: A sideless surcote

Det här är en kort uppdatering om vad jag har gjort på sistone! – This is a short post on what I’ve been up to lately!

***
Jag har planerat en ny klänning ett tag nu, en klänning till min riddarfrupersona. Jag har lagt en del tid på hitta inspiration genom att gå igenom manuskript och bilder på gravmonument och på att skaffa allt material till klänningen. Det ska bli en helvetesfönsterklänning, eller sidlös surcote i två lager växtfärgad sidentaft.

I’ve been planning a new dress for a while, a dress for my wife-of-a-knight-persona. I have spent some time looking through manuscripts and pictures of effigies for inspiration and collected all the material for the dress. I’m going to sew a sideless surcote in two layers of plantdyed silk taffeta. 


Left – test-dye with madder. Right – Marias indigo-dye

Mönstret är redan gjort och i förra veckan fick jag yttertyget som min vän Maria Neijman färgat. Det är färgat med indigo och jag är väldigt nöjd med nyansen. Jag kommer att färga fodret själv med krapp. Jag har krapp hemma och bitarna är redan utklippta – nu väntar jag bara på att få tillgång till en tillräckligt stor gryta att färga i. Jag har redan gjort en provfärgning som jag blev nöjd med, det är den som syns på bilden ovan. 
The pattern is done and last week I got the outer fabric which has been dyed by my friend Maria Neijman. The dye is indigo and I’m very pleased with the shade of it. I will dye the lining with madder. I’ve got the madder at home and the pieces are already cut out – now I just wait for a pot big enough to dye in. I’ve already made a test dye which I’m happy with, that is the one seen in the picture above. 
Jag har samlat en del inspiration i mitt Pinterestalbum Medieval: Sideless surcote. Just nu syr jag på ett par plagg till vänner så mina egna projekt får stå  åt sidan en stund, men det är helt okej. Jag är glad att jag har tid att sy över huvud taget! 
I’ve collected lots of inspiration in my Pinterest-album Medieval: Sideless surcote. At the moment I’m sewing garments for two friends of mine, so my project will have to wait a bit, but that’s just fine. I’m happy to have time to sew at all!

Ett hårband – A hairpiece

Mitt inlägg om kjollängd igår gav rätt ordentligt gensvar. Jag blir glad för era tankar om mina åsikter så om det är något ni funderar över så skriv gärna en kommentar! Om ni inte vill skriva offentligt så kan ni skicka ett privatmeddelande till mig på min facebooksida eller skicka ett mejl på recreatinghistory[at]gmail.com

My post on skirt lenght yesterday gave quite the response. I’m happy to recieve your thoughts on my opinions so don’t hesitate to comment! If you don’t want to comment publicly then send me a private message on my facebook page or send me an email at recreatinghistory[at]gmail.com

Pearls for decoration

När jag köpte silket till kantväven på min bärnstensklänning så räknade jag ganska högt på hur mycket jag behövde. Det ledde till att jag hade rätt mycket silke över att göra andra saker med. Det första som slog mig att jag kunde göra var en filet, eller ett hårband. Ett sånt som nämns i Textiles and Clothing, ett sånt som Elina på Neulakko så fint har återskapat. Efter att ha läst på lite om originalet från London så insåg jag att mitt silke skulle bli nästan perfekt att väva med

When buying silk for the edgeweaving on my amber dress I overestimated the amount needed quite bad. That lead to me having lots of silk left to do other things with. My direct thought fell on the filet mentioned in Textiles and Clothing and the beautiful reproduction made by Elina at Neulakko. After reading up on it I realised that the silk I had would be almost perfect for the job.

Silver flowers for a circlet. Dated “medieval”, Badeboda, Sweden. SHM 8285:14

Dessa hårband verkar framförallt vara ett mode från första halvan av 1300-talet. Artefakten i Textiles and Clothing är daterad till just första halvan av 1300-talet och tittar man i tidiga manuskript så ser man dem lite här och var.

The fillet with embellishments seem to be mainly a fashion seen in the first half and mid part of the 14th century. The piece in Textiles and Clothing is dated to the first half of the 14th century. Looking through manuscripts you find it in various early illuminations.

Three ladies from the Luttrell Psalter (Add MS 42130, 1325-1340)
From left: A Book of Hours (14th century), Roman de la Rose (MS 1126-1127, 1325-1375), Parfait du Pain (BNF Fr. 12565, mid 14th-century)

Man hittar hårbandet i konst från senare delen av 1300-talet med, både på gravhällar och i manuskript. Här förekommer odekorerade hårband något oftare.

In the later half of the 14th century there are some effigies with different hairpieces and you do find the filet in manuscripts as well. Undecorated filets seems to be a bit more common in the later half.

Bust of Marie de France, ca. 1381

Margaret Zouch, second wife of Robert Willoughby. Dated 1391. The left one is a drawing of the original piece.
From left: Fais et dis mémorables des romains (BNF Ms. fr. 9749, 1376), Roman de la Rose (Date d’édition : 1395-1405), Manuscript BLB Donaueschingen 79 Weltchronic (1365), Grandes Heures de Jean de Berry (1400-1410)
Jag följde instruktionerna i Textiles and Clothing och använde 26 brickor och mitt silke är tvinnat, precis som i originalet. De yttersta två brickorna på varje sida träddes i fyra hål medan de 22 brickorna i mitten bara träddes i två hål. Totalt var det 60 trådar i väven. Sen var det dags att väva. Det tog väldigt lång tid, men det är framförallt för att jag ville att bandet skulle bli perfekt. Jag har valt att inte fodra det på baksidan – bandet är så pass stabilt i sig själv.

