Radband – Prayer beads

Något som är väldigt viktigt, något som många verkar glömma, är att när man ska återskapa en rikare person så behövs mer än fina kläder för att ge ett trovärdigt intryck. Ditt tält (eller annan boplats) måste vara inredd efter din samhällsklass – till exempel med fina möbler och andra saker – och du behöver definitivt ordentliga accessoarer. En del av min resa till att få till en vettig återskapning av min riddarfru (Märta) är att antingen göra eller (i de fall mitt hantverk inte är bra nog) köpa de saker hon skulle haft omkring sig. Jag har redan börjat – mitt brickvävda hårband är ett exempel på saker jag gör till Märta. Nästa projekt som blivit färdigt är ett rosa radband.

Something that is very important, which many seem to forget, is that in order to portray higher class personas you need more than just the clothing. Your living area should be up to the standards of the class you’re portraying (like nice furniture and materials in the tent) and you definitely need some proper accessories. One part on my journey to make a reasonable representation of my intended persona is to make and – in those cases my crafts are not good enough – to buy the things that my wife-of-a-knight (Märta) would have surrounded herself with. I’ve already started – my tabletwoven filet is one example of the things I make for Märta. The next project to be finished is a pink one – I’ve made a rosary/paternoster.

Radband syns ofta i konst från min period. Som alltid fokuserar jag mina efterforskningar på kvinnor under sena 1300-talet till tidiga 1400-talet. Man ser ganska många kvinnor som håller radband på gravhällar och i annan konst med.

Rosaries are quite often depicted in period art. As always I’m focusing my research on women in the late 14th and early 15th century. You see quite a lot of ladies holding rosaries in effigies and in other art as well.

Selection of female weepers from effigy of Thomas Beauchamp and Katherine Mortimer, St. Mary’s, Warwick, England, c. 1369, image from THEMCS, collage by In My Lady’s Chamber

Radbandens utformning är väldigt olika. Det finns två basmodeller – en med en rad av pärlor och en där pärlorna är ihopbundna till en ring. I mina efterforskningar så verkar ringradbanden vara något vanligare under min period, men det finns några av den andra modellen med. Inpå 1400-talet så blir enradsradbanden något vanligare. Som jag skrev innan – det finns massor av skillnader radbanden emellan och det är framförallt antalet pärlor som ändras från radband till radband. Några har pärlor i samma storlek och några har såkallade avdelare (paternosterpärlor). Pärlorna emellan avdelarna (avepärlor) varierar också. I konst och bevarade radband varierar de emellan i allafall tre till fjorton.

The design seem to differ alot. You have two base models – one with a row of beads and one when they’re tied into a loop. In my research I’ve found that the loop one seems to be a bit more common in my period, but there are some of the other model as well. Going into the 15th century the single-rowed one seems to gain popularity. As I stated – the design differs some, and it is mainly the number of beads that differ from rosary to rosary. Some have all the beads in the same size and some have dividers (paternosterbeads or gauds). The number of beads between the dividers (aves) differ as well. It ranges from atleast three to fourteen in art and extant pieces.

“The Magdalen Reading” by Jan van Eyck, 1435-1438. Image: Chris Laning

Enligt Chris Laning på http://paternoster-row.medievalscotland.org/ så är de enradiga radbanden framförallt något som män använder under medeltiden. Det finns några undantag, men de är ganska få. Cirkelradbanden används av både män och kvinnor.

According to Chris Laning at http://paternoster-row.medievalscotland.org/ the linear rosaries are mainly used by men during the middle-ages. There are some exceptions, as always, but they are qiute few. The loop ones are used by both men and women.

Detail from a mourner from the Tomb of Philip the Bold, Duke of Burgundy (1364-1404), 1404-1410 Image: The Cleveland Museum of Art

När jag tittat på vilka material man använde till pärlor så har jag framförallt tittat på fynden från London. I pärlkapitlet i Dress Accessories så nämner de bärnsten och röd korall som de vanligaste fynden. De nämner även rester av pärlmakeri i benbitar, men det finns inga bevarade benpärlor. Sen nämns även pärlor av mineral, tenn och några av glas. Mineralpärlorna är gjorda av kvarts, eller bergskristall som de skriver i Dress Accessories, och så finns det en pärla i soudé som är två kvartsbitar som sammanfogats. Svenska fynd (när man söker i Historiska Museets databas) visar pärlor av bärnsten, glas och kalcedon som är en form av (kryptokristallin) kvarts.