I followed the detalied instructions in Textiles and clothing and used 26 tablets, and I’ve used a plied yarn as in the London piece. The outer two tablets on each side were threaded in all four holes and the middle 22 were threaded in only two holes. In total that is 60 threads. Then it came to the weaving. It was very slow, but that was because I wanted it to be perfect. I’ve chosen not to line it since it’s stable on its own. 

Close-up on the 1 cm wide band. 

När jag var färdig behövde jag bestämma vad jag skulle göra med det. Det finns flera avbildningar som visar dekorerade hårband och några som visar helt odekorerade sådana. Londonfyndet visar spår av att något har varit fastsytt på det. Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra – mitt band är väldigt fint på egen hand, men jag kände att jag ville göra något mer. Det slutade med att jag sydde på några sötvattenpärlor. Inte för mycket, men inte för lite heller. Det är enkelt att ändra på om jag vill med, jag funderar på att beställa några fina saker och sy fast senare.

When I was finished I had to decide what to do with it. There are several illuminations showing embellished filets and some showing simple ones as well. The London piece has traces of sewing on it, it once was decorated and I gave it some proper thought. Even though my piece is beautiful on its own I finally decided to sew on some pearls. Not to much, but not to little either. It’s easy to change as well if I want to – I might order some other decoration for it later.

The decorated filet

Hårbandet är 1 cm brett och väven är 57 cm lång exklusive flätorna. På det hela taget är det ett mycket fint hårband som jag är väldigt glad för.

The filet is 1 cm wide and the woven part is 57 cm long withouth the ending braids. At the end it’s a very nice filet which I’m very happy for. 

Wearing it with braids
Wearing it with a frilled veil

A close-up. The lovely hairpins are made by Lisa Hjelmqvist

Nu kan jag bocka av ytterligare en grej på min lista med saker att göra.

Now I can check this of my list of things to do. 

Bärnstensklänningen – The Amber Dress

Förra sommaren började jag fundera på om jag skulle piffa upp mitt medeltidsgear. Planerna började ta form då och nu är mitt projekt färdigt. För mig har det varit ett gigantiskt projekt där jag har fokuserat på att lägga ner mycket tid och energi på varenda liten detalj. Det här var projektet som skulle få ta sin tid. Ingen deadline utan bara jag som jobbat på – sakta – för att det skulle bli perfekt. Det kan ju förstås inte bli perfekt eftersom så himla mycket information har gått förlorad sedan dess, men jag är så himla nöjd ändå.

Starting last summer with me thinking that I would need to step up my medieval gear, this project is now finished. To me it’s a huge project because I’ve been focusing on putting much time and effort into the details. This was the project that was meant to take time, no deadline – just me taking it slowly to make it perfect. It can’t, of course, be perfect since lots of information has been lost since the end of the 14th century, but I’m terribly pleased with it anyway. 

Effigies of the wife of Francois I and weeper, 1360-1370. Note the buttons on her arm. Photo (c) –  Bertus Brokamp & Isis Sturtewagen

Jag har gjort en klänning. En tajt, snörad klänning med mässingsknappar på ärmarna. Det här är tänkt att vara grundklänningen till en ny persona jag har i Carnis tillsammans med Tove och Linda. Det är hustrun till riddaren Nils Svarte Skåning – Märta. Hon levde på slutet av 1300-talet och sägs tillhöra släkten Sparre över Blad, men jag måste hitta förstahandskällan på det påståendet för att kunna styrka det. Kort sagt – det här är fundamentet jag ska bygga hennes dräkt på.

I’ve made a dress. A tightly fitted, laced dress with brass buttons going up the arms, This is meant to be the basic dress for a new persona I have in Carnis together with Tove and Linda. That is the wife of the knight Nils Svarte Skåning – Märta. She lived during the late 14th century and is said to belong to the Sparre över Blad-family, but I have yet to find the original source of that statement. In short – this is the foundation on which I will build her garb on.

Uta of Teck, 1409, Wertheim Stiftkirche, Germany

Hustrun till en rik riddare behöver ordentliga, snofsiga kläder, och jag har massor av planer på vad jag ska göra till henne. Deadlinen för de flesta saker är såklart Azincourt i år och den här klänningen är det första som blir färdigt.

The wife of a rich knight needs proper clothing, and I have several plans of what to make for her. The deadline for most of the things is of course Azincourt, and this dress is the first thing to be finished.

Katherine, Countesse of Warwick, 1370-1375. Pictures from here

Här är mina tankar och resonemang kring mina val:

Here are my thoughts and reasons for my choises:

Snörning: Jag har valt att göra förstärkningen i siden och sy knapphålen med knapphålssilke. Min ursprungliga tanke var att kantväva snörhålsraden, men efter att ha tittat i Textiles and Clothing kände jag att jag inte kunde motivera det helt eftersom de enda bevarade snörhålen inte hade någon kantväv. Det är absolut tänkbart och rimligt att ha det, men jag ville göra som i fyndet. Däremot hade fyndet dubbla rader förstygn/pricksöm som förstärkning så det gjorde jag med.
Snöret är rundvävt med brickor med silke från Devere Yarns.

Lacing: I have chosen to make a facing in silk and to sew the lacing holes with buttonhole silk. My initial thought was to make tablet-woven edges along the lacing, but I decided not to do it after looking in Textiles and Clothing (T&C) since the extant lacing/eyelets in there did not have a woven edge. It is plausible that lacing would have edgeweaving, but I chose to make it as the extant piece. What I have done instead is two rows of stabstitches along the length of it which the extant piece in T&C also has. The string is tubular woven with tablets, woven in Devere Yarns silk.

My camera died and I have no charger so the quality of the photos is mixed. 

When one eyelet was done I let the thread continue on the back to the next eyelet. Here you also see the tubular woven lacing which turns on its on axis – just as described in Textiles and Clothing.

Ärmar: Jag har valt att ha mässingsknappar från Lorifactor i ärmarna på min klänning. Det är ca 30 knappar i varje ärm och de går upp över armbågen, som man kan se på en del gravhällar från min period. Knapphålsförstärkningen är av siden och har en brickvävd kantväv av silke från Devere Yarns. Knapphålen är sydda med knapphålssilke.
Jag har sytt en rad förstygn längst ned på ärmen som en förstärkning av fållen vilket också finns beskrivet i T&C.
Längden på ärmarna kommer från ett antal manuskriptbilder och gravhällar. Det verkar främst vara finare kvinnor som har den typen av förlängda ärmslut.

Arms: I have chosen to have brass buttons from Lorifactor in my dress. It’s about 30 buttons in each arm and they reach above the elbow, as you can see on effigies in my period. The buttonhole reinforcement is made of silk and it also have a fine tablet woven edge weave, woven with silk from Devere Yarns. The buttonholes are sewn with buttonhole silk.
I’ve sewn a row of stab stitches along the wrist hem, also seen in T&C.
The length of the arms is coming from different manuscript pictures and effigies. It seems to be a fashion for nicer ladies. 


The tablet woven edge. The colour of the edge doesn’t differ that much in daylight.

It’s more like this.

I did the same thing when sewing the buttonholes – let the thread continue from one buttonhole to the next.




Sömmar: Alla sömmar är sydda med efterstygn. Både för att det är en hållbarare söm och för att jag tycker det blir snyggare. Efterstygnen är i alla fall, utom i snör- och knapphålsförstärkningarna, sydda med vaxad lintråd. Där förstärkningen är vändsydd mot yllet så har jag sytt med vaxat sysilke. Efterstygn finns bland annat i Moy-Bog-kjorteln och i Drottning Margaretas gyllene kjortel. Sömmarna är sedan pressade åt varsitt håll och nedsydda med små förstygn, sydda med sysilke. Kilen mitt bak är sydd från rätsidan så som Grönlandsfynden.

Seams: All seams are sewn with backstitches. It’s a durable seam and I think it makes a prettier seam. The backstitches are in all cases, except for the button- and lacinghole renforcement, are sewn with waxed linen thread. Where the reinforcements are sewn with backstitches they’re sewn with waxed silk. The use of backstitches during the 14th century is somewhat debated, but I’ve found that it was used in the Moy Bog kirtle and in the Golden Gown of Queen Margarete. The seams are then flat pressed and felled with small runningstitches sewn with silk. The back gore is sewn from the outside as in the Greenland garments.

The seams looks like this on the right side

Halshål: Halshålet har en infodring i siden som först är vändsydd och sedan fastkastad på avigsidan. Sedan har jag sytt två rader med förstygn för stadga och snygghet. Det återfinns i både Londonfynden (sideninfodring och förstygn) och i Grönlandsfynden (förstygn).

Neck opening: The neck opening has a silk facing which is sewed down on the reversed side with hemstitches. I have then sewed two rows of stabstitches for strenght and because it looks nice. You can find that in the London findings (silk facing and stab stitches) and in the Greenland findings (stab stitches).

Silk facing and two rows of stab stitches

Fåll: Istället för att göra en vanlig fåll har jag valt att kantväva hela vägen runt. Dels för att få lite mer längd på klänningen och för att det ska kunna bytas ut allt eftersom det slits. Kantväven är vävd med bandgrind i ett handspunnet, entrådigt ullgarn som är färgat med valnöt. Bland annat Nörlund nummer 38 har en sådan fåll. Den har en förstärkningssöm först, kallad singling, och sedan har man vävt längs med fållen. Det är även ditlagt två fyllnadstrådar längs kanten. Jag har bara vävt på min klänning och efter att ha vävt en liten bit så insåg jag att garnet hade alldeles för lite tvist för att sy med så det slutade med att jag tvinnade garnet och sydde med tvåtrådigt som inslag istället. En varptråd gick av medan jag vävde, men det lagades snabbt.