When looking into the materials used I’ve mainly looked into the London findings. In the chapter on beads in Dress Accessories they mention amber and red corall as the most common finds. There are finds from making of bone beads, but no finished beads made of bone, and then there are some mineral beads, tin ones and a couple made of glass. The mineral ones are made of quartz, or rock crystal as it’s called in Dress Accessories, and one soudé gem which is a composite stone made of two pieces of quartz (or other minerals in some cases). Swedish finds (when searching the Swedish History Museum Database) come up with beads made of amber, glass and chalcedony which is a form of (cryptochristalline) quartz.

Margareta of Rienneck, 1364, Germany, Wertheim Stiftskirche. Image: The Medieval Combat Society

Det vanligaste materialet verkar vara bärnsten om man ser till fynd, men när man tittar i konst från tiden anar man att materialen är mer blandat. Den kända bilden “Paternosterer” som man ser nedan svarvar pärlor med en bågdriven svarv. Det indikerar att de pärlorna är i trä eller möjligen horn eller ben. På bilden ser man också lite olika modeller av radband.

Amber seem to be the most popular based on the amount of beads found, but when you look into artwork the materials are more diverse. The famous “Paternosterer” as seen in the image below is turning beads on a bow-driven lathe. That indicates beads made of wood or possibly horn or bone. There are some different designs of rosaries in the picture as well.

Amb. 317.2° Folio 13 r 15th century

Tråden pärlorna är uppträdda på är oftast i silke. Ett av pärlfynden från London är pärlor på ett rundvävt brickband. Det blir en trevlig och stark tråd som håller länge.

The string used in rosaries are most commonly silk. One of the bead finds from London are beads on a string which is tubular woven with tablets. That makes a nice, strong and durable string.

I’ve gathered some inspiration in this Pinterest-album

Mitt radband är ett runt radband gjort av 55 pärlor – 50 mindre och 5 större. Pärlorna är gjorda av kvarts (närmre bestämt rosenkvarts – geolog som jag är så behöver jag lite snajdiga mineraler även i medeltidslivet), vilket kanske inte var det vanligaste, men det finns i fyndmaterialet som jag skriver ovan. Jag har valt att göra ett ringradband eftersom det verkar vara det vanligaste bland de kvinnor av den klass från den period jag återskapar. Tråden och tofsen är gjort av samma silke som mitt hårband och kantväven på min klänning eftersom jag hade så mycket kvar av det. Jag tycker om att färgerna inte matchar – det ser man rätt mycket under 1300-talet. Tråden är enkelt gjord av två tvinnade trådar av silket – jag hade egentligen velat brickväva det som i det som finns bevarat i London, men hålen i pärlorna var tyvärr för små för det. Jag får vara noggrann och titta ofta om det skavs sönder.

My rosary is a loop rosary made of 55 beads – 50 smaller ones and 5 bigger ones. The beads are made of quartz (more specifically rose quartz – being a geologist I need some fancy looking minerals even in the medieval life) which might not have been the most common, but there are, as written above, finds of quartz beads. I’ve chosen to make a loop rosary since it seems to be the thing used by ladies of the standards I’m aiming to recreate. The string and tassel are made of the same silk as used in my filet and the edgeweaving on my dress since I had so much of it left. I like the mismatching in colours – there are a lot of mismatching going on in the 14th century. The string is simply two threads plied together – the holes in the beads were not big enough to make a tablet woven braid which is what I would have wanted. I will have to be careful with tearing.

References
Egan, G., Pritchard, F. (2002), Dress Accessories 1150-1450, Woodbridge: The Boydell Press

http://paternosters.blogspot.com/

http://paternoster-row.medievalscotland.org/