Hem: Instead of making a normal hem I’ve chosen to edgeweave the hem. Partly because I wanted some more lenght in the dress and because I’m going to be able to change it when it’s torn. It’s woven with a rigid heddle in a handspun, one ply woolen yarn, which is dyed with walnut. Nörlund no. 38 has a woven edge along the hem. It’s first sewn along the hem as a reinforcement (singling it’s called in the Danish version of the book) and then woven with a couple of filler threads along the hem. I’ve only woven on my dress and after weaving a bit I realised that the yarn had to little twist to sew with and I decided to ply the yarn I used as weft. One of the warp threads broke as well, but that was easily mended.

Weaving 310 centimeters of hem with a rigid heddle from Glimåkra

The finished hem. You should be able to see where I switched from one-ply weft to two-ply.

Skärning: Jag har valt att göra en klänning med grande assiettes, lite efter Moy Bog-fyndet. Detta för att få så stor rörlighet som möjligt. En riddarfru måste ju kunna röra sig ordentligt när hon är ute på jakt. 😉

The cut: I’ve chosen to make a dress with grande assiettes, a bit like the Moy Bog-dress. This because I wanted to be able to move properly. The wife of a knight have to be able to move properly when she is out hunting. 😉

The back. 

Tyget: Tyget är en treskaftad, ”Tunn Engelsk Kypert” från Historiska Rum. Jag valde det baserat på färgen och glansen. Färgen går att få fram med växtfärger – jag har lyckats med det själv! Först ett sent bad med färglav och sedan ett förstabad med skal från gul lök så blir det nästan exakt samma nyans. Trevligt!

The fabric: The fabric is a 2/1 twill from Historiska Rum. I chose it because of the colour and shine of it. The dye is possible to get with natural dyeing – I’ve actually made it myself. First the last bath of  lichen (Parmelia Saxatilis), and then the first bath with yellow onion skins. That makes almost exactly the shade of my fabric. Nice!

The small piece on top is the one I dyed and the big piece below the two smaller ones is my dress fabric

Resultat: På det stora hela är jag jättenöjd. Det här var det projekt som jag skulle vara extra noggrann med, som skulle få ta den tid det tog och som skulle bli jättefint. Det blev det. Den är lite tajt nu, men jag räknar med att den kommer töja sig något och passa perfekt efter lite användning.
Den kunde varit något längre, men så blev det inte. Det funkar som tur väl är och det stör mig faktiskt inte nämnvärt. Nu saknas bara några snygga överklänningar!

Result: I am very pleased with my dress. It fits so nicely. This was the project that was supposed to take time, where I was supposed to be meticulous and that was supposed to turn out wonderful. It did. It’s a bit tight, but I count on it to strecht a little with some use. The dress could have been a bit longer, but it isn’t. It works anyway, and it doesn’t really bother me. Now I just need some fancy surcotes!

My beautiful dress

And from behind

Jag började på den här bloggposten redan i början av november och i slutet av 2014 så presenterades den nya formen och utmaningarna för The Historical Sew Fortnightly. I år kommer det istället vara en utmaning i månaden istället för varannan vecka och det kallas The Historical Sew Monthly istället. När jag såg första utmaningen – Foundations – så insåg jag att det här projektet passade perfekt. Det är ju grundpelaren till min Märta-dräkt.

I started to write this blogpost in the beginning of November and by the end of 2014 we got the new form and challenges of The Historical Sew Fortnightly. This year it will be The Historical Sew Monthly and the first challenge of the year is Foundations. I realised that this project would fit perfectly – the dress is the foundation on which I will build the wardrobe of Märta on.

The Challenge: HSM #1 – Foundations
Fabric: A wool twill from Historiska Rum.
Pattern: None – it was drafted on my body by my dear friend Cecilia Lång
Year: 1390-1410
Notions: Linen thread 60/2, bees wax, buttonhole silk, sewing silk, silk from Devere Yarns 36 fold, brass buttons from Lorifactor, wool yarn and silk taffeta for facings.
How historically accurate is it? Very much, except for the facts that most materials are machine made (like machine spun threads and machine woven fabric), but one could argue that we don’t weave like the masters of the medieval times anymore and the machine woven cloth is closer to the best fabrics of the time.
Hours to complete: Very many. The felling of seams took 8 hours and the hemweave took 5 hours for example. In total it’s maybe 60 hours – most likely more than that.
First worn: For the photos on January 15th.

Total cost: The fabric cost 900 SEK, the buttons were 800 SEK in total, the different silks were about 150 SEK together. The handspun, natural dyed wool yarn cost 15 SEK at a local second hand store but would have cost lots more if bought first hand. In total this is 1865 SEK (about €196, £153 and $232).

Literature:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Dunlevy, M. (1989). Dress in Ireland. Collins Press.

A. Geijer, A-M. Franzén & M. Nockert (1994). The Golden gown of Queen Margareta in Uppsala Cathedral, Drottning Margaretas Gyllene Kjortel. Stockholm. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademin.

Østergård, E. (2003). Som syet til jorden. Denmark: Aarhus University Press.

Summering av 2014 – A summary of 2014

2014 är över och vi har klivit in 2015. Eftersom resten av bloggvärlden verkar göra såna här summeringar så tänkte jag att jag för en gångs skull skulle hänga på och göra en med, fast i min egen tappning på temat Tre.

2014 is now over and we’ve stepped into 2015. Since I’ve seen many bloggers writing posts like these I thought that I, for once, could write one as well, but in my own way in the theme of “Three”

Här kommer mina tre…

Here are my three…

…bästa minnen från återskaparåret:
1. Hollola. 
Maten, sällskapet, lärdomarna. Det var det första eventet jag arrangerade för Carnis och det var inte riktigt så illa som jag hade trott. Vi hade det väldigt trevligt och vädret var riktigt härligt. Varmt som tusan, men vi hade en sjö att svalka oss i som tur väl var. Det var väldigt trevligt att få träffa det finska gänget igen och precis lika trevligt att lära känna alla nya människor. Tack, Mervi, för att du bjöd in oss!
2. Växtfärgningen på Ekenäs. 
Jag fick för första gången prova på att växtfärga ute i fält och det var både hur kul som helst och blev riktigt bra! Trots att vädret var kasst höll vi oss glada och rörde förväntansfullt om i grytan. Resultatet av färgningen blev för min del en fin fruhätta.
3. Vårpicknicken med Svarte Skåning
Mitt under den fina våren tog vi oss ut i skogen i våra kläder för att umgås och äta gott. Medeltidsmat, glückshaus och himla fint väder gjorde dagen till ett väldigt härligt minne!

…three best memories from the reenactor year:
1. Hollola.
The food, the company, the things I learned. It was the first event where I arranged the trip for Carnis and over all it went well. We had a very good time and the weather was splendid! It was very hot outside, but luckily we had a lake to swim in and cool ourself down. It was very nice to meet the Finnish lot again and to make new acquaintances. 
Thanks, Mervi, for inviting us!
2. Plant dyeing at Ekenäs
For the first time I got to dye in camp, over fire. It was a really great experience and the result came out better than I expected. Even though it was bad weather we kept ourselves happy, stirring in the pot. The result of my piece came out to be a nice open hood. 
3. The spring picnic with Svarte Skåning
In the middle of the wonderful spring we ventured out in the Scanian forest to have a picnic. We brought medieval food, our clothing, the Glückshaus game and had a splendid time in the great weather. That is a really nice memory.

Carnis at Hollola


Dyeing with walnut at Ekenäs


Two of the dishes at the picnic


…bra saker jag gjort under året:
1. Blivit bättre på att blogga.
I början på året bestämde jag mig för att börja blogga på ett annat sätt och jag tycker att resultatet blivit jättebra! Nu är min blogg lite mer som en blogg jag skulle vilja läsa själv.
2. Utökat mitt referensbibliotek!
Fler roliga böcker, avhandlingar och rapporter har hittat in i min bokhylla! Ett stort gäng flyttade in när jag lästa på Arkeologen i Lund och biblioteket där rensade ut böcker inför stundande flytt, men jag har också köpt på mig ett gäng samt fått några som presenter och  julklappar.
3. Ordnat säker förvaring till mina prylar.
VIKTIGT VIKTIGT! Efter att ha läst och hört skräckhistorier om skadedjur så tog jag äntligen tag i att ordna med säker förvaring till mina plagg och tyger.

…good things I’ve done this year:
1. Become a better blogger
A bit into this year I decided to change the way I blog for the better, and I think I’ve succeeded. Now my blog is more like a blog I would like to read.
2. Bigger library of reference literature. 
More great books, papers and articles have found its way to my book shelves. A lot of them moved in when I studied at the Institution of Archaeology in Lund and their library gave away or sold cheaply the literature they wouldn’t bring in their coming move. The rest were either gifts or bought by myself.
3. Safe storing
Finally I got around to buy proper, airtight, boxes for my clothes and fabrics. It was long overdue and I am so very thankful that nothing happened, that I got no bugs before I secured my most precious things.

Perfect gifts! Books, wool combs and a photo album




…saker jag skulle kunna göra bättre:

1. Tidsberäkning
Som många andra så är jag lite väl optimistisk när det gäller hur mycket tid jag tror något kommer ta. Jag trodde exempelvis att jag skulle hinna sy upp något att ha på Thomanders Jul, men det insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle hinna med. Jag hade tänkt hinna med några fler utmaningar i The Historical Sew Fortnightly, men jag har fokuserat en hel del på skolan så sömnaden har fått stå lite åt sidan.
2. Att värdera mitt eget arbete.
Jag vet om att jag gör bra grejer, att källbasen för dem är god och att jag syr väldigt noggrant och fint. Ändå är jag inte riktigt “där” än. I år ska jag vara stolt över mig själv och mina prylar och verkligen lita på mig själv och mina kunskaper!
3. Research!
Stående inslag på min “att-göra-bättre”-lista. Man kan alltid hitta fler källor, läsa mer texter eller kanske bli bättre på att tolka bilder. 

…things that I could’ve done better:
1. Time estimation 
I am so bad at estimating how much time I have and how long things will take. I thought that I during the autumn would have made a whole 1840s outfit but that sure didn’t happen. I would have wanted to finish some more of the Historical Sew Fortnightly challenges, but I’ve been to focused on studying.
2. Valuing my work
I know that I make very nice things, with good research and neat stitching, but I’m still not “there” yet. This year I shall be proud and really trust myself and my ability.
3. Research
One can always become a better researcher! There are always more sources to be found, more texts to be read and better ways to interpret illuminations. 

…plagg jag är mest nöjd med:
1. Min 1840-talsunderkjol.
2. Min fruhätta och den research jag gjort om plagget i sig.
3. Min knäppta hätta med 32 stycken miniknappar.

…items I’m most pleased with:
1. My mid- 19th century petticoat.
2. My open hood and the research I’ve made about the garment.
3. My buttoned hood, with 32 tiny buttons.

My 1840s petticoat


My open hood


The buttoned hood

En kort summering av mitt år – Gott nytt år på er alla!

A short summary of my year – Happy New Year to you all!

HSF #23 – An everyday skirt

Vintrar här brukar ju vara rätt kalla och med tanke på det så bestämde jag att jag behövde en ny kjol till vintern. En lång yllekjol för att hålla mig varm. Både materialet och längden skulle hjälpa till att hålla mig varm. Jag älskar mina historiska kläder och hade verkligen tyckt om att kunna använda dem varje dag, men mina medeltidskläder känns lite väl off. Sen jag har börjat sy en 1840-talsgarderob så har jag tittat på många bevarade kläder från Blekinge, där jag kommer från, och har tänkt ganska länge att jag ska sy en kjol som de som finns bevarade. I detta Pinterest-album har jag sparat all min inspiration.

Winters in Sweden are usually cold, and with that in mind I decided that I needed a new skirt for winter. A long, woolen skirt to keep me warm. Both the lenght and the material would keep me warm. I do love my historical clothing and I would love to wear them in a sort of more everyday context, but my medieval warderobe is a bit to “special” to wear other than in the forest or at events. Since I’ve started to make a warderobe for the 1840’s I’ve been looking at lots of extant clothing from my home county here in Sweden and have been wanting to sew a skirt like those I’ve seen. On this Pinterest-board I’ve saved my inspiration. 

A skirt from Hjortsberga, Blekinge, 1830-1860. Woolmix tabby. Warp in linen and weft in wool. Nordiska Museet NM.0112174

De bevarade kjolarna är ofta i halvylle – antingen linne eller bomull i varp och ylle som inslag – och har ett sidenband påsytt längs fållen. Väldigt fint. Jag tittade i min tyghög och hittade ett grått ylle som jag insåg skulle passa utmärkt till min idé. Tillsammans med ett mörkare grått ylle som jag fick över från min Herjolfsneshätta, så skulle det bli väldigt fint! Det mörkare yllet skulle få ersätta sidenbandet och jag fick skarva det på väldigt många ställen för att få ihop till kjolen, men jag tycker slutresultatet blev så fint att det verkligen var värt det!

They are normally in a wool/cotton blended tabby – one for the warp and one for the weft – and has a silk ribbon sewn on to the bottom hem. Very pretty. I looked into my stash and found a grey wool twill that would suit perfectly for my idea. Together with some dark grey left over scraps from my Herjolfsnes hood, which would be the trimming, it would make a very pretty skirt. I had to piece the dark grey trim a lot since it was in small pieces, but I think that the finished result is so pretty that it was totally worth it.

Me in my favourite material – wool! 
Worn over my petticoat from HSF #19 – Inspiration

Även om tanken var att det skulle bli en vardagskjol så ville jag handsy den. Jag är alldeles för lat för att plocka fram symaskinen och resultatet blev så mycket bättre än om jag hade sytt på maskin. Jag ville kunna använda kjolen till reenactment med så att sy på maskin kom aldrig ens på tanken. Måtten är tagna från bevarade kjolar och det är även sömnadsteknikerna. Ryggen är sydd med stripade rynkor (osäker på termen där faktiskt) och framsidan har ett slätt stycke samt är veckad. Den stängs på vänster sida med hyskor och hakar.

Even though it is supposed to be an everyday skirt I wanted to hand sew it. I’m to lazy to take out the sewing machine and the result is so much more delicate and pretty than if I’d used the machine. I wanted to be able to wear the skirt at reenactment events as well so it was really never a question. The measurments are taken from extant skirts and so are most of the sewing techniques. The back is cartridge pleated, the immediate front is flat and the front sides are knife pleated. It closes at the sides with hooks and eyes.

The front – knife pleats and flat front

The back – cartridge pleats

Jag gick ifrån originalen på två ställen. För det första hoppade jag över att sy in ett linnestycke längst fram. Det sägs att “den lappen skulle alltid finnas på kjolen oavsett om tyget räckte till eller ej, den kallades för djäknalappen” och jag vet ärligt inte varför. Förklädet som man alltid hade på sig täckte i alla fall det kontrasterande stycket. Det andra jag gjorde annorlunda var att jag sydde på ylletyg istället för ett sidenband – det vet jag inte om det gjordes.

I stepped away from the originals in two things. Firstly I skipped the part in front which is in a compleatly different fabric. It is said that every skirt should have a piece like that – for reasons I don’t know – and it wouldn’t be seen since the apron you always wore would cover it. The other thing is that I used a wool fabric as trim and not silk ribbon. I don’t know if that was done.

Första gången jag använde kjolen var på min födelsedag, på Lucia. Det var ungefär 5 grader ute och jag var varmare än jag någonsin varit förut! Eller ja, mina ben var framförallt mycket varmare. Under kjolen hade jag min bomullsunderkjol och yllestrumpor. Helt klart nöjd!

I first wore the skirt at my birthday, the 13th of December. It was about 5 degrees Celsius and I was warm all day. Under the skirt I wore my petticoat and wool stockings. I’m so happy with it!

Since it was no snow here I borrowed the setting with the fake snow. This is how I looked all day. 

What the item is: A woolen skirt
The Challenge: #23 – Modern history
Fabric: A grey, fulled wool. I used 2*1,5 meters
Pattern: None
Year: Aiming for around the 1840s
Notions: It is sewn with waxed linen thread, the trim is another wool fabric, sewn down with threads from its own warp, hooks and eyes in brass.
How historically accurate is it? It’s OK, I guess. Apart from the square of linen fabric in front that a chose to skip and that the trim is made of wool fabric instead of silk ribbon, I’d say its really good. It is sewn with period techniques and in oeriod materials.
Hours to complete: I’m always bad at keeping track of this. Maybe 15?
First worn: On my birthday, December 13th. 🙂
Total cost: The fabric cost 150 SEK/meter and the notions came from my stash, but say 20 SEK for those, so in total that would be 320 SEK ($42,40, €34,14, £23,98).

Fruhättan – The open hood

Här har jag skrivit fler tankar om fruhättor och dess användning.
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

Here I have written some more about open hoods and their uses. 
http://andrea-hakansson.blogspot.se/2014/11/nagra-tankar-some-thoughts.html

***

Jag höll en workshop på Anno på Bohus fästning om fruhättor i september. Före workshopen sammanställde jag ett kompendie med den research jag gjort. Jag har främst fokuserat på 1300-tal och tidigt 1400-tal. Här är det.

I held a workshop at the event Anno about open hoods in september. Before the workshop I put together a small sheet of research, focusing mainly on the 1300s, with a bit of early 15th century. Here it is. 

Me in the background, holding the workshop. Photo: Karl Andersson & Linda Clarin


***

I både fynd- och bildmaterial ser man från och med andra halvan av 1300-talet en speciell typ av hätta. En liten hätta med knappt något ok som har stora slag som gärna sticker ut ordentligt. I vardagligt tal brukar dessa kallas ”fruhättor”. På engelska ”open hood” eller ”french hood”. Dessa finns i modet i ungefär samma form minst 100 år framåt i tiden. De tidigare avbildningarna kommer från lite överallt i Europa, medan de senare avbildningarna i princip alla är från Frankrike.

In both extant material and period illumination you start to see a special kind of hood from the second half of the 14th century. A small hood, with hardly any shoulder part and big wings which are sticking out real good. The Open Hood or French Hood. You can see these in fashion in well over a hundred years. The earlier depictions are from all over Europe, but the later ones are almost all from France.

Codex Manesse, 1305-1340, UBH Cod. Pal. germ 848 fol 192v

Redan i början av 1300-talet finns antydningar i konsten till det som senare blir den klassiska modellen av fruhätta. I till exempel Codex Manesse syns en röd, pälsfodrad hätta på huvudet på en dam. Den är helt öppen och hänger helt enkelt på huvudet. Fruhättan går från att ha i princip inga slag och en knorr på huvudet runt mitten av 1300-talet till att ha mer extrema slag och lång strut i slutet av 1300-talet och in på 1400-talet.

Already at the beginning of the 14th century you can see some hoods that flirts with the style in art. For example in Codex Manesse, where you can see a red, fur lined hood on the head of a lady. It’s compleatly open and just hangs at the top of her head. The open hood goes from being rather simple, with practically no wings in the middle of the 14th century to having wide, quite extreme wings and a long liripipe at the end of the same century into the beginning of the next.

The Luttrell Psalter: Psalm 103. Lincolnshire, c.1320-40  British Library Add. MS 42130, fol 33 r

Hättor i fynden
Det finns ett par fynd som har kategoriserats som fruhättor, eller liknande plagg. De man främst brukar hänvisa till är hättorna från London. Det finns tre hättor, nummer 147, 246 och 247. Alla är hittade i leran kring Themsens strand och dateras till slutet av 1300-talet.

Extant hoods
There are some extant hoods that have been cathegorised as open hoods – or similar garments. The ones you usually refer to are the London hoods. There are three hoods, no. 147, 246 and 247. All are found in the excavations arount the river Thames and are dated to the end of the 14th century.

Materialet i dessa hättor är uteslutande ylle vävt i tuskaft. Tittar man generellt över Londonfynden så är tuskaft det vanligast förekommande vävslaget under sen medeltid, den vanligaste trådtätheten är 10-20/10-20 trådar per centimeter (varp/inslag). Det varierar alltså lite, men det är i vanligast med lika många trådar per centimeter i både varp och inslag (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 45).

The material in these hood are all tabby woven wool. Generally, throughout the London findings, tabby is the most common weave during the late medieval time. The most common thread density is 10-20/10-20 threads/cm (warp/weft). It varies some, but the most common is an even weave with as many threads/cm in the weft as in warp (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 45). 

London hood no 147 (fig 1)

London hood no 246 (fig 2)

London hood no 247 (fig 3)

Bland textilfynden från Herjolfsnes, Grönland, finns ett flertal hättor. Det finns många olika modeller, men den modell som dominerar är den lilla, tajta hättan med kort ok. Av denna modell finns cirka 11 stycken hättor bevarade (plus delar av en strut).

Amongst the textiles from Herjolfsnes, Greenland are several hoods. Thera are several different models, the model dominating is the small, tight hood with short shoulder part. There are 11 hoods of this type preserved.

Jag har valt att fokusera på nummer 79, som syns på bild nedan, eftersom det är den jag främst har baserat mönstret till min hätta på. Den är sydd av ylle vävd i fyrskaftad kypert, och har en gång haft en strut som blivit avsliten (de rester av struten som finns har markerats som en liten fyrkant på principskissen på övre delen av bilden till vänster). Från början var hättan ljust grå (Østergård 2004, s. 215).

I’ve chosen to focus on no 79, which is seen in the picture below, since it’s the one I’ve based most of the pattern of my own hood on. It is sewn from a woolen 2/2-twill and has once had a liripipe of which only a few centimetres still exist. From the beginning the hood was a light grey (Østergård 2004, p. 215).

Greenland hood no 79 (fig 4)

När det gäller de övriga grönlandsfynden så kan man säga att just fyrskaftad kypert är det allra vanligaste. Något som man kan hålla i minnet är dock att hättorna från Grönland har varit ihopsydda mitt fram – alltså inte öppna. Jag har valt att förhålla mig till dem ändå eftersom de har i princip samma mönster som de från London.

2/2-twill is by far the most common in the Norse settlement in Herjolfsnes. Something to keep in mind though – the Greenland hoods has been sewn together in the front, they were not open. I’ve chosen to take them into mind since they have almost the same pattern as the hoods from London. 

Roman de la Rose, 1380. Note the buttons on the hood.

Sömnad
Sömnaden av dessa hättor skiljer sig inte från andra kläder under medeltiden. De stygn som används är bland annat förstygn, efterstygn, fållstygn och pricksöm.
I grönlandsfynden finns många former av dekorationer på hättorna. Det allra vanligaste är pricksöm längs med ansikts- och halsöppningen. Först har kanten fållats med kaststygn och sedan har man sytt två eller tre rader med pricksöm. Det finns även exempel på ”fotvävning” längs med halshålet och fyllnadstrådar längs med ansiktsöppningen (Østergård 2004, s 217 f).

Sewing
The seams used are not different from other garments from the same period. The stitches used are – amongst others – running stitches, back stitches, hem stitches and stab stitches. In the Herjolfsnes finds ther are several decorations on the hoods. The most common is stab stitches along the face opening. First a small hem has been made with hem stitches, then two or three rows of stab stitches has been sewn. There are also examples of “foot weaving” along the bottom hem of the hood and filler threads along the face opening (Østergård 2004, p 217 f).

Roman de la Rose, c. 1380

För storleken kan man se till måtten på hättorna. Grönland nummer 79 är 34 cm hög, ansiktsöppningen är cirka 54 cm i omkrets. Den har även kilar mitt över axlarna som är 6,5 cm höga. Kilarna är isydda från utsidan (Østergård 2004, s 215).

The size of the hoods are as follows: Greenland no 79 is 34 cm high, the face opening is about 54 cm in circumfence. It also has gores over the shoulders which are 6,5 cm high. The gores are sewn in from the outside (Østergård 2004, p 215).

Très Riches Heures du Duc de Berry – February. 1406-1412

Londonhättorna har inga närmre specifikationer i hur de är sydda, men hätta nummer 246 har följande mått; Höjd: 33 cm, ansiktsöppning: 57 cm i omkrets, bredd: 21 cm på bredaste stället. Axelkilarna är 6 cm höga. Originalkanten på varken ansiktsöppning eller nederkant är bevarad, så vi vet inte de exakta måtten på hättan som den en gång såg ut (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, s 190).

The London hoods has no closer specification in how they’re sewn, but hood number 246 has the following measurments. Hight: 33 cm, 57 cm circumfence in face opening. Shoulder gores are 6 cm high. The original hems of the face and bottom are not preserved, which means that we don’t know the exact size of the hood as it once was (Crowfoot, Pritchard, Staniland 2001, p 190).

The Comedies of Terence, 1400-1407 BNF Latin 7907 A fol. 8r
Mina hättor
Baserat på fynden jag listat ovan och otaliga manuskriptbilder så har jag gjort två stycken fruhättor och håller på med en tredje. Jag är väldigt nöjd med dem och tycker att de verkligen ser ut som i manuskripten. Här är bilder på de två.

My hoods
Based on the extant hoods listed above and several manuscript illuminations I’ve made two open hoods and have a third in the making. I am very pleased with them and I really think that they look like the hoods in the manuscripts. Here are pictures of the two.

Lindas hood. Photo: Tove Kluge

My walnut hood. Photo: Karl Andersson and Linda Clarin

Till sist har jag en bild på mitt mönster. Längden på struten står inte med eftersom jag ändrar den varje gång jag syr en hätta.

Finally – the pattern of my hood. It’s in cm, and the length of the liripipe is not included (it simply says “as long as you want”) since I change it with every hood I make.

My pattern

Litterature
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

Østergård, E (2004). Woven into the Earth, Aarhus University Press: Aarhus

Figure 1-4 – http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/bockhome.html